Odensjö kyrka

Odensjö socken nämns första gången i de skriftliga källorna år 1389 som odhinsreda, men dess gamla stenkyrka uppfördes troligen redan på 1200-talet. Sakristian åt norr tillkom under medeltiden. Vid en brand år 1815 totalförstördes kyrkan och bara murarna stod kvar. Det enda som hann räddas var den medeltida kristusbilden, timglaset från 1600-talet samt storklockan som tidigare hängde i klockstapeln.
1818 byggdes en ny kyrka upp på de gamla murarna. Den fick till skillnad från den gamla ett torn påbyggt som takryttare och ett vapenhus med huvudingång i väster. Tidigare hade ingången skett genom en portal på den södra långsidan.
Exteriöra förändringar

Den gamla kyrkan brann ner 1815 och ersattes tre år senare av en i princip ny kyrka. Murarna till långhus och sakristia stod kvar, men resten fick byggas upp igen. Nu försågs också kyrkan med ett vapenhus i väster och ett klocktorn ovanpå långhustaket istället för den nedbrunna klockstapeln. Den nya tornhuven spånkläddes, men fick i början av 1900-talet ljust målad panel.
Vid restaureringen 1927 under ledning av arkitekt Sven Brandel byggdes absid åt öster dit koret flyttades.
Exteriören har således utsatts för stora omdaningar i och med uppbyggnaden efter branden.

Kyrkan är liten till storleken och ger med sin oregelbundna form och sina relativt få fönsteröppningar ett medeltida intryck. Byggnaden är uppförd av sten och består av ett rektangulärt långskepp med rakslutet kor åt öster, ansluten sakristia åt norr och ett utbyggt vapenhus åt väster. Fristående torn saknas, istället är det befintliga utfört som en takryttare på långhusets västra del av nocken. Denna tornbyggnad med lanternin är byggd av trä.

Långhuset är rektangulärt till grundformen och har ett ganska högrest sadeltak. På båda långsidor sitter två stickbågeformade fönster av korsposttyp. På den västra gavelfasaden sitter tre små runda fönster i triangelformering, ett på var sida om vapenhusets takfall och ett ovanför dess nock. Vid det nordvästra hörnet av byggnaden sitter ett ankarslut av järn, vilket putsats över.
Långhusets takgesims består av ett profilerat listverk i trä som tjärats mörkbrunt. Även gavlarnas vindskivor är tjärade.

Klocktornet är kvadratiskt till formen och höjer sig en våning över långhusets taknock. Det är klätt med stående vitmålad panel och har en enklare takgesims som också tjärats brun. Åt norr, väster och söder finns två svagt stickbågeformade ljudluckor som klätts med brunmålad träpanel i fiskbensmönster.
Lanterninen är smalare, också den kvadratisk till grundformen, och förhållandevis hög för det lilla tornet. Den har samma beklädnad som klockdelen och en likadan lucka åt varje väderstreck. Dess toppiga tak kröns av ett kopparinklätt kors.

På långhusets västra gavel ansluter vapenhuset. Det är kvadratiskt till formen och betydligt smalare och lägre än långhuset. Dess sadeltak är ganska högrest och har en takfot med synliga konsoler. Vapenhuset saknar fönster men har åt väster en port som är kyrkans huvudentré. Den breda trädörren har samma form som det stickbågevalv den sitter i, och är klädd med brunmålad panel i fiskbensmönster. Framför den ligger en flat sten med tydliga inskriptioner, möjligen en del av en tidigare gravvård.

Mot långhusets östra del av den norra långsidan ansluter sakristians utbyggnad. Denna har ungefär samma proportioner som vapenhuset och är bara obetydligt större än detta. Sadeltakets nock ligger precis i höjd med långhusets takfot. Gesimsen utgörs av ett enklare listverk i trä som tjärats mörkbrunt.
Sakristian har åt norr ett litet stickbågeformat fönster och åt väster en smal och låg port. Den senare är svagt stickbågeformad och klädd med brunmålad träpanel, både i liggande form och i fiskbensmönster. En flat trappsten ligger framför dörren som befinner sig i det inre murlivet. Valvet utgörs av en brädfodring direkt mot gesimsens undersida.

Det rakslutna koret är rektangulärt till formen med ett ganska högrest sadeltak. Det är bara något lägre och smalare än långhusets gavel. Åt söder har koret ett stickbågeformat fönster med korspost, vilket är något mindre än långhusets liknande fönster. På den östra sidan finns i marknivå en låg rundbågeformad port till källartrappan. Denna är klädd med brunmålad träpanel i fiskbensmönster och framför den ligger en släthuggen trappsten. På var sida om dörren sitter i sockeln ett litet och lågt stickbågefönster. Ett likadant finns också i den norra sidans sockel.
Över källarporten, på gavelröstet, finns ett stort kors i slät lågrelief utfört i väggputsen. Den profilerade takgesimsen har samma utförande som på långhuset. Vid de två hörnen åt sydost och nordost finns sammanlagt fyra synliga ankarslut av svartmålat smidesjärn vid takfoten.

Tornets och lanterninens tak är täckta med kopparplåt och saknar vattenavledning i form av rännor och stuprör.
Taken på långhus, vapenhus, sakristia och kor är täckta med tjärade spån. De har svarta hängrännor och vita stuprör av galvaniserad plåt. Både korets, sakristians och vapenhusets anslutningar till långhusets murar är avtäckta med omlottlagda och falsade blyplåtar.
På långhusets östra gavel sitter på nocken en kopparinklädd skorsten med rundad huv. Denna kröns av en konstfullt smidd spira i järn med en förgylld kyrktupp i plåt.

Samtliga fönster har vitmålade ytterbågar av trä och ofärgade glasrutor. Sakristians fönster har dock svagt färgade rutor i blyspröjs. Solbänkarna är kraftigt dimensionerade i gjuten cement. Under västsidans översta runda fönster finns dock en flat natursten utskjutande ur muren.

Fasaden är genomgående spritputsad och avfärgad i vitt. Runt portar och fönster finns smalare omfattningar som slätputsats. Egentlig synlig sockel finns bara på korutbyggnaden och består där av grovt huggna rektangulära stenar satta i cementfog. På några ställen längs kyrkobyggnaden sticker flata grundstenar fram, men i övrigt är fasaden vitputsad ner till marknivån.
Kyrkans grund ventileras med sju gluggar i vapenhusets sockelregion, en i sakristians och en i korets. Samtliga är försedda med galler av modern typ.