KALLINGE KYRKA

Kyrkans planform utgörs av långhus med fullbrett kor, en något lägre och smalare utbyggnad för vapenhus och körläktare i öster samt sidoställt kvadratiskt torn i norr. Mot söder och väster finns suterrängvåning inrymmande sakristia och personalutrymmen. Kyrkan har inte traditionell västöstlig riktning för med koret i öster. Koret är istället beläget i väster, och huvudingången i öster. Murverken i tegel vilar på en grundmur av gjuten betong samt en sockel av kvaderhuggen och skråkantad granit. Fasaderna är slätputsade, enligt kyrkans underhållsplan med kalkbruk som delvis lagats kalkcement- och cementbruk och avfärgade med kalklimfärg. Taken utgörs av branta sadeltak utan taksprång, avtäckta med rött enkupigt tegel. Avvattningssystem i kopparplåt.

Huvudentrén i öster utgörs av en rakt avslutad pardörr med omfattning av granit som sitter i en djup korgbågig nisch. De svartmålade dörrbladen är klädda med stående locklistpanel. Locken har stora dekorativa spikhuvuden i smide och det mittersta är försett med ett litet snidat joniskt kapitäl med hjulkors. Dörrbladen har portklappar, gångjärn av 1800-talstyp och sparkplåt i koppar. Portalen flankeras av två lyktor i plåt. Ovanför entrén finns ett större fönsterparti som utgörs av tre höga och rundbågiga muröppningar var solbänkar är avtäckta med kopparplåt. De småspröjsade fönstren är indelade i tre på varandra stående lufter och har gultonat antikglas. Centralt i gavelröstet finns en smal mindre rundbågig muröppning i romansk stil. Öppningen är liksom den kvadratiska öppning som återfinns närmast nocken försedd med nät. Entrépartiets södra och norra fasader avslutas med en enkelt profilerad takfotsgesims. I nedre våningen återfinns i norr ett rundbågigt fönster och i söder ett liggande rektangulärt, båda av vitmålat trä, småspröjsade och med kopparplåtsavtäckta solbänkar.

Långhusets södra fasad bryts upp av tre stora rundbågiga och småspröjsade nioluftsfönster, varav det vid koret i väster är betydligt större än de övriga två och indelas vertikalt av murade och putsade partier. Material och bemålning lika tidigare beskrivna fönster. Mellan fönstren finns två grunda strävpelare som vilar på höga granitsocklar och är avtäckta med kopparplåt. Fasaden avslutas med samma enkla takfotsgesims som entrépartiet. Suterrängvåningen har ingångar i väster och öster genom svartmålade enkeldörrar med bladformade bandgångjärn. Den östra ingången till vaktmästeriet har spröjsat överljus och övre delen av dörrbladet är dessutom försett med frostat glas. Öster om dörren finns ett rektangulärt stående fönster medan sakristian i väster har ett liggande, lika det i vapenhusets sydfasad. Mellan strävpelarnas socklar finns ett större svartmålat fönsterparti vars tre småspröjsade lufter indelas av engagerade kannelerade kolonnetter vars kapitäl pryds av bladornamentik samt patriarkal- och hjulkors.

Västfasaden har två strävpelare lika de på södra fasaden. Intill den norra löper en utanpåliggande vitputsade murstock. I gavelröstet finns muröppningar lika östfasadens. I suterrängvåningen återfinns i sakristian i söder ett fönster lika det i sydfasaden. Mellan strävpelarnas socklar återfinns ingången till pannrummet genom en dörr utformad likt sakristians och norr om dörren ett fönster, även detta utformat likt sakristians. Norr om den norra strävpelaren finns ytterligare ett fönster vilket är mindre, kvadratiskt och utan spröjsning.

Norra fasaden har samma takfotsgesims som beskrivits tidigare. I väster finns ett rundbågigt fönster lika det i motsvarande position på sydfasaden. Centralt på norrsidan återfinns tornet, som har ingång i norra delen av östfasaden genom en dörr med snarlik gestaltning som sakristians. Söder om dörren närmast långhuset finns ett högt stickbågigt fönster om sex lufter som sträcker sig över de två nedre våningarna. Material och ytbehandling likt övriga fönster. I andra våningens övre norra hörn återfinns en mindre rundbågig muröppning som utgör ljusinsläpp åt torntrappan. En likadan öppning finns i lägre och mer central position på tornets norrfasad. Efter de två undre våningarna, där tornet ansluter till långhuset genom ett mindre sadeltak, kragar murverket in och planformen blir kvadratisk. Tredje våningen har högt placerade urtavlor i samtliga väderstreck utom söder, där det istället återfinns en smal rundbågig muröppning. Övergången till klockvåningen markeras med en enkelt utformad gördelgesims som bryts av de rundbågiga ljudöppningarnas sluttade och kopparavtäckta solbänkar. De invändigt placerade ljudluckorna i brunmålad plåt är bockade i ett rombiskt mönster och monterade på räls för automatiserad öppning i sidled. Torntaket utgörs av ett mycket flackt, närmast plant tälttak med centralt placerad smal spira, allt avtäckt med kopparplåt i skivtäckning. Spiran med hexagonal planform kröns av en kula och en kyrktupp.

I Ronneby församling hade sedan mitten av 1800-talet pågått en diskussion kring behovet av gudstjänstlokaler utanför Ronneby stad. 1894 uppfördes en kombinerad skolbyggnad och kapell i Möljeryd och tre år senare blev Kockums Jernverk tidigare utställningsbyggnad kapell i Kallinge. En växande befolkning, inte minst i Kallinge, medförde trots detta att diskussionen kring fler kyrkbyggnader fortsatte under det tidiga 1900-talet. Slutligen uppfördes parallellt tre distriktskyrkor i Kallinge, Bredåkra och Saxemara, samtliga efter ritningar av arkitekt Herbert Kockum och färdigställda 1939. Den malmöfödde arkitekten hade familjenamnet till trots tidigare mest varit verksam i Stockholm är utöver ett antal bostadsprojekt främst känd för att ha ritat ett 50-tal bensinstationer för Svenska BP.

Till de tre kyrkorna i Ronneby församling sägs Kockum ha hämtat inspiration från moderkyrkan Heliga Kors, vilket i både Bredåkra och Saxemara avslöjas redan av dess breda och rektangulära västtorn med sadeltak. I Kallinge kyrka syns inte samma omedelbara koppling till den medeltida stadskyrkan, istället är inslagen av nationalromantik och modernism, som även återfinns i Bredåkra och Saxemara, påtagligare här. Associationer till den romanska kyrkbyggnadstraditionen finns emellertid också, bland annat i de rund- och stickbågiga muröppningarna.

Kyrkan uppfördes direkt på berget och därmed delvis i suterräng. Den traditionella västöstliga riktningen för kyrkobyggnader, med koret i öster, frångicks av Kockum och planlösningen utgjordes istället av ett långhus med fullbrett kor i väster, ett lägre och smalare entréparti i öster samt ett sidoställt torn i norr. Kyrkorummet indelades av kolonner och gavs på så vis en treskeppig karaktär, med orgel inrymd i tornets bottenvåning och körläktare ovanpå vapenhuset. I suterrängvåningen åt söder inrättades sakristia och personalutrymmen.

Kyrkan har sedan uppförandet genomgått få förändringar. 1950 installerades elektrisk klockringning. En yttre restaurering utfördes 1964, då fasaderna i okänd omfattning putsades med Serponit, taken sågs över, avvattningssystem och avtäckningar i kopparplåt byttes ut mot nya i koppar, fönstren målades med oljefärg och portarna fernissades. Två år senare genomfördes en interiör restaurering efter program av Kommunernas Konsultbyrå i Karlskrona. Störst förändringar skedde i källarplan, där bland annat nya gjutna golv belagda med plastmatta tillkom liksom nytt dörrhål mellan sakristians vindfång och samlingsrummet. Kyrkorummets valv som sedan en tid haft synliga sprickor besiktigades, lagades och målades, liksom övriga ytskikt och fast inredning. Valven isolerades dessutom. På 1970-talet skedde ytterligare förändringar på källarplan då personalutrymmen med wc, dusch, omklädningsrum och förråd tillkom. Väntrummet norr om vapenhuset uppges i kyrkans båda underhållsplaner ha inretts på 1980-talet, med vilket sannolikt avses att det är vid detta tillfälle som det tidigare bårrummet med dörr i norrfasaden avvecklas och dörren ersätts av ett fönster. Som jämförelse sker samma typ av ombyggnad i Saxemara 1974 medan väntrummet i Bredåkra tillkommer 1987, och den nuvarande fönsterbågen med glaskassett och utanpåliggande spröjs skulle mycket väl kunna vara från 1980-talet. 1990 byts kyrkklockornas kläppar och tre år senare utförs ny fasadrestaurering, en tidpunkt som också kan vara aktuell för nyss nämnda fönsterbyte. Det oljeeldade uppvärmningssystemet ersätts år 2000 med fjärrvärme. Under perioden 20052014 har fjärrvärmen fått nytt styrsystem, ny trappa mellan tornets tredje och fjärde våning har tillkommit och den plåtlucka i väster som tidigare ledde till pannrummet har murats igen.

2016 renoverades samlingsrummet i suterrängvåningen och fick nytt möblemang. Samma år installerades brand- och inbrottslarm. Året därpå renoverades orgeln och avrinningsproblem kring ljudöppningarna åtgärdades genom att de automatiserade luckorna försågs smed nya, bredare räls. 2018 fick tornets urtavlor separata motorer. Vid inventeringen i april 2020 hade glas från en urtavla blåst in i tornrummet och gått sönder och strax därefter plockades samtliga urtavlor ned för renovering.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i öster nås vapenhuset där golvet är belagt med rektangulära kalkstensplattor, väggarna är vitputsade och taket utgörs av ett brunbetsat brädtak i furu på synligt bjälklag. Södra sidan upptas av en svängd trappa i ek som leder till körläktaren på övre plan. Utrymmet under trappan är inklätt med paneler i ramverkskonstruktion och genom en dörr nås trappan till suterrängvåningen. I norr finns ett väntrum med wc. Kyrkportens insida är utformad som fyllningsdörrar i ek med tre fyllningar i vardera dörrblad. Ett stort lås i smide från 1600-talet sitter på gångdörren. Mot kyrkorummet leder en pardörr med utformning enligt samma princip. Körläktaren en trappa upp är ett påtagligt stort utrymme med hög takhöjd. I öster utgör de tre stora rundbågiga fönstren ett rikligt ljusinsläpp som via en stor rundbågig muröppning förs vidare till kyrkorummet.

Kyrkorummet utgörs av långhuset och det fullbreda koret i väster, vilket har två steg högre golvnivå. Golven är belagda med samma typ av grå och röda kalkstensplattor som i vapenhuset. De öppna bänkkvarteren står på brunfernissade brädgolv. Väggarna är tunt putsade med synlig underliggande tegelstruktur och vitkalkade. I östra väggen flankeras dörren mot vapenhuset av nischer med terrakottareliefer av ronnebyfödde konstnären Wilhelm Gieseke framställande Ansgar och ärkebiskop Haquin Spegel från Ronneby. I korets västvägg finns nischer med gipsskulpturer av konstnären Arthur Johansson föreställande Biskop Egino och Maria med Jesusbarnet. De stora rundbågiga fönsterpartiernas innerbågar är vitmålade. Kyrkorummet täcks av nio vitputsade valv som förutom på konsoler i yttermurarna vilar på fyra kolonner i granit som delar in rummet i tre skepp. Korets centrala valv utgörs av ett stjärnvalv medan övriga valv är utformade som kryssvalv vars ribbor har rundad profil. De smärta kolonnerna saknar baser medan kapitälen, som har formen av trapetsoida cylindrar, är randmejslade och har de fyra evangelisternas attribut huggna i relief.

Korets sydvästra hörn inramas av ett räckverk i svarvat trä som kröns av kors och ljushållare. En svängd trappa i trä leder ner till sakristian i suterrängvåningen som har fiskbensparkett i ek och vitputsade väggar och tak. Rummet är bland annat inrett med ett enkelt altare samt bord, soffa och lösa stolar. I öster nås samlingsrum och personalutrymmen.

Tornets nedervåning som upptas av orgelläktaren avskiljs från kyrkorummet av en hög rundbågig muröppning och en sluten barriär i ek med rundbågearkad. Utrymmet nås via en tre steg hög trappa i väster, där barriär saknas. Golvet är belagt med lackad stavparkett i ek, väggarna är vitputsade och taket utfört likt i vapenhuset och på körläktaren. Under den lilla orgelläktaren som upptar tornets fulla bredd finns en vägg av paneler i ramverkskonstruktion med tapetdörr i nordöst, genom vilken tornentrén och torntrappan nås. Tornets övre våningar har putsade omålade väggar och taken utgörs av överliggande våningarnas bjälklag med brädgolv. Från andra våningen, vars golv är gjutet nås kyrkvindarna med takstolskonstruktion i furu och oputsade murverk i renässansförband. Kyrkorummets valv är liksom körläktarens plana innertak isolerade med mineralull. På tornets tredje våning finns kyrkans tornur medan klockvåningen på fjärde plan upptas av klockbocken i furu där kyrkans två klockor hänger.

Inredning och inventarier
Kyrkans fasta inredning och inventarier är som inte annat anges samtida med kyrkan och ritade av Herbert Kockum.

Altaret är ett blockaltare murat i oputsat tegel med altarskiva av slipad kalksten. Framför altaret finns ett mindre podium av trä på vilket är placerat två skinnklädda altarpallar.

Altaruppsatsen utgörs av en predella i ramverkskonstruktion, förgylld med grön fyllning. På predellan vilar altartavlan, en oljemålning av den framstående kyrkokonstnären Olle Hjortzberg i kraftiga kulörer med motivet Kristi förklaring. Målningen har rundbågig, profilerad och förgylld ram. På predellan återfinns ett bibelcitat i förgyllning kopplat till altartavlans motiv: HANS UTSEENDE FÖRVANDLADES INFÖR DEM:/HANS ANSIKTE SKEN SÅSOM SOLEN/OCH HANS KLÄDER BLEVO VITA SÅSOM LJUSET. / HERRE, HÄR HOS OSS GOTT ATT VARA! / MATT. 17:2,4

Altarringen i ek består av två fristående och mobila delar med knäfall åt söder och norr, medan axeln mellan altaret och mittgången är öppen. Den slutna barriären som är uppbyggd av profilerad panel svänger runt mot kyrkorummet där den avslutas av stolpar utformade som ramverkskonstruktioner i vars fyllningar framställs Kristusmonogram och kors.

Predikstolen i ek och furu tillverkades av skulptören Axel Wallenberg. På den polygonala korgens sidor är fem av sex fyllningar dekorerade med skurna och polykromt bemålade reliefer framställande Nattvarden, Getsemane, Kristus visas för folket, Golgatavandringen samt Korsfästelsen. Det rundade understycket vilar på en kannelerad oktagonal fot. Predikstolen är placerad intill den sydvästra kolonnen och nås från koret via en fem steg hög trappa med barriär i ramverkskonstruktion.

Dopfunten i krysshamrad granit är tillverkad av Fondells stenhuggeri i Bräkne-Hoby. Den runda cuppan pryds av godronnering eller stiliserade blad i högrelief. Fot och skaft är cylinderformade, det senare med har vulst nedtill och en rak list i anslutning till cuppan. Till dopfunten hör ett lock i brons med en skulptur föreställande Johannes döparen, gjutet av Ystads metallindustri efter modell av Wilhelm Gieseke.

Den öppna bänkinredningen i ek som flankerar mittgången har ryggar i ramverkskonstruktion och sittbänkar med stoppade dynor klädda i grönt tyg. De rektangulära gavlarna med sockellist och profilerad överliggare pryds mot mittgången av fält med kristna symboler som kalk med strålglans, lammet med korsfanan, brinnande hjärtan, Kristusmonogram och olika former av kors i relief. Mot sidogångarna har gavlarna enkla speglar med överliggande tandsnittsfris. Av inventeringen och dess fotografier från 1958 kan man dra slutsatsen att gavlarna ursprungligen hade omvänd placering, med relieferna mot sidogångarna. Bänkinredningen har således omdisponerats eller byggts om vid okänt tillfälle, möjligen i samband med de omfattande arbetena 1966. Bänkar har dessutom tagits bort i flera omgångar, kring det främre kolonnparet, kring predikstolen och kring den bakre södra kolonnen. Borttagna bänkar finns idag på körläktaren. Bänkarna har fotstöd, psalmbokshyllor och klädkrokar. I koret står två korbänkar i ek vars ryggstöd och sittbänkar har snidad och skuren dekor i form av bladslingor och druvklasar. Sidostyckena med svängda former pryds av inskriptionen KALLINGE KYRKA 1938. Bänkarnas sniderier, såväl de i långhuset som de i koret, är utförda av bildhuggaren P.E. Olsson.

Orgeln med 20 stämmor är tillverkad 1988 av A. Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Spelbordet är placerat på golvet medan orgelfasaden med sina runda och kvadratiska pipor i metall och trä upptar såväl hela tornets bredd som hela orgelläktaren. Den brunbetsade fasaden med detaljer i mörkgrönt är uppbyggd av ett större rektangulärt och genombrutet mittparti som flankeras av sidotorn med pipor i trappformation utmed tornväggarna och kröns av asymmetriska pipfält. Centralt inramar ett profilerat ramverk förgyllda rundbågar och halvcirklar i asymmetriska mönster mot grön botten.

Kyrkans två kyrkklockor är gjutna 1897 och 1938, till kapellets respektive kyrkans uppförande. Den förstnämnda hängde tidigare kapellets fristående klockstapel och är rikligt dekorerad med bland annat bladfriser, vinrankor, tuppar samt ett porträtt av Oscar II. Den senare klocka är gjuten av M&O Ohlsson i Ystad och skänktes av fru Selma Trotz, vilket en inskription mellan två repstavar gör gällande.

Kyrkan bevarar i mycket stor utsträckning fast inredning och inventarier från tiden för uppförandet. Föremålen är som del av den välbevarade helhetsmiljön av högt kulturhistoriskt intresse. Av särskild betydelse är de tidigare beskrivna relieferna och skulpturerna samt belysningsredskap som takkronor, ljusplåtar och exteriöra lyktor.