Tutaryds kyrka

Byggnaden är sammansatt av ett rektangulärt långhus med ett lägre och smalare kor i öster. Korets nordsida upptas av sakristian medan långhusets västgavel domineras av vapenhuset som fungerar som huvudentré. Fasaderna är täckta med rödfärgat spån medan motsvarande täckning på taket är svarttjärad. Spånen har kring mindre partier på öst- och västsidan fått en dekorativ utformning. På västsidan har de nedersta spånlagren på långhusets gavelröste försetts med spån där en rad är spetsig medan den efterföljande är rundsågad. Motsvarande parti på vapenhuset har endast en rad med spånändar som är rundsågade. Östgaveln har samma dekorativa inslag som långhusets västsida med undantag av ett rombmönster på röstets mitt som åstadkommits genom att spånens ändar här har spetssågats. Denna enkla men effektiva åtgärd ger fasaderna en viss variation och djupverkan.

Grunden som är svartmålad består sedan slutet av 1950-talet av ett betongbjälklag som då ersatte de ursprungliga syllarna av trä. Med jämna mellanrum förekommer gallerförsedda ventilationsgluggar. Utmed taknocken står fyra höga och tunna takryttare av järn med en rad dekorativa detaljer. Takryttaren, eller snarare vindflöjeln, som står på vapenhusets gavelspets har årtalet 1694 instansat. Dessa föremål skapar ett något märkligt intryck men ger liksom de markerade spånfälten mer liv åt exteriören.

Långhusets fyra fönster är av rektangulär utformning med fyra bågar i varje. Ett dylikt fönster finns även på korets sydsida. Sakristians två fönster är fyrkantiga med vardera en mittpost. Vapenhuset har två fönster av rektangulär konstruktion utan mittpost samt ett mindre fönster på gavelröstet. Långhusets sydgavel har fyra symmetriskt placerade fönster utformade som fyrkanter utan mittpost samt ett fönster på gavelröstets mitt. Kyrkans samtliga fönster har blyspröjs med stormjärn där träytor samt foder är vitmålade.

Strax väster om Ljungby, intill väg 25, ligger Tutaryds vackra träkyrka. Byggnaden är placerad på en höjd med omgivande barrskog och odlingsmarker. Strax öster om koret står en reslig spånklädd klockstapel med spetsiga gavlar på tornhuven och en mittplacerad spira. Sjösänkningar och förtätad skog har medfört att kyrkan delvis förlorat sin monumentala placering i landskapet. Den äldsta kyrkan benämndes offerkyrka och anlades enligt traditionen på en tidigare kultplats. Traditionen berättar att kyrkan grundades av en missionär och den kan vara en av Sunnerbos första etablerade kyrkor. Sedermera byggdes en ny kyrkobyggnad över den gamla varefter denna revs vid färdigställandet. När denna helgedom inte längre bedömdes kunna fylla sin uppgift beslutades att uppföra nuvarande kyrka varvid den äldre revs. Detta medför en historisk kontinuitet och dignitet till området då tre timmerkyrkor funnits på samma lilla höjdparti.

Dagens spånklädda timmerbyggnad stod klar för invigning 1694, biskopen i Växjö, Samuel Wiraenius, var hedersgäst vid detta tillfälle. Ansvarig byggmästare var en man vid namn Bonde från Rydaholm. Under resterande delen av 1600-talet fortskred dock arbetena och 1696 spånades fasaderna och vapenhus samt sakristia uppfördes. Tiden kring 1860 och 1905 utfördes flera omgestaltnings- och ombyggnadsarbeten. Vapenhusets flytt 1859 från södra till västra gaveln var den planmässigt sett största förändringen. De stora restaureringar som utfördes under senare delen av 1950-talet hade delvis till syfte att rekonstruera kyrkorummet och återställa en för interiören passande utformning som tidigare hade förvanskats. Kyrkan i Tutaryd uppfördes i en tid då kyrkobyggandet i Sverige var begränsat. Den spånklädda timmerkonstruktionen som undgått genomgripande förändringar utgör en synnerligen värdefull kulturhistorisk miljö genom sin utformning, historiska kontinuitet, tillkomsttid och välbevarade karaktär. Den speciella klockstapeln bidrar naturligtvis även till denna bedömning.

Exteriöra förändringar

Vapenhuset var ursprungligen placerad på långhusets sydfasad, 2 meter öster om kyrkans sydvästra hörn. Även på korets sydsida fanns en mindre port med en bredd av 1.2 meter. År 1859 fattades beslut om en rad genomgripande åtgärder som avsåg underlätta gudstjänstlivet och förbättra det funktionella nyttjandet. Det mest radikala var flytten av vapenhuset till västgaveln, intressant är att dubbelporten inte hamnade riktigt symetriskt. De två ingångarna på sydfasaden sattes därmed igen.

Behovet av mer ljus innebar att de två stora fönstren som fanns i långhuset 1859 ersattes med fyra. Tillvägagångssättet medförde att fyra nya öppningar skapades i timmerväggen medan de två ursprungliga fönstren sattes igen. De nya fönstren skulle dessutom bli högre än föregående. Tanken var att de två ursprungliga fönstren skulle återanvändas men eftersom höjden avsågs öka insattes triangelformade fönsteröverstycken för att möjliggöra denna höjning. På västgaveln, ovanför läktaren, skall enligt ett protokoll ytterligare ett större fönster ha satts igen medan nuvarande fönstren wid och under Läktaren flyttas ett på hwardera sidan om orgelverket[-] Förmodligen var detta en effekt av vapenhusets flytt till denna gavel.

Vid den omfattande renoveringen 1957 bröts bl.a. golvet upp och rester av en stenläggning upptäcktes. Golvbjälklaget var uppenbart återanvänt timmer från den äldre kyrkan, bjälkarna var utmed ena sidan rödfärgade. I samband med dessa grävningar ersattes syllstockarna med en betongkonstruktion. Vissa krav på rekonstruktionsarbeten framfördes även och beslut fattades att återställa fönsterutformningen till tiden före 1859, därmed togs de trekantiga fönsteröverstyckena bort. Vid en närmare undersökning konstaterades att korfönstret troligtvis inte var ursprungligt (tillkom sannolikt 1859) och då ett märkligt ljus fyllde koret samt att altaruppsatsen stympats vid fönstrets tillkomst erhölls tillstånd att sätta igen öppningen. Fönstret som påminde om långhusfönstren med sina trekantiga överstycken upptog en stor del av altaruppsatsens yta. Numera återfinns detta fönster på församlingshemmets västra långsida.

Vid renoveringen 1957 byttes också ytterdörren till sakristian och dubbelporten på vapenhuset kläddes med en träpanel, samtidigt hängdes dörren om så att den blev utåtgående. Därmed fick de båda entrépartierna ett snarlikt utseende med fiskbensmönstrad träpanel. Elektrifieringen 1957 medförde att skorstenen för kaminerna plockades bort från taket.

Övriga exteriöra arbeten härrör främst från spånlagningar där tjärning och utbyte av spån skett vid ett flertal tillfällen under 1900-talet. Under år 2000 slutfördes den senaste renoveringen på fasaderna då bl.a. stora ytor med spån ersattes.