ALVESTA KYRKA

Kyrkan står på kyrkogårdens södra del. Den är uppförd som en salkyrka i sten med rakslutet kor, samt utbyggd sakristia i norr och vapenhus i väster. Den ligger orienterad med koret åt öster. Kyrkans klockstapel står strax sydost om koret.

Vapenhuset är mycket litet, med en kvadratisk grundform och högrest sadeltak. En bred trappa om tre steg i släthuggen granit leder upp till dess port i väster, liksom en ramp i smågatsten. Den senare är vinklad åt sydost, har dekorativt huggna kantstenar i granit och är försedd med ett yttre räcke i svartmålat smidesjärn. Liknande räcken sitter på fasaden, på var sida om porten. Dörren, som sitter i ett rundbågevalv, är utförd i trä med ett skuret mönster i romb-form. Över denna är gavelröstet klätt med mörkt brunmålade spån.
På både den södra och den norra sidan sitter ett litet och mycket lågt fönster i stickbågevalv. Runt det senare av dem finns en kvaderstensimiterande målning i mörkt grått.
Underslagets brädor är omålade medan vindskivorna är målade i mörkt brunt. Taket kröns av en vindflöjel med texten IHS ED ANO 1691.

Långhuset är rektangulärt till formen och relativt stort för en liten medeltida landsortskyrka. Det har åt söder tre stora fönster i stickbågsvalv. I putsen på samma sida finns markeringar efter en tidigare fönsteröppning och två dito dörröppningar. På den norra långsidan finns två motsvarande fönster, samt den tillbyggda sakristian. I putsen syns spår efter ett tidigare fönster.
Egentlig gesims saknas och underslagets brädor är omålade. Vindskivorna är målade i mörkt brunt och taket kröns av två vindflöjlar, båda med årtalen 1703 och bokstäverna P PS.

Koret är en kvadratisk utbyggnad med valmat tak, något smalare och lägre än långhusgavelns fasad. Det har både åt norr och åt söder ett stort fönster i stickbågsvalv. Gesimsen består av ett mycket enkelt listverk utan profileringar, utfört i omålat trä. Taket kröns av en ornamenterad vindflöjel i plåt, med svårtydbart årtal och bokstäverna AK S.
Vid korets norra vägg finns två kopparklädda luckor som döljer en gjuten trappa ner till dess källare. Där inryms det Koskullska gravkoret.

Sakristians låga utbyggnad har en kvadratisk grundform. Dess sadeltak når med nocken precis upp till långhusets takfot. Vindskivorna är mörkt bruna medan underslagets brädor är omålade.
Sakristian har åt öster en mörkt brunmålad träport i ett stickbågevalv. Bredvid denna sitter en moden armatur i kopparplåt. På den norra gaveln sitter ett litet stickbågeformat fönster och ovanför det en smal vertikal ventilöppning.

Samtliga tak på kyrkan är täckta med tjärade spån. Hängrännor och stuprör är utförda i kopparplåt.

Fasaderna är genomgående slätputsade utan särskild dekorativ utformning, och avfärgade i en ljust gulbeige nyans. På långhuset löper under takfoten en fris av dekorativt måleri i röd nyans. En egentlig sockel saknas och putsen är neddragen till marknivån. Där finns runt kyrkobyggnaden åtta ventilöppningar, varav sju är täckta med svartmålade plåtgaller.

Fönstrens ytterbågar är av trä och målade i ljust brunt, samt försedda med rutor i ofärgat glas. De större fönstren på långhus och kor är av korsposttyp. Solbänkarna är på dessa utförda i släthuggen kalksten, på övriga i mer eller mindre släta naturstenar.

Socknen Aringsås nämns första gången i de skriftliga källorna år 1404. Den nuvarande stenkyrkan uppfördes under 1500-talets början. Den ersatte då en timmerkyrka, som i sin tur ersatt en tidigare stavkyrka. Den senare har med utgångspunkt från bevarat material daterats till 1100-talets början.
Alvesta kyrka, som tidigare hette Aringsås kyrka, uppfördes som en salskyrka. I mitten av 1700-talet byggdes koret till i öster och ett nytt vapenhus i väster. Den ursprungliga ingången i sydväst sattes då igen. Sakristian i sten ersatte 1792 en tidigare i trä.
Bänkinredningen tillkom 1694, men har ändrats vid restaureringar på 1790-talet och 1920-talet.

Exteriöra förändringar

Kyrkan uppfördes som en salskyrka under 1500-talets första hälft. Vid 1700-talets mitt byggdes den till med ett rakslutet kor i öster (1746) och ett nytt vapenhus av sten (1747). Det senare ersatte ett tidigare av trä, vars ingång i sydväst sattes igen.

En yttre restaurering företogs år 1914, då fasadernas puts renoverades och avfärgades i vitt. Troligen hade ytterväggarnas dekormåleri överputsats redan innan dess. Sakristian försågs med ny spåntäckning samt hängrännor i galvaniserad plåt.

1928-29 genomfördes en omfattande restaurering under ledning av arkitekt Paul Boberg. Då frilades och konserverades dekormåleriet längs takfoten. Vapenhusets gavelröste täcktes med spån enligt gammalt mönster.

Vid en restaurering 1974 renoverades ytterväggarnas puts och avfärgades i vitt.

Interiöra förändringar

Interiören präglas helt av inredningen i renässans och barock, samt det samtida måleriet på väggarna och i taken. Bänkarna tillkom 1694 och efter att koret byggts ut 1746 tillkom även ny predikstol (1747), altartavla (1755), orgelläktare och orgel (1778).

1928-29 genomfördes en större restaurering då målet var att återskapa ett historiskt riktigt kyrkorum. Innan dess var väggarnas måleri överputsat och inredningen troligen färgsatt i vitt och guld. Restaureringen skedde under ledning av arkitekt Paul Boberg. De återupptäckta dekormålerierna på innerväggarna frilades och konserverades. Triumfbågen höjdes, efter påtryckningar från församlingen som tyckte sikten in i koret var bristfällig. Nya golv lades i kyrkorum, kor och sakristia, samtidigt som korets golvnivå sänktes till den ursprungliga. Innertaket höjdes något och laserades i grått. Nya fönster med färgat katedralglas i blyspröjs sattes in. Bänkarna gjordes bekvämare och laserades i grågrön färg. Fasaderna återställdes dock genom att gammal färg togs bort, ner till den ursprungliga bruna. Läktarbarriären och orgelfasaden marmorerades efter ett framskrapat äldre färgprov. Altartavlan restaurerades och en ny altarring i 1600-talsstil tillkom. Predikstolen sänktes. I vapenhuset lades golv av kalkstensplattor och nya dörrar monterades in mot kyrkorummet. En elvärmeanläggning installerades också.

En mindre restaurering genomfördes 1960 under ledning av arkitekt Hans Lindén. Då tillkom nytt altare, ny altarring samt nya korstolar. Sakristian försågs med fast skåpinredning.

Vid den inre restaureringen 1973 fick inredningen nya färger och all marmorering målades över. Innerväggarnas måleri rengjordes och golven slipades. Värmeslingor lades i vapenhusets golv, varvid de tidigare elementen avlägsnades. Altartavlan och predikstolen restaurerades, den senare målades även i ursprungliga färger.

Den senaste interiöra restaureringen utfördes 1998. Då konserverades väggmålningarna och de icke bemålade väggpartiernas puts renoverades och avfärgades vit. Taket rengjordes och fönstren renoverades. Predikstolen, altartavlan och diverse lösa inventarier konserverades.