Torpa kyrka

I Torpa samhälle stod tidigare en liten medeltida kyrka. Socknen nämns första gången i de skriftliga källorna år 1406.
År 1864 började den nya kyrkan uppföras, alldeles intill den gamla. Den tidigare klockstapelns rödfärgade bjälkar användes till bärlinor i den nya kyrkans golv. Stilen är enkelt nyklassicistisk och kyrkan framstår än idag som relativt oförändrad.

Exteriöra förändringar

Torpa kyrkas exteriör framstår som mycket väl bibehållen och de enda förändringarna utgörs av gängse underhållsåtgärder.
På 1920-talet byttes taktäckningen, till kopparplåt på tornet och svartmålad galvaniserad plåt på långhuset.
När arkitekt Paul Boberg gjorde upp ett restaureringsförslag för kyrkan i mitten av 1930-talet hade den inte genomgått någon egentlig restaurering sedan den byggdes år 1865. Kyrkan höll på att förfalla och hade stora vertikala sprickor på flera ställen i murarna. Det skulle dock dröja ytterligare femton år innan restaureringen fullföljdes, då under ledning av arkitekt Bent Jörgen Jörgensen. Vid detta tillfälle cementputsades sockeln och fasaderna putsades med KC-bruk.
Under 1980-talet byttes lanterninens fönster ut mot nytillverkade som var av så undermålig kvalitet att de efter bara tjugo år drabbats av rötskador. Dessa byttes vid restaureringen år 2005, varvid ett av originalfönstren återfanns och monterades. Samtidigt kläddes tornspiran om med kopparplåt. Det skadade tornkorset lagades också.

Kyrkan är uppförd av sten och orienterad med koret åt öster. Den består av ett rektangulärt långhus med sadeltak, lanterninförsett torn samt en halvrund korabsid. Kyrkan präglas av den nyklassicistiska stilens ideal och proportioner, men har även influenser från det sena 1800-talets blandstilar i dekoren.

Tornet är relativt högt och försett med en ståtlig lanternin. Kyrkans huvudentré finns på tornets västra sida och inramas av en utkragande portal. De rektangulära och mörkt bruna träportarna med kassetterande dekor sitter i ett högt rundbågevalv i portalen. Ovanför dörrarna sitter ett kristusmonogram utfört i kopparplåt. Tre trappsteg i släthuggen gnejs leder upp till den västra porten.
Portalens tak kröns av ett kors i kopparplåt. En bit över detta sitter en minnestavla i järnplåt med svartmålade bokstäver i lågrelief. Texten lyder: UPPBYGGD UNDER HANS MAJT KONUNG CARL XVS REGERING ÅR 1865. ÄLSKER SANNING OCH FRID ZACH: 8. 19.
Över denna inskription finns åt både norr, söder och väster två små rektangulära ljusgluggar försedda med enkla rutor åt var håll. På den västra fasaden sitter dessutom årtalet 1865 i svarta smidesjärnssiffror över dessa.
Tornet har fyra ljudöppningar, ett åt varje väderstreck. Var och en består av två rundbågeformade luckor i ett större omgivande rundbågevalv. Luckorna är klädda med liggande mörkbrun träpanel. Takgesimsen precis ovanför dem är ett vitmålat listverk av träprofiler. Både på den norra och den södra sidan finns ett ankarslut som putsats över, i höjd med västportalens tak.
Den relativt stora lanterninen är konstruerad av trä och vitmålad. Den är åttakantig till formen och har fyra höga rundbågsfönster med småspröjsade ytterbågar av vitmålat trä. Lanterninens fasad är klädd med stående panel och dekorerad med gesimser av profilerat trä. Det spetsiga taket kröns av ett kors i kopparplåt med ändar i trepassform.

Långhuset är symmetriskt utfört och rektangulärt till formen. På var långsida finns fyra stora rundbågsfönster och i mitten en utkragande portal. Porten och dess lunett, som motsvarar de övriga fönstrens övre dels form och placering, omfattas av ett rundbågevalv. Dörren, som sitter i liv med långhusets mur, är rektangulär och består av två brunmålade dörrblad med fyra profilerade speglar vardera. Ett trappsteg i släthuggen sten leder upp till den norra porten, medan den södra har en trappsten i marknivå. Portalernas tak kröns av ett kors i kopparplåt.
Åt väster har långhuset två kvartsrunda fönster, ett på var sida om tornet. Långhuset har också en rikt profilerad takgesims av ljust gråmålat trä som löper längs båda långsidor.

Den halvrunda korabsiden är försedd med fem fönster av samma modell och storlek som de på långhuset. Takgesimsen har också ett likadant utförande.

Torntaket och lanterninens tak är täckta med kopparplåt. Det senare kröns av ett kopparinklätt kors med trepassformade ändar. Långhusets och absidens tak är täckta med svartmålad plåt. På långhusets norra sida är detta betydligt flagnat och blottar en underliggande röd färg. På dess östra nock sitter också ett plåtklätt kors med trepassformade ändar.
Västportalens avtäckning är av kopparplåt medan den över sidoportarna är av svartmålad plåt. Samtliga stuprännor är utförda av kopparplåt.

Fasaden på kyrkan är spritputsad och avfärgad i vitt. Portaler och fönsteromfattningar är dock slätputsade, liksom hörnlisenerna på torn och långhus. Sockeln, som löper runt hela byggnaden, är något utkragande och pågjuten med cement. Den är spritputsad och avfärgad i svart. På tornets västsida är dock sockeln slät med avrundade kanter. Sockeln till långhus och absid är försedd med tio små ventilgluggar varav hälften har gångjärnsförsedda luckor i gjutjärn. Av dessa är dock flera trasiga och en ligger på marken bredvid.

Samtliga fönster har gulfärgade rutor av katedralglas i blyspröjs. Ytterbågarna av trä är vitmålade medan omgivande karmar målats i mörkt rött. Solbänkarna är täckta med kopparplåt.