Piteå stads kyrka

Kyrkan byggdes 1686 som en timrad korskyrka med lågt centraltorn, interiört disponerad som en långhuskyrka med koret i öster. Mot tre av korsarmarna fanns små låga vapenhus som numera är rivna. Sakristian är insmugen vinkeln mellan östra och norra korsarmarna. De vitmålade fasaderna är klädda med breda, spåntade lockbräder och får en jämn rytm av knutlådor och följare kring fönstren. Taken är branta sadeltak täckta med kopparplåt och med vindflöjlar i alla nockändar, korsröstets centraltorn kröns av en lökkupol. Kyrkan är tillbyggd mot väster i två etapper under 1900-talet. Tillbyggnaderna är tydligt avläsbara genom sina avtrappade volymer. De olika utbyggnadsetapperna kan också avläsas i sockelns olika stenmaterial.
Fönstren är höga och välvda, men korfönstren är avkortade i nederkant. Gavelröstena markeras av små, rundvälvda fönster. I den senaste tillbyggnaden mot väster finns ett rundvälvt tregruppsfönster över den djupa, välvda portiken.

Invändigt tecknar kyrkorummet ett enskeppigt långhus med grunda korsarmar och vitmålade väggar och valv. Över långhusets ursprungliga del reser sig tre åttkantiga kupolvalv med profilerade ribbor och en snidad druvklase hängande från valvhjässan. Korvalvet är bestrött med blå stjärnor. Korsarmarna har kantigt tunnvälvda tak, och över orgelläktaren i den tillbyggda delen, spänner ett spetsigt tunnvalv. Den ursprungliga korskyrkan visar sig i de doserade väggarna och i de följare som kantar fönstren, den har också fått en sentida markering i den röda bladslinga som målats på den smala
taklisten. Väggarna är klädda med kilsågad, stående spontpanel, i koret med tydliga hyvelspår, å övriga väggar sågad eller planhyvlad yta. Hela kyrkan har ett fernissat trägolv. I mittgångens övre del och i korgolvet ligger infällda gravhällar från 1700-talets första hälft.
Kyrkans täta bänkhav med slutna kvarter väller ut i korsarmarna och fyller rummet. Bänkinredningen rekonstruerades i 1600-talsanda på 1950-talet, då sekelskiftets nygotiska, öppna bänkar revs ut. Koret ligger ett trappsteg ovanför långhuset och den liturgiska renässansinredningen är påkostad med rikt träsnideri och polykrom bemålning. Predikstol med ljudtak är snidad av Nils Fluur och ackompanjeras av en praktfull altartavla, i tidens anda indelad i tre etage med ett utsirat krön som här inte fått plats i sin fulla längd utan vinklats upp mot valvet. Altarrundeln är fyrkantig med spegelindelning målad i kontrasterande färger. På ömse sidor om altaret står psalmtavlor på fot, med rikt utsirade och förgyllda ramverk. Den sentida dopfunten är utförd i trä. Ovanför huvudingången i väster finns en orgelläktare med framskjutet mittparti som bärs upp av två runda träpelare. Orgelfasaden från 1755 är polykromt bemålad och har hört till en orgel från tidens ledande orgelverkstad , Gren och Stråhle. Piporna är karaktäristiskt grupperade som kolonner krönta av kungakronor.