Uråsa kyrka

Uråsa socken nämns 1423 i skriftliga källor som Wrasa soken. Kyrkan är från tidig medeltid och hade tidigare separat klockstapel. Under åren 1835-41 gjordes genomgripande förändringar i kyrkobyggnaden. Det tidigare plana innertaket välvdes, läktare byggdes och tornet uppfördes. Två nya fönster togs upp på var långhussida för att några år senare muras igen och ersättas med tre. Vapenhuset flyttades först från södra sidan till västra gaveln men ersattes 1841 av det nya tornet. Kyrkan omdanades från romansk medeltidskyrka till ett tempel i nyklassicistisk stil och form.
Kyrkan har restaurerats flera gånger sedan dess men har behållit den nyklassicistiska karaktär den fick vid 1800-talets omdaningar.

Exteriöra förändringar

Uråsa kyrka härstammar från tidig medeltid, men har förändrats mycket under åren. Vid de större restaureringar som genomfördes 1835-41 omändrades den lilla romanska salskyrkan till att bli en nyklassicistisk kyrka med klocktorn i väster. Exteriören präglas helt av denna omdaning.

Före om- och tillbyggnaden 1841 var långhuset slätputsat och enligt uppgift försett med två vapenhus på den södra sidan. Åtminstone den västra av dessa muröppningar finns dokumenterad, den östra är mer tveksam. Långhuset hade tre mindre fönster på var sida, av vilka inga spår finns kvar.
1835 skedde en första större omdaning av byggnaden. Sakristian uppfördes i norr och vapenhuset och dess ingång till kyrkan flyttades till den västra gaveln. På långhuset murades fönstren igen och två nya större fönster togs upp på var sida.

Tornet uppfördes år 1841 och ersatte då vapenhuset på den västra sidan. De fyra relativt nya fönstren på långhussidorna murades samma år igen och istället togs sex nya upp för att få in mer ljus i kyrkorummet. Efter åtgärderna spritputsades fasaderna och gavs en svagt rosa kalkavfärgning.

På fotografier från 1908 kan man se att lanterninen då var mörkt färgad med ljust målade hörnkedjor, fönsterbågar och ramar runt urtavlorna.

Vid restaureringen 1953 täcktes torntaken om med kopparplåt. Tidigare hade det varit papptak vilket byttes mot järnplåt i början av 1900-talet. Långhustakens plåt målades, för att fyra år senare även de kläs om med kopparplåt.

Senast restaurerades exteriören år 2001 då fasadernas puts lagades och avfärgades i vitt. Även de yttre snickerierna målades.

Interiöra förändringar

Eftersom kyrkobyggnaden genomgått så stora förändringar, framför allt under 1800-talet, har naturligtvis även interiören påverkats.
Bänkinredningen sägs ha tillkommit år 1721, men är enligt vissa källor ännu äldre. Interiören dekormålades 1717 av Hans Brackwagen från Skye.
1835 placerades bänkskärmar i koret. Interiören blev naturligtvis ljusare i och med de stora fönster som togs upp vid tiden. Innertaket välvdes och en läktare byggdes.

Vid den interiöra restaureringen år 1900 tillkom innertakets måleri. Taket hade vävspänts och uppdelats i fält med en del större vackra rosetter i hvarje. På innerväggarna utfördes boasering af murarna till jämnhöjd med bänkarna. Bänkarna målades i cederfärg, liksom även fönsterbågar och dörrar. Predikstolen fick ett nytt utseende då den restaurerades och försågs med nysnidade emblem och textord. Över predikstolen hängdes den 200-åriga änglabilden upp efter förgyllning, och orgeln målades i grönt och förgylldes den också.

1941-42 skedde under ledning av arkitekt Paul Boberg en interiör restaurering som också innebar en modernisering av kyrkorummet. Elektrisk värmeanläggning och belysning installerades. Isolering utfördes på innertaket och i trossbotten, och nya golv lades i kyrkorummet, sakristian och tornrummet. I vapenhuset lades golv av kalkstensplattor. I vindfånget sattes nya svängdörrar och mellan sakristia och kor en ny dörr.
De svängda bänkskärmarna i koret ersattes med nya raka och en ny predikstol med ljudtak placerades på den norra väggen. Den tidigare var placerad över altaret. I koret sattes ett nytt altare upp och perspektivmåleriet retuscherades. En ny altartavla av Simon Gate passades in i dess mitt, där predikstolen tidigare suttit. Målningarna på läktarbarriären togs fram och interiören målades i ljusare färger. Samtidigt målades de dekorativt målade friserna längs gesims och i fönstersnischerna över. Sakristian försågs med nytt tak, väggarna rengjordes och målades och en ny skåpinredning tillverkades.
1952 tillkom en ny dopfunt.

Vid restaureringen 1969 lagades och avfärgades väggarnas puts, samt togs dekormåleriet från 1717 fram. Perspektivmålningen i koret konserverades. Elledningarna lades om och ljuskronorna renoverades, samt kompletterades med en ny.

De två bakersta bänkraderna togs bort 1991 för att ge plats åt psalmbokshyllor. Ett förvaringsskåp för textilier tillkom i sakristian och i vapenhuset placerades den spruckna storklockan från 1200-talet.

1999 konserverades basunängeln samt gjordes en översyn av orgelfasaden. Innertakets målningar konserverades.

Uråsa kyrka är en relativt liten landsbygdskyrka med utbyggd sakristia i öster och klocktorn i väster. Den är uppförd i sten och har ett rektangulärt långhus med sadeltak. Stilen är nyklassicistisk och präglas av enkelhet och symmetri. Proportionerna är dock något annorlunda än brukligt eftersom långhuset är relativt litet i förhållande till torn och absid.

Tornet är av normalhöjd men framstår som något överdimensionerat i jämförelse med det lilla långhuset. Stilen är ren och enkel utan våningsindelande friser eller andra dekorativa element.
Fem trappsteg i släthuggen granit leder upp till porten på tornets västsida, vilken är kyrkans huvudingång. På fasaden intill sitter två räcken av svartmålat smidesjärn. Dörrarna är klädda med liggande panel på överdelen och har på nederdelen ett rombformat mönster. De är målade i brunt. Porten omfattas av släta pilastrar och ett profilerat entablement med viss utkragning. Över detta sitter en lunett. Över porten sitter också en enkel lykta av kopparplåt och gulfärgat råglas.
Överst på det murade tornet sitter fyra ljudöppningar, en åt varje väderstreck. Valvöppningarna är rundbågiga och luckorna klädda med liggande panel som målats i brunt. Under den västra luckan står årtalet 1841 med stora svarta siffror i smidesjärn. På tornets bottenvåning finns ett stort rundbågsfönster åt söder. Tornets gesims består av ett enkelt utkragande listverk i trä som målats vitt.
Den kvadratiska lanterninen är ganska stor och hög för kyrkans storlek och domineras av en stor svart urtavla åt varje väderstreck. Dessa har förgyllda siffror och en förgylld visare var. Under dessa har varje sida av fasaden två små blindfönster i rundbågeform. Hörnorna dekoreras av kvaderstensimiteringar och gesimsen utgörs av ett profilerat listverk. Hela lanterninen är vitmålad och kröns av ett förgyllt kors.

Långhuset ter sig litet i formatet, mellan tornet och absiden. Det är rektangulärt till formen och har på var långsida tre rundbågsfönster som är symmetriskt placerade. Gesimsen utgörs av ett profilerat listverk i vitmålat trä.

Sakristian är något lägre och smalare än långhusets gavel. Dess grundform är nästan kvadratisk. Åt öster har absiden ett rundbågsfönster och åt söder en separat ingång. Dörren har ett skuret mönster av stående romber och ett trappsteg i släthuggen granit. Den sitter i ett stickbågevalv som även innefattar en kopparklädd armatur över dörren. Bredvid denna sitter Abraham Knutssons gravsten från 1673 inmurad i väggen. Det är en slät stående sten med huggen text i lågrelief och dekorativa symboler i högrelief. Sakristians gesims är ett profilerat listverk av vitmålat trä.

Samtliga tak är klädda med kopparplåt och försedda med fotrännor i samma material. Även stuprören är av kopparplåt. På långhusets norra takfall finns en taklucka med fönster och på sakristians norra takfall en täckt plåtlucka.

Alla fönster har brunmålade ytterbågar av trä och rutor av ofärgat glas. Av de större rundbågiga på långhuset är de tre norra av korsposttyp med fyra lufter medan de tre södra har en annan konstruktion. De har två lufter, men i princip samma utseende som de norra. De två fönstrena på torn och sakristia har också denna konstruktion. Samtliga solbänkar är utförda av kopparplåt.

Fasaden är spritputsad och avfärgad i vitt. Undantaget är omfattningarna kring dörrar och fönster på torn och långhus som putsats släta. Dessa omfattningar saknas dock på sakristian.
En något utkragande cementputsad sockel löper runt hela kyrkobyggnaden, avfärgad i svart. I den finns på sakristian två små ventilgluggar med galler och på tornet två små utan galler. Långhuset har på var långsida tre mycket stora ventiler försedda med moderna galler, inmålade i sockelns färg.