Interiör
Genom kyrkans huvudentré i öster nås vapenhuset där golvet är belagt med rektangulära
kalkstensplattor, väggarna vitmenade och taket klätt med brunlaserad panel. I
sydvästra hörnet finns en senare adderad städskrubb vars regelväggar är vävklädda och
vitmålade. Ytterportens insida utgörs av brunådrade fyllnadsdörrar, där de nedre speglarna
täcks av sparkplåtar. Liknande pardörrar men utan sparkplåtar och rundade hörn
leder in mot kyrkorummet i väster, medan enkeldörrar i söder leder till läktartrappan
och i norr mot RWC. I vapenhuset finns ett votivskepp och en äldre kyrkklocka.
Kyrkorummets golv, där korets nivå är två steg högre än i långhuset, är liksom i vapenhuset
belagt med kalkstensplattor. De båda bänkkvarteren står på brunfernissade
furugolv. Under läktaren där bänkrader avlägsnats är furugolven endast lackade.
Väggarna är vitmenade liksom det treskeppiga kyrkorummets valv som förutom på
konsoler i yttermurarna vilar på kraftiga och enkelt utformade pelare med oktagonalt
tvärsnitt. Korets centrala valv utgörs av ett stjärnvalv medan övriga valv är utformade
som kryssvalv vars ribbor har rundad profil. Greppet med ett stjärnvalv och i övrigt
kryssvalv hade Kockum också använt i kyrkorna i Kallinge och Bredåkra och sägs vara
inspirerat av Heliga Kors kyrka i Ronneby. Mittskeppet avslutas vid altaret i väster
med en invändig absid. Fönstrens lösa innerbågar är spröjsade likt ytterbågarna och
målade i bruten vit kulör.
I öster ansluter långhuset till orgelläktaren genom en rundbågig valvöppning med en
barriär med helfranska fyllningar i ek. Läktaren, vars undersida är klädd med samma
brunlaserade panel som taket i vapenhuset, nås via en svängd trappa i vapenhusets
sydöstra hörn. Golvet är belagt med röd heltäckningsmatta, väggarna vitmenade och
taket utgörs av utgörs av ett gjutet vitmålat betongbjälklag. Utmed norra väggen leder
en trappa i trä till klockvåningen, där betonggolvet är obehandlat och väggarna putsade
och vitmålade med mineralisk färg. Centralt i rummet står klockbocken i furu, där
en smal och hög stege leder upp till en liten lucka i betongbjälklaget och tornvinden. I
väster leder en dörr till kyrkvinden med cuprinolbehandlad takstol och isolerade valv.
Till sakristian norr om koret leder en rakt avslutad murverksöppning med rundade
övre hörn in till en kammare där ett litet kvadratiskt fönster i väster är försett med en
blyspröjsad glasmålning med madonnan och barnet-motiv. Sakristian öster om kammaren
har vitmenade väggar, brunlaserad takpanel och golv täckt av en grön heltäckningsmatta.
I anslutning till rummet, som är möblerat med bord, lösa stolar och ett enkelt bordsaltare
finns wc, förråd och hall. På södra väggen finns en piscina i mässingav en typ som är vanligt
förekommande i blekingska kyrkor.
Inredning och inventarier
Kyrkans fasta inredning och inventarier är om inte annat anges samtida med kyrkan och ritade
av Herbert Kockum. Merparten av träföremålen är tillverkade av Emmaboda snickerifabrik.
Altaret är ett blockaltare murat i rött tegel med altarskiva av polerad kalksten.
Över altaret hänger ett medeltida altarskåp, en triptyk med skurna och snidade skulpturer
i ek av tyskt ursprung daterad till senare delen av 1400-talet. I corpus framställs
Jungfru Marias himmelska kröning med fadern och sonen på var sida, troligen flankerade
av S:t Martinius och S:t Laurentius. I flyglarna finns mindre framställningar av
de tolv apostlarna. Altarskåpet är delvis bemålat i rött och blått mot förgylld botten.
Triptyken inköptes till Sillhövda gamla kyrka från Torhamns kyrka 1776. 1842 ersattes
det av ett träkors och placerades i klockstapeln innan det 1902 flyttades till Blekinge
museum. 1924 fick Fridlevstads församling tillstånd att sätta upp altarskåpet i sin
kyrka. I samband med den nya kyrkans uppförande begärde emellertid Sillhövdaborna
tillbaka sitt altarskåp, vilket efter vissa stridigheter till slut kom att genomföras.
Altarringen i ek har halvellipsoid form och utgörs av stående profilerad panel med
klarlackad överliggare. Centralt framställs ett förgyllt kristusmonogram flankerat av
grönmålade palmblad i skuren relief. Knäfallet är stoppat och klätt med röd sammet.
Predikstolen i ek är placerad invid långhusets nordvästra valvpelare och nås från koret
via en inklädd trappa. Såväl korg som fot har oktagonal planform. Korgens sidor är
uppbyggda som ramverkskonstruktioner av vilka fem pryds av skulpturer föreställande
Moses, Jesaja, Kristus, biskop Egino samt Olaus Petri. Över skulpturerna, som är utförda
av skulptören Erik Sand, löper ett band av skuren och förgylld fiskblåseornamentik
under en förkroppad underliggare.
Dopfunten i krysshamrad granit har rund cuppa med inskriptionen LÅT BARNEN
KOMMA TILL MIG och S:t Georgskors i högrelief. Skaftet pryds av en vulst i form
av en repstav och den runda foten är enkelt profilerad.
Den öppna bänkinredningen i lackad ek som flankerar mittgången har gavlar och ryggstöd
i ramverkskonstruktion, de förstnämnda i helfranskt utförande, samt sittbänkar med stoppade dynor klädda i rött tyg. Bänkarna har fotstöd, psalmbokshyllor och klädkrokar. Utöver de två kvarteren i långhuset finns även bänkrader i koret, vända mot altaret. Under läktaren har bänkrader tagits bort.
Orgeln med 17 stämmor fördelade på två manualer och pedal är tillverkad av orgelbyggare
John Grönwall i Lilla Edet och installerades i kyrkans 1953. 1965 byttes en stämma ut.
Fasaden är enkelt utformad, med tre pipfält stående på en ramverkskonstruktion målad i vitt grått.
Kyrkans två kyrkklockor i malm är båda gjutna 1830 i Jönköping av E. Lundqvist och A.M. Rönnblom och hängde tidigare i klockstapeln. Utöver inskriptioner pryds klockorna av akantus- och blomsterornamentik samt bevingade änglahuvuden. I vapenhuset står en äldre kyrkklocka i gjutjärn från 1773 som enligt uppgift i kyrkans underhållsplan ska ha sålts 1830 men återköpts 1945.
Kyrkan bevarar i stor utsträckning fast inredning och inventarier från tiden för uppförandet. Föremålen är som del av den välbevarade helhetsmiljön av högt kulturhistoriskt intresse. Detta gäller inte minst belysningsredskapen, där mässingslampetterna och merparten av ljuskronorna är ritade av Kockum. Här finns även ljuskronor i malm och kristallkronor från 1800-talet liksom ljuskronor av trä från 1700-talet som räddades ur den gamla kyrkan, vilket möjligen också är fallet med de äldre psalmnummertavlor
som återfinns i koret. Kulturhistoriskt intresse tilldrar sig även ett golvur i trä av 1700-talsmodell samt ett
antal äldre målningar, däribland den gamla kyrkans altartavla framställande nedtagandet av Kristus från korset som hänger på orgelläktaren.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
