Bäckebo kyrka

Bäckebo kyrkas planform följer till stora delar de nyklassicistiska kyrkornas typiska utform-ning. Detta nyklassicismens grundmönster bestod i ett rektangulärt långhus utan utbyggnader med vapenhus som en del av tornet i väster och sakristia inrymd i en absidial utbyggnad i öster. Långhusets portaler var symmetriskt placerade i söder och norr och som huvudentré fungerade vapenhusets port i väster. I Bäckebo kyrka följs detta mönster med undantag för att sakristian är placerad i norr och att koret sträcks ut i den absidiala utbyggnad¬en i öster.
Extreiört speglar kyrkan tidens ideal främst genom långhusets stora rundbågade fönsteröppningar, överljusen i form av lunettfönster, den enkla vitkalkade fasaden med slätputsade hörn och dörr- och fönsterom¬fattningar. Även det flacka tegelklädda sadeltaket, den kraftiga profilerade taklisten och tornets lanternin är delar av kyrkans karaktär och den nyklassicistiska stilriktningen. Till denna stil hör även den södra och den västra portalens enkla artikulering. Portalerna är utformade med pilastrar som bär upp ett vågrätt framspringande bjälklag och över detta ett lunettfönster, ett motiv typiskt för tiden. Tornets mångkantiga lanternin är typiskt för Öland men förekommer, i högre utsträckning än brukligt i nyklassicismens kyrkor, även i trakterna kring Kalmar. I de nyklassicistiska kyrkorna var annars lanterninerna företrädelsevis kvadratiska. Särskiljande för kyrkan är även det förhållandevis kraftiga och låga tornet som understryker den slanka, åttkantiga lanterninen och det karaktäristiska räcket.
Exteriören är mycket välbevarad och tidstypisk. Förändring har främst skett när det gäller taken där långhus och sakristia vilka ursprungligen var spånklädda idag är tegel täckta. Den ursprungliga trälanterninen är idag plåtklädd och vid den västra portalen har en ramp till trappan förändrat entrén något.

De kristna församling¬arna som bildades i bygden kom att ligga ner mot Kalmarsund. Till dessa sökte sig även människorna från inlandet vilket gjorde att socknarna kom att sträcka sig ganska långt från kyrkan och in ilandet. Detta medförde att många församlingsbor fick lång väg till kyrkan varför kapell så småningom kom att byggas i församlingarnas mer perifera delar för att ge även dessa församlingsbor möjlighet till predikan och guds¬tjänst på närmare håll. I kapellen hölls dock inte gudstjänst så ofta och församlings¬borna var fortfarande tvungna att ta sig till moderkyrkan för de flesta gudstjänsterna. Lösningen var därför inte tillfredställande och krav restes på förändring vilket slutligen resulte¬rade i att nya församlingar bildades, däribland Bäckebo församling. Bäckebo och Åby hörde samman fram till år 1733 då Bäckebo bröts ut som egen socken.
Det första kapellet i Bäckebo tillkom någon gång efter reformationen. År 1685 byggdes ett nytt kapell. Detta såldes och fraktades bort då dagens kyrka uppfördes.
Från mitten av 1700-talet hade befolkningen i Sverige ökat stadigt. Denna utveckling fortsatte in på 1800-talet och gjorde att församlingarna blev allt större och det blev svårt att få rum i de äldre, ofta medeltida, kyrkorna. Denna trångboddhet förde under 1800-talet med sig ett intensivt kyrkob¬yggande. Bäckebo kyrka uppfördes år 1842-44 av byggmästare J. D. Berglund efter ritningar av Överintendentsämbetet vilka dock bara följdes till delar.

Bäckebo ligger i en mossrik, småkuperad skogsbygd. Säkra spår av forntida bosättningar saknas men spår efter lågteknisk järnframställning finns på närmare 100 platser. De härrör troligen från äldre medeltid.
Bäckebo kyrka byggdes 1842-44 och ersatte då en tidigare träkyrka från 1685. Dagens kyrka är en nyklassicistisk stenkyrka med långhus, lanterninkrönt torn i väster, rundat absidialt kor i öster och sakristia i norr. Kyrkorummet har ett tunnvälvt trätak, sluten bänkinredning samt läktare i väster. Läktarorgeln är från 1848, byggd av Johannes Magnusson och en av Sveriges bäst bevarade orglar från denna tid.