ÄPPELBO KYRKA

Platsens första kyrkobyggnad var ett anspråkslöst kapell, uppfört runt mitten av 1500-talet, utvidgat 1664. En karta från 1682 tyder på att det låg på samma plats som nuvarande kyrka.

År 1771 ersattes kapellet av nuvarande större, timrade kyrka. Först fanns bara ett långhus, med en oktogonformig grundplan, fasader av rödfärgade spån, små fönster och tjärstruket spåntak. Fram till 1880 fanns en tornlik klockstapel med lökkupol söder om långhuset.

Vid en stor om - och tillbyggnad på 1880-talet tillkom tornet, i fantasifull nygotik med rika snickerier målade i vitt och grått, fönster med tresidiga överdelar och stjärnformiga fönster. Tornet kröntes av en pyramidformig, från början spånklädd och rödmålad spira. Långhusets fasader reveterades och utsmyckades med snickarglädje medan fönsteröppningarna förstorades och fick spetsbågiga överdelar.

Vid restaureringen 1930, efter förslag av arkitekt Magnus Dahlander, dämpades västtornets nygotiska karaktär. För att få en mer enhetlig exteriör reveterades även tornet, de stjärnformiga fönstren borttogs och de kvarvarande miste sina triangulära överdelar. Nya ljudluckor insattes och ny huv med tornur och kopparklädd spira restes. Även de gotiska inslagen i långhuset dämpades genom att fönstrens spetsiga överdelar borttogs. Huvuddragen i kyrkans interiör är också från denna tid: norrsidans predikstol, altaruppsatsen, bänkinredningen och dopfunten. Karaktären är närmast nyklassicistisk.

Vid renovering 1982 återställdes västtornets panelfasader och tornfönstren återfick spetsiga överstycken. Långhusets exteriör behölls däremot oförändrad.

Källor och litteratur
Otryckta källor
Västerås stifts arkiv (VS):
E V a; 23, Ämbetsberättelse 1925
E 5a; 24, Ämbetsberättelser 1949-55 och 1955-61

Litteratur
Ahlberg, H: Äppelbo kyrka/Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1999/
Nordblad, Elias & Skoglund, Johannes: Två nyrestaurerade Dalatempel/Julbok för Västerås stift, 1933/

Kyrkorummets väggar är fodrade med stående panel, innertaket tunnvälvt med liggande panel. Kring rummet löper en kraftigt profilerad och marmorerad taklist. En av de synliga bindbjälkarna under valvet bär en inskription som refererar till dödsfall i socknen i samband med missväxten år 1773. Kyrkorummets fönster har omfattningar med profilerade foder samt pilastrar med ornament. Färgsättningen går i vitt för väggarna medan lister, pilastrar och foder är grå eller marmorerade. Kilsågat brädgolv är utlagt.

Det invändiga överstycket till vapenhusets dörr i söder är en följd av Dahlanders ombyggnad. Överstycket bär en träfigur av S:t Lars, troligen från 1500-talet.

Koret omdanades helt vid 1930-talets restaurering och fick då sin nuvarande utformning. I samband med detta tillkom bl.a. ny altaruppsats och ny altarring, ett gravminne med häll, ny dopfunt och ny predikstol. Samtidigt inramades varmluftstrummorna kring altaret samt korbänken i söder med skärmar. Koret är förhöjt med ett trappsteg, fram till första bänkraden. Högaltaret flankeras av två dörröppningar till den bakomliggande sakristian. Dörrarna som har en stickbågig avslutning är plåtbeklädda.

Tornets vapenhus är omgjort på 1930-talet och senast på 1980-talet, då inreddes toaletter och andra utrymmen. Två sidotrappor, på varje sida om västra porten, leder till tornkammaren ovanför. Sakristian har fodrade panelklädda innerväggar och tak samt ett gammalt skurgolv.

Altartavlan skänktes till gamla kyrkan 1720 och framställer Kristus på korset. Annars präglas koret av 1930 års omgestaltning. Dit hör den snidade altaruppsatsen med kolonner, profiler och liturgiska symboler. Även altarbordet och den halvrunda altarringen tillkom då. Den senare avslutas med postament mot korets vägg, har knäfall, svarvade balusterdockor och kraftig profilerad räcke (jfr. läktare).

Nummertavlorna i gustaviansk stil som är placerade koret, intill dörrarna till sakristian, är framtagna i samband med 1930 års restaurering. De ursprungliga tavlorna är numera placerade på långväggarnas mitt. Dopfunten, färdigställd 1930 efter Dahlanders ritningar, är utförd som en snidad piedestal på tassar med marmorerad och förgylld dekor. En äldre dopfunt förvaras i sakristian.

Till koret hör även gravhällen av jämtländsk kalksten, ritad av Dahlander, som placerats i norra delen, nära predikstolens trappa. Hällen utgör ett gravminne över officerare från Västerdalarnas kompani (von Knorring och Fahnehielm) vars kistor påträffades i koret i samband med ombyggnaden 1930.
Kyrkan hade ursprungligen en altarpredikstol som avlägsnades på 1920-talet och då flyttades till norra korväggen. Vid 1930-talets ombyggnad uppsattes en ny predikstol, nuvarande, som ritades av Dahlander i samband med restaureringen. Till sin karaktär är den en 1700-tals stilmöbel. Korgens speglar är prydda med liturgiska symboler. Till predikstolen hör ett ryggstycke, ett draperi målat på väggen under ljudtaket. Kyrkans äldre altarpredikstol förvaras numera i tornkammaren.

Slutna bänkar återinfördes i samband med Dahlanders ombyggnad på 1930-talet. De är grupperade i två bänkkvarter uppställda mot ytterväggarna. De främre bänkraderna bär snidade friser med akantusblad över framskärmarna. Bänkdörrar, sidostycken och golvlister är gråmålade, bänkdörrarnas speglar har marmoreringar. Bänkar och bänkräcken är målade i rödbrunt. Mot korets södra sida finns en sluten bänk med två platser. En bevarad dörr från den ursprungliga slutna bänkinredningen förvaras i tornkammaren.

Över mittgången hänger tre ljuskronor av mässing, som saknar årtal men som är av 1600- och 1700-tals typ. Kyrkans äldsta ljuskrona är ett smidesarbete som numera hänger i tornkammaren.

Läktaren, i sin nuvarande form, skapades troligen i samband med 1930 års ombyggnad. Den har framskjutet mittparti och bärs av fyra svarvade träkolonner i mittdelen samt av två halvkolonner vid ytterväggarna. Läktarbarriären har balusterdockor, av samma typ som altarringen, samt kraftigt profilerade lister i räcke och fot. Kolonnerna är marmorerade och läktarbarriären gråmålad. Läktaren nås från tornkammaren i väster. På 1940-talet ersattes det gamla pedalharmoniet med en orgel om 18 stämmor, tillverkad av Åkerman & Lund, som placerades på läktaren. Orgelfasaden ritades av arkitekt Magnus Dahlander som tidigare svarade för ombyggnaden av kyrkan. Orgelverket liksom fasaden ersattes helt 1991 av en ny orgel om 18 stämmor från Magnussons orgelbyggeri i Mölndal.

Kyrkans långhus är i ett skepp, med skurna hörn så att byggnadskroppen har en utdragen, oktogonformig grundplan. Den har sakristia utbyggd i förlängning av koret i öster, samt torn i väst. Ingångar finns i väster genom tornet och genom en liten förstuga i södra långsidan, i höjd med koret. Långhuset från 1770-talet är knuttimrat och reveterat sedan 1880. Konstruktionen är förstärkt med följare på varje sida, i höjd med långhusets mitt. De motsvaras av följare invändigt, sammanfogade med synliga bindbjälkar tvärs igenom kyrkorummet.

Sakristian är utbyggd i korets förlängning och torde ha tillkommit efter långhuset, men troligen redan före 1800. Den har ett fönsteröppningar i öster och söder, försedda med gråmålade träluckor. På 1930-talet, i samband med installation av panncentral byggdes en källargrund under sakristian. Källarnedgången är förlagd till gaveln i öster. Mot korets östra gavel är en tegelskorsten uppförd.

Tornet som tillkom 1887 är uppfört i stolpkonstruktion med panelbeklädnad in- och utvändigt. Nuvarande huv och spira har tillkommit på 1930-talet. Tornkroppen har återfått sina panelade fasader i samband med 1980-talets restaurering. Den var innan dess, sedan 1930-talet, rappad med kalkbruk. Långhus och torn är uppförda på en grund av huggen granit.

Långhuset och sakristian är reveterade med grovt slagen kalkputs, avfärgad i vitt. Tornet är brädfodrat med vitmålad locklistpanel, med dekorativa rundbågiga fältavslutningar.

Långhuset har ett högrest spåntäckt sadeltak med avvalmade fall i väster och öster, rakt avslutat mot tornet. Kyrktuppen på långhusets nock i öster bär årtalet 1761, är äldre än kyrkan och bör härstamma från gamla kapellet.

Tornet kröns med huv och spira täckta av kopparplåt. Huven har inbyggda tornur i varje väderstreck, vilka har förgyllda visare och siffror. Spiran kröns av ett förgyllt kors, som troligen härstammar från den ursprungliga spiran.

Sakristian har sadeltak, täckt med tjärat takspån liksom långhuset. Taket har nock- och vindskivor av brädor. Mot korväggen har sakristian en murad oputsad skorsten av tegel som avslutas med plåtrör.

Långhusets nuvarande fönsteröppningar tillkom vid ombyggnad på 1880-talet, ledd av Björk Anders Jonsson, då befintliga fönsteröppningar förstorades. Öppningarna och fönsterbågarna gavs en nygotisk karaktär med spetsbågig form och lansettformade ramar. I samband med 1930-talets ombyggnad dämpades dock den nygotiska karaktären och fönstrens spetsiga överdel igensattes. Nuvarande utformning är en följd av dessa åtgärder. Sakristian har två närmast kvadratiska fönster bakom träluckor; ett i öster och ett i söder. Tornet har höga, smala spröjsade fönster med spetsbågigt blindfält i överdel, i norr och söder. Över västra porten finns ett större överljusfönster med lansettindelning och rombisk spröjsning i överdel. I höjd med klockkammaren har tornet ljudluckor i par, mot väster, söder och norr. Ljudluckorna följer tornfönstrens karaktär och storlek. Samtliga karmar, ramar och fönsterdetaljer är numera målade i ljusgrått.

Västporten i tornet har dörromfattning med pilastrar som bär ett överstycke. Porten har pardörr med asymmetrisk indelning. De brunmålade dörrarna har dekorativ beklädning av panel lagd i horisontellt zickzackmönster. Även dörren till vapenhuset i söder är brunmålad. Den har stickbågig överdel och beklädnad av panel lagd i neråtvänt V-mönster.