MUNKTORPS KYRKA

Munktorp var sannolikt en bas för 1000-talets kristna mission i Västmanland, något som ortnamnet indikerar. Platsen har länge förknippats med den engelske cluniacensmunken David, en av Mellansveriges tidigast kända apostlar. Enligt traditionen utgick han härifrån, men tillfredsställande belägg saknas.

Platsens första stenkyrka, uppförd på 1100-talet, var enligt rådande historisk tolkning en liten rektangulär byggnad med östtorn. Davidskyrkan som idag sticker ut som en liten västlig del av nuvarande kyrka skulle ha varit det ursprungliga långhuset. Det medeltida tornet hade ett flertal öppningar, oregelbundet placerade på varje sida.

Allmänt antas att den så kallade Mellankyrkan öster om tornet byggdes ut på 1200-talet; ett enskeppigt långhus med sakristia och sidokapell utbyggda mot norr. Kyrkans äldsta dopfunt har daterats till denna tid. Förmodligen redan på 1300-talet blev ett vapenhus utbyggt, med en liten kur på västra sidan. Över Davidskyrkan slogs kryssvalv.

Omkring 1500 utvidgades Mellankyrkan till dagens treskeppiga byggnad, i vilken sakristian och angränsande sidokapell integrerades. Fasaderna pryddes med rundbågsfriser. Stjärnvalv slogs över det utökade kyrkorummet, förankrade i de samtidigt byggda ytterväggarna frånsett i norra sidoskeppets östra del, där väggarna fanns sedan tidigare och valven därför måste få valvpelare. För predikningarna användes en ambo, inbyggd i triumfbågens södra pelare. Vaga uppgifter antyder att ett orgelverk fanns redan då.

Omkring 1590 tillkom nuvarande kor, en förlängning av det tidigare. Den så kallade korkyrkan byggdes långsmal med tresidig avslutning. Väggarna murades av tegel med yttre strävpelare och var oputsade fram till 1788.

1623-24 färdigställdes i tidens anda en snickrad predikstol, med Luthers och Melanchtons porträtt som ryggstycken. Tre år senare slog en blixt ned i kyrkan så att tornet och långhusets tak fattade eld och förstördes. Vid återuppbyggnaden som var avslutad 1632 fick tornet en lång, spetsig spira, i likhet med många andra kyrkor vid samma tid.

På 1640- och 50-talen reparerades murverken. Ett genombrott i tornets mur gjordes så att kyrkorna öster och väster om tornet förenades invändigt. Det medeltida orgelverket blev utbytt och 1672 byggdes ny bänkinredning. De följande 100 åren blev golven i gångar och kor alltmer täckta av gravhällar.

Åren 1704-07 iordningställde bildhuggare Conrad Adrian Malchow successivt nuvarande altaruppsats i barockstil, målad första gången 1715. 1754 tillkom den predikstol som ännu används, tillverkad av bildhuggare Magnus Granlund (medan predikstolen från 1623-24 såldes till Lövångers kyrka). Samtidigt överströks Mellankyrkans medeltida muralmålningar då valv och väggar istället vitlimmades, utom över läktaren där en draperimålning gjordes.
På 1760-talet miste även Davidskyrkan sina muralmålningar, liksom de medeltida träskulpturer som funnits där. Eftersom den skulle komma i användning för skriftermålsgudstjänster utvidgades södra fönstret, så att kyrkorummet fick bättre dagerljus.

Vid visitation 1779 påtalades att fasadputsen till stor del fallit av kyrkans murar. En stor yttre renovering följde 1788, då samtliga väggar fick ny rappning, även den tidigare oputsade Korkyrkan. För att få bukt med den helgonkult som levt kvar trots reformationen igenmurades öppningen till ett gravkor under tornet - enligt dåtida visitationsprotokoll skulle detta ha varit Sankt Davids gravkor. Dessutom borttogs kuren, confessionsstället, på vapenhusets västra sida.

Ett blixtnedslag i tornet den 9/7 1790 medförde att större delen av den dåvarande spiran måste kapas - en låg huv blev kvar. Av tornets sammanlagt 16 muröppningar blev 12 igenmurade, så att bara en i varje väderstreck återstod. Tornet behölls i sitt stympade skick fram till 1842, då huven borttogs, en klockvåning murades i tegel och därpå en plåtklädd lanternin. För ritningarna svarade R Brouhn och byggarbetena leddes av byggmästare C R Palmér.

Från 1851 är första uppgiften om att kyrkans fasader fick en spritputs (förmodligen hade fasadputsen tidigare varit slät). Under 1850- och 60-talen ersattes de gamla, mycket underhållskrävande spåntaken successivt med falsad plåt. 1869 gjordes Mellankyrkans fönsteröppningar mer likformiga och dagens fönsterbågar av gjutjärn blev insatta.

Det sena 1800-talets förnyelse av kyrkorummet inleddes 1859 med att orgelläktare byggdes över kyrkans västra del och en 20-stämmig orgel installerades av firman Setterquist och Åkerman. En mer genomgripande förändring skedde åren 1890-92, efter arkitekt C F Ekholms anvisningar. Gravhällar från 1600- och 1700-talen togs upp ur kyrkans golv och infästes i väggarna bakom altaret. Gångarnas tidigare golvtegel ersattes med planslipade kalkstensplattor i stort format. Den slutna bänkinredningen revs ut och istället byggdes öppna bänkrader med gavlar i nygotisk stil, på nya trägolv. Valv och väggar vitlimmades. Fyra av korets fem fönster fick glasmålningar.

Tekniskt förnyades kyrkan 1927, då elektrisk belysning och värme första gången installerades. Fönstren kompletterades med inre bågar.

Vid upprustning 1952-53, efter arkitekt Einar Lundbergs handlingar, fick kyrkan sin alltjämt befintliga fasadputs av KC-bruk och socklarna är sedan dess bara fogstrukna. Mellankyrkans bänkinredning fråntogs sina nygotiska former och istället tillkom dagens rektangulära gavlar.
1969 ersattes tornets beklädnad av järnplåt med koppar, efter takstolsförstärkningar 1979 blev även Mellan- och korkyrkans tak koppartäckta.

Vid senaste yttre renoveringen 1985 blev grundmurarna tätade och isolerade. Fasaderna avfärgades med en KC-färg bruten med järnvitriol till en lätt gulaktig nyans. Året efter nyinreddes Davidskyrkan som då fick ett löst altare i väster. Nya tegelgolv blev inlagda och den fasta bänkinredningen ersattes med lösa stolar. Under orgelläktaren blev WC och städutrymmen inbyggda, vilket medförde att valvbågen mellan Davids- och Mellankyrkorna doldes. 1988 ommålades Mellankyrkans bänkinredning i nuvarande, ganska skarpt gula färg. I norra sidoskeppet borttogs bänkarna för att få rum för utställningar och i Korkyrkans lågkor blev golvet omlagt. Avslutningsvis fick konstnären Dolf Mayern uppdraget att göra en fondmålning på väggen under orgelläktaren, mot Davidskyrkan.

För detaljerad information om historiska händelser, årtal och specifika källhänvisningar se bifogad PDF med bifogad lista.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Fotografier, skrivelser
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Gravvårdsdokumentation 1991, redovisad av antikvarie Eiwor Sandberg i januari 1992

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV b: 73; protokoll från specialvisitation 6/9 1851, visitation 6-7/7 1907
E V a: ; ämbetsberättelse 30/6 1931
Västerås domkapitel F III a: 3; biskopsvisitation 1625 med senare gjorda tillägg
Västerås domkapitel F III a: 6; biskopsvisitation 29/10 1634
Västerås domkapitel F III a: 11; biskopsvisitation 1672
Västerås domkapitel F III a: 19, biskopsvisitation 23/5 1737
Västerås domkapitel F III a: 29, generalvisitation 13/6 1779
Västerås domkapitel F III a: 31, visitation 9/7 1803
Västerås domkapitel F III a: 35, visitation 2/7 1875
Västerås domkapitel F III a, 36, visitation 1886
Västerås domkapitel F III a: 39, visitation 25-26/7-1896

Litteratur
Boëthius, Gerda: De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Stockholm: Svenska kyrkans diakoniststyrelses bokförlag 1921
Boëthius, Gerda: Munktorps kyrka/Västmanlands tidnings julnummer 1917/
Cajmatz, Karl: Ett förbisett byggnadsskede i Munktorps kyrka/Julbok för Västerås stift 1936, s 135-143/
Ekström, Gunnar: Sankt David av Munktorp/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum, årsskrift 1958-59, s 54-76/
Kilström, Bengt Ingmar: Munktorps kyrka - Nr 37 Utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1989
Kilström, Bengt Ingmar: Munktorps kyrkomiljö där David började sitt missionsarbete /Tidernas kyrkplatser, tolv kyrkomiljöer i Västmanlands län Redaktör Krister Ström, Västmanlands läns museum 1998, s 52-57/
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952

Övriga tryckta källor
Munktorps kyrka får stadigare grund/Arboga tidning 1984-10-25/

Davidskyrkan väster om förhallen har slätputsade vita väggar och tre kryssvalv. Vid förnyelse 1986 lades nuvarande tegelgolv, lösa stolar insattes och ett flyttbart altare placerades framför västra gavelns ytterdörrar.

Mellankyrkan öster om tornet är indelad i tre skepp täckta med stjärnvalv. Fyrkantiga pelare skiljer mittskepp från de något lägre sidoskeppen. Valven här är förankrade i ytterväggarna med undantag för norra sidoskeppets två östra som vilar på pelare. I gångarna ligger stora, grå kalkstensplattor, i bänkraderna lackade brädgolv. Bänkarna är öppna, med rektangulära gavlar, som målats med klargul oljefärg. Längst fram i södra sidoskeppet finns det corpus som återstår av kyrkans medeltida altarskåp. Norra sidoskeppet används numera för sammankomster och utställningar och därför har bänkarna här ersatts med lösa bord och stolar. Framme på mittskeppets norra sida finns predikstolen i senbarock, insatt 1754. För predikningar används också en medeltida ambo som finns inbyggd i triumfbågens södra pelare. Över kyrkans västra del är en läktare med 20-stämmigt orgelverk från 1859.

Korkyrkan är indelad i ett lågkor belagt med polerade kalkstensplattor från 1988 och ett utskjutande högkor i öster med äldre kalksten av samma slag som i gångarna. Gravhällar från 1600- och 1700-talen är infästa i högkorets väggar. Altaret från 1704 är indraget från gavelväggen, så att en liten koromgång bildas. På altarets baksida leder en liten rak trappa ner till en tegelvälvd källare där nattvardsvin tidigare förvarats.
, Långhuset har en enkel "gotisk" takstol med dubbla hanbjälkar. Det finns flera spår av ändringar, kyrkan är ombyggd till treskeppig. Äldre takstol är bevarad och påbyggd. Inga medeltida spår har påträffats. Davidskyrkan ligger som en mindre byggnadsdel väster om tornet. Det finns olika teorier kring Davidskyrkans ålder. Vid inventeringen kunde inga tydliga spår identifieras för att tydliggöra historiken kring Davidskyrkan. Taklaget är ombyggt och delarna omplockade, men de äldsta delarna uppskattas vara senmedeltida, ev 1500-tal.