SURA KYRKA

Under 1800-talet var Sura dåvarande sockenkyrka i trä för liten för den växande befolkningen. Problemet blev akut sedan Lisjö bruk införlivats med socknen, från att tidigare ha tillhört Munktorp. Ett förslag att bygga ut korsarmar avskrevs och istället fattades beslutet att uppföra en större kyrka i sten. För ändamålet anlitades Överintendentsämbetets arkitekt Gustaf Pettersson, som färdigställt ritningar och arbetsbeskrivning i februari 1890.

Hösten 1890 lades grunden till Sura Nya kyrka. Det egentliga byggandet kom igång följande vår. Grunden murades av stora sprängstensblock, väggarna av tegel stänkrappades med kalkcementbruk och avfärgades i en gulröd nyans. Oputsade överstycken av extra hårdbränt tegel krönte ursprungligen fönsteröppningarna. Synlig tegelmur förekom även i rundbågsfriser under takfoten och mitt på tornet. I fönstren sattes bågar av gjutjärn, med färgat glas. Taket täcktes med svartmålad järnplåt från Surahammars bruk, där också tornspiran tillverkades. Kyrkan stod färdig sommaren 1892.

Kyrkorummet hade från början väggar som kvadermönstrats med en emulsionsfärg i gråstensnyans. Bänkraderna var öppna, målade med brun oljefärg. Som innertak tjänade en öppen takstolskonstruktion, vars bjälkar strukna med mörka oljefärger avtecknade sig mot de ockragula takpanelerna. Korets väggar pryddes med bibelspråk i frakturskrift. Sakristia fanns inrymd i en källare under korets absid, där även en stor vedeldad varmluftsugn för kyrkans uppvärmning installerats. På norra sidan byggdes läktare, förbunden med ett rum i tornet. Där installerades 1901 en orgel, vars fasad också ritats av Gustaf Pettersson.

Av den ursprungliga interiören sparades föga vid arkitekt Erik Fants stora omgestaltning år 1935. Den synliga takkonstruktionen över kyrkorummet byggdes in av ett lägre tunnvalv i trä, klätt med hyvlad, ljusgrå panel. Väggarnas kvadermålning överströks med en enhetlig ljus färg. Istället för de öppna bänkraderna byggdes en sluten bänkinredning, där även beslagen arkitektritats. Planindelningen ändrades också rejält: orgeln borttogs från norrläktaren och flyttades till en nybyggd, större läktare över kyrkorummets västra del. Där orgeln tidigare stått inreddes sakristia med höga, platsbyggda skåp och i källarutrymmet där sakristian varit förut blev bisättningsrum. Varmluftsugnen utbyttes mot en oljepanna, i förbindelse med vattenburna radiatorer.

Efter den inre förnyelsen följde en yttre 1936, då det förut så livliga fasaduttrycket dämpades genom en överputsning av tegeldekorerna. Därefter ströks fasaderna enhetligt vita.

Ännu en insats av Erik Fant var fasaden som läktarorgeln fick vid ombyggnad 1945. Samma år började konstnären Nils-Aron Berge arbetet med sitt mest kända verk: en freskomålning, som kom att täcka hela korets valvkupol. Invigningen av det färdiga verket skedde 1952. Då hade även en genombruten altarring med frälsningens horn kommit på plats, tillverkad av modellsnickaren/träsnidaren Edvin Brask. Altarfronten smyckades med skissen till en glasmosaik, som dock inte kommit till utförande.

Vid yttre reparationer 1961 borttogs takets ursprungliga täckning av lokalt tillverkad järnplåt. Istället lades koppar på både torn och långhus.

Åren 1968-69 blev kyrkan åter rejält förnyad. Mest märkbar var den stora tillbyggnaden i söder, byggd efter ritningar av arkitekt Claes Laurent. Där inrymdes ny sakristia, rum för samtal och mindre andakter, samt nya lokaler för bisättning en trappa ner. Kyrkorummet moderniserades i tidens anda; på väggarna rollades plastfärg, över brädgolven lades plast- och nålfiltsmattor. Korets målningar restaurerades och dessutom tillkom blå marmoreringar på triumfbågens pelare. På predikstolen gjordes en färgborttagning i syfte att frilägga vad som fanns kvar av de understa 1600-talsdekorationerna, som sedan rekonstruerades.

En del av den forna norrläktarens balkong borttogs 1980 för att få plats med en kororgel och 1990 blev mittgångens brädgolv åter frilagt, slipat och lackat.

Se bifogad PDF med bifogad händelselista för information kring alla händelser, årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Surahammars församlingsarkiv (SF):
O I A: 2, Arbetsbeskrivning för kyrkobyggnaden å Sura, Västerås län, skriven av Gustaf Pettersson den 15/2 1890
O I A: 2, Handlingar från 1935-36 års inre och yttre förnyelse
O I A: 3, Skrivelse och handlingar från 1968-69 års arbeten

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV b; 107, Visitation 1928-48

Litteratur
Berggren, Bonzo: Kyrkorna i Västmanlands län: en presentation i text och bild över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan/utgiven av Västmanlands nyheter - Västerås 1982
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952
Sura kyrkor genom tiderna En minnesskrift till Sura kyrkas 50-årsjubileum, Västerås: Västmanlands folkblads tryckeri 1942

Övriga tryckta källor
Folket 1969-10-10
VLT 1961-08-23, 1961-12-23, 1979-06-01, 1980-05-31

Kyrkorummet täcks av ett panelklätt tunnvalv, målat med matt, vit oljefärg. Väggarna är gipsspacklade och rollade med ljusgrå plastfärg. I mittgången och långhusets främre del ligger ett lackat brädgolv, medan plastmattor lagts ut under bänkarna. Bänkinredningen är sluten, färgsatt i grått med marmorerade speglar och bruna säten. Predikstolen framför triumfbågens norra sida är kyrkans äldsta inventarium, med träsniderier från 1633, fast uppgången från modernt utformad. På läktaren i väster finns en orgel med guld- och silverfärgade pipor, samt en barriär struken med ofärgad lasyr. På norra sidan finns en balkong som minner om att den ursprungliga läktaren fanns där fram till 1935. Rummet bakom är numera avskärmat och inrett till förråd, med höga, platsbyggda skåp.

Koret är i en absid tre steg över skeppet, har kalkstensgolv och ett tegelmurat kupolvalv. Absiden upptas av konstnären Nils-Aron Berges färgrika freskomålning, en effektfull kontrast till övriga kyrkorummet. Målningen framställer en stor Gudsgemenskap, illustrerad med kända bibliska och kyrkohistoriska motiv där kända personer från orten fått stå modell. Altaret är murat, med en skulpterad kalkstensskiva och på framsidan skissen till en aldrig förverkligad glasmosaik. Som altarring tjänar ett rakt, genombrutet räcke av fernissat trä.

I utbyggnaden söder om kyrkan finns rum för samtal, ett andaktskapell och i källaren lokaler för bisättning.