Västanfors kyrka

Västanfors kyrka har ett stort enskeppigt långhus med torn i söder. Ett smalare, rundat kor i norr är inbyggt bakom en utbyggnad i två våningar med smårum och en förstuga. Utifrån uppfattas långhuset därmed som att dess kor är rakslutet.Denna utformning av koret saknas på ursprungsritningarna och har bara en känd föregångare i Sverige Söderfors brukskyrka.

Kyrkan är murad av gråsten med tegel i muröppningarna frånsett tornets översta våning som enbart består av tegel.

Byggnadens socklar är av huggen granit med snedfasad överkant. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i bruten vit nyans, rikt dekorerade med listdragningar och omfattningar. En profilerad taklist löper runt hela byggnaden, inskriver norra gavelns röste till ett tympanon och avdelar tornets botten- och klockvåningar.

Stora rundbågiga fönsteröppningar har placerats symmetriskt på ömse sidor om långsidornas mittportaler. Fönstersnickerierna är målade med grön oljefärg. Över portalerna sitter rundfönster med kraftigt profilerade, halvcirkelformade omfattningar, samt inmurade minnestavlor i röd sandsten. I portalerna sitter kopparklädda pardörrar.

Tornets södra ljudöppning är formad som ett venetianskt fönster med rundbågigt mittparti och rakslutna sidopartier, avdelade av kolonnetter. Tornets mur kröns av en tandsnittslist och korsade sadeltak, vilka bildar frontoner med urtavlor. Överst finns en glasad lanternin formad som ett rundtempel med kolonnetter och omgiven av en utsiktsplattform med järnräcke.

Långhuset har ett sadeltak täckt med falsade svarta plåtar i skivtäckning, medan tornets och lanterninens tak är kopparklädda.

År 1807 bröt sig Västanfors ur moderförsamlingen Norberg och bildade egen församling. 1600-talets träkyrka var då stadd i förfall, vilket 1816 ledde till beslutet att bygga en ny kyrka.

Bygget kom igång åtta år senare. De avsedda ritningarna, upprättade 1818 av arkitekt Axel Almfelt vid Överintendentsämbetet, följdes knappast. Istället fick kyrkan flera drag gemensamma med den nästan trettio år äldre brukskyrkan i Söderfors, ritad av Erik Palmstedt, fast Västanfors blev betydligt större. Starkt drivande var brukspatron Salomon von Stockenström som vid den tiden ägde socknens tre ledande järnbruk. Förmodligen hade han besökt Söderfors.

Med hänsyn till terrängen placerades kyrkan i nord-sydlig riktning, så att tornet hamnade invid en sluttning mot söder och koret i norr. Ett annat motiv kan ha varit att kyrkans torn därmed vette mot klocktornet på den dåvarande bruksherrgårdens huvudbyggnad. Sedan klocktornet rivits i mitten av 1800-talet donerades dess tornur med nummertavla av brukets dåvarande ägare, grosshandlare Claes Gotthard Åhrberg. Det uppsattes i kyrkans torn år 1855, jämte nya urtavlor och visare.

Portaler fanns i alla fyra väderstreck och fönsteröppningarna gjordes stora och rundbågiga.
Väggarna slätputsades både in- och utvändigt och avfärgades med Gotlandskalk. Långhusets yttertak täcktes från början med furuspån som tjärades och rödfärgades. Redan 1860 började spånen ersättas med falsad, svartmålad plåt, ett materialbyte som femton år senare var helt genomfört.

Vid kyrkorummets invigning den 28 november 1830 var valv och väggar helt släta och vita. I kontrast till dem stod en sluten bänkinredning, vars gavlar och skärmar ådrats i cederimitation, samt en mäktig, rikt förgylld altaruppsats. Som altartavla innanför omfattningens doriska kolonner och entablement tjänade ett blått, vattrat bomullstyg. Altaruppsatsen flankerades av en högt placerad predikstol och motstående herrskapsläktare, båda förgyllda och vitmålade. Den gamla kyrkans orgelverk från 1731 hade tillvaratagits och ställdes upp på läktaren i söder, som hade spegelindelad barriär. Under läktaren fanns herrskapsbänkar bakom ett högt skrank.

År 1873 fick altaruppsatsens blåvattrade tygstycke lämna plats för konstnären Eskil Mårten Vinges målning av Kristi uppståndelse. Första värmeinstallationen i kyrkorummet tillkom 1877, då två kolugnar installerades innanför den västra ingången som samtidigt avskaffades. Ett större orgelverk blev insatt 1884.

Kyrkans ursprungliga utseende förblev tämligen oförändrat fram till en stor ombyggnad 1895, enligt arkitekt Fredrik Liljekvists anvisningar. Då renoverades fasaderna och portalerna fick nya dubbeldörrar. Kyrkorummets väggar dekorerades med såväl pilastrar som kvadermålning och barockornamentik. Tunnvalvet indelades med kassettmönster i blått och vitt. Befintliga golv borttogs för att kunna lägga ny trossbotten och brädgolv. Öppna bänkar insattes och målades i mahognybrun ton. Samma färgsättning fick den förut vita predikstolen och herrskapsläktaren. Det runda fönstret ovan altaret fick en glasmålning. Kyrkan utrustades med centralvärmepanna/kalorifer, som installerades i rummet mittemot den nedre sakristian, med åtföljande varmluftskanaler och värmegaller i kyrkorummet.

Vid omgestaltning 1895 fick kyrkorummet en rik dekorationsmålning, utförd efter ritningar av ansvarige arkitekten Fredrik Liljekvist. Samtidigt ändrades herrskapsläktarens och predikstolens färgsättning, från vitt till mahognybrunt. Så målades även den nya öppna bänkinredningen, som byggdes för att besökarna skulle sitta bekvämare. Antalet bänkplatser minskades från 1000 till 400.

Centralvärmepannan fanns kvar till 1924, då den blivit utbränd och ersattes med elvärme, samtidigt som elektrisk belysning infördes. Året därpå renoverades fasaderna.

En större förnyelse av kyrkorummet inleddes 1942 med att orgelläktaren utvidgades efter ritningar av Byggnadsstyrelsens arkitekt Erik Fant. Densamme ansvarade också för den följande mer genomgripande insatsen som försenades och kom till utförande först 1953.
Dekorationsmålningarna från 1895 borttogs och istället målades valv och väggar i enhetligt ljus ton. Tunnvalvet miste sin kassettindelning men väggarnas dekorativa pilastrar fick vara kvar. Den öppna bänkinredningen försågs med rektangulära gavlar för att ge ett mer slutet intryck. De färgsattes med grågrön strålasering. Orgelfasaden byggdes om för att stilmässigt ansluta närmare till kyrkorummets övriga arkitektur.

Senaste såväl inre som yttre förnyelsen skedde 1988, med Jerk Alton från Kumla som ansvarig arkitekt. Fasaderna kalkavfärgades i en bruten vit färg, taket omlades med ny plåt och södra ingången gjordes mer tillgänglig för rörelsehindrade. Kyrkorummets valv och väggar fick en mer varierad färgsättning i varmare toner än förut. Nya brädgolv lades ovanpå de befintliga i kyrkorummet och vapenhuset, varvid höga trösklar och nivåskillnad mot koret togs bort. Samtidigt installerades vattenburen golvvärme. Under läktaren utfördes utrymmen för toaletter, kapprum, väntrum och förråd. Till läktaren byggdes en ny trappa.

Kyrkorummet är ljust och omfångsrikt, upplyst av de stora rundbågiga fönstren som ursprungligen var enkla men sedan 1953 även har inre bågar. Långhuset täcks med ett tunnvälvt tak i trä som möter vägg med en kraftig list. Väggarna är sedan 1895 indelade med pilastrar, som utförts i puts och alltså saknar bärande funktion. Ett hjälmformigt kupolvalv är slaget över koret. På de öppna bänkraderna från 1895 sitter sedan 1953 rektangulära gavlar som ger en mer sluten karaktär.

Kyrkorummets mest ursprungliga, klassicistiska uttryck återfinns i absidens kor med marmorerat, förgyllt altare och monumental altarprydnad bestående av pilastrar och kolonner av korintisk ordning och rikt förgyllt entablement. Tavlan innanför denna omfattning målades 1873 av konstnären Mårten Eskil Vinge. Altaruppsatsen flankeras av högt placerad predikstol och herrskapsläktare, tillgängliga genom öppningar i muren. Båda var från början förgyllda och vitmålade men sedan 1895 har de istället mahognybruna ytor i kombination med förgyllningen som då gjordes ännu rikare. Framförvarande altarring med kolonnad i form av förgyllda palmer är också ursprunglig, fast 1988 delad i tre löstagbara sektioner. Södra läktarens orgelfasad från 1953, ritad av Erik Fant, anknyter till korets arkitektur, liksom läktarbarriären. I läktarens underbyggnader från 1988 finns WC, kapprum och väntrum.

Vid renovering 1988, ledd av arkitekt Jerk Alton, fick kyrkorummet en färgsättning som tillsammans med de samtidigt lagda brädgolven och uppsatt belysning skänkt en delvis ny prägel. Takens putsytor har med KC-färg målats skiftande himmelsblå, taklisten grå, väggarna i gulaktig nyans, pilastrarna vita med grå baser. Brädgolven är oljeimpregnerade och har med åren blivit alltmer lika skurgolv. Den av Alton formgivna belysningen består dels av mässingslampetter med cirkelrunda, böjda plattor, dels av ljuskronor med svängda armar och blomformiga lampsocklar.

Inträde till kyrkans två sakristior sker genom dörren på norra sidan om koret, markerad med ett förgyllt överstycke. Den nedre sakristian, som är arbetsrum och skrudkammare, har marmorerade väggar och en vitputsad, öppen eldstad. I den övre sakristian, museum, finns en ursprunglig kakelugn.