RÖRBÄCKSNÄS KYRKA

Områdets tidigaste historiska bosättning är belagd till 1760-talet. Ursprungligen dominerade finska kolonisatörer. På grund av det långa avståndet till sockenkyrkan i Lima begärde invånarna 1869 att få anlägga kapell och kyrkogård. Mark för ändamålet anskaffades 1875 och 1879 invigdes där en begravningsplats. Bygget av ett kapell dröjde dock. Lima församling ställde nämligen villkoret att Rörbäcksnäs i så fall skulle bilda egen kommun med fattigvård. Resurser för detta saknades.

Tio år senare startade en byggprocess i alla fall, denna gång utan att höra vad Lima församling tyckte. Ritningar upprättades av Gustaf Skarin, stadsbyggmästare i Falun. De omarbetades av Överintendentsämbetets arkitekt Folke Zettervall och fastställdes av Kunglig Majestät 1891. Under följande år insamlades medel och material till bygget. Byggstarten ägde rum 1898, ledd av byggmästare Olof Sterner.

Vid bygget frångicks Zettervalls ritningar. Av ekonomiska skäl valdes att göra kapellet smalare. Stommen till långhuset stod färdig 1899, men tornet var inte påbörjat. Medlen hade tagit slut och det ofullbordade kapellet stod under några år illa skyddat för väder och vind. Bygget återupptogs 1902, då tornet restes, yttertaket täcktes och fönster sattes in. Följande år började kapellet komma i användning. Åren fram till invigningen 1909 fullbordades kapellet, med ett avsevärt enklare, mindre smyckat yttre än från början tänkt.

Åren 1929-31 genomfördes en upprustning, efter handlingar upprättade av professor Lars Israel Wahlman. Wahlmans program fullföljdes dock inte och 20 år senare var kapellet så nedgånget att rivning och nybyggnad föreslogs. Nybyggnadskostnaderna visade sig för höga och istället genomfördes en stor upprustning 1958-60, av byggnadsfirman Anders Diös.

Den 24 juni 1992 inträffade en brand som ödelade kyrkan, fast stora delar av den fasta inredningen kunde räddas. Vid återuppbyggnaden som följde, finansierad med försäkringsmedel, fick kyrkan i stora drag det utseende den fick vid 1958-60 års upprustning. Invigning skedde den 11 juli 1993.

Källor och litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild, Västerås 1996
Bergman, Mats: Lima & Transtrands kyrkor, Sveriges kyrkor 204 Stockholm 1987
Kapellkyrkan i Rörbäcksnäs /Julbok för Västerås stift, 1910:69/

Kyrkan före branden
Rörbäcksnäs kapell uppfördes som ett rektangulärt långhus med smalare korparti samt med två mindre korsarmar i norr respektive söder, i höjd med långhusets mitt. Den södra korsarmen utgjorde ett vindfång för kyrkans södra ingång och den norra ett förråd (f.d. pannrum) med ingång från kyrkogården. Kyrkan fick kvadratiskt torn i väster med portal under skärmtak. Tornet förstärktes i väster med svartmålade snedställda strävor. Långhus och kor täcktes med branta sadeltak, tornets spira med pyramidtak, s.k. torntak, över korsgavlar. Taken var ursprungligen klädda med spån. Stommen var uppförd av timmer som täcktes med liggande panel utom på gavelrösten där panelen var stående. Säregna blev kyrkans fönsteröppningar som skiljer sig till storlek, form och uppsättning mellan fasadernas olika delar. Även tornet har skiftande öppningar i skilda nivåer. Såväl exteriörerna som interiörerna var ursprungligen vitmålade.

Invändigt präglades kyrkans karaktär särskilt av den öppna takkonstruktionen med synliga takstolar som utnyttjades dekorativt i form och färg. Invändigt bidrog den grå eller rosa laserade panelbeklädnaden på tak och väggar till den kyrkorummets varma utstrålning.

Flera förändringar genomfördes under åren i samband med upprustningar av byggnaden. Kyrkan fick 1929 en ny sockel av tuktad granit. Takens spånbeklädnad ersattes 1931 av eternit, med undantag av tornspiran som fick detta material något senare, 1937. Slutligen byttes 1960 eterniten mot skiffer.
Vid den omfattande restaureringen 1960 fick kyrkan även ny panelbeklädnad såväl utvändigt som invändigt. Fasaderna fick stående panel enligt dagens utförande. Samtidigt revs avbalkningen i koret och ny sakristia med andra utrymmen inreddes under läktaren, på varje sida om mittgången.

Kyrkan efter branden
Kyrkan återuppfördes till största del som en exakt replik av byggnaden och speglande dess tillstånd före branden. Av okänd anledning ändrades dock höjd och takvinklar på spiran, vilken därmed fått märkliga proportioner. En annan väsentlig förändring är att skiffertaket ersattes med svart målad plåt. Invändigt fick kyrkorummet en ljusare och varmare färgsättning i blått, grått och rött.

Under brandnatten 1992 kunde de flesta inventarierna räddas och de är numera efter restaurering återinförda till kyrkan. Del av dessa inventarier, t.ex. kyrkbänkarna, hade dock genomgått en del förändringar i samband med tidigare restaureringar.

Kyrkans inredning och inventarier präglas av en genuin och rörande enkelhet som speglar bygdens historia. Altaranordningen består av ett enkelt altarbord av trä med marmorerat ramverk och speglar av grålaserad stående panel. Altaret är uppställt på ett litet podium. Det härstammar från invigningen 1909 och räddades från branden.

Över altaret står ett altarkors av trä, marmorerat och med guldkanter och rosenkrans. Det är tillverkat och skänkt av en bybo, 1960.

Altarringen av marmorerat trä är femsidig med knäfall. Den är tillverkad 1909 och ommålad 1960.
Bakom altaret har korets sexkantiga överfönster, kallat Unionfönstret, en glasmålning som förenar Sveriges och Norges färger. Fönstret kommer från den ursprungliga kyrkan och räddades vid branden.
Predikstolen med tresidig korg härstammar från kyrkans invigning 1909, men är ommålad 1960.
Dopfunten av bemålad ek hör till kyrkans äldsta inventarier. Den är utförd 1887 och övertogs från Lima kyrka. Nuvarande bemålning är från 1960.

Bänkinredningen består av två kvarter med nio bänkar i varje som tillverkades 1909. Den ut-görs av öppna lösa bänkar med svängda gavlar som ombyggdes och ommålades 1960.
Kyrkans läktare är en kopia utförd efter originalläktaren som tillfördes kyrkorummet 1960. Mittpelarna som är dekorerade med utskurna sjungande änglar räddades dock vid branden och kunde återinsättas på sina ursprungliga platser.

Kyrkans tre ljuskronor av mässing anskaffades 1909 och 1910, de överlevde branden och återinsattes på sina platser. Även vägglampetterna, som tillverkades av skolbarn i slöjden, tillhör kyrkans ursprungliga

Inredning.
Strax före branden hade ett tornur anskaffats till kyrkan. Man hade dock inte hunnit installera detta och det sitter därför nu på sin planerade plats i det nya tornet.
Kyrkans ursprungliga orgel, som invigdes en månad före branden, blev lågornas byte. Nuvarande orgel, om tio stämmor och med två manualer, installerades 1995.
Kyrkans ursprungliga klockor, från 1900, smältes delvis i branden. De är numera uppställda utanför kyrkan, norr om tornet som ett minne över ödesnatten den 24 maj 1992. Nuvarande klockor är gjutna 1993 och är lika de ursprungliga i ton och storlek.