Kyrkorummet är treskeppigt. Över mittskeppet täcker ett högt rundbågigt och slätputsat valv. Platta, tak med kassettindelning täcker sidoskeppen. Valv och tak bärs av gjutjärnspelare fodrade med trä. Pelarna har formen av fyra kopplade halvkolonner, med knektar i överdel och bas med hög sockel i nedre delen. Kolonner och bas är marmorerade i olika nyanser. I anslutning till pelarnas knektar vilar valvens bärlinor. Avfärgning har skett i en gråvit skala.
Gångarna är belagda med gjuten cementsten. Enstaka stenar är märkta OHS 1872, efter tillverkaren Olof Hansson i Östansjö. I bänkkvarteren ligger trägolv, till större delen ursprungliga, kilsågade bräder, delvis smalare bräder lagda vid reparationer 1939-40.
Dörrarna mot förstugorna är infällda i rundbågiga nischer som har ett brett profilerat listverk som omfattning. Dörröppningarna har raka överstycken och är försedda med pardörrar, varje dörr har fem speglar och dörrarna är målade i en grå skala. Över norra dörröppningen finns en öppning försedd med galler, den hör samman med varmluftssystemets fläkt som är placerad i källaren.
I höjd med läktaren, bakom orgeln, har västra gaveln en gördelbåge med blind nisch mot tornet. Den motsvarar och speglar sig i korets öppning mot absiden i öster. Långhuset skiljs från korabsiden genom en kraftigt profilerad gördelbåge i mittskeppets förlängning. Kring öppningen står utkragande väggpelare, vars kapitel fogas samman med bärlinornas listverk. Valvet i absiden skiljs från väggytorna genom en kraftigt profilerad gesims med vägglist, konsoler och blinderingar. Gesimet har sin förlängning i sidopelarnas krön. Fönstren i absiden delas på mitten av sakristians tak, dolt bakom korskranket. Deras överdel bildar en fönsterkrans i den öppna delen av absiden över sakristian. Deras nedre del lyser upp själva sakristian.
Koret är placerat framför absiden. Därbakom skiljer ett skrank kyrkorummet från sakristian. Skranket kröns av en bred profilerad list med en figursågad fris i form av masverk med blad.
Kyrkan planerades med sidoläktare som skulle nås genom trappor, från norra och södra förstugans vind. För ändamålet skapades även dörröppningar över sidoingångarna. Sidoläktarna uppfördes aldrig och läktardörrarna togs bort på 1930-talet, samtidigt igenmurades öppningarna i liv med väggen. I förstugaen kvarstår trappdörrarna som leder till vindarna över dessa, vilka skulle utgöra tambur till läktaringångarna. Av läktarna utfördes endast den monumentala läktaren i väster.
Öppningarna har djupa rundbågiga nischer med enkla dörrar, av samma modell och färgsättning som sidodörrarna.
Sakristian är inrymd i absiden, bakom ett skrank. Rummet har putsat platt tak och putsade väggar. Dörrarna, målade i gråa nyanser, har raka överstycken och fem speglar med kantlister. Golvet består av fernissade bräder. Skåpväggen i väster tillkom 1941.
Förstugorna i norr och söder har slätputsade väggar som i kyrkorummet. De har pardörrar mot kyrkorummet, vilka på insidan flankeras av två enkla dörrar av samma modell. Dörrarna har fem speglar var och färgsättning i gråskala. Förstugaen har höga fönster i norr och söder.
Tornets vapenhus har sidotrappor av trä, med förbyggd underdel. De leder till tornkammaren, vilken täcks av ett valv, och vidare till läktaren. Under trapporna har förråd och wc inretts. De invändigt brädfodrade ytterdörrarna är gråmålade. Pardörrarna mot kyrkorummet är av samma modell som i sidoingångarna, de har dock en mörkare färgsättning.
Tornets vapenhus har fasta innanfönster utan spröjsning. Långhuset och sakristian har innanfönster med samma indelning och mått som ytterramarna. Invändigt är solbänkarna fodrade med brädor, vilka i långhuset har plåtrännor för avrinning av kondensfukten från fönstren. Fönstersnickerier och solbänkar är gråmålade.
Inredning och inventarier
Kyrkans altaruppsats i barockstil är tillverkad 1706 av bildhuggaren Daniel Kortz i Stockholm. Den bildar en portik som bär en mycket rik ornamentik av förgyllda sniderier som omfattar bl.a. akantusblad, bandornament, Gudslamm, fristående änglafigurer och ornament, en kartusch med bibelcitat och en Kristusmedaljong med rik ornamentik i inramningen. Medaljongen kröns av ett monumentalt förgyllt kors infällt i portikens öppning. Portiken har ett kraftigt profilerat överstycke, rundbågigt med horisontella sidoavsatser. Pilastrarna har korintiska förgyllda kapitel och bär på de yttre sidorna förgyllda sniderier med påkostad bladornamentik. Portiken inramas av två storskaliga änglafigurer. De står på socklar, skulpterade i trä, vitmålade för att efterlikna marmor. Altarbordet är uppställt mot portikens sockel och ingår i altaranordningens scenografi. Altaruppsatsen var på 1940-talet övermålad i vitt och guld. Den har nu återfått sin ursprungliga färgsättning, marmoreringar i grågrönt med förgyllda ornament med blåa fält.
Altaranordningen inramas av två nummertavlor från 1774, uppsatta mot skrankens sidoväggstycken. De är präglade stilmässigt av rokokon och har förgyllda ramar med rika sniderier som ligger mot ett gråmålat bakstycke med samma kontur.
Altarringen är sluten, halvrund och ansluter till gavelmurarna. Barriären har svarvade balusterdockor med profilerade under- och överliggare, den övre stoppad med brun klädsel. Den har en gråmålad sockel som bildar knäfall, även den med brun klädsel. Barriären är vitmålad och har två grindar.
Mot södra sidoskeppets östra gavel finns ett sidokapell med dopfunt och ett altarskåp som antas vara tillverkat i Enånger på 1510 eller 1520-talet, i Haken Gullesons ateljé. I skåpet framställs en stående Maria i gloria, bärande barnet. På dörrarna avbildas bland andra Sankta Gertrud och Sankta Katarina. Dopfunten som anskaffades 1669 är tillverkad av kalksten av bildhuggare mäster Simon Hack från Boda. Den är uppförd av tre stenblock och har cuppa, skaft över en bred fot. Den oktogonala formen speglas i hela dess höjd.
Predikstolen tillverkades på 1870-talet för nya kyrkan men ljudtaket härrör från gamla predikstolen och är ombyggt för ändamålet. Predikstolen är uppställd mot en av pelarna på norra sidan, i höjd med andra travén. Korgen står på en svarvad pelare förankrad i golvet. Den är oktogonal, med svagt böljande sidor, profilerad över- och underliggare, avknoppning med förgyllda sniderier i underdelen över stolpen samt en krans med snidade palmblad i nedre delen. Trappan är svagt böjd mot norr och ansluter till korgen på östra sidan. Den har i räcket samma utformning som korgen. Det ombyggda ljudtaket har samma oktogonala grundform som bär en mycket rik delvis förgylld ornamentik med lister, bårder, sköldar med monogram i flera led samt ett förgyllt kors som kröning. Korg och tak är vitmålade med förgyllda detaljer. Till huvuddragen är predikstolen nygotisk; timglaset härrör från gamla predikstolen.
Gamla predikstolens korg är bevarad och för närvarande uppställd i norra delen av koret. Den är tillverkad 1647 av Peder Snickare, i typisk provinsiell senrenässansstil. Korgen har fem sidor med fältindelningar och kolonetter, speglar och profiler i nedre del och rundbågiga omfattningar i de övre samt kraftigt profilerad överliggare. Den har marmorerad bakgrund, i gråblått med rödmålade detaljer.
Kyrkan har öppna bänkrader fördelade på fyra större kvarter samt två kvarter i koret med tvärställda bänkar. Huvudkvarteren indelas av mitt-, tvär- och sidogångar. Bänkraderna har böjda gavlar med sniderier i överdelen. De bakre och främre bänkraderna har skärmar, med speglar som bildar rombiska mönster. Bänkarna är målade i en grågrön färgskala och speglarna är marmorerade. Bänkkvarteren har brädgolv. Korbänkarna är delvis inbyggda i korpodiet, som tillkommit senare. Ursprungligen rymde kyrkan 1500 sittande besökare, bänkarna reducerades på 1930-talet och gjordes glesare; antalet platser minskade till ca 1000.
Över mittgången hänger tre ljuskronor, varav en är av mässing och två är s.k. kristallkronor. Kristallkronan i väster är från 1700-talet; den stora kristallkronan närmast koret är en gåva från 1872 av Per Löf, patron vid Furudals bruk. Malmkronan i mitten är en gåva från 1740 av ägarna till Dalfors bruk, och graverad med donatorernas namn. Inga ljuskronor är elektrifierade. I förlängningen av kronornas hängstänger, i höjd med mittvalvet, installerades på 1990-talet bladfläktar, för att fördela värmen bättre i kyrkorummet.
Ljusarmaturerna som hänger mellan pelarna har tillkommit på 1970-talet, formgivna av konstnären Tomas Hellström i Rättvik. I sakristian hänger två ljuskronor, varav den ena av mässing med sex ljuspipor och krönt med en drake, omnämns redan 1631 men kan vara äldre. Den andra är en mindre kristallkrona, troligen från 1800-talet.
Kyrkorummets västra sida upptas av en monumental, vitmålad orgelläktare. Den vilar på fyra kolonner och hänger delvis i mittskeppets två bakre pelarrader. Läktarbarriären har räcke med svarvade balusterdockor, hög och kraftigt profilerad underliggare samt profilerad överliggare. Läktarorgeln byggdes 1902 och ombyggdes 1957 av Åkerman & Lund, till ett verk om 20 stämmor. Samtidigt utvidgades fasaden med sidosektioner, efter ritningar av arkitekt Karl Martin Westerberg. Läktaren nås genom sidotrappor i tornets vapenhus och från tornkammaren finns en ingång förlagd bakom orgelfasaden.
Kyrkans första orgel omnämndes 1878 som en liten orgel byggd av Per Johan Johansson i Dalbyn. Troligen svarade han även för fasadens utformning. Efter att länge ha varit borta finns denna orgel åter i kyrkan, tillfälligt uppställd norr om koret.
Flera medeltida träfigurer hör till kyrkans äldsta inventarier; Sankt Erik stående, iförd rustning och mantel anges vara från 1400-talets slut. Sankt Kristofferfiguren som bär en kvinnofigur på axeln anses vara ett lokalt arbete från 1500-talet. Till samlingen hör även en Sankta Katarinafigur från omkring 1520.
I tornet hänger två klockor. Den stora härstammar från gamla kapellet och är gjuten 1620 och omgjuten 1652. Lilla klockan är äldst, omgjuten redan 1631, därefter 1872 och 1894.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
