Gullabo kyrka

Gullabo socken ligger i skogrik bygd och gränsar i söder mot Blekinge. Socknen hette under medeltiden Golsebodha ett namn som i källorna tidigast nämns 1390. Placeringen vid den gamla riksgränsen har präglat socknens historia där orostiderna följt på varandra. Skogs- och jordbruk samt boskapsskötsel har långt fram i tiden varit huvudnäringar. Det har också funnits en livaktig hemslöjdsindustri. Slöjdartraditionen lever vidare än idag om än i mindre skala. Den första kyrkplatsen, vilken tillkom under medeltiden, fanns i byn Glosebo. På 1700-talet byggdes det första kapellet på nuvarande kyrkplats, som då kallades Binnaretorp. Dagens kyrka uppfördes 1804. Namnet Gullabo tillkom först 1870 då församlingen blev annexförsamling till Torsås pastorat och fick egen präst. Prästgård och löneboställe skänktes till kyrkan av sockenbor. Den första prästen var komminister Olof Sellström. År 1917 kom järnvägen till byn, vilket innebar en stor förändring både för byn som sådan och för människornas möjlighet till kontakt med omvärlden. Kyrkbyn växte. Förutom järnvägsstation byggdes bl a skola och ny prästgård i början av 1920-talet och handelsverksamheten tog fart. I början av 1920-talet begärde Gullabo församling att få bli eget pastorat med egen kyrkoherde. Begäran hörsammades och Gullabo fick sin första kyrkoherde i Gunnar Lagerquist som tjänstgjorde fram till 50-talet. Befolkningsutvecklingen har varit dålig i socknen under 1900-talets andra hälft. Från 1973 är Gullabo socken åter en del av Torsås pastorat.

Gullabo kyrka uppfördes 1804 som ersättning för ett kapell som stått på samma plats. Fram till år 1870 hörde Gullabo till Torsås församling och kyrkan gick under benämningen Torsås kapell. Organisationen med en huvudkyrka och ett kapell i skogsbygden förekom även på andra platser i södra Kalmar län. Exempel på andra f d kapell i skogsbygden är Bäckebo, Karlslunda och Oskars kyrkor. Kyrkan i Gullabo uppfördes mitt i den stora kyrkobyggnadsepoken 1760-1860 då kyrkobyggnadsaktiviteten i Småland var den mest omfattande i hela landet. Sammanlagt tillkom 124 nya kyrkor i landskapet under perioden. En viktig anledning till uppförandet av nya kyrkor var den kraftigt ökande folkmängden. Enligt Kungl. Maj:ts förordning av år 1776 skulle ritningarna till alla nya kyrkobyggnader godkännas av Överintendentsämbetet. I förordningen sades också att nya kyrkor skulle byggas av sten. Byggande i trä godkändes bara i undantagsfall och då av ekonomiska skäl. I Kalmar län byggdes under nämnda hundraårsperiod totalt fem kyrkor av trä varav endast Gullabo och Karlslunda kyrkor finns kvar idag. När det gäller Gullabo kyrka finns ett brev bevarat, skrivet av kyrkoherden Reinius till domkapitlet, där kyrkoherden anhåller om att få bygga kapellet av trä ty det finnes ingen lämplig mursten, varken på stället eller där omkring, och sprängning av så mycken gråsten mäkta de (d v s bönderna) ej. Såväl domkapitel som Överintendentsämbetet måste ha fallit till föga för begäran.

Gullabo kyrka, uppförd 1804, efter ritningar av arkitekt Axel Almfelt, är en rektangulär timmerbyggnad klädd med locklistpanel. Fasaderna är vitmålade och taket belagt med enkupigt lertegel. Kyrkan är i det närmaste orienterad i nord-sydlig riktning med koret i söder och ingång på norra gaveln. I avsaknad av torn finns en takryttare placerad på nocken i söder. I takryttaren, som täcks av en kopparklädd huv och kröns av ett kors, finns två klockor. Kyrkan har stora rundbågiga fönster. I södra delen av byggnaden finns ingångar till sakristiedelen, en ingång i öster och en i väster. Över ingångarna finns målade blindfönster med utseende lika de övriga fönstren.

Kyrkan tillhör den lilla grupp av träkyrkor som uppfördes i början av 1800-talet i en stram nyklassicistisk anda. Närmast parallell i Kalmar län är kyrkan i grannsocknen Karlslunda som ritades av samme arkitekt och uppfördes 1816. Axel Almfelt var en aktiv kyrkoarkitekt under 1800-talets första hälft och har ritat drygt ett 10-tal kyrkor i landet. I Gullabo följdes inte Almfelts ritningar fullt ut. Kyrkan gjordes högre med en brantare takvinkel än vad arkitekten hade ritat. Entrén i norr gjordes med rak avslutning istället för rundbågig och ovan dörren placerades ett stort fönster, något som inte fanns med på ritningen. Takryttaren var inte med på ursprungsritningen, inte heller ingångarna i södra delen av byggnadskroppen. Vid tiden då Gullabo kyrka uppfördes var det nyklassicistiska stilidealet rådande, med inspiration hämtad från den klassiska antikens byggnadsverk med harmoniska proportioner, rena former, symmetri och enkelhet som utgångspunkter. Exteriört kom detta till uttryck genom byggnadens strama planform, utan utbyggda delar för exempelvis kor eller vapenhus. De stora, rundbågiga fönstren är typiska för perioden liksom den genomgripande symmetriska tanken. När kyrkan stod klar var dock inte den nyklassicistiska stilen så tydlig exteriört, eftersom kyrkan under flera årtionden stod med bara, timrade väggar som tjärades. Panelen tillkom troligen först under 1800-talets andra hälft och då var den också tjärad i början. Vitmålad blev kyrkan först på 1880-talet. Även Karlslunda kyrka genomgick samma utveckling och fick panel först på 1870-talet. Till skillnad mot Karlslunda kyrka som fick en avancerad panel med rundbågar och tandsnittsfris, gjordes panelen i Gullabo på enklaste möjliga sätt och helt utan dekorelement, om man bortser från locklistens enkla profil.

Efter att fasaderna panelslogs under 1800-talets andra hälft har kyrkan inte förändrats så mycket exteriört. Den största förändringen är att takmaterialet bytts från träspån till enkupigt tegel, något som utfördes på 1920-talet. På 1990-talet byttes samtliga av fönstrens ytterbågar. Vad gäller form och indelning gjordes de nya bågarna lika de gamla, men den ålderdomliga konstruktionen med blybeslagna trälister återskapades inte. I övrigt bevarar kyrkan i stort det ursprungliga arkitektoniska uttrycket som en enkel kapellkyrka där takryttaren utgör den enda extravagansen. Likheten är stor med många frikyrkolokaler från 1800-talets slut och 1900-talets början. Gullabo kyrka är ett gott exempel på en, vid tiden, ganska ovanlig kyrkobyggnad inom Svenska kyrkan. Enkelheten och de små detaljerna såsom dörrarnas beslagning och blindfönstren ovan entréerna i söder bidrar till karaktären.