KOLBÄCKS KYRKA

Tillkomsten av Kolbäcks kyrka har daterats till 1100-talets slut. Den antas från början ha omfattat långhus med absid, samt västtorn. Över kyrkorummet fanns ett innertak av trä, förmodligen plant. Vid en utvidgning omkring 1300 förlängdes långhuset. Möjligen tillkom det tresidiga koret och sakristian vid samma tid, men det är osäkert.

Motstridiga uppgifter råder även om när stjärnvalven slogs över kyrkorummet. En mer generell bedömning gör gällande att så skedde under senare hälften av 1400-talet, men räkenskapsuppgifter från 1543 antyder att valvslagningen ägde rum först då. I detta sammanhang byggdes troligen ett tidigare befintligt vapenhus i söder, kanske även det tresidiga koret.

Av ett visitationsprotokoll 1625 framgår att kyrkans torn var förfallet, gammalt, ruinosum. Ännu mer skadades det vid hårt väder 1633, höggs därför ner och istället restes en tidstypiskt hög, spetsig tornspira. Tornets bottenvåning fick ett tunnvalv av trä och var länge förenad med kyrkorummet. Från mitten av 1600-talet är första uppgifterna om att kyrkans murar förstärkts med dragjärn. Då byggdes även läktaren. Norra sidokapellet tillkom 1658, då som gravkor åt Esbjörn Mårtensson, adlad Reutercrantz, samt hans efterkommande.

Den storslagna altarprydnaden av snidade, förgyllda trädkronor färdigställdes 1690 av bildhuggare Hans Jerling i Stockholm och var till största delen bekostad genom en donation av drottning Ulrika Eleonora. Ännu ett påkostat arbete från storstaden var predikstolen, färdigställd år 1701 av bildhuggare Nicolaus Schenander. Även andra inredningssnickerier tillkom, däribland en altarring, men de finns inte längre kvar.

På 1730-talet var kyrkans murverk svårt rämnade och måste förstärkas. Då tillkom flertalet av de dragjärn som genomkorsar kyrkorummet. År 1752 insattes en bänkinredning, vars fasader tjänat som förlaga till den nuvarande. Kyrkorummet hölls då i blått och vitt, samt förgyllningar och gråblå marmoreringar. Åren kring 1770 förstärktes återigen murverk, denna gång i tornet. Vid en samtidig fasadrenovering avfärgades sockeln i röd nyans och fasaderna i en svagt gul.

Söndagen den 12/6 1785 slog blixten ned och antände tornspiran. Branden tilltog snabbt, så att hela tornet, långhusets tak och alla fönster förstördes. Inne i kyrkan skadades en del av läktaren och bänkinredningen. Kyrkorummet återställdes under sommaren, men de yttre reparationerna pågick i ungefär tre år. Istället för medeltidens brant sluttande sadeltak byggdes ett med brutet fall. Tornets murar byggdes på med tegel och fick fasader indelade med gesimser och hörnen utformade som pilastrar. Den nedbrunna spetsiga spiran ersattes med dagens avsevärt lägre lanternin, svartmålad med koppartäckt kupoltak och hörnpilastrar krönta med urnor. Det nya tornet hade antagligen ritats av Dan Wahlström, murmästare i Strömsholm. En inre förändring var att ett kryssvalv slagits över bottenvåningen - mer brandsäkert än det tidigare tunnvalvet i trä.

Kyrkans första läktarorgel kom på plats 1840, ett verk som tidigare hört till Ramnäs kyrka. Läktaren byggdes ut och tillkommande barriär pryddes med förgyllda ornament. Den tidigare 1600-talsbröstningen placerades som panel i koret. Några år senare förnyades altarprydnaden och en öppen altarring med balustrad byggdes den finns kvar men balustraden ligger numera dold.

Vid omläggning 1867 blev kyrkans tak första gången täckta med plåt, istället för dittillsvarande spån. Snart därefter revs södra sidans vapenhus såsom varande obehövligt därtill vanprydande och något förfallet. Därmed fick södra långsidan sin fjärde fönsteröppning. Ett nytt vapenhus iordningställdes i tornet, vilket innebar att kyrkorummet minskade i omfång. Fasaderna avfärgades helt vita, istället för 1700-talets gulaktiga nyans.

En stor förnyelse genomfördes 1887, då norrsidan fick sin andra fönsteröppning. Kyrkorummets valv och väggar putsades på nytt och vitkalkades. Brädgolv lades istället för tidigare tegelgolv, som blivit alltmer ojämnt, varvid alla gravhällar flyttades till koret. De slutna bänkkvarteren från 1752 ersattes med sittvänligare, öppna bänkrader, tillverkade av snickare Tilja. Läktaren panelslogs och barriären byggdes om på nytt.

Vid nästföljande inre renovering 1914 fick kyrkorummets valv och väggar genom vattrivning dagens jämnare struktur. I enlighet med dåtidens praktiska tänkande målades de mest utsatta väggfälten under fönstren med oljefärg. Murytorna i övrigt patenterades och målades med limfärg. Redan 1924 infördes elektrisk värme.

Den senaste stora förnyelsen genomfördes 1940, efter arkitekt Bernhard Schills handlingar. Målsättningen var att med utgångspunkt i altarprydnad och predikstol ge kyrkorummet en starkare barockkaraktär. Därför nedtogs korets väggpaneler som ansågs störa helhetsintrycket. Kring de öppna bänkraderna uppsattes spegelindelade fasader som hade sin förlaga i bevarade fragment från 1752 års bänkinredning. Några gamla snidade dekorationer kunde återanvändas. Altarringens öppna balustrad doldes bakom skärmar vilka anslöt till bänkfasaderna. I norra sidokapellet iordningsställdes en dopplats, med nylagt tegelgolv och fönsterglas med dämpade färger.

Sakristian nyinreddes 1965 med tegelgolv och väggfasta skåp. Färgen på sakristiporten lutades av och sedan dess är dess träytor bara oljade. Året efter fick korets fönster en inre båge med matta, färgade rutor, för att dämpa ljusinsläppet.

Vid yttre renovering 1950 förlorade tornets fasader en del av sin nyklassicistiska karaktär, genom att hörnpilastrarna borttogs. Även västportalens omfattning förenklades. Vid nästa renovering 1969 frilades fasadmurarna till stor del och putsades sedan med betongliknande KC-bruk, avfärgat med Hälsingborgskalk. Den materialkombinationen visade sig olämplig och i kombination med ogynnsamt väder misslyckades renoveringen. Vid påföljande process tvingades entreprenören till bakläxa två gånger. Resultatet förblev otillfredsställande; redan 1998 krävdes nästa stora fasadrenovering. Den gången användes traditionellt sammansatt kalkbruk och färg beredd av Gotlandskalk, material som visat sig fungera väl.

Vid senaste inre renoveringen 1985 gjordes altarringen öppningsbar och bänkinredningen ommålades i nuvarande färger. Norra sidokapellets dopplats avskaffades och gjordes till rum för mindre andakter. Läktarunderbyggnad skedde för styrcentral och kapprum.

Källor och litteratur
Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900

Hallstahammars kyrkliga samfällighets arkiv (HKS) och Kolbäcks församlingsarkiv (KF):
HKS: F 1 a: 1; handlingar från reparationer 1965 och 1969-70
HKS: F 1 a: 5; handlingar från reparationer 1983 och 1985
KF O I a: 2; handlingar från reparationer 1908, 1913 och 1940
KF: O I a: 3; handlingar från upprustningen 1950

Västmanlands läns museum (VLM):
Prästgårdsinventeringen 1992
Rapport om yttre renovering av kyrka och bårhus 1998, 1998-11-27, dnr 96: 192-316

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a: 38a, inventarium den 2 november 1671
Västerås domkapitel E IV a: 38a, inventarium 1691
Västerås domkapitel E IV a: 38a, generalvisitation 22/10 1749
Västerås domkapitel E IV a: 38b, berättelse om kyrkbranden den 12/6 1785
Västerås domkapitel E IV a: 38b, berättelse om blixtnedslag den 5/8 1790
Västerås domkapitel E IV a: 38b, berättelse 1812
Västerås domkapitel E IV b: 50, inventering vid visitation 20- 21/8 1853
Västerås domkapitel E IV b: 50, inventering vid visitation 1779
Västerås domkapitel E IV b: 50, visitation 1932
Västerås domkapitel E V a: 6, ämbetsberättelser 1900, 1937, 1937-42
Västerås domkapitel E V a: 7, ämbetsberättelse 1949-54
Västerås domkapitel F III a, 3, inventarium upprättat vid visitation den 13 maj 1625
Västerås domkapitel F III a: 6, inventarium upprättat vid visitation 1634
Västerås domkapitel F III a: 28, inventarium upprättat vid visitation 3/12 1774
Västerås domkapitel F III a: 32, inventarium upprättat vid visitation 19/6 1819
Västerås domkapitel F III a: 36, bilaga till inventarium 1887

Litteratur
Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar Västerås 1949
Ericsson, Axel: Biskop Kålls botkyrka/Julbok för Västerås stift 1941, s 187-193/
Kilström, Bengt Ingmar: Kolbäcks kyrka Nr 65 Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 2002
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952

Övrigt
Kvalificerade bedömningar av kyrkans medeltidshistoria har lämnats av Ann Catherine Bonnier, Riksantikvarieämbetet.

Inträde sker genom tornets kryssvälvda vapenhus, vars golv är belagt med kvadratiska tegelplattor. Mot kyrkorummet leder en pardörr på balansgångjärn. På ömse sidor om dörröppningen finns murade nischer.

Kyrkorummet är täckt med fyra stjärnvalv, kalkade i en svagt gulbruten nyans. Dekorationsmåleriet begränsar sig till ett invigningskors i koret. Golven i mittgång och bänkkvarter är belagda med lackade bräder. Bänkarna från 1887 stod från början i öppna rader, men vid omgestaltning 1940 fick de fasader tillverkade med bevarade bänkskärmar från 1752 som förlaga. Skärmarna är ljusgrå, har mörkare grå överliggare, röda listverk och marmorerade fyllningar. Längst fram sitter snidade, förgyllda barockdekorationer på hörnpilastrar. Predikstolen vid främre norra valvpelaren i barockstil är åttasidig, prydd med snidade, förgyllda akantusblad.

I koret ligger gravhällar från 1600- och 1700-talen, samt tegelfriser. Korets fönster har rutor av matt glas i olika färger och inramas av en storslagen altarprydnad i barockstil, i form av två skulpterade träd med förgyllda lövverk och två tavlor uppsatta. Det murade altaret tillkom 1940, liksom framförvarande tresidig altarring öppningsbar sedan 1985.

Orgelläktaren är i likhet med korets snickerier pärlgrå med förgyllda detaljer, men utformningen är stramare empire. Den ombyggdes till dagens utseende 1840, då ett orgelverk övertogs från Ramnäs kyrka.

Norra sidokapellet har ett lägre kryssvalv och lackat tegelgolv. Det är inrett med flyttbart altarbord och lösa stolar, för mindre samlingar.