VÄSTRA TORSÅS KAPELL

År 1874 revs den kyrka som ursprungligen uppfördes 1730. Tidigare fanns även en medeltida träkyrka på samma plats, byn Torsås omnämns så tidigt som 1290 i skriftliga källor. Då krav hade framförts att den nya kyrkan skulle uppföras i Lönashult, mer centralt i socknen, protesterade naturligtvis Torsåsborna men beslutet realiserades efter mycken kontrovers. Kyrka och klockstapel revs men kyrkogården underhölls. Behovet av ett begravningskapell framstod sedermera som stort varvid arkitekt Paul Boberg gavs i uppdrag att framställa lämpligt ritningsunderlag.

Kapellet stod klart 1929 och arkitekten valde att efterlikna de småländska medeltidskyrkorna ifråga om planlösning och exteriör. Platsen som valdes var nästan identisk med grunden för den äldre kyrkan, dock förlades byggnadskroppen i nord-sydlig riktning och inte som tidigare i öst-västlig. Kyrkoplatsen med tillhörande kapell ligger centralt i byn och oerhört vackert utmed en höjdsträckning. Vidsträckta odlingsmarker med ålderdomlig bebyggelse skapar ett landskap med höga kultur- och naturmiljövärden

Exteriöra förändringar

Det ursprungliga lertegeltaket ersattes förmodligen 1966 med enkupiga cementpannor. Samma år revs den höga och iögonfallande skorstenen samtidigt som entrétrappan ersattes med en ny av huggen sten. I övrigt har endast regelbundet underhåll utförts.

Interiöra förändringar

Kapellet fick en ny färgsättning 1966, samma år som kaminen plockades bort. I övrigt har få arbeten utförts fram till den stora restaureringen 2003 då en rad åtgärder vidtogs för att förbättra tillgänglighet, isolering och funktionalitet. Väggarna isolerades och kläddes därefter med gipsskivor och glasfiberväv som sedan målades i en svagt gulaktig kulör. Det listverk som tidigare hade avdelat väggytorna i horisontella sektioner bevarades bakom gipsskivorna i långhuset. Korgolvet sänktes till samma nivå som övriga golvytor och ett nytt bjälklag lades. Ny armatur byggdes in i kortaket, liksom på läktaren, och ett nytt altarbord samt ambo inskaffades. De värmebesparande åtgärderna med vägg- och vindsisolering förstärktes genom att nytillverkade innanfönster sattes in. Vid färgsättningen valdes att följa rådande färgskala, med vissa nyanseringar, förutom i kortaket där en tidigare mörk färg ersattes med vitt. Det lilla kapellets inventarier har tillkommit i olika skeden och då främst genom gåvor. Den ursprungliga inredningen var mycket sparsmakad men har med åren blivit alltmer förskönande. En orsak är att kapellet alltmer fått rollen som lillkyrka vilket är en stor skillnad mot den tilltänkta funktionen som begravningskapell.

Stommen består av en plankstomme som reveterats, grunden utgörs av huggen granit. Kapellet kan uppdelas i tre tydliga byggnadskroppar med vapenhus, långhus och kor där långhuset har getts ett framträdande yttre genom sin större bredd och högre tak. Taken är klädda med röda, enkupiga, cementpannor. Långhuset har på väst- respektive östsidan vardera tre stora rundbågiga fönster. Dessa är uppbyggda med fyra bågar innehållande vardera åtta rutor i varje båge, tvärposten är mittplacerad. Bågar och karm är brunmålade. På korets östvägg finns ett högt rektangulärt fönster med fjorton rutor. Ett mindre fyrkantigt fönster med fyra rutor finns på vapenhusets öst- och västvägg medan det ovanför porten på sydgaveln sitter ett runt fönster. På långhusets södra gavelspets står ett förgyllt kors med kula.

Huvudentrén är förlagt till vapenhusets sydgavel. Dubbelporten med liggande, profilerad panel nås via en trappa med fyra steg. Trappstegen av granit vilar på ett gjutet fundament. Porten som har en smal, slätputsad omfattning kröns av en lampa tillverkad med kopparstomme och glasade sidor. Uppe i gavelröstet är årtalet 1929 markerat med stora siffror gjorda av svartmålat plåt