Kalvsviks kyrka

Kalvsvik nämns som Kalfswijk år 1336 i de skriftliga källorna. Då stod en liten träkyrka cirka 300 meter väster om den nuvarande kyrkan, troligen uppförd under 1200-talets förra hälft. Denna räckte inte till för den växande församlingen och år 1828 blev den dessutom utdömd av Esaias Tegnér vid en visitation den 16 augusti.
På grund av församlingens svaga ekonomi tog det dock tid innan bygget av en ny och större kyrka kunde igångsättas. Först 1847 beställdes ritningar av Stockholmsarkitekten Fredrik Wilhelm Scholander och 1851 satte arbetet igång. Redan året efter kunde den nya kyrkan tas i bruk, trots att all inredning ännu inte var färdig. Den officiella invigningen dröjde dock ända till 1861 och förrättades av biskop H G Hultman. Då hade den gamla kyrkan redan rivits och auktionerats ut med inredning och allt. Endast ett fåtal inventarier bevarades till den nya kyrkan.

Den nybyggda kyrkan överensstämde med Scholanders ritningar relativt väl. I exteriören gjordes förenklingar i portalernas och fönstrens omfattningar, samt fönsterbågarnas utformning. Tornets listverk och gavelornering uteslöts också. I interiören fick korpartiet en öppnare karaktär, med bredare korbåge och en rundad altarring. Den nya kyrkan var avsedd för 900 personer.

Exteriöra förändringar

Kalvsviks kyrka ritades i en enkel klassicerande stil. Exteriören har sedan byggåret 1851 inte genomgått någon större förändring.
Vid restaureringen 1908 togs ett runt fönster upp på den norra väggen, som ljuskälla till predikstolen.
1952 lades kopparplåt på taken.

Interiöra förändringar

Kortaket hade från början ett dekorativt måleri som gav illusionen av ett kassetterat tak.

En genomgripande omgestaltning i tidens anda skedde när interiören restaurerades år 1908. Nya Växjöbladet beskrev den 11 december samma år förändringen utförligt:
Taket, som klistrats med väf, har genom trälister indelats i fält i ljusare blågrå färg; listerna äro något mörkare. Korhvalfvet har på samma sätt behandlats med väf. Triumfbågen är indelad i fyra runda och fem rektangulära fält. I de förra äro de fyra evangelisternas symboler målade i relief på brun botten. I de rektangulära fälten äro på gul botten målade lagerkvistmotiv. Innanför triumfbågen är hvalfvet indelat i tre fält. Nederst står ett förgylldt IHS på gul botten, hvarifrån utstråla strålar mot de tre fälten med dess djupa blå botten, fylld med stjärnor. Nedanför taket löper en stor bred hvit gesims rundt hela kyrkan. Väggarna äro hållna släta i crêmefärg. Till 1,5 m. höjd löper längs hela kyrkan en panel hållen i mörkare ton än väggarna. Altaret, kolonnerna till läktaren etc. äro hållna i hvit marmor, predikstolen i hvitt och guld. Läktarbarriären har hvita ramstycken med fem fält i grågrön fyllning. I dessa fält finnas gamla målningar, som nu restaurerats, med stiliserade tistelmotiv och däri ingående bilder af musikinstrument, lyra, harpa etc. I midtfältet läses >>Lofven Herran>>. Orgeln är i hvitt och guld, bänkar och dörrar i imiterad bonad ek. Fönsternischerna äro medelst imiteradt listverk delad i fem fält, dekorerade med lagerkvistmotiv.
Det var således en större förändring som utfördes och kyrkorummet fick med de nya färgerna, bröstpanelen och dekormåleriet ett kraftigt nationalromantiskt uttryck.

Nästa omfattande restaurering genomfördes 1952 under ledning av arkitekt Hans Lindén, Växjö. Då reparerades fuktskador i bjälklaget, grunden dränerades och nytt golv lades in. Elektrisk värme installerades och vid entréerna anordnades vindfång. Läktaren flyttades fram och fick nya trappor i kyrkorummet. Korbänkarna togs bort liksom de främsta bänkraderna.
Bröstpanelen på väggarna samt nästan all dekormålning från 1908 togs bort. Koret omgestaltades i och med att altartavlans omfattning byggdes om och gjordes fristående samt flyttades ut från den bakre väggen. Altartavlan var innan placerad på korväggen, omgiven av pilastrar.

Vid restaureringen 1982, också den under ledning av Lindén, togs de fyra bakersta bänkraderna bort och inbyggnader gjordes under läktaren.

Den nuvarande färgsättningen i grått med stora inslag av marmorering tillkom 1990. Då togs också väven bort från innertaket, vilket målades ljusblått. Två år senare sattes de två färgade korfönstren in, ritade av David Ralson 1969, utan Riksantikvarieämbetets medgivande.

Kalvsviks kyrka är en enskeppig kyrka uppförd av sten och orienterad i öst-västlig riktning. Den består av ett relativt kort och brett långskepp med torn i väster och en halvrund absid åt öster. Mitt på den norra sidan är sakristian belägen som en utbyggnad av långhuset.
Stilen är enkelt klassicerande med inspiration hämtad från den romanska traditionen. Kyrkans fönster är något små för tillkomsttiden och ger byggnaden ett mer massivt intryck än många andra samtida kyrkor.

Kyrkan står intill landsvägen i det öppna odlingslandskapet, inramat av den glesa bebyggelsen i Kalvsviks by. Platsen ligger något högre än omgivningen, vilket gör att kyrkan syns från långt håll.

Tornet är relativt högt och harmoniskt i proportionerna. Det är enkelt utformat utan våningsindelande friser. Dess lanternin ser förhållandevis smal ut då det står på ett flackt sadeltak.
Fyra trappsteg i släthuggen granit, med räcken i svart smidesjärn, leder upp till kyrkporten som är belägen på tornets västsida. Den turkosfärgade dörren är klädd med både stående och liggande panel och omfattas tillsammans med lunetten av en rundbåge. Mellan dörren och fönstret sitter en mindre lykta i svart plåt. En metallfärgad ramp med kraftiga räcken är lutad mot trappan.
På bottenvåningens södra sida finns ett fönster i samma form som porten, medan det på norra sidan satts igen. Det markeras dock av en tydlig slätputsad blindering. En bit ovanför porten sitter en minnestavla i svart sten med knappt läslig text. Med förgyllda bokstäver står skrivet: UPPFÖRD ÅR 1851 UNDER OSCAR 1 STES FRIDSÄLLA REGERING 2 KRÖN. BOK 6 CAP. 20 V. I höjd med denna sten sitter två runda fönster, ett på norr- och ett på södersidan.
Ljudluckorna av liggande svartmålad panel sitter i dubbla rundbågevalv på var sida om tornet. Under den västra står årtalet 1851 skrivet i svarta smidesjärnsiffror.
Ovanför ljudluckorna sitter urverket med vitputsade urtavlor åt alla fyra håll. På grund av att torntaket är av sadeltyp sitter den södra och den norra urtavlan infattade i takfotens gesims. Denna är i sin tur utsmyckad med en tandsnittsliknande dekor.

Lanterninen är utförd i ljust gråmålat trä. Den har ett renässansinspirerat formspråk med sina fyra rundbågar på pilastrar och sin genombrutna tempelgavelform. Även lanterninen har sadeltak, vilket kröns av ett kopparinklätt kors.

Långhuset har en rektangulär form och är stilmässigt enkelt utformat. Den södra fasaden är symmetrisk med sina fyra rundbågefönster och i mitten porten med samma utformning. Den senare har dock något större proportioner. Dörrarna är klädda med både stående och liggande panel som målats i en turkos nyans. En trappa om fyra steg i släthuggen granit leder upp till porten.
På den norra sidan finns två fönster av samma storlek med motsvarande placering, och mellan dessa sakristians utbyggnad. Dessutom sitter ett litet runt fönster precis ovanför sakristians tak, vid det östra takfallet. Sakristian består av en låg kvadratisk byggnad med sadeltak vars nock når upp till långhusets takfot. Den har två rektangulära fönster, ett åt öster och ett åt norr. Över det norra sitter en lucka av liggande grönmålad panel. Mot väster finns en mindre ytterdörr av stående och liggande panel som målats grön. Ovanför denna hänger en enkel lykta i svart plåt. Två trappsteg i huggen sten leder upp till porten.
På västra gavelfasaden har långhuset i den övre delen ett kvartsrunt läktarfönster på var sida om tornet. Under dessa finns malteserkors i djup relief i muren.
Absiden är halvrund och hade tidigare tre fönster av samma storlek som på långhuset. Det mittersta av dessa är igensatt men markeras av en tydlig blindering i slätputs. Under denna finns en djup men låg nisch utformad som ett stickbågevalv. Den är igensatt med en gråmålad brädvägg försedd med två ventilgaller.

Samtliga stora fönster i rundbågeform är av korsposttyp. Ytterbågarna av trä är grönmålade medan glasen är ofärgade. Alla solbänkar är av svartmålad plåt.

Fasaderna är genomgående spritputsade och avfärgade i vitt. Omfattningar runt fönster och dörrar, samt gesimser är dock slätputsade. Även den något utstickande sockeln är spritputsad, men avfärgad i grått. På grund av att marken under kyrkan sluttar något är ventileringen ojämnt fördelad. Den södra sidan av långhuset och absiden har i sockeln femton ventilgluggar försedda med galler, medan den norra endast har fyra.

Samtliga tak är klädda med kopparplåt och försedda med fotrännor. Även stuprören är i samma material.