TORPA KYRKA

I långhuset finns en medeltida takstol bevarad men den är delvis ändrad vid valvslagning. Den utgörs av högben (bågnar), saxkryss, bindbjälke och hanbjälkar. Rest av ytterligare en takstol finns med del av remstycke, kapad hanbjälke och kapat stödben. Virket är sprätthugget. Långhuset har möjligen en modifierad romansk takstol. I långhusets västra del, mot sakristian, finns en bit av ett remstycke och en bindbjälke synligt. Högben har dymlingar efter dymlad taktro bevarad.

Det tidigare långhuset utgör numera kor. Vinden över det äldre långhuset saknar öppning. Någon mycket liten öppning skall dock finnas.

Sakristian, tidigare kor, har sju takstolar på cc avstånd ca 63 cm. En takstol är påverkad av sekundär skorsten. Stödben med tapp i tapphål, smäckra dimensioner, uttagna ur större ämnen. Spår av uppläggning på bindbjälke, eventuellt för klockbalk. Bindbjälkarna har välvd ovansida och rak undersida. Styrbjälke undertill. Borrhål finns i två bindbjälkar, bildar en kvadrat. Små pluggade hål finns i bindbjälkar. Högben och stödben smalnar av uppåt. Virket är sprätt- och tyskhugget. I sakristian finns mycket bra exempel på tidigmedeltida konstruktion. Det finns målad puts, synligt från koret innan valvslagning.

Dymlingar finns i långhus och sakristia. I sakristian finns dymlingar, bl.a. med spikskalle och förbindningar med tapp och tapphål. I långhuset ser nedre hanbjälken ut att vara fästad med en mycket kraftig spik. Sprätthuggna trobrädor. I sakristian är de välbevarade, i synnerhet norra sidan. Södra sidan troligen bytt under 141600tal. I långhuset är trobrädorna kapade, kvar in situ på södra högbenet, dock har en sentida snedsträva kilats in mellan trobrädorna och högbenet vilket fått högbenet att bågna., Inträde har traditionellt skett genom södra sidans vapenhus, fem trappsteg nedanför kyrkorummet. Golvet består av små kalkstensplattor. Vapenhusets kryssvalv är dekorerat med renässansmålningar i grått och rödbrunt. Utmed väggarna är bänkar infästa.

Kyrkorummet är i långhuset tvåskeppigt och täckt med sex stjärnvalv. Målningsfragment från 1480-talet och 1685 förekommer, men schablondekoreringar i jugendstil dominerar. Fönstrens inre bågar har blyinfattat nyantikglas. Kalkstensgolv ligger i gångar och kor, fernissade bräder i anslutning till bänkarna. Bänkinredningen är sluten, med pilasterförsedda gavlar och dörrar med listinramade fyllningar och handsmidda gångjärn. Längst fram är två rikare formade skärmar uppsatta. Bänkarnas fasader är de ursprungliga från 1664, medan ryggar och sitsar ombyggdes 1909-10. Nuvarande färgsättning i grå och gröna nyanser tillkom 1968. Norra sidans predikstol med tillhörande ljudtak är utformad i rokokostil med svängda sidor på korgen, åtskilda av snidade och förgyllda voluter. Den ursprungliga uppgången är bevarad.

Läktaren på kyrkorummets västra sida är till sin äldsta del troligen från 1670, utökad 1771. Dagens utseende fick den 1893, då nuvarande orgelfasad tillkom.

Korets kryssvalv har kvar mer av medeltida målningar än övriga kyrkorummet, medan väggarna är helt täckta med schablonmålningar från 1909-10. Altaret har tegelmurad kärna och utanpå denna en spegelindelad panel, liksom altarringen i rokokostil. På altaret är uppställt ett rikt förgyllt altarskåp med enkla flygeldörrar.

Bakomvarande sakristia - det ursprungliga koret - har enhetligt gråvita väggar och kryssvalv. Östra väggens välvda nisch minner om det korfönster som fanns här i kyrkans äldsta tid. För att illustrera detta bättre blev ett litet invändigt blindfönster med blyinfattat glas inmurat 1968. Samtidigt tillkom sakristians nuvarande inredningssnickerier och ett litet andaktsaltare.

En dendrokronologisk undersökning tyder på att platsens ursprungliga stenkyrka uppfördes efter 1106, sannolikt på 1120-talet. Den då avsevärt mindre byggnaden bestod av långhus dagens kor och kor dagens sakristia. I väster fanns ett torn. Inträde skedde på södra sidan genom en välvd kalkstensportal idag igensatt men ännu avläsbar. Över kyrkorummet var då öppna takstolar och kyrkorummets väggar pryddes med målningar, varav fragment återstår på vinden över sakristians valv. Dopfunten i sten tillkom sannolikt samtidigt med kyrkan.

Nuvarande långhus tillkom vid stor ombyggnad på 1400-talet, då västtornet revs. En portal togs upp på södra sidan, där senare ett vapenhus tillbyggdes. Dörren utfördes av breda furuplankor med avancerat smide. Fönsteröppningarna gjordes relativt små, rektangulära med blyinfattade rutor. Över tillkommande kyrkorum byggdes ett platt trätak. Samtidigt omdanades det ursprungliga långhuset till kor och det äldsta koret avskildes med en mellanvägg och fick ny funktion som sakristia.
På 1400-talet slogs först kryssvalv över kor och sakristia. Senare indelades långhusets kyrkorum i två skepp genom slagning av fyra stjärnvalv och två bakre kryssvalv. Sidoaltare placerades vid det två valvpelarna centralt i kyrkorummet. Valven dekorerades med målningar, i en stil som saknar direkta motsvarigheter på annat håll. På södra sidan tillbyggdes ett vapenhus med blindering i gavelröstet.
En förnyelse under 1600-talets senare hälft inleddes med att nuvarande bänkinredning byggdes 1663-64 av snickare Per Eriksson, 1670 följt av att en läktare med orgel tillkom. År 1686 blev större delen av kyrkorummets medeltida målningar överstrukna med vit kalkfärg och draperier målades runt fönsteröppningarna. Även vapenhusets valv bemålades.
År 1709 byggde Gabriel Snickare den altarring som alltjämt äger bestånd. För att få plats med fler åhörare utökades västra läktaren 1771 och fick sin alltjämt befintliga barriär. Predikstolen i rokokostil tillkom 1777, tillverkad av Lars Scherling i Köping.

Till det sena 1800-talets större förändringar hör bytet från spåntäckning till falsad plåt på yttertaken och att kyrkorummet för första gången fick värmekällor, två vedeldade kaminer. Orgelverket blev utbytt 1893 och då tillkom den orgelfasad som alltjämt finns kvar.

Vid en stor upprustning 1909-10 blev kyrkans nordöstra hörn murat på nytt och stabiliserat med järn. Fönsteröppningarna vidgades och försågs med nya fönsterbågar av gjutjärn med munblåst, tjockt klarglas. Mitt på norra långsidan upptogs ytterligare ett fönster. Vapenhuset gjordes till ett slutet rum, då porten mot kyrkorummet flyttades ut till den tidigare öppna vapenhusportalen. På långhusets norra sida gjordes en liten utbyggnad för att rymma en kalorifer/centralvärmepanna. Omfattande fasadrenovering/nyputsning krävdes.

Även inre förnyelse skedde 1909-10, efter arkitekt Ragnar Östbergs program. Då gjordes en rad ändringar och tillägg som alltjämt återspeglas i kyrkorummet. Återstående medeltida målningar i kyrkorummets valv frilades/restaurerades. De kompletterades med schabloneringar i jugendstil på valvribbor och korets väggar. De båda valvpelarna höggs rena och påmurades till jämnare struktur, vilket innebar att rester av murade sidoaltaren gick förlorade. De gamla ojämna tegelgolven borttogs och istället lades polerad kalksten. Tre gravhällar som funnits i golvet flyttades ut och infästes i vapenhusets västra yttervägg. Under bänkarna lades fernissade brädgolv. Då bänkinredningen återställdes försågs den med bekvämare ryggar och sitsar, medan befintliga gavlar och skärmar bibehölls. Södra läktaren borttogs och en större trappa byggdes till orgelläktaren. Dessutom förnyades kyrkan tekniskt genom installation av centralvärmepanna/kalorifer i en utbyggnad på norra sidan. Värmen fördes till kyrkorummet genom kanaler med värmegaller.

På 1950-talet kompletterades kyrkans fönster med inre bågar, med blyinfattat nyantikglas. Kaloriferen tycks inte ha fungerat väl och ersattes med en oljepanna. Vid den senaste större förnyelsen 1968 putsades fasaderna med nuvarande bruk och avfärgades. Kyrkorummets bänkinredning, läktarbarriär och övriga snickerier ommålades i ganska dämpade grå och gröna nyanser. Ny pardörr sattes mellan vapenhus och kyrkorum. Elektrisk uppvärmning infördes. Mest genomgripande av åtgärderna som vidtogs 1968 var de som rörde sakristian. Där revs dåvarande träbjälklag och ersattes av gjuten betong. Dessutom murades ett litet andaktsaltare mot östra gavelväggen. En bevarad medeltida fönsternisch blev återfunnen och på initiativ av kyrkvärden Axel Larsson insattes där ett blindfönster med blyinfattat glas. Nya förvaringsskåp och andra inredningssnickerier tillkom. En (alltför) genomgripande reparation av långhusets yttertak skedde 1981-82, då befintliga, till stor del medeltida takstolar revs och ersattes med modernt utförda av tryckimpregnerat virke. Bara de fyra takstolarna närmast koret i öster sparades som referensobjekt. Ny täckning av falsad plåt ersatte den befintliga som funnits sedan 1852.

För specifik information om respektive händelse med årtal, upphovsmän och källa, se bifogad PDF med bifogad händelselista.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Kungs Karls kyrkliga samfällighets arkiv (KKS):
N I: 1, ämbetsberättelser för åren 1955 & 1961
O I a: 1; handlingar rörande reparationer på kyrkan 1893-1961

Landsarkivet i Uppsala (LAU):
K1: 3, byggnads- och kyrkogårdsuppgifter 1800-1830
K1: 4, byggnads- och kyrkogårdsuppgifter från 1840- och 50-talen

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Slutrapport om utförda arbeten 1997

Litteratur

Bergman, Mats: Torpa kyrka Sörmländska kyrkor 101 Nyköping 1989
Bohrn, Erik: Torpa kyrka Sörmländska kyrkor 101 Nyköping 1948
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering
/Västmanlands museums årsskrift nr 62 - Västerås 1984, s 7-132/
Karlsson, Lennart: Medieval ironwork in Sweden, Volume II - Stockholm 1988, s 514-515
Kilström, Bengt Ingmar: Torpa kyrkomiljö mellan mälarstrand och europaväg/Tidernas kyrkplatser 12 miljöer i Västmanlands län, s 79-83/
Schnell, Ivar: Torpa kyrka - Sörmländska kyrkor 101 - Nyköping 1974
Sjökvist, Helén: Torpa kyrkogård dokumentation och bevarandeplan, Västmanlands läns museum Kulturmiljöavdelningen rapport 2002: B18
Tångheden, Ivar: Torpa kyrka/Västerås stiftsbok 1969, s 198-200/