TRARYDS KYRKA

Traryds kyrka ligger högt belägen på en kulle mitt i samhället. Den är placerad nära vägen och mitt i den äldre kyrkogården. Tornet står mot väster och koret åt öster. Exteriören präglas av klassicistiska tankar kring enkelhet och symmetri.
Kyrkan är uppförd i sten. Sockeln är spritputsad med grå avfärgning och fasaden spritputsad med vit avfärgning. Fönsteromfattningar, portaler och gesimser är slätputsade.
Tornet är högt med en förhållandevis smal lanternin i trä. Den murade delen delas på hälften av en dropplist, där man ser att den övre delen är något smalare. (På tornets södra sida finns skador i putsen) Lanterninen är åttakantig i klassicerande stil med pilastrar och entablement. Den är målad röd med åtta svarta luckor. De fyra tornuren är infattade i gesimsen vid det murade tornets takfot, och kröns av varsin förgylld kula och spira. De fyra ljudluckorna är av svartmålat trä i rundbågeform, men den öppningsbara delen utgörs av ett rektangulärt urtag i varje lucka. Tornets och lanterninens tak är av plåt.
Två trappsteg i granit leder till porten, som omges av en profilerad portik i klassicerande stil
Både torn och lanternin har tak av kopparplåt. Den senare kröns av en förgylld kula och kors.
Under den västra ljudluckan sitter en svartmålad tavla med guldbokstäver, med följande text: uppförd under CARL XV regering åren 1859 och 1860.
Långhuset är rektangulärt med tak och ränndalar i kopparplåt, likaså stuprör och solbänkar. Mot öster ligger den femkantiga korabsiden. Dess tak är också av kopparplåt och nocken kröns av ett förgyllt kors. Två likadana kors står rakt över långskeppets sidoentréer, varav den norra byggts till.
Långskeppet är exteriört mycket symmetriskt. På var långsida finns fyra stora fönster med en sidoingång i mitten. De klassicerande portalerna är mycket lika huvudentrén mot väster. På norrsidan har dock entrén ersatts och delvis skymts av en låg utbyggnad med flackt takfall. Denna fungerar som dop- och vigsellokal.
Långskeppets sockel har mot södersidan tre ventilationsgluggar försedda med gråmålade galler, och mot norr fyra stycken utan galler. Vid det sydvästra hörnet står ett äldre kors i smitt järn.
Kyrkporten är en rektangulär svartmålad dubbelport i trä med fem speglar i varje dörr, varav fyra stående. Överljus saknas. Sidoporten åt söder är klädd i kopparplåt. Dörren till norra sidans utbyggnad är av svartmålat trä med tre speglar, med två trappsteg i sten. På korabsidens norra sida finns trappan ner till pannrummet. Dess luckor är klädda i gråmålad plåt. En ramp i galvaniserat stål vilar mot huvudentréns trappsteg.
Fönstren är av trä och har genomgående korspost. De är målade i en gråblå nyans och rundbågeformade. De åtta stora längs långsidorna, samt de likadana på korets snedväggar har nedre bågar delade i åtta rutor. De övre, rundade bågarna är indelade i sektorer, så att en tunn inre valvbåge bildas av mittspröjsen. Tornet har till vapenhuset två likadana fönster på norr och södersidan, vilka sitter i samma höjd och bidrar till det symmetriska intrycket. Över de två sidoentréerna sitter ett separat fönster som överljus, helt överensstämmande med övriga stora, men kapat i portalens överdel. På långhusets gavel sitter två smalare varianter på var sida om tornet. Tre små rundbågiga fönster sitter högre upp på tornet och ger ljus åt tornrum och tornvind.

Den första kyrkan i Traryd var en stavkyrka, byggd under senare delen av 1100-talet. Men ortsnamnet förekommer redan år 853 då den helige Ansgarius predikar den kristna läran i Tranaeryd, vid offerhögarna på Lagans strand.
Den medeltida stenkyrkan låg strax söder om den nuvarande. Den dömdes ut år 1850, avseende skick och storlek, och redan året efter togs beslut om att bygga en ny.
Den nya kyrkan uppfördes av byggmästare Gustav Ljung 1859-60, efter ritningar av Johan Adolf Hawerman, Överintendentämbetet. Byggnaden följde i stort sett de uppgjorda ritningarna, förutom utformningen av tornets övre del. Invigningen skedde den 28 juli 1862.

Exteriöra förändringar

Den första restaureringen genomfördes 1888 då kyrkans exteriör målades för första gången.
Den tidigaste takbeläggningen sägs ha varit kluven furuspån, som dock inte stod sig så länge. Man bytte den snart mot tjärpapp. Lanterninen var vit från början och kan ha haft en annan utformning tidigare. Dess anslutning till torntaket antyder att den vid något tillfälle byggts om.
Under 1933 års omfattande restaurering ritade Paul Boberg en ny sakristia, vilken byggdes vid norra sidoingången. Tidigare hade sakristian legat i absiden, men nu kunde koret utökas istället och den tidigare ingången mot öster murades igen.
Samtidigt gjordes underhållsarbete på hela fasaden, vars puts lagades och kalkströks.
Tornets lanternin målades i guldfärg och spiran förgylldes. De nya fönstren fick solbänkar i kopparplåt och kyrkdörrarna målades. Delar av fasaden restaurerades 1946 med hjälp av armeringsjärn i form av rutmattor och KC-bruk.

Under 1985 skedde en restaurering av fasaden under ledning av arkitekt Thorsten Davidsson.
Redan 1987 konstaterades skador i kyrkans fasad, vilka visade sig bero på för dåligt underarbete vid renoveringen 1985

År 2003 genomfördes en större restaurering av kyrkans exteriör. Byggledare var byggnadsingenjör J-O Björk. Orsaken var att stora skador uppstått på hela kyrkans fasad. Detta visade sig bero på en tidigare restaurering från 1946, då delar av fasaden lagades med armeringsjärn i rutnätsmattor. Dessa hade på sina ställen börjat korrodera, varvid den utanpåliggande putsen släppt och rasat ned.
För att komma till rätta med problemen bilades putsen bort på skadade ställen och allt rostangripet armeringsjärn avlägsnades. Fasaden ilagades med ny puts och kalkavfärgades.
Dessutom restaurerades tornlanterninen, som visat sig vara i dåligt skick. Virket i delar av lanterninen och dess luckor byttes ut och den målades sedan i samma röda och svarta färgställning som tidigare. Vid denna åtgärd förgylldes även tornkorset, tornspirorna och sidokorsen, samt iordningsställdes tornets minnestavla.

Interiöra förändringar

Den första inre restaureringen gjordes 1890, med en omfattande ommålning. Dåvarande sakristian fick ett blått valv dekorerat med änglar med palmkvistar. Triumfbågen marmorerades och försågs med strålsol och bibelcitat. Inredningen målades i ekimitation, gråbrunt och guld. Dessutom installerades värmekaminer.
Vid restaureringen under arkitekt Paul Bobergs ledning 1933 skedde en del förändringar i interiören. Tidigare låg sakristian i absiden, avskild från kyrkorummet, men efter tillbyggnaden på norra sidan kunde den flyttas dit och koret utökas bakåt. Boberg lät också konstnären Gustaf Ambe smycka absidens tak med dekorativa målningar.
I stort sett all inredning målades om. Väggarna marmorerades i en blågrön ton och innertaket blev också blågrönt, medan inredningen målades i grått, gulgrått och guld.
Kolonnernas snedsträvor togs bort och bänkdörrarna hängdes om i framkant. Hela kyrkan fick nytt golv med isolerande trossbotten och nya dubbla fönster.
I vapenhuset lades nytt golv av kalkstensplattor och trapporna till läktaren gjordes om, samtidigt som vindfång anordnades. Ett pannrum grävdes ut under absiden och värmeledning för lågtrycksånga installerades. Orgeln rengjordes och bibliska bilder konserverades för att senare placeras i kyrkorummet.

Vid en restaurering 1962, utförd av arkitekten Hans Westman, Lund, förändrades färgskalan kraftigt. Den tidigare måttfulla och klassicistiskt ljusa inredningen målades nu i starka blåa och röda färger enligt dåtidens ideal. De gamla grå och trista färgerna har ersatts med blå och röda allmogenyanser, skriver Växjöbladets reporter den 16 juli 1962.
Samtidigt förändrades interiören. Under läktaren skapades utrymme för toalett, garderober och en liten sakristia. Den före detta sakristian fick nu funktionen som dop- och vigsellokal. I kyrkorummet lades en grå heltäckningsmatta.

1994 skedde en inre restaurering då kyrkorummets heltäckningsmatta togs bort och trägolvet isolerades och slipades. Bänkarna gjordes bekvämare genom att fotbrädor togs bort och sittbrädor gjordes bredare. Arkitekt Arne Nilsson, Markaryd, tog fram förslaget. Den gamla dopfunten i trä konserverades och under läktaren gjordes toaletten handikappsanpassad.