SLÄTTHÖGS KYRKA

Kyrkan är uppförd av sten och består av ett enskeppigt långhus med torn och sakristia. Den är orienterad med koret åt öster och tornet i väster. Kyrkan står mitt på kyrkogården, intill landsvägen mellan Moheda och Rydaholm och mittemot byskolan. Platsen befinner sig mitt i kyrkbyn, i den sydligaste delen av Slätthögs socken.

Tornet är relativt högt och enkelt utformat utan våningsindelande friser eller andra dekorationer. Det har en kvadratisk bottenyta med kyrkans huvudingång i markplanet åt väster. En stor trappsten ligger framför den svartmålade porten. Dörrarna har tre speglar där den nedersta har ett skuret mönster i kvadrater. Dörrarna omfattas av släta pilastrar och ett slätt entablement. Detta kröns av en lunett med kvaderimiterande omfattning. Pilastrarnas bas är klädda med svarta sågade stenplattor, möjligen diabas.
Över lunetten på tornets västra sida sitter en svart minnessten med förgyllda bokstäver. Texten lyder: Gud till ära Byggdes detta tempel under CARL XIV JOHANs Regering År 1842. Kommer låter oss tillbedja.
Ovanför minnesstenen sitter ett runt fönster och överst, under takfoten, sitter en ljudöppning i rundbågeform åt vart väderstreck. Dess luckor är klädda med svartmålad liggande panel. På tornets bottenvåning finns åt söder ett stort rundbågefönster av samma typ som på långhuset, samt åt norr en motsvarande blindering.
Takfotens gesims är ett enkelt utformat listverk i gråmålat trä och ovanpå det relativt plana taket sitter den kvadratiska lanterninen. Denna är klädd med stående locklistpanel, målad i svagt gulgrått med grå pilastrar och rundbågar. I dessa bågar sitter åt varje väderstreck en svart urtavla med förgyllda siffror och visare. Delar av takgesimsens tandsnittsfris och pilastrarnas kannelyrer är färgade i blått. Lanterninens tak kröns av en förgylld kula med kors.

Långhuset är rektangulärt till formen men har rundade hörn åt öster. Dess karaktär präglas främst av de stora och symmetriskt placerade fönstren. På den norra sidan finns sju stycken höga rundbågsfönster och på den södra sex. Det mittersta är på den södra sidan ersatt med en sidoingång, men dess lunett motsvarar i form och storlek överdelen på övriga fönster. Porten har samma utformning som huvudingången, med svartmålade trädörrar och omfattning av slätputsade pilastrar och entablement. Även här är pilastrarnas nederdel klädda med svarta stenplattor. Ingången har en trappa bestående av två steg i släthuggen sten.
På de rundade hörnen i öster sitter ytterligare ett rundbågsfönster av samma typ på var sida om sakristian. På den västra gaveln av långhuset sitter en liten lunett på var sida om tornet. Takfotens gesims består av ett profilerat listverk av gråmålade brädor.

Sakristian är en nästan kvadratisk utbyggnad åt öster. På dess västra sida finns en dörr klädd med liggande svartmålad panel. Den sitter i ett stickbågeformat valv och har en enkel belysningsarmatur i plåt och råglas. En trappa bestående av tre steg i huggen sten, med räcken i svartmålat smidesjärn, leder upp till porten.
På den södra fasaden finns två små rundbågefönster, varav den södra blinderats, samt symmetriskt placerade över dem två lunetter. Nedanför det norra fönstret finns nedgången till kyrkans källare bakom två snedställda luckor i kopparplåt.
På sakristians norra sida finns ett likadant rundbågefönster, samt ovanför det en mindre rektangulär muröppning försedd med ett enkelt galler.
Gesimsen runt sakristians takfot är densamma som på långhuset.

Kyrkobyggnadens fasader är genomgående spritputsade och avfärgade i vitt, med undantag för omfattningar kring dörrar och fönster vilka putsats släta. Sockeln är cementputsad och avfärgad i grått. I sockeln finns sammanlagt runt hela byggnaden femton ventilgluggar försedda med galler av modern typ.

Taken på både torn, lanternin, långhus och sakristia är klädda med kopparplåt. Även fotrännor och stuprör är utförda i samma material.

Samtliga fönster är av korsposttyp, med ytterbågar av ljust gråmålat trä. De småspröjsade fönstren har rutor av svagt färgat katedralglas, samt solbänkar av kopparplåt.

Slätthögs socken nämns första gången i de skriftliga källorna som de Slaetu år 1270. Här fanns precis intill kyrkan en medeltida stenkyrka tidigare, troligen från 1500-talet. Den byggdes år 1746 ut med ett torn i väster, men ansågs i början av 1800-talet ha tjänat ut och bedömdes både som för liten för församlingen och för dålig för att fortsätta bygga ut. Man beslutade därför istället om en nybyggnation. Arkitekt Samuel Enander gjorde först upp ritningar till en större korskyrka, avsedd för 1468 personer. Året efter reviderades ritningen till en ny enskeppig kyrka för 1278 personer, och denna kom att följas i stort sett helt och fullt. Tornets rundfönster gjordes dock rundbågiga och sakristian i två våningar istället för en. Arbetet startade 1841 och kyrkan stod klar att användas redan året efter. Det dröjde dock till 1855 innan den invigdes av biskop Christofer Isaac Heurlin.

Exteriöra förändringar

Bara ett par år efter att kyrkan stod klar sattes den öppna lanterninen igen och försågs med tornur.
1901 blåste delar av torntaket sönder i en storm och lanterninen fick återuppbyggas.

I övrigt har inte kyrkans exteriör förändrats i större utsträckning. Normalt underhåll med lagning och avfärgning av putsen har skett med jämna mellanrum, senast år 1993.
Kyrktaket var från början täckt med papp.

Interiöra förändringar

På 1870-talet dekormålades korväggen med draperi, landskapsfond och änglar. Även ovanför dörrarnas överstycken utfördes liknande arbeten.

När kyrkan restaurerades 1928 målades inredningen i blågrå nyanser med blå marmorering på bänkarnas dörrspeglar. Bänkarna gjordes också bekvämare och elektrisk belysning drogs in. Innertaket målades grått med ornamental taklist. Altaret kläddes med mörkbrunt tyg.

Nästa stora inre restaurering skedde 1953-55, under ledning av arkitekt Bent Jörgen Jörgensen, Växjö. Då lades nytt golv och korpartiet utökades. Altarpredikstolen flyttades till den norra sidoväggen och den gamla kyrkans altaruppsats från 1742 fick istället ta plats i koret. Denna restaurerades samtidigt mycket hårt. Dekormålningarna på korväggen målades över och hela interiören fick en kraftig färgsättning i grått, vitt och vinrött. Innertaket målades i blågrön färg och väggarna gulskiftande med svart mellanbård. Altarringens bord och knäfall kläddes om med läder och fönstren försågs med färgat katedralglas. Ett nytt elektriskt uppvärmningssystem installerades också. Växjöbladet rapporterade den 19 november 1953: Bänkarna är målade i ljusbrungul färg, men med dörrarna i allmogefärg. Förut var dessa vackert marmorerade och tvistigt kan det väl vara vilket som är vackrast.

Vid restaureringen 2003-04 målades interiören om i en lugnare färgskala, närmare det klassicistiska ursprunget. Huvudsakligen användes ljust gråa nyanser med förgyllda dekorationer och inslag av marmorering. Bland annat återskapades takgesimsens bruna marmoreringar. Ovanför altaromfattningen togs delar av det tidigare dekormåleriet fram, samt själva omfattningens marmorering. Väggarna kalkavfärgades vita och golven slipades och lackades. I vapenhuset bilades muren upp för att få plats med en handikapptoalett. Man utförde också vissa arbeten i sakristian, samt borrade för och installerade bergvärme.