SKINNSKATTEBERGS KYRKA

Skinnskatteberg utvecklades genom järnbrytningen, som i detta område var betydande redan under medeltiden. Platsens första kapell byggdes i trä omkring 1490, alternativt 1540 (visitationsprotokollens uppgifter skiljer sig). Det blev snart otillräckligt och sedan Skinnskatteberg bildat egen socken nybyggdes en större kyrka 1579, möjligen med det gamla kapellets grund och stomme inkapslad. För att svara mot den växande församlingens behov tillbyggdes korsarmar, mot norr 1681 och mot söder 1728.

I mitten av 1800-talet förelåg stora reparationsbehov på träkyrkan, samtidigt som den blivit för liten för den växande folkmängden. Vid en generalvisitation sommaren 1853 riktade biskopen en uppmaning till församlingen om att bygga en ny. Byggbeslut fattades vid sockenstämma i oktober samma år och den regionalt verksamme arkitekten Pehr Johan Ekman fick uppdraget at upprätta ritningar. De presenterades första gången vid sockenstämma i september 1854 och blev efter bearbetningar godkända av Överintendentsämbetet 1857.

Grunden lades år 1858, dels på hälleberget, dels på fast pinnmo. Sockeln murades år 1860, uppmurningen av väggarna påbörjades i maj 1862 och var fullbordad hösten 1863. Under de närmast följande åren blev kyrkans tak och tornet täckta med engelskt skiffer och detaljer i koppar, mörkbetsade ingångsdörrar av furu insattes, samt gjutjärnsfönster. Kyrkorummet omfattade från början såväl mittskepp som korsarmar. Stjärnvalven som slogs hade trästomme, en ovanlig konstruktion. I gångar och kor lades golv av sexkantigt tegel, medan brädgolv lades i bänkraderna. Dessa gjordes öppna, för sin tid en ny form som församlingen särskilt beslutade om, med snidade gavlar och ådrade. Även predikstolen var från början ådrad. Det ursprungliga altaret var marmorerat och krönt med ett förgyllt kors. Läktare fanns då bara i väster, där en 19-stämmig orgel byggdes av E A Setterqvist. Kyrkan var vid denna tid en av de få som utrustats med uppvärmning: fyra små koleldade järnkaminer; vars rök leddes ut genom gångar i väggarnas pilastrar. Sedan de inre målningsarbetena fullbordats invigdes kyrkan midsommardagen den 24 juni 1866 av dåvarande biskopen över Västerås stift - den föregående träkyrkan revs 1868 och virket återanvändes vid ett skolbygge.

Få år efter det att kyrkan stod klar uppstod stora reparationsbehov, enligt dåtida sagesmän därför att byggnaden var svårt utsatt för väder och vind. Fasadputsen föll av och skifferplattor sprack. Redan 1875 krävdes en stor, yttre reparation. Ny puts slogs på fasaderna, sakristian och strävpelarna fick ny täckning av järnplåt som svartmålades. Tio år senare hade även skiffern på långhusets tak ersatts med järnplåt.

Den första större förnyelsen av kyrkorummet skedde åren runt 1890 och berörde i första hand koret. Där blev de nedre väggarna klädda med en boasering som ådrades i ek. De övre väggfälten schablonerades och valvet pryddes med guldstjärnor på blå botten. En altartavla kom på plats, liksom ett större altare i trä, samt en utvidgad altarring, genombruten av trepassrosor. Läktarunderbyggnaden i väster gjordes, primärt för att råda bot på kyrkorummets dåliga akustik. I de nyvunna utrymmena fanns från början bibliotek, förråd och tjänsterum.

En mer genomgripande omgestaltning skedde 1926-28, efter program som först formulerades av arkitekt Knut Nordenskjöld och sedan bearbetades till arbetshandling i samma anda av arkitekt Ärland Noreén. En yttre förändring var att den förut öppna lanterninen blev glasad. Invändigt försvann dittillsvarande korskyrkokaraktär, genom att läktare med underbyggnader byggdes i norra och södra korsarmarna. I norra underbyggnaden gjordes gravkapell och i den södra ett samlingsrum för mindre andakter. Korets mittfönster och två fönster över sakristian igensattes och dekorationsmålningarna från 1890-talet borttogs. Inredningssnickeriernas ursprungliga ådring övermålades med en marmorering.

Den senaste stora omgestaltningen skedde 1972, efter handlingar upprättade av arkitekt Claes Laurent. Då avlägsnades korets hela 1890-talsinredning. På nylagda kalkstensgolv byggdes dagens fristående, murade altare och den modernistiskt enkla, flyttbara altarringen. Bakomvarande fönster togs åter upp och i det mellersta sattes rutor med glas färgat i blå och rosa nyanser. I konsekvens med detta blev valven avfärgade i svagt rosa och väggarna svagt blå. En sittvänligare bänkinredning tillkom, vars gavlar till formen påminde om de ursprungliga men utan deras detaljerade sniderier. Predikstolen och läktarfasaderna färgsattes i grått, gråvitt och rött.

Vid den senaste stora yttre renoveringen 1991 blev tornets lanternin nästan helt kopparklädd. Bara på spetsarna finns nu den ursprungliga skiffertäckningen kvar.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Skinnskattebergs kyrkliga samfällighets arkiv/Skinnskattebergs församlingsarkiv (SKS/SF):
N I 2, Beskrivning över Skinnskattebergs kyrka, upprättad den 7 augusti 1869
O I a, 1a, Berättelse om kyrkans restaurering 1926-28 + program av Knut Nordenskjöld den 7/4 1925 + program av Ärland Noréen november 1925
O I a, 1b, Handlingar om 1953 och 1972 års yttre renoveringar

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a; 76b, inventarium 20/6 1779
Västerås domkapitel E V a; 9 ämbetsberättelse 1906-10
Västerås domkapitel E V a; 9, ämbetsberättelse 30/6-2/7 1925
Västerås domkapitel F III a; 7, inventarium vid visitation den 25/2 1637
Västerås domkapitel F III a; 35, inventarium vid visitation den 4-5/8 1877
Västerås domkapitel F III a; 36, inventarium vid visitation den 12/8 1888
Västerås domkapitel F III a; 39, inventarium 1897

Litteratur
Bark, Hernfrid: Skinnskattebergs kyrka - Skinnskattebergs församling 1966.
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952

Övriga tryckta källor
Artiklar om 1972 års upprustning, införda i Bärgslagsbladet 1972-05-19,
Västmanlands läns tidning 1972-11-24 och Västmanlands nyheter 1972-11-13
Artiklar om 1979 års yttre renovering, införda i Bärgslagsbladet 1979-05-11 och
Västmanlands läns tidning 1979-05-11
Artiklar om 1991 års yttre renovering, införda i Fagerstaposten 1991-07-01 och
Västmanlands läns tidning 1991-08-07

För specifik information om respektive händelse med årtal, upphovsmän och källa, se bifogad PDF med bifogad händelselista.

Kyrkorummet täcks av höga vitputsade stjärnvalv, byggda i trä. Ursprungligt golv av sexkantigt tegel ligger i mitt- och sidogångar, samt i långhusets främre del. På ömse sidor om gångarna ligger lackade trägolv, med breda bräder och friser. Bänkinredningen är öppen, tillkommen vid en modernisering 1972, med gavlar som laserats i gråblå nyans, i övrigt oljade. Predikstolen är från byggnadstiden, från början ådrad men sedan 1972 målad i grått och rött. Korgen pryds av arkadmotiv i nedre delen. I ljudtaket finns nygotiska, genombrutna ornament. Arkadmotivet återkommer i läktarnas genombrutna barriärer. Läktarfasaderna i övrigt består av detaljrika boaseringar, den västra från 1890-talet, de norra och södra tillverkade 1928 med den västra som förlaga. Uppe på västra läktaren höjer sig fasaden till en Seterquist-orgel från 1866. Verket är ombyggt flera gånger sedan dess och orgelskåpet är numera grått.

Västra läktarens underbyggnad rymmer förråd och samtalsrum som nyinreddes 1972 med dåtidens standardmaterial: plast- eller heltäckningsmattor och väggar tapetserade med juteväv. I norra och södra korsarmarna finns åhörarläktare byggda 1928, för vilka den befintliga i väster fick tjäna som modell. Under norra läktaren finns förråd och sanitetsutrymmen, under den södra ett litet kapell med lösa stolar och ett enkelt altarbord i trä, allt nyinrett 1972.

Koret är högre än långhuset och belyses från tre fönster, det mellersta med färgade rutor. Sedan 1972 står här ett altare av kalksten, prytt av ett furukors. Omgivande golv består av grå högglanspolerad kalksten. Altarringen är modernistiskt enkel och öppen före 1972 var korets interiör nygotiskt detaljrik.

Sakristian norr om koret blev också nyinredd 1972, med andaktsaltare i samma stil. Valv och väggar är strukna med gråvit plastfärg och golvet täcks av en grå plastmatta. Lika tidsenlig är den uppsatta takbelysningen. Ett bevarat äldre inslag är den murade eldstaden i nordvästra valvpelaren.