MALMA KYRKA

I långhuset finns senmedeltida takstolar av två typer, dels med övre och nedre hanbjälke samt saxkryss och dels med övre och nedre hanbjälke samt strävor mellan nedre hanbjälke och högben. Taklaget är kompletterat med yngre takstolar mellan de äldre, men inte konsekvent mellan varje. 0,90 m 1 m cc avstånd mellan de äldre takstolarna. Brott finns i äldre delar av virke och flertalet förstärkningar har gjorts genom åren. Virket är i huvudsak tvärbilat. Strävor mellan nedre hanbjälke och högben är förbundna med husade knutar. Timmermärkning förekommer som streck på södra sidan och jack på norra sidan. Huggna trobrädor finns i koret och enstaka löst liggande över övre hanbjälken.

I vapenhuset finns en återanvänd del, eventuellt högben eller stödben från en romansk kyrka, troligen äldre än 1250. Virket är sprättäljt. Ca 4 tum i genomsnitt. Många spikhål tyder på att den kan ha varit högben. I tidigare urtag finns spår av spikhål. En av hanbjälkarna är också troligen 1200tal. Kryssträvor i södra delen är troligen senmedeltida.

I sakristian finns inga medeltida delar.

Utseendet bekräftar historiken i karaktäristiken. Delarna som är äldst, i vapenhuset, bekräftar teorin om kyrkans äldre ursprung.
, Kyrkorummet täcks med två medeltida stjärnvalv och halvvalv över koret, vars slammade ytor 1904 dekorerades med Edvard Bergs/Agi Lindegrens målningar i jugendstil. Valvkapporna har målade växtrankor med insprängda bibliska gestalter och symboler, valvpelarna är kvadermönstrade och på korets väggar finns målade draperier. Även långsidornas väggar har haft dekorationsmålningar, men dessa borttogs vid inre renovering 1968. I tvärgång och kor ligger polerade bruna och grå kalkstensplattor i mönster, samt gravhällar. Bänkinredningen är öppen, byggd 1904 på brädgolv. Bänkgavlarna är sedan 1968 målade i mättad blygrå ton. Mitt på kyrkorummets södra sida finns en före detta altartavla i barock från 1730, med ett ramverk av utskurna, förgyllda blommor och längst upp en förgylld sol med Guds namn. Den var uppsatt i koret tills nuvarande altarkrucifix kom på plats 1904, tänkt att samverka med samtidigt insatt glasmålning i korets centralfönster. Lika gammal är altarringen, fyrsidig med avfasade hörn och bildhuggeriarbeten. På korets norra sida finns en rikt skulpterad predikstol från 1687, målad och förgylld 1761. Över kyrkorummets västra del finns en läktare, vars barriär och orgelverk går i nybarock, målade pärlgrå med förgyllda sniderier. En läktarunderbyggnad från 1968 rymmer sanitetsutrymmen och ett väntrum.

Framför predikstolen finns en stickbågig portal som leder in till den kryssvälvda sakristian, belägen tre steg ovanför. Dess golv, inredningssnickerier och möblering är från 1904, då rummet moderniserades helt. Samtidigt grävdes källaren inunder, ursprungligen avsedd för en centralvärmepanna men sedan 1935 inredd till elcentral.

Delade meningar råder om när Malma kyrka uppfördes, men fasadernas rika tegelornamentik, strävpelarna och korets tresidiga avslutning hör senmedeltiden till, troligen 1400-talets sista decennier. Sakristian och vapenhuset är samtida. Fönster fanns då bara i söder och öster, mindre än idag. Över kyrkorummet var först ett trätak, men ganska snart slogs de två stjärnvalven, samt ett halvvalv över koret.

Vid en biskopsvisitation 1636 konstaterades att kyrkklockorna hängde i en gammal klockstapel, vars underbyggnad och tak ansågs tämliga. År 1641 byggdes istället klocktornet inpå kyrkans västra gavel. Åren 1686-87 skedde en stor inre förnyelse, vilken efterlämnat den rikt smyckade predikstolen, möjligen tillverkad av Israel Snickare i Västerås. Vidare belades kyrkorummet med tegelgolv kvar fram till 1847 och korets valv dekorerades med minnesinskrifter som delvis kan finnas bevarade under senare slagen rappning och målning.

Den stora altartavlan i barockstil färdigställdes 1730 av den framstående bildhuggaren Burchard Precht. Ett sannolikt medeltida altarskåp flyttades då till korets norra sida, där det fanns kvar fram till 1759 då kyrkorummet genomgick en mer genomgripande förnyelse. Valv och väggar vitkalkades helt, d v s minnesinskriptionerna och anslutande dekoreringar från närmast föregående renovering blev överstrukna. Kyrkan fick norrfönster och under altaret grävdes ett källarrum för nattvardsvin. Alla golv omlades. Fasaderna tycks ha varit vita då, i kombination med en blå färg på omfattningarna runt dörrar och fönster.

I början av 1800-talet förelåg stora reparationsbehov. Vid sockenstämma den 16/7 1815 framlade byggmästare Olof Sjöström från Torsåker ett förslag om att höja kyrkans murar för att kunna bygga ett nytt, flackare och stabilare yttertak. Dessutom uttalades farhågor för klocktornets fortbestånd och åsikten att ett torn av sten borde uppföras i dess ställe. Dåvarande kyrkoherden delade byggmästarens uppfattning och yrkade på en radikal förnyelse, vilken inneburit att den medeltida kyrkan omformats till en nyklassicistisk. Förslaget avslogs dock av sparsammare församlingsbor, med brukspatron Hedmark i norra Gisslarbo som pådrivande kraft. Byggnadens största brister avhjälptes 1826-28, då kyrkans tak reparerades och klocktornet förstärktes. Hela arbetet genomfördes med sockendagsverken och sammanskott av virke från gårdarna.

En större förnyelse dröjde till 1847-48, fast då hade församlingen övergivit alla tankar på att ändra takfallet eller bygga torn av sten. Vid upprustningen som skedde blev fasaderna spritputsade och avfärgade i den gula nyans de haft sedan dess, medan omfattningarna ströks vita. Fönsteröppningarna ändrades så att de blev jämnstora och de nuvarande fönstren med blyinfattat glas insattes. Vid den samtidiga inre förnyelsen ersattes det alltmer ojämna tegelgolvet med bräder och predikstolen flyttades från mitten av norra långsidan fram till nuvarande plats i koret. I väster byggdes en läktare, till en början bara avsedd för åhörare. Några år senare, 1854, färdigställdes en läktarorgel av E A Setterquist. Fasaden utformades i barockinspirerad stil, som en pendang till korets dåvarande altarprydnad.

Åren runt 1890 utbyttes yttertakets dittillsvarande spån mot falsad plåt, som två gånger målades med svart oljefärg. Annars tycks byggnadsunderhållet ha avstannat. Vid visitation 1901 påtalades att kyrkorummets bänkar och det bara 60 år gamla brädgolvet var ytterst dåliga och väggarnas puts avfallen.

Upprustningen som följde 1904 skedde efter handlingar upprättade av arkitekt Agi Lindegren. Som så ofta när denne var engagerad blev valv och väggar rikt dekorerade med målningar, utförda av målaren Edvard Bergh. Putsen som slagits på hade en lite ojämn struktur, för att efterlikna ett tänkt medeltida utförande. De 60-åriga, redan uttjänta golvbräderna blev i tidens anda ersatta med polerade kalkstensplattor i tvärgång och kor. De slutna bänkkvarteren, med fasader från 1759, borttogs och istället byggdes dagens öppna bänkrader, ställda på brädgolv. I koret tillkom ny altarring och ny altarprydnad, komponerad av ett stort krucifix och en färgrik glasmålning i bakomvarande centralfönster. Eftersom fönstret utvidgats passade inte 1730 års altartavla där längre, utan flyttades till södra långsidan.

I mitten av 1960-talet ville många inom församlingen få bort Lindegrens/Bergs jugendmålningar från kyrkorummet, för att återskapa en äldre historisk karaktär. Detta motsatte sig Riksantikvarieämbetet, som hävdade målningarnas höga kvalitet och att alltför många av det slaget redan borttagits under de gångna 10 årens kyrkoförnyelser. Diskussionen resulterade i en kompromiss vid den inre förnyelse som följde 1967-68; ansvarige arkitekten Per Bohlin lät avlägsna kvadermålningarna från långsidornas väggar, medan övriga målningar restaurerades. Bänkinredningen ommålades i en mättad, blygrå nyans. En läktarunderbyggnad gjordes för inredning av WC, städutrymme och väntrum. Vid den samtidiga yttre renoveringen borttogs yttertakets utslitna järnplåtar från 1890-talet och istället lades kopparplåt. På fasaderna slogs ny spritputs, beredd av KC-bruk, avfärgad likadant som den tidigare. Sedan dess har kyrkans utseende förblivit tämligen oförändrat.

För detaljerad händelselista över händelser, årtal och källor se bifogad PDF.

Källor och litteratur
Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900
Handlingar och ritningar inför 1968 års upprustning

Västerås stifts arkiv (VS)
Västerås domkapitel E IV a; 52a, visitation den 14/1 1750
Västerås domkapitel E IV a; 52a, inventarium vid generalvisitation den 26-28/5 1781
Västerås domkapitel E IV b; 52, visitation 26/8 1854
Västerås domkapitel E IV b; 52, visitation den 29/11 1865
Västerås domkapitel E V a; 9, berättelse till 1906 års prästmöte
Västerås domkapitel E V a; 9, berättelse till 1931 års prästmöte
Västerås domkapitel E V a; 9, berättelse till 1937 års prästmöte
Västerås domkapitel E V a; 9, ämbetsberättelse 1937-1942
Västerås domkapitel F III a: 14, visitation den 10 maj 1683
Västerås domkapitel F III a: 37, ämbetsberättelse vid visitation 19-20/9 1885
Västerås domkapitel F III a; 38, visitation 10-11/9 1892
Västerås domkapitel F III a; 40, visitation den 6-7/7 1901

Litteratur
Berggren, Bonzo: Säterbo kyrka/Kyrkorna i Västmanlands län. Västerås 1982
Lorichs, Lorenz Ludvig: En bok om Malma socken i Västmanlands län - Västerås 1940
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952
Sjökvist, Helén: Handikappramper i Malma och Västra Skedvi kyrka Västmanlands läns museum, Kulturmiljöavdelningen Rapport B, 2005: B2

Övriga tryckta källor
Bärgslagsbladet 1968-04-13 & 1968-10-10, artiklar om upprustningen 1968