Fynd av runstensfragment och andra föremål visar att socknen var kristen under 1000-talet. Kanske fanns här redan då en träkyrka men några spår av en sådan har inte hittats. Den första stenkyrkan byggdes i mitten av 1100-talet. Denna byggnad bestod av långhus och ett smalare absidkor. Av denna äldsta kyrka återstår idag grundmurarna och långhusets västgavel. I slutet av 1100-talet och början av 1200-talet hotades Öland och kusttrakterna av hedniska sjörövare från Baltikum. Det ledde till att flera av kyrkorna byggdes om till försvarskyrkor. Så gjordes även i Bredsätra. Först byggdes ett torn i väster och snart också ett torn i öster så att kyrkan blev en klövsadelskyrka. Arbetet bör ha varit avslutat i mitten av 1200-talet. Nästa tillbyggnad gjordes någon gång i perioden slutet av 1200-talet till 1500-talet. Då byggdes en sakristia norr om koret. Under 1700-talet genomfördes flera reparationer av kyrkan. Samtidigt växte befolkningen i socknen och det gjorde att det blev trångt i den gamla medeltidskyrkan. År 1841 fattade sockenstämman beslutet att bygga om kyrkan. Ritningarna gjordes av konduktören vid Överintendentsämbetet Th Edberg. Arbetet leddes av byggmästaren Peter Isberg. Man behöll det medeltida västtornet men östtornet revs och ett nytt långhus med fullbrett kor och sakristia i norr byggdes. Såväl exteriört som interiört präglas kyrkan av nyklassicistiska stildrag. Interiört är dessa i viss mån uppblandade med äldre stilar eftersom äldre inventarier överförts från den gamla kyrkan.
Kyrkan har genomgått en för Öland vanlig utveckling från liten stenkyrka uppförd under medeltiden till en utökad och ombyggd kyrka i nyklassicistisk stil under 1800-talet. Dagens kyrka består av medeltida torn i väster och nyklassicistiskt långhus med sakristia i norr. Denna putsade salskyrka tillkom 1848 då den medeltida kyrkan utom tornet revs. År 1861 kompletterades tornet med den åttkantiga trälanterninen med hög spira. Under den nuvarande kyrkans golv ligger murresterna av den medeltida klövsadelkyrkan. Interiören bevarar i stort sin ursprungliga inredning med bänkar, altaruppsats, läktare i väster och orgelfasad. Predikstolen är tillverkad 1768.
Försvarskyrkor
Bredsättra gamla kyrka, av vilken endast tornet återstår idag, omtalas ofta som försvarskyrka och tornet rubriceras som ett försvarstorn. Den äldre bilden av försvarskyrkorna är att det utmed Ölands kust och längs Smålands östra kust under slutet av 1100-talet och början av 1200-talet skapades en linje bestående av den typ av kyrkor som kallats fästningskyrkor. För Ölands del handlade det främst om att komplettera befintliga kyrkor med en eller ett par extra våningar samt oftast ytterligare ett torn (så att man fick klövsadelkyrkor). Dessa kyrkor fick en kärv och avvisande karaktär med små fönster och kast- och skottgluggar. Med fredligare tider och stigande folkmängd kom dessa kyrkor efterhand att åter igen byggas om till rymliga gudstjänstrum. Det poängteras i den senare forskningen att kyrkorna, förutom som gudstjänstrum, användes till försvar men att de även hyste andra funktioner som säkra magasin och utrymmen för hantverksmässig produktion. Dessa andra användningar har i senare tid lyfts fram som minst lika viktiga och man talar idag hellre om den multifunktionella kyrkan. Marit Anglert behandlar försvarskyrkornas tillblivelse i sin uppsats Vem försvarade vad? Där skriver hon att det i kriget mot Danmark i början av 1500-talet användes befästa kyrkor på båda sidor om Kalmarsund och att man vid denna tid definitivt kan tala om nationen Sverige och därmed ett försvar mot yttre fiender. Vid försvarskyrkornas byggande kring år 1200 var dock förhållandet annorlunda och man befann sig i ett skede då den svenska centralmakten höll på att byggas upp. Många sockenkyrkor under den här tiden byggdes sannolikt av kungar, biskopar och enskilda stormän. Detta hade delvis sin förklaring i att kyrkorna, för den som innehade patronatsrätten, var goda inkomstkällor då man genom detta oftast förfogade fritt över både kyrkojordarna och tiondet. Vidare refererar Anglert till Karin Andersson som menar att dessa till- och ombyggda kyrkors fortifikatoriska dimensionen eventuellt främst fyllde ett behov av att dels förvara de intäkter (sannolikt levererat i natura) som stormännen och kungarna fick genom bl.a. tiondet, dels viljan att behålla sin lokala makt från en allt starkare centralmakt. Hon menar att de även kan ha fungerat som utgångspunkt för korståg. Följaktligen byggdes och ombyggdes dessa kyrkor sannolikt i en brytningstid där ett äldre lokalt härskarsystem och den expanderande kungamakten möttes. De av dessa kyrkor som ännu är bevarade ger därmed fysisk gestalt åt ett viktigt skede i Sveriges historia.
Kyrkobyggnaden
Den första stenkyrkan i Bredsättra byggdes sannolikt i mitten av 1100-talet. Något belägg för dateringen saknas men med gissningen att varje byggnadsperiod tagit en generation (ca 30 år) har en datering till mitten av 1100-talet föreslagits. Denna kyrka var tornlös och hade ett smalare kor med absid, trånga portaler i norr och söder samt små högt placerade rundbågiga fönster. Av denna stenkyrka återstår idag endast grundmurarna samt långhusets västgavel. Från andra hälften av 1100-talet till mitten av 1200 talet kommer nästa byggnadsperiod. Under denna period byggdes både det västra och det östra tornet och långhuset delades av med valv i ytterligare en våning. Vilket av tornen som tillkom först har inte gått att avgöra. Omkring år 1250 byggdes vapenhuset utanför sydportalen. Detta är en relativt sett tidig tillbyggnad. På Öland och Bornholm byggdes nämligen vapenhus tidigt till skillnad från det svenska fastlandet, t.ex. Uppland där såna tillbyggnader tillkom först ca 200 år senare. Från den senare delen av 1200-talet till och med 1500-talet sträcker sig ytterligare en byggnadsperiod. Under denna tid byggdes en sakristia vid korets norra sida och ett stort, tvådelat, gotiskt fönster ersatte ett tidigare litet rundbågigt fönster på långhusets södra sida. Under senmedeltiden flyttades klockorna vilka tidigare hängt i västtornet till en fristående klockstapel på kyrkogården.
Under 1600-talet byggdes en läktare i väster (1624) och i samband med ett en ny klocka inköptes ersattes klockstapeln på kyrkogården med en ställning på östtornets tak. Ev. tillkom även trappan utmed långhusets nordmur, som en smidigare uppgång till östtornet, i samband med detta. Någon gång mellan 1673 och 1721 revs långhusets valv och ersattes av ett plant trätak. Sannolikt var det i samband med detta som väggarna och taket dekorerades med målningar av vilka man idag kan se fragment på kyrkans västra vägg. Under århundradet sattes även en ny predikstol upp. Under 1700-talet skedde en hel del underhållsåtgärder. Förutom detta uppfördes 1733 en läktare i norr som målades av mäster Nils Örberg. År 1751 omlades taket på långhusets nordsida med tegel medan alla övriga takfall fortfarande var täckta med spån. I samband med detta spritputsades och vitkalkades fasaderna. År 1751 utvidgades den västra läktaren. År 1768 skaffades en ny predikstol och ett par år efter, 1770, anskaffades även en ny altaruppsats. I slutet av 1700 talet kom så resten av kyrkans takfall att kläs med tegel förutom sakristian vars tak kläddes med kalkstensflis. År 1797 murades långhusets norra portal igen och på dess plats insattes istället ett fönster. Under 1800-talet skedde mycket stora förändringar starkt präglat dagens kyrka. Dessa bestod främst i att hela den medeltida kyrkan utom västtornet revs 1848 och ersattes av dagens nyklassicistiska långhus och sakristia. Redan 1846 revs dock det medeltida vapenhuset och sakristian då man lade grunden för den nya kyrkan. Innan detta skedde kom dock ett par andra förändringar tillstånd. En mycket smal ingång togs upp i bottenvåningen på tornets södra sida medan tornbågen interiört murades igen på ett sådant sätt att tornets murtrappa blev åtkomlig från kyrkan.
Den nya kyrkan som byggdes 1848 hade, på församlingens uttryckliga önskemål, Högsrums kyrka uppförd 1822, som modell. Man önskade använda denna kyrka som förebild då den hade en enkel och inte så kostsam arkitektur och en storlek vilken man tyckte skulle passa Bredsättra församlings folkmängd. T. H. Edberg på överintendentsämbetet blev den som utarbetade ritningen. När den nya kyrkan uppfördes frångick man emellertid den fastställda ritningen i de flesta avseenden. Långhuset gjordes smalare och kortare. Nordportalen och ett par dörrar i öster ersattes med fönster. Sakristian placerades vid den norra och inte vid den östra delen av koret. Enligt Edbergs ritning skulle västtornets tak behålla sitt sadeltak och förses med den fyrsidig lanternin. Ombygganden av tornet sköts dock på framtiden och när det tretton år senare blev av valdes även där en annan lösning med en åttkantig lanternin placerad på ett tälttak istället för den ritade fyrsidiga lanterninen på ett sadeltak.
De nedan redovisade uppgifterna utgör en sammanfattning av redovisad litteratur och genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia.
1000-talet
Man har antagit att det fanns en träkyrka vid denna tid även om spår av någon sådan inte påträffats.
1100-talets mitt
Den äldsta stenkyrkan var en tornlös kyrka med ett smalare kor med absid, trånga portaler i norr och söder samt små högt placerade rundbågiga fönster. Triumfbågen var endast knappa 2,5 m bred och interiören saknade valv utom i absiden. Av denna stenkyrka återstår idag endast grundmurarna samt långhusets västgavel. Något belägg för dateringen saknas men med gissningen att varje byggnadsperiod tagit en generation ca 30 år har en datering till mitten av 1100-talet föreslagits.
1170-1240
Ett västtorn byggdes intill långhuset (dels ridande på långhuset dels på egen grund). Dess enda förbindelse med långhuset låg i bottenvåningen. Någon entré till tornet utifrån fanns inte i bottenplanet. Tornet har dendrodaterats till de allra första åren på 1200-talet. Även i öst byggdes ett torn vilande på korets ( i samband med detta) på utsidan förtjockade murar. Det har inte gått att avgöra vilket av tornen som tillkom först. I sambans med att östtornet uppfördes välvdes troligen koret med ett tunn- eller kryssvalv. Även långhuset välvdes med så låga valv att det ovan valven bildades ytterligare en våning trots att sträckmurarna inte byggdes på. Valven vilade på ett eller ett par stöd i långhusets mittaxel.
Ca 1250 Vapen huset byggdes utanför sydportalen
Slutet av 1200-talet t.o.m. 1500talet.
En sakristia byggdes mot korets norra sida. På långhusets södra sida ersattes ett litet rundbågigt fönster med ett stort, tvådelat, gotiskt fönster. Fönstret har daterats till 1200talets slut eller kring år 1300. Sannolikt breddades även den smala triumfbågen i samband med detta. Klockorna flyttades under medeltiden från västtornet till en fristående klockstapel på kyrkogården
1600-talet
En läktare byggdes i väster år 1624 för att bereda plats för fler sittplatser. Kyrkan fick en ny klocka och klockstapeln på kyrkogården ersattes av en ställning på östtornets tak. Eventuellt tillkom även en trappa utmed långhusets nordmur (som en bekvämare uppgång till östtornet och klockstapeln). Någon gång mellan 1673 och 1721 revs långhusets valv och ersattes av ett plant trätak. Sannolikt var det i samband med detta som tak och väggar dekorerades med målningar, möjligen av Jonas Bundi.
1666
En ny predikstol sattes upp och målades av Jonas Bundi (den kan ha liknat predikstolen i Gärdslösa från samma tid som han också målade).
1700-talet
Under detta århundrade genomfördes många underhållsarbeten.
1733
Ytterligare en läktare byggdes, denna gång i norr. Läktaren målades av Nils Örberg.
1744
Kyrkogårdsmuren försågs med stigluckor i trä med sadeltak.
1751
Taket på långhusets nordsida lades om med tegel. Övriga tak hade fortfarande tjärad spån. Exteriört spritputsades och vitkalkades murarna ( kyrkan var redan tidigare putsad men när detta skedde första gången är okänt).
1753
Den västra läktaren utvidgades och ett fönster togs upp i norr från läktaren.
1768
En ny predikstol tillverkades av Nils Linhardt Linman och målades av Georg Wadsten.
1770
En ny altaruppsats med begagnade, medeltida skulpturer tillverkades.
1797
Långhusets nordportal murades igen och i dess ställe insattes ett fönster.
I slutet av 1700-talet
Beklädnaden på de tak som ännu hade spån ersattes med tegel, utom på sakristian vilken täcktes med kalkstensflis.
1800-talet
Västtornet som tidigare saknat ingång från kyrkogården i markplan försågs med en entré i söder. Tornets interiör byggdes om så att torntrappan blev åtkomlig från kyrkorummet (detta utfördes senast 1823). Det fösta kända sockenmagasinet förlades till tornets bottenvåning.
1821
Kyrkogårdsmuren gjordes lägre och stigluckorna (i form av små träbyggnader med sadeltak) togs bort.
1833
En äldre kyrkklocka göts om till dagens lillklocka ATA 1846 Grunden lades till den nya kyrkan lades kring den gamla. I samband med detta blev det nödvändigt att riva vapenhuset och sakristian vilka låg i vägen för den nya grunden.
1848
Långhuset och östtornet revs och dagens kyrka uppfördes i anslutning till det befintliga västtornet. Ritningarna var utförda av T. H. Edberg och byggmästare var Gustav Rudwall. Rudwall avled dock sommaren 1848 och ansvaret övertogs av byggmästare C. L. Lindgren, Öland. Edbergs ritningar kom att frångås i de allra flesta avseenden.
1850
Kyrkans interiör målades av målaremästare C. O. Poijes, Mönsterås.
1861
Sockenmagasinet som tidigare varit förlagt till bottenvåningen flyttades upp till andra våningen. Västtornet försågs med lanternin. Den som utförde arbetet var byggmästare Isberg som frångick den av Edberg uppgjorda ritningen och gjorde en för Isberg och Öland karaktäristisk, stor, åttkantig lanternin.
1863
Storklockan göts av I. P. Forsberg. ATA 1866 Blyspröjsarna i kyrkans fönster hade givit efter och glasrutorna fallit ur varför man ersatte blyspröjsen med träspröjs (de gamla blyspröjsarna förvaras i tornet)
1867
Allt trä i exteriören målades om.
1872
Den södra kyrkogårdsmuren lades om i samband med utvidgning av kyrkogården. Altarringen gjordes bekvämare och knäfallet stoppades och kläddes med kalvskinn
1874
Dagens orgel tillverkades av orgelbyggare Johansson som tillverkat flera orgelverk på ön bl.a. i Löt, Alböke och Föra.
1885
Exteriören målades av målare Frans Andersson, Köping. Lanterninens väggar skulle bli ljusgrå, luckorna mörkgrå och gesimsen vit. Ytterdörrarna skulle utföras i ekfärg medan alla fönster, även tornets skulle bli pärlfärgade.
1894
En grundlig restaurering genomfördes. Bänkkvarteren försågs med kalkstensgolv lagt i cement. Skorstenar murades för installation av kaminer. Nytt golv lades vid altaret. Vissa målnings och förgyllningsarbeten utfördes.
1913
Taket reparerades. Vilket?
1924
Kyrkan genomgick en renovering efter förslag av byggmästare N.G. Karlsson, Kalmar. Förslaget innehöll: Lagning och omkalkning utan färgtillsats av sakristians, vapenhusets och kyrkorummets interiörer. Ommålning av kyrkans dörrar och fönster (i lämplig kulör). Förgyllning av altaruppsatsen samt återställande av kolonnerna och pelarna vid altaret till sitt ursprungliga skick. Målning och förgyllning av läktare och orgelfasad. Ommålning av taken i sakristian, vapenhuset och kyrkorummet (i lämplig ton). Bättring av predikstolens målning och förgyllning. Exteriör putslagning samt omkalkning av fasaden. Säkert kan sägas att sakristian och koret vid denna renovering försågs med nytt furugolv, samt att vedbod och dass uppfördes i kyrkogårdens nordvästra hörn.
1931-32
Den södra muren hade kommit att luta utåt och trätunnvalvet ovan orgeln hade sänkt sig så att det bräckt krönet (en förgylld stjärna) på orgelfasaden. En undersökning gjordes av takstolarna. Det konstaterades att dessa var tillräckliga i dimensioneringen men att kvalitén (många vankanter) var dålig. Till detta kom att flera urhuggningar gjorts. En del av förskjutningen i takstolen hade sannolikt skett redan vid uppsättandet 1848. Förslag lades om bl.a. om uppsättande av förstärkningsstolar på varannan av de befintliga takstolarna i kombination med att rännstenar i fältsten ordnades längs fasaderna. Takstolarna förstärktes och både ytter och innertak reparerades av Bröderna Olsson, Färjestaden.
1932
Kyrkogårdsmurens östra entré försågs med en klivstätta.
1944 Dopfuntens genomgående vågräta sprickor lagades.
1956-57
Kyrkan renoverades av byggmästare Elmer Axelsson, Föra, efter ritningar av stadsarkitekt Nils Carlgren Kalmar. Fasaden renoverades. Torn och lanternin försågs med koppartak och fönsterblecken belades med kopparplåt. Skorstenarna togs bort. Hängrännor och stuprör sattes upp på långhus och sakristia. Elektrisk belysning, uppvärmning och klockringning installerades och belysning anordnades även på kyrkogården. Interiört ersattes kyrkans trägolv av ett slipat kalkstensgolv, utom i bänkkvarteren där det befintliga trägolvet lades om. Då man tog upp bänkkvarterens golv fann man, förutom den gamla kyrkans murar även, gravhällar från 1200-talet. Gravhällarna placerades som golv i vapenhuset. Koret utökades åt väster. Takets trävalv skrapades och målades i en ljust blå färg. Orgelläktaren fick nya trappor Bänkinredningen byggdes om för större bekvämlighet och försågs med gångar utmed ytterväggarna. Den södra entrén försågs med vindfång. Fönstren försågs med innanfönster med antikglas. Det tidigare rödbruna pelarna under läktaren målades om. Två nya ljuskronor anskaffades och de gamla flyttades från mittgången till bänkkvarteren. Altartavlorna konserverades. I sakristian ersattes det östra fönstret av en entré från kyrkogården. I samband med detta togs ett fönster upp på den motsatta, västra väggen. I sakristian tillkom även den södra träväggen med förrådsutrymmen och inbyggnad av trappa till predikstolen. I förslag till renovering finns även grundförstärkning av de norra och södra långhusmurarna genom undergjutning med betong. Förslaget innefattar även dämpning av den hårda drapeimålningen kring altare och predikstol. Om dessa åtgärder utfördes är dock osäkert.
1978
Korets sydvästra bänk (skedemossebänken) flyttades ut i vapenhuset och gav på så vis plats åt den nya kororgeln som samtidigt installerades i koret.
1993-94
Renovering genomfördes enligt handlingar upprättade av Arkoteknik, Kalmar. De putsade fasaderna rengjordes, ilagades och målades med kcfärg. Även sockeln målades med kc-färg. Långhus och sakristia försågs med nya hängrännor samt nya stuprör med sil. Plåt byttes ut på tornspiran och tornet försågs med nya hängrännor i koppar samt två nya kopparstuprör. Lanterninen målades med linoljefärg och korset lagades, ströks med rostskyddsfärg, guldbronserades och lackades. Samtliga fönster kittades om utvändigt och kompletteringskittades mellan bågarna. Innanfönster i långhuset försågs med tätningslist av silikon. Rötskadade fönsterdelar byttes liksom skadat glas och fönstren målades med linoljefärg. Portarna lagades och målades. Inskriptioner i sten vid portalen rengjordes och förgylldes. Målning med linoljefärg utfördes på exteriör plåtavtäckning, träfasader, tornluckor, synligt trä i takfötter och räcke vid trappa. Långhusets vindskivor, stuprör, hängrännor och räcke målades svarta. Röta i tornluckor åtgärdades. Interiört lagades putsskador och putsade ytor målades med kalkfärg våt. I sakristian förstärktes kalkfärgen med cellulosalim. Samtliga fönster målades. Även övriga bemålade snickerier ommålades, alla dörrar och portar justerades och kalkstensgolvet sågs över. Skåp för liggande textilförvaring tillverkades. Skåpet gavs ett utseende som liknade korbänkarnas. Den sydöstra korbänken flyttades ut i vapenhuset och på dess plats i koret placerades istället den nya textiförvaringen. Ett skåp för antipendier placerades vid den södra portalen. Nytt trägolv lades i långhusets bänkkvarter och bänkarna målades. På läktaren slipades och klarlackades golv och gradänger. Altarringen målades och knäfallet fick nytt tyg. I sakristian lackades golvet om, väggen mellan el-centralen och sakristian revs och toalett och förråd byggdes. Nya dörrar till wc och förråd utfördes lika befintliga. Stommarna till taket över skrivplatsen mot norr byttes och en ny takpanel lika befintlig lades in. Inför ommålningen av kyrkan genomfördes en enkel färgundersökning av antikvarie Torbjörn Sjögren. En enkel färgskiktsundersökning gjordes även på några delar av de konserverade inventarierna av konservator Leif Berg. Elinstallationer sågs över och kompletterades. Nytt värmesystem med bänkvärme och nya radiatorer installerades. Även förrådsbygganden på kyrkogården renoverades exteriört.
1994
Kyrkans krucifix konserverades av JLM.
2005
Vapenhuset gjordes om till lillkyrka och försågs med ett nytt glasparti som vindfång mot västporten. Ritningar upprättades av Westerlund arkitekter AB.
Källor:
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet.
KLM Kalmar läns museums arkiv.
JLM Konserveringsrapport Jönköpings läns museum
SK Bredsättra kyrkor, volym 183 av Sveriges kyrkor.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
