Jäts Kyrka

Jäts gamla kyrka från tidig medeltid ansågs i mitten av 1800-talet ha blivit alldeles för trång för den växande församlingen. Att bygga ut den var inte aktuellt utan man diskuterade istället möjligheten att bygga en helt ny kyrka. Precis som i många andra församlingar i samma situation tvistade man om var den skulle placeras. 1902 skänkte baron Rappe en bit mark i Helgåkra, vilket avgjorde saken. Den kände arkitekten Erik Lallerstedt anlitades och han presenterade ritningar på en liten landsortskyrka i jugendstil.
Kyrkan stod färdig 1909, och hade då övertagit predikstol, kyrkklockor och ett flertal lösa inventarier från den gamla kyrkan som då lämnades att förfalla. Den nya kyrkan invigdes på trettondagen 1910 av biskop N J O H Lindström.

Jäts nya kyrka har inte förändrats nämnvärt i exteriören utan får betecknas som mycket välbevarad.
Från början låg tak av svartplåt på långhus, kor och sakristia, vilka var målade i en brunröd färgton. Dessa byttes 1971 mot kopparplåt. Tornet och jalusierna var dock redan från början täckta med kopparplåt. 1986 tillkom en sotarplattform på långhustaket.
Från början satt också rutor av färgat katedralglas i alla ytterbågar. Vid någon av restaureringarna, oklart vilken, har dessa bytts ut mot ofärgat råglas.
Det finns inte heller några uppgifter om när de yttre snickerierna målades gröna. De var tidigare laserade i en brunaktig färgton.

Interiöra förändringar

Interiören till Jäts nya kyrka ritades i en ganska stram och enkel men ändå lätt och luftig jugendstil. Den dock präglas idag mest av de omdaningar som genomfördes under ledning av arkitekt Hans Lindén år 1965, samt även den färgsättning som tillkom vid den senaste restaureringen år 2004.

1959 fick kyrkan en ny orgel med modern fasad, av Fredriksborgs orgelbyggeri i Hilleröd, Danmark
Koret hade tidigare en dekormålning föreställande Fågel Fenix och Pelikanen, vilken överputsades 1965. Samma år gjordes bänkarna om med traditionella sitsar och ryggstöd. De hade tidigare genombrutna ryggstöd av tunna ribbor, vilket ännu kan ses på läktarbänkarna.
Ett nytt värmesystem installerades och korfönstret försågs med målningar av konstnären David Ralson. Altarringen byggdes om och läktaren sänktes. Innerväggarna målades slutligen om i en ljusare färg än tidigare.

Vid restaureringen år 2004 lagades innerväggarnas puts och avfärgades i den nyans de har idag. De två främsta bänkarna togs bort och de resterande bänkarna målades i samma kulör men med ljusare ryggar. Orgeln målades i samma blå färg som bänkarna med röda dekorränder och i kyrkorummet fernissades golvet. Ett smidesräcke sattes upp vid korets trappa och en ny ljudanläggning installerades. Rörelsedetektorer och brandlarmsklocka sattes upp i kyrkorummet och flera synliga elledningar drogs om under golvet.

Jäts nya kyrka är relativt liten i formatet. Den är uppförd av tegel på grundmurar av huggen granit, med putsade fasader och med omfattningar runt dörrar och fönster i släthuggen granit. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med resligt sadeltak, ett torn med högt torntak i öster och ett rakslutet kor i väster. Det senare har en utbyggd låg sakristia åt söder. På den norra sidan finns dessutom mellan torn och långhusgavel en tresidig trapphusbyggnad i nästan samma höjd och bredd som gaveln.

Tornets murade del är relativt låg men den totala höjden är stor eftersom det kopparinklädda taket är mycket högt. Tornets nedersta del är något bredare och avdelas från den övre med en utkragande gesims av släthuggen granit. Även takgesimsen är av granit och är utformad som en tandsnittsfris.
Tre trappsteg i släthuggen granit, med räcken i svart smidesjärn, leder upp till porten. Denna omfattas av ett stickbågsvalv i släthuggen granit, på sidorna utformat som hörnkedjor. Dörrarna är klädda med grönmålad stående panel och utsmyckade med ornamenterade gångjärn i jugendstil av svartmålat smidesjärn. Över porten sitter en lykta av kopparplåt och gulfärgat råglas.
Lite över entrén sitter på östsidans fasad ett fönsterpar i form av två mindre spetsbågar intill varandra. Ytterligare en våning längre upp finns tre stående smala rektangulära fönster i en och samma granitomfattning. På den södra sidan har bottenvåningen ett lågt fönster i spetsbågeform i anslutning till gesimsen.
Torntaket är mycket högt och spetsigt och döljer i den nedre delen även själva klocktornet. Istället för synliga ljudluckor öppnar sig taket där i jalusiform runt tornspiran. Tornet kröns överst av ett stiliserat hjulkors.

Långhuset är rektangulärt med högrest sadeltak. På var långsida sitter tre fönsterpar, vardera bestående av två medelstora spetsbågar med sammanhängande granitomfattningar. Fönstren sitter symmetriskt grupperade, men ovanligt högt upp på fasaden. En egentlig takgesims saknas, endast ett smalt grönmålat listverk av trä syns under den smala takfoten.
Den tresidiga utbyggnaden i kyrkans nordöstra hörn har två fönster över varandra. Dessa är av spetsbågeform och mycket små.

Koret är rektangulärt till formen med samma vinkel på sadeltaket som på långhusets. Det är i storleken något smalare och lägre än detta. I både det sydvästra och nordvästra hörnet finns en utskjutande rak strävpelare av något lägre höjd än korets takfot. Korfönstret åt väster är stort med en kraftig granitomfattning. Dess yttre kontur formar en bred spetsbåge medan dess inre form utgörs av en större cirkel ovanpå tre mindre spetsbågar, samt mellanrummen mellan dessa.

Den lilla sakristian åt söder är en kvadratisk utbyggnad från koret, som även delvis täcker långhusets sydvästra hörn. Dess valmade tak når precis upp till korets takfot.
Åt söder finns en trappa av släthuggen granit om sju steg upp till den rektangulära porten. Dörren är klädd med grönmålad stående panel och har enklare gångjärn än huvudentrén, men även dessa har typiskt jugendutförande. En lykta i opakt glas och kopparplåt sitter över dörren, samt bredvid densamma en röd brandlarmsklocka. Sakristians östra sida har ett litet spetsbågsfönster och dess västra sida har två likadana i gruppering.

Mellan sakristians västra sidovägg och korets södra strävpelare finns en något utbyggd port med en dörr av samma typ som på sakristian. En gjuten betongtrappa om två steg leder ner till denna. Över dörren sitter en lykta av små blyinfattade rutor av flerfärgat glas, i ett rektangulärt slätputsat fält. Portalen avtäcks med ett litet koppartak.

Samtliga tak är klädda med kopparplåt och försedda med fotrännor. Utsprånget vid takfot och vindskivor är minimalt, vilket ger kyrkobyggnaden ett speciellt utseende. Även stuprör och mindre avtäckningar är av kopparplåt.
På långhusets nock sitter vid den södra gaveln en delvis kopparinklädd skorsten i släthuggen granit. Bredvid den en sotarplattform i galvaniserat stål. På det norra takfallet sitter tre små takfönster uppe vid nocken. Korets västra gavel pryds av ett enkelt kors på nocken, och har på det södra takfallet en taklucka.
Sakristian har en taklucka åt väster samt en liten plåtinklädd ventilationsskorsten mitt på nocken.

Fasaderna är genomgående spritputsade utan markerade hörn eller lisener. Putsen är avfärgad i en kraftig varm gul ton. En sockel av släthuggen granit med snedfasad överkant löper längs hela byggnaden. En mycket stor ventilöppning med galler finns på sakristians västra sida, samt en något mindre på korets norra.

Samtliga fönster har ytterbågar av grönmålat trä och indelning i små rutor av ofärgat råglas. Omfattningarna av släthuggen granit är på sidorna utformade som hörnkedjor. Deras snedställda utgör själva solbänkarna. Korfönstret har dock yttre rutor av vanligt klarglas.