KUNGS-BARKARÖ KYRKA

Förmodligen uppfördes Kungs - Barkarö kyrka omkring 1300. Den bestod av kyrkorum och kor under samma tak, medan sakristia länge saknades. Gråstensväggarnas utsidor hade från början sannolikt brett utstrukna fogar, men var för övrigt oputsade. I östra gaveln fanns ett kopplat fönster. Kyrkorummet täcktes först av ett trätak, men under senare hälften av 1400-talet slogs nuvarande stjärnvalv med halvstensstrålar och ganska sparsam målningsdekoration. Anskaffandet av ett altarskåp omkring 1500 ingick kanske i en nyinredning sedan valvslagningen fullbordats.
Någon gång på 1500-talet tillbyggdes ett vapenhus och omkring 1600 det resliga klocktornet i trä på västra gaveln. Den alltjämt befintliga predikstolen har daterats till omkring 1650. Under senare hälften av 1600-talet inkom kollektmedel från andra församlingar för att kunna göra nödvändiga reparationer.

På 1730-talet hade återigen stora reparationsbehov uppstått och hos domkapitlet begärdes på nytt kollektmedel. En genomgripande upprustning kom till stånd på 1760-talet, då valven och gavlarnas murar lagades, varvid förmodligen nuvarande sammanbindningsjärn blev infästa. Sakristia blev tillbyggd mot norr, delvis med syftet att tjäna som stödmur åt långhusets norra vägg. Samtidigt upptogs förmodligen norrsidans fönsteröppning. Kyrkorummets valv och väggar vitlimmades. Därefter nyinreddes kyrkorummet, varvid altare och altarring i rokokostil tillkom.

Från Gunnilbo kyrka köptes 1875 en begagnad orgel, byggd av Olof Svan 1785. Återuppsättningen gjordes av organisten/orgelbyggaren A P Halld´n från grannförsamlingen Munktorp. På 1880-talet fick kyrkan uppvärmning, i form av en vedeldad järnkamin, vilket medförde att predikstolen måste flyttas så att den kom intill östra gaveln, norr om altaret.
En mer radikal förnyelse följde 1897, då dittillsvarande slutna bänkkvarter ersattes med öppna bänkrader som smyckades med snidade gavlar. Brädgolvet under bänkarna reparerades.
Altare och predikstol övermålades med vit oljefärg och förgylldes. Till större delen nytt orgelverk byggdes med bibehållande av den tidigare orgelfasaden. Kyrkorummets väggar ommålades 1916, varvid de indelades i ett nedre fält målat med blå oljefärg. Ovanför detta fält och längs fönsteröppningarna anbringades en målad bård av slingor och rankor.

Kyrkorummets senaste stora förnyelse skedde 1952, efter handlingar upprättade av Sven Brandel och vidare bearbetade av Sven Axel Söderholm. Då miste väggarna 1916 års fältindelning och dekorationsmålningar och blev enhetligt kalkavfärgade i en bruten vit nyans. Valven kalkavfärgades likadant, men längst upp spårades rester av medeltida målningar som restaurerades. Kraftiga undergolv av betong göts och på dessa lades tegel i koret, mitt- och sidogångarna. 1897 års öppna bänkrader ersattes med en sluten och glesare bänkinredning på nylagda brädgolv. Kopplade fönster insattes, de yttre bågarna med blyinfattat glas. Korfönstret borttogs, öppningen igenmurades och i altaret placerades åter ett altarskåp från 1500-talet, som varit deponerat i museum i Västerås. Predikstolen flyttades till sin forna plats invid sakristidörren, sedan 1800-talets kyrkkamin borttagits. Senare övermålningar borttogs från altaruppsats och predikstol och en mer ursprunglig färgsättning i ockragult/grön umbra återskapades. Orgelfasaden ommålades i mer blågrön ton. Elektrisk värme installerades.

Fasaderna fick nuvarande utseende vid renovering 1966, då putsning skedde med KC-puts och vit avfärgning. De sammanhållande järnen runt sydöstra hörnet, tidigare i samma färg som fasadputsen, markerades nu med svart oljefärg. Sakristian fick ny skåpinredning och fönster med blyinfattat nyantikglas vid förnyelse 1971. Dessutom lagades dess eldstad och tegelgolv. Vid stor omläggning 1990 ersattes yttertakets sågade spån från 1952 med spjälkade. Rötskadade delar i takets bärande delar och panel blev också utbytta.

För detaljerad information om händelser och årtal se bifogad PDF med bifogad händelselista.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA) och Vitterhetsakademins bibliotek (VB):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900
Samuel Gagnerus resa, handskrift färdigställd 1767

Kung Karls kyrkliga samfällighets arkiv (KKS):
O I a: 3; Utgiftssammanställning 31/12-1897, Program 18/9-1970

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a; 43 a, visitation 1754
Västerås domkapitel E IV b; 54, visitation 1852
Västerås domkapitel E IV b; 54, visitation 1878
Västerås domkapitel F III a; 17, biskopsvisitation 1728
Västerås domkapitel F III a; 22, biskopsvisitation 1767
Västerås domkapitel F III a; 34, biskopsvisitation 1852
Västerås domkapitel F III a; 37, biskopsvisitation 1886
Västerås domkapitel F III a; 39, biskopsvisitation 5-6/9 1895
Västerås domkapitel F III a; 40, biskopsvisitation 20-21/5 1905

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Antikvariskt intyg 1990-12-18, antikvarisk kontrollrapport dnr 98: 398-316

Litteratur

Boëthius, Gerda: De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Uppsala 1921
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering
/Västmanlands museums årsskrift nr 62 - Västerås 1984, s 7-132/
Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar Västerås 1949
Grau, Olof: Beskrivning öfver Vestmanland, utgiven 1754, i ny upplaga utgiven av Västmanlands läns tidning 1904
Gundberg, Ingemar: Kungs-Barkarö kyrka/Julbok för Västerås stift 48 (1953) s 184-188/
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1 - Västerås stift & Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson Förlag svenska orglar 1990
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952

I långhuset finns 11 likadana takstolar på 1,2 cc. Långhuset är 12,40 långt. Svårt att reda ut konstruktionen, möjligt att mycket av virket är från senmedeltida taklag som troligen lagts om vid 1760talets ombyggnad. Vid ett av dymlingshålen upptäcktes en rödmarkering vilken inte borde tillkommit innan 1700talet. Virket är tvärbilat. Både spik och dymling förekommer i mötet mellan högben och stödben vid knäbocken. Dymlingarna är fyrkantiga. Timmermärkning finns i form av grova markeringar som tyder på sen tid. En bit av en dekorativt sågad bräda är fäst på stödbenen i södra långhuset över koret.

Konstruktionen är svår att reda ut. Möjligen är mycket av virket från senmedeltida taklag.

Sakristian kunde inte inventerats eftersom stege saknades.
, Kyrkorummet är täckt med två stjärnvalv och väggar som avfärgats med gråvit kalkfärg. Längst upp i valven finns dekorationer av medeltida ursprung, frilagda på nytt och restaurerade 1952. Från samma år är nuvarande slutna bänkinredning på fernissade brädgolv och tegelgolven i gångar och kor.

Altare och altarring är utförda 1774 i rokokostil. På altaret är ett altarskåp från omkring 1500 uppställt, troligen lokalt tillverkat med altarskåpet i Köpings kyrka som förlaga. Ett förhållandevis stort triumfkrucifix från 1350-talet har placerats centralt över kyrkorummet.

På läktaren i väster finns ett orgelverk, vars äldsta delar tillika med fasaden tillverkades 1785 av Olof Svan. Dess snickerier är färgsatta i en blågrön nyans och patinerade.

En smal passage från koret leder till den lilla sakristian i norr, några steg nedanför. Möbleringen är gammal och i nordväst finns en öppen eldstad med järnhäll bevarad.