LJUNGBY KYRKA

Det medeltida murverket
Ljungby kyrks exteriör har genomgått fem större förändringar varav fyra kan hänföras till medeltiden. Dess äldsta delar dateras till 1100-talets början. Det äldsta skedets murverk i Ljungby vars muringsteknik, proportioner samt igensatta nordportal uppvisar stora likheter med Hossmo kyrkas äldsta långhus.

Det betyder att Ljungby tillsammans med Hossmo och möjligen Högby äldsta stenkyrka och skall räknas till det äldsta skiktet stenkyrkor i landet. Kyrkans västtorn och förekomst av sekundärt inmurad runsten samt skriftliga belägg på en huvudgård visar att platsen var betydelsefull redan under tidig
medeltid. Liksom Högsby kyrka har Ljungby genomgått flera stora utvidgningar vars delar dokumenterats.

Murverket med dess portaler har stort regionalt värde som historiskt källmaterial som inte bara kastar ljus över kyrkans medeltida historia utan även tydliggör kyrkans förändringar under nyare ända fram till i dag. Genom att det 1999 företogs en större byggnadsarkeologisk undersökning kan kyrkans olika byggnadsperioder jämföras med andra kyrkor.

Brunius ombyggnad
Kyrkans exteriör är med några avvikelser C G Brunius verk. Brunius var som ovan nämnts främst verksam i Skåne. Hans ritningar låg till grund för ett stort antal om- och nybyggnationer av kyrkor i Skåne. Han var domkyrkoarkitekt i Lund och starkt influerad av den romanska rundbågiga stilen vilket märks även i Ljungby kyrka
På 1840-talet omdanades Växjö domkyrka efter hans ritningar. Det är sannolikt orsaken till varför Kalmar-biskopen Paul Genberg bad Brunius att upprätta ritningar till Ljungby kyrkas ombyggnad. Ytterligare en anledning är att Genberg innnehade Ljungby som prebende varför biskopen, som för övrigt ligger begravd på kyrkogården kyrka, hade ett stort intresse just i Ljungby kyrkas ombyggnad. Ljungby är den enda lantkyrkan utanför Skåne som Brunius omskapade. Kyrkans gavelröste har de för Brunius typiska trappstegsgavlarna och tornet är försett med blinderingar. Korets och långhusets rundbågefris är typisk för Brunius. Trots att Brunius är känd för sin romanska arkitektur så syns det vid tiden förhärskande nyklassicistiska formspråket i portalens placering i väster, de stora rundbågiga fönstrens symmetri samt det flacka takfallet. Ljungby kyrka är således den enda landskyrkan utanför Skåne som uppförs med Brunius som arkitekt. Den nuvarande kyrkan
Brunius beskriver själv i en liten skrift den omgestaltade kyrkans exteriör år 1859. Han betonar själv de för honom signifikativa arkitektoniska formspråk som jag nedan dessutom strukit under: Skeppet och koret ha med sina regelbundna rosiga fönsteröppningar samt rundbågiga gesimser och tinnande rösten blifvit försatta i en värdig, men enkel rundbågestil. Det nya tornet, som är fyrkantigt med ingång från väster och två ljusöppningar å hvarje sida, har däröfver rundbåggesimser samt fyra nischprydda och tinnade rösten med kroppåstak samt en åttkantig midtspira och en hög korsblomma derpå (Brunius 1859 s. 17) Brunius lät importera en för honom speciell skånsk arkitektur. Växjö domkyrka och Ljungby kyrkor fasader avviker därför helt från de övriga småländska kyrkorna.
Ljungbys exteriör har således ett stort kulturhistoriskt värde sett ur ett regionalt perspektiv

Den nyklassicistiska fönsterordningen på långhusets sydmur bryts 1928 då en gotiska kalkstensportalen tas upp på den södra långhusmuren och det intilliggande fönstret sätts igen. Portalens östra del visade sig vara skadad, kanske vid branden 1757, och rekonstruerades med kalksten i annan färgton än den medeltida.

År 1999 målades kyrkans exteriör i en annan färgton än den tidigare vita. Istället målades fasaden en svagt rosa ton. En liknande färgton fanns på den äldre putsen från 1700-talet. Eftersom fasaden målas om med jämna mellanrum finns det inget som utesluter att kyrkans fasader åter målas vita.

Kyrkans interiör
Till skillnad från exteriören har kyrkans interiör förändrats vid flera tillfällen efter Brunius vid 1800-talets mitt vilket åskådliggörs i utvecklingsplanerna två till sex.
Tornet med vapenhus är den byggnadsdel som till stora delar bevarats sedan Brunius tid. De två vindeltrapporna i tegel har inte förändrats
Korets planlösning har däremot förändrats vid flera tillfällen; den ursprungliga planlösning med spetsbågig skärmvägg förändrades redan 1902 då även dess altarprydnad, ett nu försvunnet kors, byttes ut. Samtidigt tillkom de nuvarande långhusbänkarna samt dopfunten i kalksten.

År 1924 byttes altarutsmyckningen och den altarprydnad med målning av Nils Asplund och vars ramverk är ritat av stadsarkitekten Fred Olsson i Kalmar som nu hänger på långhusets norra mur.
1928 installerades ett varmluftssystem varvid de dekorativa kolonnettprydda öppningarna över triumfbågen tillkom. Mellan öppningarna uppsattes ett nytillverkat krucifix skuret av ArvidKällström. Den äldre kyrkans golvnivå ligger cirka 40 cm under 1860 års kyrka. Det fick till följd att trappor byggdes innanför sydportalen då den togs upp 1928. Dessutom togs bänkar bort i det södra bänkkvarteret som därmed uppdelades i ett främre och bakre bänkparti (se plan 4).

Mellan 1946 och 1952 gjordes flera förändringar. Delar av kyrkans raserade tunnvalv återuppfördes. Raset orsakades sannolikt av för stora temperaturskillnader mellan tunnvalvets under- och översida. Värmeanläggningen byttes ut och tunnvalvet reparerades. Samtidigt inreddes kapprum och toalett i långhusets västra del varvid de bakre bänkraderna samt den främre bänkraden togs bort (se plan 5).

År 1988 utfördes en större ombyggnad som framför allt var koncentrerad till långhusets västra del (under läktaren) och koret. Golvnivån i koret sänktes till samma nivå som långhusets samt belades med kalksten. Den sistnämnda byggnadsdelen försågs med skjutdörrar och inrättades för att gudstjänster kunde hållas i enbart koret.
Konstnärer från det närliggande området utför ritningar till och/eller arbete med inredning och utsmyckning. Skjutväggens glas är pryddes av vinrankor utförda av konstnär Bengt Ågren Kalmar. Dess inredning, kort beskriven nedan, är flyttbar och ritades av inredningsarkitekt Hans Gerwins, Torsås. Kristallkrucifixet på altaret graverades av David Leek, Trekanten.
Under läktaren ändrades rumsdispositionen varvid sakristian som tidigare inrymdes i korets östra del, ett väntrum samt städutrymme och toaletter varav en är handikappanpassad uppfördes.

Kyrkorummets inventarier
Kyrkans fasta inventarier bestående av predikstol, läktarbarriär och orgelfasad är alla uppförda under 1800-talets senare hälft i nygotisk stil. Ritningarna till denna inredning utfördes av överintendentämbetet 1858. Inventarierna tillverkades under 1800-talets senare del.
I kyrkans museum, inrättat på 1920-talet i tornet, står ett par av de gotiskt inspirerade bågarna som ursprungligen avdelade koret och sakristian i öster. Korets inredning tillkommen 1988 är flyttbar.

Korets altare, altaruppsats och altarring avlägsnades och ersattes år 1988 med ett flyttbart altare och altarring ritat av inredningsarkitekt Hans Gerwins.
Det nya altarbordet är gemensamt för både koret och långhuset. Det består av ett i trä genombrutet kvadratiskt ramverk målat i en blågrön/turkos färgton. Altarets ovansida består av en massiv skiva i trä.
Den flyttbara altarringen är uppdelad i mindre sektioner. Den är i trä, och målad i samma färgton som altarbordet, och består av ett genombrutet ramverk med tygklätt knäfall och överliggare i dova färger med en dominans i grått. Här kan bara nämnas att ambon och dopställ är uppbyggda på samma sätt och installerade vid samma tidpunkt.

Predikstolen och dess baldakin är utförda efter de ritningar som upprättades av överintendentämbetet i Stockholm och som förelades församlingen 1858. Uppgången sker via en sidoställd trappa vars räcke i trä består av ett ramverk med fyllningar som pryds av genombrutna spetsbågar och därunder fyrpass i profilerade ramar med dekor i guld,
Korgen är femsidig vars fyllningar består av spetsbågar vilande på kolonner målat i bladguld.
Korgens underrede utgörs av en avtrappning och den vilar på en åttkantig piedestal.
Baldakinen är åttkantig och pryds av spetsbågar. Den kröns av ett kors.
Innertaket är utformat med valvsvicklar och är målat i en blå ton. I dess mitt hänger en förgylld duva som eventuellt kan ha tillhört en äldre predikstol. Predikstolen har en lutande bokbräda som pryds av ett änglahuvud. På predikstolen står ett timglas från 1700-talet.

Läktarbarriären vilar på pilastrar. Läktarbarriärens mitt pryds av spetsbågar och fyrpass samma dekor som predikstol. Med lister spetsbågar och fyrpass i (blad-) guld. Under senare år har läktarbarriären förhöjts med en järnstång som sitter cirka 30 som över barriären

Orgelfasaden är ritad av arkitekt August Lindegren 1891 som var anställd på överintendentämbetet. Den nygotiska fasaden består av ett ramverk som upptill pryds av fialer, däremellan fyllningar fyllda med gråmålade orgelpipor som omges av klöverbågar. Den är målad i ljus gulvit ton och dekoren är belagd med bladguld.
Orgeln som är kyrkans femte i ordningen, har inbyggt spelbord och är byggd av Hammarberg år 1964. Den har 23 stämmor.

Långhusets öppna bänkinredning har sidogångar åt norr och söder samt en bredare mittgång. Det södra bänkkvarteret delas av en gång från sydportalen, upptagen 1928, fram till kyrkans mittgång. Bänkarna indelas i tre bänkkvarter; ett norr om mittgången som har 16 bänkar. Söder om mittgången har det främre kvarteret 10 bänkar medan det bakre har fyra stycken. Bänkarnas golv är av trä och är upphöjt.
Bänkarna tillverkades och insattes vid renoveringen 1902. Bänkarnas sidor är öppna och dess gavlar är försedda med dekor i karvsnitt med cirkel och trepass. Sedan 1988 är de målade i en blågrön färgton.
Fronten, som vilar på en sockel, är tät och består av ett ramverk med pärlspontade bräder i fyllningarna. Den nedersta bänkradens baksida upptas av skåp målade i samma kulör som bänkarna. Samtliga bänkar är försedda med lösa dynor i tyg i en rostbrun färgton.
Ryggstöden är svagt lutande. Sittbrädorna breddades vid renoveringen 1988. Framtill finns en lutande hylla för psalmböcker samt därunder en smal horisontellt gående hylla.

Övriga inventarier
Nedan tas endast ett urval av kyrkans inventarier upp. Noteras bör att det finns ytterligare föremål förutom den nedan uppräknade som har stort kulturhistoriskt värde.

Äldre altaranordningar
Långhuset murar pryds av tidigare altarutsmyckning. Äldst är Jonas Berggrens altaranordning från 1767 som restaurerades 1935, efter att förvarats på Kalmar Läns Museum, och sattes upp på långhusmuren. År 1988 placerades även Nils Asplunds altarprydnad tillkommen 1924 samt ett förgyllt kors med törnekrona från 1900-taletsbörjan i långhuset.

År 1988 konserverades de tre altarprydnaderna av Horst Sager, Samtidigt konserverades triumfkrucifixet från 1928 och även Jonas Berggrens nummertavlor från 1767 sam t skulpturerna Lagen och Evangelium, som troligen utgjort en del av Berggrens omfattning till altartavlan. De sistnämnda träfigurerna är placerade framför den låga skärmväggen i koret.

De äldsta inventarierna bestående av delar av två dopfuntar av kalksten som dateras till 1200-talet respektive 1300- 1400-tal är deponerade på Kalmar Läns Museum. Där finns även Jonas Berggrens predikstol från 1767. I övrigt äger kyrkan få föremål som är äldre än 1757. Exempel härpå den mässingskrona som hänger längst fram i långhuset. Från samma tid är en ljuslykta i mässing som hänger i vapenhuset samt några ljusplåtar och två kistor varav den ena dateras till 1700-talet.
Ett krucifix i elfenben daterat till 1600-talets slut står på altarbordet i sakristian. Det påträffades under ett hus i Råby och skänktes därefter av gårdens innehavare. Timglaset på predikstolen är från 1700-talet.

1767 års inredning
Den inredning som kyrkan lät Berggren utföra 1767, bestående av altarprydnad, predikstol, två nummertavlor samt dopställ är bevarade. Nummertavlorna konserverades av Sager 1988.
Under läktaren hänger porträtten av prosten Anders Bäckerström (1724 - 1786) och hans hustru E B M Bäckerström (1745- 1817). De har sin grav under korgolvet i kyrkan. Detta prostpar gjorde viktiga insatser för socknen. Mest känd är prostinnan för att ha låtit bygga det stora sockenmagasinet.

Ljuskronor, ljusplåtar och ljusarmar
I tornets bottenvåning hänger en mässingslykta från 1680. Samma år inköptes den mässingskrona som hänger längst fram i långhuset. Den är försedd med 16 ljusarmar och kröns med en dubbelörn.
Kronan väster om denna inköptes 1779 och är försedd med 24 löstagbara armar. Kronan kröns av en mansfigur som håller en fana. Förfärdigad av gelbgutaren Urberg i Kalmar. Sannolikt är det samma som krona som lånades ut och hängdes upp på Kalmar slott år 1874 då kungen intog middag där i samband med invigningen av järnvägen.
Längst ner i långhuset hänger en mässingskrona med 16 ljusarmar som enligt inventarieförteckningen dateras till 1747 och är skänkt av Nämnde- och Hedersmannen Olof Andersson i Björket. Tillökt 1860.
Ett par ljusarmar som troligen är från 1600-talet är placerade i långhusets västra del.
Kyrkan äger ett stort antal ljusplåtar varav fem är från 1700-talet. De 12 ljusplåtar som pryder långhuset tillverkades efter en av ljusplåtarna från 1700-talet. De tillverkades 1903.

Kyrkans lillklocka står i kyrkans museum. Den är av malm och göts av Johan Fahlsten i Stockholm år 1741. Klockan stals och slogs sönder 1858 men sammanfogades 1928.
Storklocka omgöts år 1768 av Magnus Bergstedt, Karlskrona. Han göt även om mellanklockan vid samma år. Mellanklockan blev åter omgjuten 1819 av Gerhard Horner i Stockholm

Silverföremål
Bland kyrkans silver finns en kalk som enligt inskriften på foten skänktes 1660. Kalkens skaft är försedd med en medeltida nod. Skålen är tillverkad 1774. Skålen liksom patén är tillverkad vid samma tidpunkt av en silversmed i Kalmar.
En Vinkanna dateras till 1754.

Övriga metallföremål
Två par mässingsljusstakar är sannolikt från 1600-talet.
I en av kistorna förvaras ett oblatskrin i plåt som är skänkt på 1830-talet.

Textilier
Antependium i röd sammet med broderier i guld 1799 skänkt av prostinnan Bäckerström förvaras liggande svept i osyrat silkepapper i sakristian. Samma år skänkte prostinnan även ett purpurfärgat kalkkläde i sidensars med äkta guld.
Ytterligare ett kalkkläde i gul sammet med spets skänkt 1768 finns i kyrkans ägo.
En mässhake med silverbroderier på svart sammet är enligt uppgift tillverkad före 1830.
Två kollekthåvar från 1793 försedda med klockor finns bevarade och förvaras i sakristian.

Böcker
Enligt inventarieförteckningen äger kyrkan ett större äldre bokbestånd som förvaras i det gamla kommunhuset varav åtta är tryckta på 1600- och 1700-talet. Den äldsta är en illustrerad bibel från1618. Karl den XII:s bibel från 1702 förvaras i kyrkan.

Kortfattad historisk beskrivning av kyrkobyggnaden:

Kyrkans långa byggnadshistoria exemplifieras av två portalomfattningar på långhuset, varav den äldsta igensattes redan under medeltiden (se kortfattad historisk beskrivning).
Kyrkans nuvarande exteriör är präglad av C. G. Brunius radikala omgestaltning, utförd mellan åren 1855 och 1860, varvid korets och långhusets medeltida murar bibehölls. I väster uppfördes ett nytt torn som även är uppfördes efter hans ritningar, gillades år 1855.

Den medeltida kyrkan
I samband med att kyrkans exteriör lagades och putsades år 1999 gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning. Resultaten visade att det bakom putsen doldes betydligt äldre murverk än som tidigare varit känt. Stenkyrkans nyupptäckta medeltida byggnadshistoria kan delas in i fyra perioder med början i tidigt 1100-tal fram till medeltidens slut.

1. 1100-talets början
Skåror i putsen på långhusmurens norra exteriör utvisar storleken på det äldsta långhuset. Den nedre oputsade portalomfattningen, igensatt under medeltiden, är samtida med detta murverk uppfört av lokal sandsten. Dateringen grundar sig på långhusets proportioner och byggnadsteknik som uppvisar stora likheter med murverket som tillhör den äldsta fasen i Hossmo kyrka, som med hjälp av dendrokronologi daterats till 1100-talets början. Ett brett västtorn vars övre del revs i början av 1700-talet byggdes ursprungligen eller något senare till denna byggnadskropp. Dess nedre del stod kvar fram till den stora ombyggnaden på 1800-talet.

2. Tidigast omkring 1300 men snarare omkring 1400 revs den äldsta kyrkans kor och eventuella absid varefter kyrkan breddades åt söder, förlängs åt öster samt förhöjs. Kyrkan bestod således av ett stort treskeppigt rektangulärt rum med en yta på inte mindre än 440 m vilket betyder att kyrkan till en av de största lantkyrkorna under medeltiden. Den gotiska portalen i kalksten på långhusets södra mur uppfördes under denna period. Den murades igen på 1850-talet för att åter tas upp och restaureras år 1928. Det har inte påträffats spår av valv av sten eller tegel varför vi kan anta att kyrkans innertak var av trä. Långhusutvidgningen medförde att det tidigmedeltida tornet, byggt i samma bredd som det ursprungliga långhuset, fick en asymmetrisk placering i väster.

Den senmedeltida treskeppiga salkyrkan som föregåtts av äldre planlösningar har en parallell i Högsby kyrka i Stranda härad. Ytterligare två salkyrkor kan har nämnas nämligen de under 1700-och 1800-talet rivna salkyrkyrkorna i Mönsterås och Döderhult i Norra Möre som med stor sannolikhet uppfördes under senmedeltiden. Även de bör ha haft föregångare.

3. En tid därefter uppfördes en sakristia vid långhusets norra mur. Den revs vid ombyggnaden på 1850-talet.

4. Vid medeltidens slut (1500-talet) uppfördes ett rektangulärt kor. Detta senmedeltida murverk är lagt i orgelbundna skift och i skolningarna finns tegelbrockor. Tegel finns inte i de två tidigaste perioderna.
Koret täcks av två ribbvalv i tegel. Brunius berättar att tornets nedre våning täcktes av ett kryssvalv i tegel. Det kan ha byggts samtidigt med korvalvet.
Den tidstypiska spetsbågiga triumfbågen, som breddas och får en rund form vid mitten av 1800-talet, uppförs under denna period.

Ålems rivna senmedeltida flerskeppiga kyrka kan ses som en parallell till denna bygggnadsperiod.bör I likhet med Ljungby var kyrkan försett med ett senmedeltida kor.

År 1757, alltså samma år som en stor brand ödelägger kyrkan har den precis genomgått en större upprustning. Under de följande åren repareras skadorna efter branden.
Tio år senare kontrakteras den välkände bildhuggaren Jonas Berggren i Målilla och hans byggnadshytta som snidar en predikstol, altartavla, två nummertavlor samt en dopfunt.
Genom avritningar och beskrivningar samt genom den byggnadsarkeologiska undersökningen av murverket har vi en god bild hur kyrkan såg ut före den stora omdaningen på 1860-talet.

En beskrivning av kyrkan görs av domkyrkoarkitekten C.G. Brunius före ombyggnaden år 1854. Ljungby kyrka består av et avlångfyrkantigt skepp med stickbågigt brädvalv och ett avlångfyrkantigt kor med två korsvalv. Vid skeppets västra ände finns en lämning av ett torn och därjämte ligger ett skröpligt vapenhus. Vid skeppets norra sida märkes en sakristia, vilken betäckes med ett tunnvalv.

Kyrkan som har en ovanlig storlek, är uppförd i tuktad gråsten, korgaveln däremot av tegelsten. Tre fönsteröppningar å södra och två å dels norra sida samt blott en å korets vardera sida ha olika storlek och olika förhållande till varandra och giva en allt för svag belysning. Sakristian är i hög grad fuktig och mörk. Ehuru byggnaden är mycket enkel, så märkes vid första anblicken att skeppet är tillkommit omkring år 1400 och koret ungefär ett sekel därefter. Skeppet och koret ha ganska spetsiga spåntak. Som i hög grad förfalla (Avskrift av Brunius samlingar XIX s. 99).

Den nuvarande kyrkan
År 1854 skrev Kalmars biskop Paul Genberg, som innehade Ljungby kyrka som prebende, till domkyrkoarkitekten i Lund C. G. Brunius som accepterade biskopens förfrågan om att upprätta ritningar och kostnadsberäkning för kyrkans omfattande ombyggnad.
Kyrkans nuvarande exteriör är präglad av denne självlärde arkitekts ombyggnad av den medeltida kyrkan. Västtornet är uppfört efter hans ritningar, som gillades år 1855 av överintendentämbetet. Kyrkan återinvigdes år 1860.

C. G. Brunius ritningar låg till grund för ett stort antal om- och nybyggnationer av kyrkor i Skåne. Han var domkyrkoarkitekt i Lund och starkt influerad av den romanska rundbågiga stilen vilket märks även i Ljungby kyrka.

Anledningen till att kyrkans medeltida kor och långhus inte revs av Brunius berodde på att deras storlek och planlösning passade väl in i hans omdaning av kyrkan. I enlighet med förslaget revs däremot sakristian vid norra långhuset och de byggnader som stått väster om långhuset.
Långhus- och kormurarna förhöjdes och smyckades med en rundbågsfris. Portalerna och fönsteröppningarna på långhus och kor sattes igen. Samtliga nuvarande fönster upptogs nu vilka placerades symmetriskt. Även taket ändrades och försågs med ett betydligt flackare takfall och lades med skifferplattor. Gavlarna pryddes med trappstegsgavlar.

I väster uppfördes ett nytt torn. Det är byggt av stora sprängstenar på 1850-talet och är helt och hållet uppfört efter Brunius ritning (se figur x 2). I första hand förslog han att tornet skulle förses med en hög spira men efter det att sockenborna tyckte att det blev för dyrt upprättade Brunius ritningar där tornet avslutas med trappgavlar och täcks med två korsande sadeltak. Över dem reser sig en låg spira.
Medan blinderingarna på tornets gavelröste och de rundbågiga fönsteröppningarna på norra och södra sidan är rundbågiga, markeras tornets västfasad med dess huvudingång av spetsbågiga former.

Senare förändringar
Kyrkans yttre har endast genomgått mindre förändringar sedan Brunius tid (se kronologin). Men redan 1928 förändrades långhusets södra exteriör då den gotiska portalen togs upp på långhusfasadens sydsida.
Samma år återupptogs kyrkans medeltida sydportal varvid de nyklassistiska fönstersymmetrin bröts när ett fönster murades igen för att ge plats år portalen.

På 1980-talet, närmare bestämt 1984 och 1988, ersattes Brunius skifferplattor på långhusets och korets yttertak. Då lades brandgult tegel och försågs med nya hängrännor och stuprör
Västportalen har klätts med koppar, eventuellt vid arbeten utförda kring 1950.
År 1999 omputsades och målades kyrkans exteriör. Då lämnades den nedre delen av den ursprungliga och under medeltiden igensatta nordportalen i sandsten oputsad.