TÄRNA KYRKA

Vid inventering av taklaget framkom följande: En tidigmedeltida, sprättäljd bjälke ligger upplagd på sakristians vind. Den kan komma från den äldsta kyrkan som lär ha uppförts på 1200-talet enligt kyrkokaraktäristiken. I långhuset finns 25 takstolar. Takstolarna i öster och väster är antingen senmedeltida eller från tidigt 1600-tal. I öster är hela takstolar återanvända medan de i väster består av ett hopplock av delar som suttit på andra platser i konstruktionen tidigare att döma av urtag och spikhål. Man har troligen byggt ihop takstolar av de delar som gick att återanvända. De mellersta takstolarna är av senare datum och kan eventuellt ha tillkommit under någon av 1700-talets reparationer eller ombyggnationer. Huggen taktro finns som kan vara återanvänd senmedeltida., Vapenhusets väggar är putsade och målade med gul oljefärg. Golvet är belagt med kalksten och två gravhällar. I taket sitter en pärlspåntpanel. Självstängande pardörrar leder vidare inåt.

Kyrkorummet täcks av tre stjärnvalv, vars kappor målats gulvita, medan pelare och ribbor dekorerats med brunt/grått kvadermönster. De nedre väggfälten har nedtill målats i beige nyans, som i överkant avgränsas med en meanderbård. Ovanför denna är väggarna hållna i samma gulvita nyans som valvkapporna. I mittgång och kor ligger golv av svart/vitrutig klinker. Bänkraderna som byggts på skurgolv är öppna, målade med rödbeige oljefärg, samt mörkare röda profiler. Längst fram på norra sidan finns predikstolen, med murad uppgång från sakristian.

Tre trappsteg leder upp till koret, vars nedre väggfält har draperimålningar. De tre fönstren inramas av kvadermålningar och har färgrika glasmålningar som avbildar tron, hoppet och kärleken. Altarringen är femsidig, öppen, med ådrade ytor och listprofiler i guldbrons och rött. Likadant färgsatt är det vanligen övertäckta, fristående altaret av trä. Baktill begränsas altaret av en sockel som anknyter till tidiga medeltida retabler. På denna står ett träkors.

Sakristian norr om koret är relativt stor och försedd med påkostade 1800-talsmöbler. En flack valvkupol är slagen över rummet, liksom väggarna målade med emulsionsfärg. Golvet består av såpskurade bräder av gran. På södra sidan finns en öppen eldstad och ett kassaskåp inbyggt i väggen.

I tornrummet två trappor upp har inredningsdetaljer från tiden före 1898 samlats, bland annat en predikstol tillverkad 1796 av bildhuggaren Eric Thelin.

Allmänt antas att platsens ursprungliga stenkyrka uppfördes på 1200-talet. Ytterväggarna hade murats av gråsten och kyrkorummet täcktes med ett tak av trä. På södra sidan fanns två meterhöga fönster och i öster, ovan altaret, ett något bredare. Kyrkklockorna hängde i en stapel. På 1400-talet slogs murade valv över kyrkorummet, sakristia tillbyggdes eventuellt och interiören dekorerades med kalkmålningar. Vid stor upprustning omkring 1650 tillbyggdes ett vapenhus i söder. Kyrkan förlängdes 1756 och 1775-76 förstorades sakristian.

Trots nyss nämnda utbyggnader blev kyrkan allt trängre under första hälften av 1800-talet. Församlingen började 1849 att samla in medel för ännu en utbyggnad, samt tillbyggnad av torn. Ritningar upprättades av arkitekten Emil Langlet. I januari-februari 1861 hade stensprängare Anders Israelsson från Lindesberg uppdraget att spränga och köra fram sten till grundläggningen. Sedan avstannade förberedelserna, eftersom församlingen blivit oenig om befintlig kyrka skulle byggas ut eller ny kyrka byggas på annan plats. Processen återupptogs först 30 år senare. Arkitekt Ludvig Petersons förslag till ny kyrka, öster om den gamla, blev antaget 1894, men när byggkostnaderna beräknades tvekade församlingen återigen. Arkitekt Carl Fredrik Ekholm i Uppsala anlitades för att utarbeta ritningar till en om - och tillbyggnad av den gamla kyrkan. Hans förslag blev antaget och julen 1897 satte bygget igång, lett av två Uppsala - byggmästare som flera gånger arbetat efter Ekholms ritningar.

Först revs den medeltida kyrkans valv, gavlarna, övre delarna av långväggarna och sakristians östra vägg. Ett tegelmurat torn uppfördes i väster, ett tresidigt avlutat kor i öster, sakristian vidgades och långväggarna murades upp högre än förut. Nya fönsteröppningar placerades symmetriskt, gjordes större än de tidigare och fick nygotiskt spetsig bågform med masverk av kalksten. I fönstren sattes blyinfattade rutor. Fasaderna utformades för tiden modernt: En slipad cementsockel, spritputs på väggfälten, avfärgade i gulbeige nyans, samt slätputsade ljusgrå omfattningar. Det helt nybyggda västtornet fick naturstenssockel och i klockvåningen röda blinderingar, samt hög spira och fyra fialer. Yttertaken täcktes med galvaniserad plåt, målad med rödbrun oljefärg.

Över kyrkorummet hade stjärnvalv slagits, lika dem kyrkan hade före ombyggnaden. Valv och väggar ströks med emulsionsfärg och med schablonerades i de ganska kraftiga toner som alltjämt består. Golven i mittgång och kor belades med svarta och vita klinkerplattor. Öppna bänkrader målades med oljefärg i bränd terra och röda detaljer.

Altarbord, altarring, bänkar, predikstol och läktare nygjordes helt. Som uppgång till predikstolen utnyttjades den medeltida kyrkans läktaruppgång. Den gamla predikstolen flyttades upp till tornvinden. Ny orgelläktare byggdes i tornet. I källaren under sakristian installerades en stor kokseldad ugn, varifrån varmluft genom värmegaller spreds ut i kyrkorummet.

Den således omskapade kyrkan förblev oförändrad till 1926, då den kokseldade pannan ersattes med vattenburen centralvärme. Elektrisk belysning infördes första gången 1937. Inför renovering 1958 bedömde den utsedde arkitekten Lars Bergström att kyrkorummets dekorationsmålningar höll hög konstnärlig kvalitet. Renoveringen begränsades därför till rengöring och bättring. Inredningen i övrigt behölls också oförändrad. Där så krävdes skedde ommålning med oljefärg i samma nyanser som förut. I vapenhusets södra del avdelades rum för WC därmed undveks läktarunderbyggnad. En yttre förändring var att de förut ådrade ingångsdörrarna av ek blev avlutade och sedan dess endast är oljade. Vid renovering 1961 ersattes fasadernas tidigare polykroma kalkavfärgning med en syntetisk, enhetligt vit färg.

Direktverkande elvärme installerades 1976, varigenom 1926 års värmeledningsstammar kunde tas bort. Vid omläggning av långhusets yttertak 1980 ersattes dess 90-åriga järnplåtar med koppar.

Den senaste stora yttre renoveringen 2000 leddes av byggmästare Knut Åkesson, Krylbo, som bestämt hävdade att den syntetiska fasadfärgen, uppstruken 1961, var olämplig från underhållssynpunkt. Såväl denna som underliggande, spröda kalkskikt avlägsnades därför med bilningsmaskin. Endast de understa, till stor del medeltida putsskikten behölls. Ny spritputs bereddes av rent kalkbruk med tillsats av naturgrus. Vid kalkavfärgningen användes Gotlandskalk, bruten i beigegul nyans, jämte grå omfattningar och röda blinderingar en återgång till 1898 års färgsättning. Tornspirans och fialernas plåtbeklädnad målades mörkgrön, för att harmoniera med långhusets koppartak. Året efter renoverades kyrkans blyinfattade fönster och sakristian.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Tärna kyrkoarkiv (TK):
O I a; 3, handlingar angående kyrkans nybyggnad 1898 och värmeinstallation 1926
O I a: 5, handlingar angående elinstallation 1937 och 1949-50

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Antikvariska kontrollrapporter om utförd yttre upprustning 2000, fönsterrenovering 2001 och inre renovering av sakristian 2001

Litteratur
Borgman, G: Försök till historiska anteckningar om Tärna socken. /Westmanlands Läns Kongl Hushållnings-Sällskaps Handlingar, 3 häftet. Westerås 1827/
Forsell, Joh.: Beskrivning över Tärna socken, Västmanlands län. Sala 1904, Ågren & Holmbergs boktryckeri
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson Förlag Svenska orglar, Tostared 1990
Kilström, Bengt Ingmar: Tärna kyrka. Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1985

Se bifogad PDF med bifogad händelselista för information kring alla händelser, årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar