ÖRS KYRKA

Kyrkan ligger på en liten förhöjning i det öppna odlingslandskapet, nära ett vägskäl där flera viktiga vägar möttes redan på medeltiden. Den är uppförd av sten och består av ett rektangulärt långskepp med ett smalare kor utan absid åt öster och torn åt väster. Byggnaden har högresta sadeltak och en sakristia tillbyggd på korets norra sida.

Tornet är bastant och inte särskilt högt, dess takfot ligger strax över långhusets taknock. Det är enkelt utformat med markerad sockel men utan våningsindelande friser. Tornets sockel är jämn och något utskjutande från fasaden. Den enda dekorationen är en tandsnittsfris vid takfotens gesims. Takfotens listverk och fris är av trä.
Överst på den murade delen av tornet sitter de tre ljudluckorna i djupa rundbågeformade nischer. Luckorna är klädda med liggande panel som målats brun och de vetter mot alla väderstreck utom öster. På tornets västra sida finns två fönster i stickbågeformade muröppningar, ett till bottenvåningen och ett till tornrummet. Båda har brunmålade ytterbågar och rutor av flerfärgat katedralglas i träspröjs.
Mot norr finns huvudentrén som är kyrkorummets enda ingång. Den låga träporten sitter i ett stickbågevalv och är klädd med snedställd brunmålad panel. Upp till porten leder en kombinerad handikappramp och trappa i två steg, utförd i huggen granit och gatsten med svarta smidesräcken.
Lanterninen är förhållandevis smal, byggd av trä och målad vit. Den dekoreras av hörnpilastrar och rundbågevalv kring de fyra urtavlorna. Dessa är svarta med förgyllda siffror och visare. Takfoten är ett enkelt listverk med små taktassar. Lanterninens toppiga tak kröns av ett förgyllt kors på kula.

Långhusets tre stora fönster på var sida sitter i stickbågevalv. Långhuset har ingen markerad sockel men till viss del synliga grundstenar. Takfotens gesims är ett enkelt utformat och rödmålat listverk av trä.

Koret är något smalare med ett fönster åt söder, av samma storlek som långhusets. Mot öster markerar en tunn rits i putsen att där tidigare suttit ett likadant fönster. På den östra sidan har koret också kraftigt utstickande sockelstenar.

Sakristian är lägre än koret och saknar sockel. Den har ett mindre fönster på norrgaveln, med brunmålad träbåge och katedralglas i blyspröjs. Mot väster finns sakristians port, en låg rektangulär och brunmålad trädörr i en stickbågeformad valvöppning. Framför den ligger en kraftig trappsten i släthuggen granit. En enkel smideslykta med frostat glas sitter på väggen intill porten.
Vindskivor och takfotens brädor är rödmålade.

Samtliga tak, hängrännor och stuprör är av kopparplåt. Även solbänkarna är av kopparplåt. En taklucka finns på långhusets södra sidas mitt, uppe vid taknocken.
Fönstren är av korsposttyp med små rutor av flerfärgat katedralglas. Fönsterbågarna är av trä och brunmålade.
På långhuset finns en gallerförsedd ventilglugg på var långsida. Vid kyrkans sydöstra hörn, där långhuset möter tornet, sitter ett elskåp alldeles intill väggen.

Örs kyrka omnämns första gången 1273 i skriftliga källor och kan då ha varit en stavkyrka. I den äldre redskapsbod som är uppförd på kyrkogården finns återvunnet virke som kan härstamma från denna kyrka.
Nuvarande kyrkan är uppförd under tidigt 1500-tal som en enkel rektangulär salkyrka. Koret tillkom under 1600-talet och 1791 uppfördes sakristian. Tornet byggdes under åren 1805-07.
Kyrkorummet har tidigare haft ett plant innertak samt triumfbåge. I koret finns framtagna målningar som troligen är utförda under 1600-talet.

Exteriöra förändringar

Tornet uppfördes åren 1805-07 och ersatte då en separat klockstapel. Bottenvåningen hade portaler både åt norr och väster, men den senare blev så småningom omdanad till ett fönster. Under det tidiga 1800-talet, eller möjligen sena 1700-talet, tillkom en sidoingång mitt på långhusets norra sida. Porten var rektangulär och ovanför den satt ett separat halvmåneformat fönster. 1871 förändrades tornets översta del, byggd av trä.
1937 köpte församlingen på eget bevåg in ett stort parti kopparplåt att använda till taktäckning. Både arkitekt Paul Boberg och Riksantikvarieämbetet satte sig emot och förordade istället spåntak, men gav till slut med sig. Det nya koppartaket lades på under 1938.

Interiöra förändringar

En restaurering utfördes 1835-36 och det var troligen vid den som läktaren byggdes, eftersom orgeln tillkom sex sju år senare.
År 1890 gjordes en omfattande restaurering då innerväggarna släthöggs och putsades. Därefter utfördes fullständig ommålning och förgyllning. Inredningen målades i brunt och guld, medan innertakets färgsättning beskrivs som grå blå hvitt.
Vid en mindre restaurering 1931 tillkom glasmåleriet i fönstret över altaret.

Omdömena om restaureringen 1953-54 var blandade och bara försiktigt positiva. Till exempel skrev Smålandsposten om den nyinvigda kyrkan att den mötte besökarna i en åtskilligt förändrad skepnad än vad de varit vana vid genom åren en förändring, som kanske för många vid första bekantskapen betydde en saknad av det gamla, men som säkert även för dem med tiden skall växa in i medvetandet.
Ett antal gravar påträffades i koret och långhuset. I koret försökte man få fram något av den gamla väggytan som inte hade släthuggits vid restaureringen 1890.
I övrigt var det en omfattande restaurering som skedde, under ledning av arkitekt Hans Lindén, och en rejäl omgestaltning av interiören. Golvet i kyrkan sänktes, samtidigt som det isolerades med ny trossbotten. Kor och vapenhus fick kalkstensgolv och i det senare byggdes en ny läktartrappa. Elvärme och belysning installerades och bänkarna modifierades för att bli bekvämare. Mittgången breddades och den norra sidogången sattes igen. Det östra korfönstret murades igen och det målade glaset flyttades till den södra sidan av långskeppet.
I koret murades ett nytt altare upp och en ny altarring av plywood tillverkades. Där placerades en helt nytt altarskåp av Christian Berg. Några bänkar togs också bort för att utöka koret. I sakristian isolerades golvet och en ny skåpinredning tillverkades.

Genom en donation från en privatperson kunde en stor mosaikutsmyckning utföras i koret av konstnären Sven Ljungberg 1985. Bilden föreställer den sista nattvarden och föranledde en del spekulationer kring somliga lärjungars likheter med vissa samtida politiker. Samtidigt målades kyrkan om invändigt, efter Ljungbergs eget förslag, med svagt gula väggar och blått tak. Färgsättningen utgick alltså från konstverket och konstnärens smak.
Altaret visade sig vara i så dåligt skick att det fick rivas och nytt altare av trä byggdes. Koret fick också tillbaka den gamla altarringen. 1:e antikvarie Karl-Johan Krantz beskrev den dåvarande altarringen som en osedvanligt simpel konstruktion som dåligt harmonierar med den omgestaltning som nu skall ske i koret.