SÄTERS KYRKA

Säters samhälle tillkom som en följd av bergshanteringen och bruksverksamheten som pågick kring Ljusteråns djupa dalgång. Malm och vattenkraft skapade förutsättningar för utveckling-en av en långvarig industriell verksamhet i området. Mellan 1624 och 1642 fanns även ett myntverk i Säter och orten erhöll sina stadsprivilegier 1642. Säter blev eget pastorat 1636.

Säters nuvarande kyrka har haft två föregångare, men ett första träkapell uppfördes redan un-der medeltiden i Dalsbyn, väster om nuvarande stadskärna, som före 1600-talet utgjorde den dominerande bybildningen i trakten. Dalby lydde under Stora Tuna. Det är dock oklart när exakt Dalsbyns kapell tillkom, däremot är flera inventarier bevarade och dessa återfinns i Sä-ters nuvarande kyrka. På 1600-talet började en förflyttning av befolkningen ske och nuvaran-de stadskärna övertog rollen av centralort. Kapellet i Dalsbyn förlorade sin betydelse och det ersattes med ett nytt och större träkapell som uppfördes i början av 1600-talet, i Säter på nuva-rande kyrkas plats.
Redan på 1630-talet ansågs dock den nya byggnaden ha så stora brister att det bedömdes vara nödvändigt att ersätta den. Under juli 1634 påbörjades därför uppförandet av en stenkyrka på platsen. Drygt ett år senare stod den nya kyrkan, Ceciliakyrkan, färdig. Byggnaden som sak-nade torn var ca 34 x 16 meter och täckt med sadeltak. Kyrkan användes även som gravplats för prominenta personer och 1751 fanns inte mindre än 50 gravar innanför murarna. Med åren visade dock byggnaden stigande bärighetsproblem, och man beslöt därför på 1770-talet att riva den och uppföra en ny kyrkobyggnad.

Den nuvarande kyrkan i Säter är resultatet av två närliggande byggnadsperioder, slutet av 1700- och början av 1800-talen. Kyrkan uppfördes efter ritningar daterade 1778. Snart kom emellertid konstruktionen att uppvisa allvarliga brister, varför en ombyggnad var nödvändig redan vid 1800-talets början. Tornet revs och ett nytt uppfördes 1807, det ansluter emellertid helt till det äldre långhusets strama och avskalade klassicism. Ombyggnaden och renoveringen utfördes efter ritningar av arkitekt Olof Tempelman. Senare har kyrkan invändigt genomgått två större restaureringar; på 1920- och 1950-talen samt 1997.

Källor och litteratur
Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Arkeologisk förundersökning, Säters kyrka. Rapport 1997:8, Dalarnas museum,
Dalborg, F. 1956. Säters kyrkas restaurering 1955-1956.
Dalborg, F. 1974. Säters kyrka Historisk översikt samt vägledning.
Prästgårdsinventering. 1993. Västerås stift

Säters kyrka är av monumental karaktär. Den består av ett rektangulärt långhus med halvrund avslutning mot koret, av en sakristia bakom koret i öster och ett kvadratiskt torn i väster. Sak-ristian är lika bred som långhuset och har en absidliknande tresidig avslutning. Mot långhusets norra fasad finns en tillbyggnad, ett pannhus, som tillkom i början på 1900-talet. Pannhusets utformning påminner om ett gravkor.

Kyrkan har en huvudingång genom tornet samt en sidoingång mitt på långhusets sydsida. Ur-sprungligen fanns även en motsvarande ingång i norr, men 1912 uppfördes en värmecentral framför långhusets nordportal. Sakristian har en yttre ingång med stentrappa i nordost, även pannhuset har en yttre dörr i öster.

Den vitputsade exteriören präglas av kraftiga strävpelare som indelar fasaden i jämna fält i höjd med varje fönsteraxel. Pelarna har runda ankarslut i övre del. Fasaderna är till största delen outsmyckade men har en kraftigt utskjutande och profilerad takfot. Söderportalen, med rusticerad och förkroppad dörromfattning, är infälld under en förkortad fönsteröppning. Por-ten har gråmålade pardörrar med fyllningar.
Tornet är smalare än långhusets gavel som därför har fönsteröppningar på varje sida om tornet. Tornets portal i väster har en inramning, upp till takfoten, med dubbla släta pilastrar. Porten har rundbågig indragen omfattning, gråmålade höga och smala pardörrar under ett spröjsat överljusfönster. Över dörromfattningen och mellan pilastrarna finns ett inramat blindfält i relief. Vid övergången till klockhuset har tornet flera indragningar täckta med plåt. Taklisten under tornhuvudet har profilerade lister och tandsnitt. På västra sidan i portalens axel och med samma bredd följer däröver först ett spröjsat runt fönster, sedan en ljudöppning försedd med plåttäckta luckor och i takhuven en takkupa med infällt tornur. Tornets norra och södra sidor har i nedre delen fönsteröppningar som motsvarar långhusets fönster. Dessa sidor saknar dock runda fönster men har liksom östra sidan ljudöppningar enligt västra framsidan samt tornur åt alla väderstreck. Tornet kröns av en kvadratisk lanternin med rundbågiga öppningar åt alla väderstreck. Lanterninen kröns av ett förgyllt klot med kors.

Fasaderna har slätputs avfärgad i bruten vit kalkfärg medan den svagt utskjutande sockeln, med bleck över sockelns linje, har gråfärgad spritputs. Nedanför och kring kyrkans sockel löper en stensättning av naturstenar och gatstenar.

Långhuset har sex fönsteraxlar, tornet en och sakristian två axlar i varje sidomur. Kyrkan har höga fönster med rundbågig avslutning. De har rödmålade karmar och träramar med tvärpos-ter samt rutindelning med blyspröjsning. Fönstrens solbänkar är täckta med svartmålad plåt.

Långhus, sakristia och pannhus har mansardtak, valmade över sakristian och pannhuset. Tornet har avrundat tornhuvud som kröns med lanternin. Samtliga tak är täckta med svartmålad plåt. Över sakristian finns en plåttäckt skorsten (från sakristians öppna spis) samt en ventila-tionsskorsten utformad som takryttare och krönt med kors.

Som för många andra kyrkor från perioden och i samma stil präglas kyrkorummet av nyklas-sicismens arkitektoniska ideal; ljus, luft samt sparsam och stram utsmyckning som hämtar inspiration från antikens arkitektur och ornamentik. Kyrkan har ett rektangulärt, storskaligt kyrkorum med avrundad avslutning mot koret samt stora fönstersystem och tunnvalv. Inred-ningen är sparsam och monumental. Den domineras av en mäktig arkitektonisk komposition i altaranordningen som är utformad som tempelfasad, vilken speglar sig i den monumentala orgelläktaren i väster.

Den halvrunda altarväggen flankeras av ingångar till den bakomliggande sakristian samt av sidfönster. Långhusets innerväggar artikuleras av kopplade pilastrar, som bär profilerad taklist. Fönstren är försedda med ofärgat antikglas, men i två av fönstren återinsattes delar av äldre glasmålningar (1600-talet), som härstammar från den första stenkyrkan. De avbildar adliga släktvapen.
Innertaket är tunnvälvt, det frilades 1997 från ett skyddstak som tillkommit under 1950-talets restaurering. Kyrkorummets väggar är vitkalkade men har grönmarmorerad bröstning. Lång-huset har brädgolv av furu som förhöjts med podium i koret. Brädgolvet var ursprungligen målat.

Kyrkan har läktare i väster med framskjutet mittparti, vilken bärs av marmorerade träpelare. Läktarbarriären har marmorerat träräcke med blinda fält och i barriärens mitt ett förgyllt mu-sikemblem. På läktaren står kyrkans huvudorgel vars fasad liksom läktaren utformades 1807 av Olof Tempelman men tillbyggdes på 1970-talet. Vid den senaste restaureringen, 1997, in-reddes brudkammare och kapprum under del av läktaren, på varje sida om mittgången. Bakom orgelfasaden finns en förbindelse med tornkammaren.

Vapenhuset var under en period delat genom en tvärvägg som skapade ett vindfång mot reste-rande del av rummet. Rummets nuvarande utformning är en följd av 1997-års renovering, då skiljeväggen avlägsnades, det sluttande tegelgolvet tillkom och förvaringsutrymmen inreddes på varje sida om dörren mot långhuset. Från vapenhuset leder två symmetriska trätrappor, i norr och söder, till ett samlingsrum i tornets övervåning.

Sakristian, som har samma bredd som långhuset, är uppförd bakom koret. Den har två ingångar, en på varje sida om koret. Långhusets fönstertyp upprepas i sakristian men över östra fönstret finns även ett lunettfönster. Rummets öppna spis har en gjuten järnhäll, troligen från 1700-talet. Ett mindre kapell har inretts i del av sakristian.

Före införandet av centralvärme var kyrkan uppvärmd med två järnkaminer, vilka var uppställa på varje sida om långhuset. Rökkanaler och skorstenar har förekommit i anslutning till dessa. Centralvärme infördes 1912 och för ändamålet uppfördes ett pannhus mot långhusets norra igång. De ursprungliga dörr- och fönsteröppningarna omvandlades därför då till blinda ni-scher.

Inredning och inventarier
Altaranordningen skapades 1806 av arkitekt O. Tempelman, liksom läktaren och orgelfasaden. Den uppfördes som en tempelfasad med inbyggd altarpredikstol i mittfältet. Altaret är sam-manbyggt med altarfasaden.

Altarpredikstolen avlägsnades 1927 i samband med en inre restaurering av arkitekt Magnus Dahlander. En ny predikstol uppsattes i korets norra sida. Predikstolen dekorerades på nytt 1956 av Dagmar Lodén; samtidigt som den halvrunda altarringen med knäfall som är samtida med altaranordningen. Hon svarade även för marmoreringarna på kyrkorummets väggar samt utförde nuvarande altarprydnad bestående av ett textilmåleri, som ersättning för altarpredik-stolen.
Dopfunten, liksom det tillhörande korset, är ritade 1954 av ark. C.O. Deurell och dekorerad av Dagmar Lodén. Dopfunten har numera flyttats från norra till södra sidan. Korset förvaras nu på annan plats.
Nummertavlorna från 1790-talet satt ursprungligen på stolpar men uppsattes på nuvarande platser, mot långsidorna, 1956.

Kyrkans öppna och fasta bänkinredning är den ursprungliga. Några bänkrader har dock på senare tid avlägsnats närmast koret. Bänkryggar och -gavlar har rundbågiga speglar med list-verk. Bänkinredningen är uppdelad i stora kvarter som skiljs åt av gångar som följer ingång-arnas axlar. Bänkar finns även infällda under fönsterbänkarna. Smidda korsformade kandelab-rar placerades 1956 på bänkarnas yttre gavlar. De donerades av Bispbergs bolag vid sekelskif-tet (samma kors, dock mindre, finns i Silvbergs kyrka).

Korets malmkronor flyttades till nuvarande plats i samband med 1950-talets restaurering. Alla har övertagits från den tidigare kyrkan, de härrör från 1642, 1646, 1658 och 1677. Ytterligare en mässingsljuskrona från 1600-talet är placerad på orgelläktaren. Mittgångens malmkronor är stilkopior. I samband med restaureringen på 1950-talet insattes i vapenhuset, över läktarvå-ningen och kyrkorummet, moderna takarmaturer ritade av arkitekt Deurell. De flesta av dessa är numera borttagna men några hänger ännu kvar i vapenhuset.

I samband med kyrkans ombyggnad förnyades även orgeln. Nuvarande orgelfasad och läktare är ritade av arkitekt Olof Tempelman och uppfördes 1811, samtidigt som altaruppsättningen. Fasaden i utpräglad sengustaviansk stil överensstämmer alltjämt med ritningen. Det ursprung-liga orgelverket anses vara tillverkat av Olof Schwan och hans efterträdare Anton Fredric Kock. Efter ett antal reparationer installerades 1903 ett helt nytt verk, av Magnusson, bakom Tempelmans fasad. År 1972 installeras ett nytt orgelverk, av Hammarberg, med 36 stämmor. Kororgeln i ek tillkom samtidigt.

Söder om koret, i en golvöppning, nära ytterväggen ligger gravmonumentet över Kruse-björnska familjen. Stoftet förvaras numera i Torsångs kyrka.

Kyrkans klockor är äldre än nuvarande byggnad. Angångsklockan är omgjuten 1727, lill-klockan är gjuten 1638, storklockan är omgjuten 1706.

Övriga upplysningar

I sakristian förvarades inramade ritningar av Tempelman, till altare och orgelfasad. De är nu-mera flyttade till okänd plats.

En del äldre inventarier som härstammar från ortens första kyrka, Dalsbyns kapell, förvaras i hembygdsgårdens kapell.
Kyrkan har två medeltida Kristusbilder som härstammar från Dalsbyns kapell. Den ena hänger numera under läktaren på norra sidan och den andra ovanför dopfunten på södra väggen.
På långhusets västra gavel i söder står en gravhäll av gjutjärn från 1600-talets mitt, den flytta-des dit från annan plats vid senaste restaureringen.