Hemmesjö gamla kyrka

Hemmesjö gamla kyrka uppfördes under 1100-talet. Koret och långhuset utgör de äldsta delarna medan sakristian tillkommit senare. Kyrkan sägs ha haft blytak och senare tak täckt med spån. Vid kyrkan fanns också en separat klockstapel.
Vid den södra porten fanns troligen ett vapenhus av trä, där en antydan till ett takfall fortfarande syns i putsen.
Kyrkan härjades tidigt av brand, varefter blytaket med sina öppna takstolar ersattes med ett spåntäckt tak med plant innertak. Enligt traditionen var det danskarna som ville åt blytaket, men misslyckades med att skeppa iväg det. Båten kapsejsade och blyet hamnade i Hemmesjösjön, vid den plats som sedan fick heta Jutudden. Vissa uppgifter tyder på att halva taket kan ha haft blytäckningen kvar in på sent 1700-tal. Takkonstruktionens kryssvalv lär dock ha murats upp redan på 1400-talet, så innertaket försvann innan dess.
Redan under 1700-talet ansågs kyrkan trång för församlingen och i slutet av århundradet skissades det på en större ombyggnad. Kyrkan skulle då försetts med ett bastant torn som i bottenvåningen fungerade som förlängning av kyrkorummet, men planerna skrinlades till förmån för bygget av en ny och större kyrka. Detta blev särskilt aktuellt efter den kungliga resolution som 1843 slog fast att Tegnaby och Hemmesjö församlingar skulle hålla sig med en gemensam kyrka.
När bygdens nya kyrka invigdes 1854 auktionerades virket i den gamla kyrkans inredning och klockstapel ut och kyrkan lämnades att förfalla. Från den gamla klockstapeln räddades dock de två järnbeslagna ekdörrarna som nu pryder kyrkan. Under 1920-talet restaurerades ödekyrkan till användbart skick och 1949 återinvigdes den.

Exteriöra förändringar
Sakristian byggdes till kyrkan ganska tidigt, troligen under dess första eller andra århundrade.
Absidfönstret är det enda fönster som anses vara oförändrat i storlek och form. Korfönstret sitter på sin ursprungliga plats, men både det och långhusfönstren har med tiden förstorats. De senare har tidigare suttit något högre upp.
Det tidigare vapenhuset av trä var anslutet till den södra porten. Det finns dock inga uppgifter om när det revs.
Efter att Hemmesjö nya kyrka invigts lämnades den gamla kyrkan åt sitt öde. Klocktornet och inredningen auktionerades ut som virke och byggnaden förföll kraftigt.
Det visade sig i början av nittonhundratalet, när intresset för byggnaden åter vaknade, svårt att få medel till att restaurera kyrkan. Domkapitlet ville ta skog från Hemmesjö prästgård för att reparera taket, men det tilläts inte eftersom kyrkan inte längre var i bruk. Först när privata medel flöt in, främst från disponent Edvin Ohlson i Åryd, kunde restaureringen förverkligas.
Vid restaureringen 1921-25 reparerades takstolarna och täcktes taket med enkupigt tegel. Absidtaket kläddes med spån.

Interiöra förändringar
Troligen har kyrkan tidigare haft blytak och från början öppna takstolar över kyrkorummet. Dessa har sedan ersatts av takstolar med plant innertak efter brand i kyrkan. De nuvarande kryssvalven tillkom troligen på 1400-talet. Det fanns också en fast bänkinredning som såldes som virke 1854.
Efter att den nya kyrkan invigts detta år fick den gamla kyrkan förfalla fram till 1920-talets början, då den restaurerades. Plankgolv lades in och kyrkorummet fick lösa stolar.
I slutet av 1940-talet återbördades den ursprungliga altartavlan till kyrkan, liksom triumfkrucifixet och madonnabilden.
1953 togs det tidigare plankgolvet bort och ersattes av stenbeläggning. Samtidigt murades urtagen i triumfbågens sidor igen.
I slutet av 1980-talet konstaterades sprickor i kyrkans murar samt att kalkmålningarna var på väg att vittra bort.

Kyrkans plan är oregelbunden och vinkelformad med koret placerat åt öster. Långhuset är tredelat med kyrkorum, kor och korabsid i fallande storlek och med sakristian som en senare tillbyggnad till koret. Kyrkan saknar torn men har en klockstapel byggd på 1950-talet.

Hemmesjö gamla kyrka är uppförd av gråsten med innertakets kryssvalv uppmurade av tegel. Fasaden är slätputsad, dock utan kalkavfärgning.
Långhuset är rektangulärt med sidoingångar i den västra delen, både åt norr och söder. Portarna av svartmålat trä är rikt beslagna med järndekorationer och består av grova stående plank. Båda dörrar omfattas av en rundbåge av huggna granitblock. Den norra ingångens omfattning är något mer arbetad och antyder kolonner i profileringen. Vid båda portar ligger en släthuggen trappsten av granit.
På söderväggen finns ett järnfönster med färgat katedralglas i blyspröjs sittande i en stickbågeformad muröppning. På den västra väggen syns ett sedan länge igenmurat rundbågevalv av granitblock, vilket markerar ett projekterat men aldrig utfört torn. Vid långhusfönstrets sida syns också några granitblock i väggen som antyder en tidigare öppning, möjligen ett ursprungligt fönster av mindre storlek.
Koret är kort och rektangulärt, exteriört sett något smalare och lägre än kyrkorummet. Mot söder finns ett fönster i stickbågeformat valv, även detta av järn med färgat katedralglas i blyspröjs men något mindre.
Korabsiden är ytterligare något lägre och smalare samt halvrund till formen. Den har åt öster ett litet och smalt rundbågefönster i samma utförande som övriga.
Korets norra sida är tillbyggd med en sakristia. På dess norra gavel sitter ett lågt stickbågeformat fönster av järn med färgat katedralglas i blyspröjs. Ovanför detta sitter i fasadlivet en svart trälucka till sakristians krypvind.
Korets, långhusets och sakristians tak är täckta med rött enkupigt tegel, medan korabsidens tak är täckt av spån. Vindskivorna är utförda av svartmålade brädor. Hängrännor och stuprännor saknas. Takfoten saknar gesims eller annan utsmyckning, endast de svartmålade längsgående bjälkarna till takstolarna är synliga. Solbänkarna är utförda av plana naturstenar. På långhusets gavlar kröns taknocken av två smideskors, varav det ena med en liten tupp.

Klockstapeln strax söder o kyrkan står på åtta strävor av grova bjälkar, på plintar av huggen granit. Dess tak är täckt med spån och kröns av två smideskors liknande dem på kyrktaket.