SKULTUNA KYRKA

Kyrkan består av ett rektangulärt enskeppigt långhus med västtorn och i öster ett smalare kor/gravkor, samt på långhusets norra sida en utbyggd sakristia. Långhusets och sakristians yttre murar består av gråsten, längst upp påmurade med tegel i renässansförband. Kor och torn är helt murade i tegel, liksom kyrkans rundbågiga fönsteröppningar och portvalv.

Ytterväggarna är spritputsade och avfärgade i blekt ockragul nyans. Vidare finns stora slätputsade inslag såsom fönsteromfattningarna, rusticerade hörnkedjor och lisener. Korets fasader är helt i slätputs och rikare smyckade. Långhuset och tornet har sockel av grå stenimiterande cementputs, koret en sockel av rödaktig sandsten i kvaderförband.

Fönsterbågarna är av ockragulmålat gjutjärn med antikglas. På södra och västra sidorna finns ingångar med kalkstensportaler skulpterade i nybarock. Dörrarna är av ek, dubbla och snidade i stil med portalerna. Över långhuset är ett enkelt sadeltak, valmat i öster, över sakristian ett tälttak och över koret ett kupoltak, samtliga numera kopparklädda. Tornhuven är likaledes kopparklädd, krönt med en öppen fyrsidig lanternin.

Kyrkorummet och angränsande rum har putsade, enhetligt gråvita väggar. Långhuset täcks av ett högt putsat trätunnvalv, sakristian har ett platt, putsat trätak och vapenhuset ett laserat paneltak. Golven är genomgående av hårdbränt, lackat tegel, lagt vid den senaste stora omgestaltningen 1951 och med en tydlig prägel från denna tid. Detsamma gäller den slutna bänkinredningen, visserligen en traditionell form men detaljutförandet är modernt. Insidorna är lackade, medan utsidorna har en blågrön stänkmålning som fritt anknyter till orgelläktarens och predikstolens färgsättning.

Predikstolen från 1773 med uppgång och korg i rokokostil står längst fram i långhuset, på den norra sidan, har grön marmorering och förgyllda detaljer. Orgeln har ett verk från 1904 som ombyggdes 1951 och en fasad kvar efter den förra orgeln från 1828-29. Orgelfasadens färgsättning liknar predikstolens. Kyrkorummet blir upplyst av takkronor i mässing från 1600- och 1700-talen, elektrifierade på 1900-talet, lampetter från 1951 samt punktbelysning.

Allmänt antas att platsens första kyrka uppfördes i trä på 1100-talet, då belägen i en bymiljö. Troligen omkring 1300 uppfördes istället den stenkyrka, vars murverk ingår i nuvarande avsevärt större byggnadskropp. Ursprungligen omfattade kyrkan ett långhus som var kortare och lägre än dagens, sakristia i norr och vapenhus i söder. På kyrktomtens nordöstra del fanns en spånklädd klockstapel.

På 1400-talet blev kyrkan valvslagen och dekorerad med kalkmålningar. Svåra sättningar gjorde att murverken på 1620-talet förstärktes med järn, men trots detta tvangs församlingen på 1670-talet riva kyrkorummets murade valv och istället slå ett putsat trätunnvalv. Samtidigt insattes nya fönster och det är troligt att ytterväggarna då blev påmurade till nuvarande höjd.

Byggnadssättningarna fortgick och 1739 gjordes återigen förstärkningsarbeten. Åren 1770-73 fick kyrkobyggnaden sitt nuvarande omfång, då först långhuset förlängdes västerut, västtorn uppfördes och slutligen kor/gravkor i barockstil utbyggdes. Sedan tornet tillkommit revs klockstapeln och troligen även det medeltida vapenhuset mot söder. Därpå följande år nyinreddes kyrkan successivt.
Under första hälften av 1800-talet skedde åter förstärkningsarbeten till följd av byggnadssättningar. Vid omgestaltning 1865-66 fick kyrkorummet öppna bänkrader, nuvarande altarbord i trä och fönsterbågar av tackjärn blev insatta. Korfönstret förstorades till samma storlek som de övriga. År 1890 ersattes yttertakets tidigare spåntäckning med kopparplåt. 1904 fick fasaderna sin alltjämt befintliga spritputs som livas upp av rusticerade lisener och släta fönsteromfattningar, samt kalkstensportaler i nybarockstil. Samtidigt blev kyrkorummets valv och väggar dekorerade i tidens anda, bänkinredningen ekådrades och predikstolen flyttades bakåt i kyrkorummet. Centralvärmepanna eller kalorifer installerades i sakristian, som för detta ändamål breddades mot öster.

Vid den senaste stora omgestaltningen 1951 avlägsnades flertalet inslag från 1865-66 och 1904, i syfte att återge kyrkorummet en 1700-talskaraktär. Dekormålningarna överkalkades, sluten bänkinredning byggdes och lackat tegelgolv lades på nya undergolv av betong. Korfönstret krymptes till 1773 års form och storlek. Fasaderna fick behålla 1904 års utseende men färgsättningen dämpades.

Reparationer och underhåll utförda efter 1951 har knappast förändrat kyrkans karaktär eller utseende. Från 1943 och 1987 finns utlåtanden från byggkonsulter med anledning av fortsatta byggnadssättningar, men dessa har hittills inte föranlett någon åtgärd.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Kyrkogårdsinventering, redovisad 1984 av Ulla Bergquist
Äldre fotografier

Västerås stifts arkiv (VS):
E IV a: 77 b;1814 års inventariebeskrivning
E IV b: 101; 1848, 1867 och 1886 års inventariebeskrivningar

Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS): Bygghandlingar, fakturor 1974-1997

Litteratur

Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Berggren, Bonzo: Kyrkorna i Västmanlands län: en presentation i text och bild över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan / utgiven av Västmanlands Nyheter - Västerås 1982.
Edenheim, Ralph: Skultuna kyrka - utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1980
Erixon, Sigurd: Skultuna bruks historia, del I - Stockholm: Aktiebolaget Gunnar Tisells tekniska förlag 1921