Tannåkers kyrka

Det äldsta bevarade skriftliga dokument där Tannåker nämns är testamentet efter änkefru Margareta på Bolmsö, daterat den 1 september 1350. Där stavas namnet Tanakir.
Tannåkers gamla kyrka, från den senare delen av 1500-talet, ansågs i slutet av 1700-talet vara i så dåligt skick att den inte gick att fortsätta reparera. 1782 beslöts om att låta uppföra en ny kyrka, men sedan dröjde det innan något mer hände. Pastor Anders Odéen skrev 1787 till biskopen i Växjö och beklagade sig över att Tannåckers kyrka är så aldeles upruten at hvarken präst eller åhörare kunna i blåsväder vara säkre at hon icke ramlar öfver ända.
Då församlingen var fattig ville man helst få bygga en kyrka i trä, men enades senare om att bygga en liten stenkyrka med vapenhus i trä.
1794 stod den nya kyrkan färdig. Utformningen följde i stort sett 1789 års ritning från ÖIÄ, förutom att sydportalen gjordes enklare utan monumental rusticerande omfattning och sakristians proportioner ändrades. Enligt uppgift har vapenhuset tillbyggts senare, när är dock osäkert.

Exteriöra förändringar

Tannåkers kyrka är i exteriören relativt oförändrad, förutom att vapenhuset av trä byggts till, troligen redan under 1800-talets början. Tidigare fanns även ett vapenhus av trä vid den södra ingången.
Ursprungligen hade kyrkan spåntak, ända fram till 1927 års restaurering då den täcktes med tegel. 1970 byttes detta mot svarta betongpannor.
Vid restaureringen 2001-03 konstaterades att takstolarna skadats och yttermurarna deformerats av det tunga betongpannetaket. Dragstag monterades på takstolarna, genom kyrkorummet. Taket på långhus och vapenhus lades återigen om med enkupigt rött tegel.
Utöver detta har knappt några förändringar skett i exteriören.

Tannåkers kyrka är en liten salskyrka uppförd av sten under ett valmat tak. Det finns ingen utifrån synlig delning mellan kyrkorum och kor. Byggnaden är orienterad med koret åt öster och åt väster utbyggd med ett vapenhus i trä. Mot norr ansluter en sakristia i sten.

Vapenhuset är en kvadratisk utbyggnad på långhusets västra gavel, och till storleken mindre än hälften så bred som långhusgaveln. Det har panelklädd fasad, stora sidofönster och ett sadeltak. Kyrkans huvudingång finns på dess västra sida. Framför porten ligger en stor släthuggen och rektangulär trappsten. Dörren är klädd med panel i fiskbensmönster och målad i brunt. Ovanför den sitter en lykta i svartmålad plåt och smidesjärn med gulfärgat katedralglas.
De två sidofönstren är proportionellt sett mycket stora. De har brunmålade ytterbågar av trä i stickbågeform, vilka sitter i fasadlivet. De småspröjsade rutorna är av ofärgat glas.
Vapenhusets takgesims och vindskivor är av brunmålade brädor.

Långhuset är rektangulärt till formen, relativt lågt med ett högrest valmat tak. Det är enkelt och relativt symmetriskt utformat med två stora stickbågeformade fönster på var långsida. Åt söder sitter mellan dem en port och över den ett halvfönster som till form och storlek motsvarar de störres överdel. Trädörren har brunmålad panel i fiskbensmönster och sitter i ett stickbågevalv. Framför den låga dörren ligger en stor rektangulär trappsten i släthuggen granit.
På långhusets norra sida finns på motsvarande plats sakristians utbyggnad, och över dess nock ett likadant halvfönster. Detta sitter dock i en rektangulär muröppning.
Åt öster sitter mitt på muren ett stort korfönster i stickbågeform. På den västra fasaden finns två små rektangulära fönster precis under takfoten, ett på var sida om vapenhusets tak.
Takfotens gesims utgörs av brunmålade brädor runt långhuset.

Sakristian är en mycket låg rektangulär utbyggnad under ett flackt sadeltak. Den har på den norra fasaden ett litet stickbågeformat fönster och åt väster en brun träport klädd med panel i fiskbensmönster. Bredvid den senare sitter en modern armatur i vit plast och klarglas, samt på marken en släthuggen trappsten av granit. Sakristians takgesims och vindskivor är utförda av brunmålade brädor.

Långhusets valmade tak och vapenhusets sadeltak är täckta med ett enkupigt rött taktegel. Sakristians tak är klätt med falsad plåt som målats brun. Hängrännor och stuprör är utförda i brunmålad plåt. Långhusets galvaniserade hängränna är dock omålad.

Fasaden på långhus och sakristia är spritputsad och avfärgad i vitt. Runt fönster och dörrar är omfattningarna slätputsade. Vapenhusets fasad är klädd med en stående vitmålad lockpanel.
Både sakristia och långhus har en tydlig sockel bestående av utkragande flata naturstenar. Dessa har lämnats oputsade. I sockeln finns tolv ventilationsöppningar försedda med galler, flertalet under marknivå och därför försedda med skydd av halverade cementrör.
Vapenhusets sockel är cementputsad och avfärgad i grått. Den avtäcks av en smal plåt och ovanpå denna fasadpanelens dropplist av trä. Även vapenhuset har två liknande ventiler under marknivå.

Samtliga fönster har brunmålade ytterbågar av trä. De stora stickbågeformade på långhuset är av korsposttyp. De övriga är också småspröjsade men försedda med mindre rutor. Solbänkarna är troligtvis ursprungligen utförda av flata naturstenar, men har senare gjutits på med betong. Korfönstret och sidoportens halvfönster har solbänkar täckta med kopparplåt. Vapenhusets fönster har smala dropplister av trä.

Vid det sydöstra hörnet står kyrkans klockstapel. Dess strävor är inklädda med stående rödfärgad panel på förvandring. Fyra trappsteg av huggen granit leder upp till stapelns egen trätrappa. Klockstapelns övre plan är öppet med enkla räcken i kryssform. Där hänger kyrkans två klockor.
Den kvadratiska huven med sin spetsiga spira är inklädd med kopparplåt och kröns av en kyrktupp i plåt.