NORDERÖ KYRKA

Kyrkobyggnaden är en av de bäst bevarade medeltida kyrkorna i Jämtland. Den består av ett rektangulärt långhus med en mindre sakristia i öster och vapenhus i väster. Långhuset och nuvarande sakristian, som ursprungligen utgjorde kor, uppfördes som en raksluten korkyrka under 1100-talets senare del. Dessa delar är murade av kalk- skiffer och kvartsitblock.

Takkonstruktionen över både långhuset och koret är bevarade sedan byggnadstiden. Dendrokronologiska prover ur takkonstruktionens virke har gett dateringar mellan år 1168 och 1171. Dateringarna innebär att kyrkan bör ha uppförts som tidigast under 1170-talet. En stor del av de spräckta brädorna i undertaket är också ursprungliga vilket är mycket ovanligt. Dessa är nämligen bearbetade med s.k. sprätthuggningsteknik, en teknik som endast är känd före 1300-talet. Den innebär att brädorna som är spräckta ur en rundstock har bearbetats med yxa längs med veden i band. I samband med en omläggning av spåntaket 2002-2003 undersöktes undertakets brädor närmare på korets norra sida, vilket ledde till slutsatsen att kyrkan haft fyra olika taktäckningar av spån sedan byggnadstiden. Mellan 1909 och 2002 var spånen sågade, men vid omläggningen 2002 täcktes taken på nytt med näbbformade spån av 1700-talstyp med handspjälkad yta.

Murarna är vitputsade. Nuvarande spritputs är från 1939 års restaurering men i fönstersmygarna syns äldre släta putslager. Långhuset har två rundbågiga fönsteröppningarna mot söder och två mot norr. I dessa sitter fönster med tresidig avslutning som är målade ljust gröna. Sedan 1653 ligger kyrkans ingång i väster. Ett timrat vapenhus uppfördes då mot västväggen. Dagens vapenhus är byggt 1939 i tegel.

Under medeltiden utgjordes ingången till kyrkan av en 1,45 m bred sydportal i långhuset. På södra långhusväggen fanns även en fönsteröppning högt upp på väggen. I koret fanns ett fönster i östmuren. Dessa fönster är igenmurade men har markerats i putsen. I sakristian har man vid ombyggnadsarbetena 1984 tagit fram rester av senmedeltida kalkmålningar på nordväggen. Målningarna dateras på stilistiska grunder till sen medeltid, kanske 1500-talets första decennier. Målningarna ansluter väl till en nisch i nordmuren vilket borde innebära att nischen fanns där under medeltiden. Troligen har det varit ett sakramentskåp. Bredvid nischen syns resterna efter ingången till den medeltida sakristian som antagligen var timrad och låg norr om koret.

Golvet i kyrkan bestod under medeltiden av kalkstenshällar och längs norra, västra och södra väggarna har man vid utgrävningen i samband med ombyggnadsarbetena 1984 funnit rester efter vad som kan vara väggfasta stenbänkar. Mellan långhuset och det medeltida koret fann man i golvet resterna efter den smala triumfbågen.

Under 1700-talet förändrades kyrkan delvis både ut- och invändigt. En ny sakristia av trä uppfördes norr om koret 1762. Senare på 1780-talet ledde Pehr Olofsson i Dillne en större ombyggnad av kyrkans exteriör och interiör som ännu präglar kyrkobyggnaden. Då avskildes koret från kyrkorummet och inreddes till sakristia. Triumfbågen ombyggdes antagligen genom att öppningen förminskades och en dörr insattes. Sannolikt hade triumfbågen i ett tidigare skede förstorats till korets hela bredd. Den timrade sakristian revs och virket användes till att bygga ett nytt vapenhus i väster, som ersättning för vapenhuset från 1653. Två större rundbågiga fönster togs upp på södra långhusväggen, samt ett fönster i den nya sakristian. Invändigt ombyggdes taket till ett spegelvalv med en plafondmålning inom profilerad ram centralt placerad. Taklisten utformades till den för Pehr Olofsson karakteristiska kullisten.

I kyrkorummet finns idag främst inredning från två perioder, det sena 1700-talet och 1930-talets historicerande ombyggnad och renovering efter förslag av bland annat länsantikvarie Erik Festin. Pehr Olofssons spegelvalv med dess kullist och plafondmålning är bevarat. Altaruppsatsen inköptes i samband med Olofssons ombyggnad på 1780-talet från Brunflo kyrka och placerades framför den medeltida triumfbågen. Altaruppsatsen är ursprungligen tillverkad 1695 och uppvisar stilistiska drag från senrenässansen och den tidiga barocken. Den är uppbyggd av tre etage som avsmalnats uppåt. Färgsättningen går i blått, rött, guld och silver. Predikstolen som sitter på södra väggen tillverkades på 1730-talet för kyrkan och bemålades 1737. Den svagt volutformade predikstolskorgen utsmyckas av snidade blomsterrankor och är bemålad med puttis. Dopstället som är placerat i koret är snidat i trä och har en för Jämtland ganska vanlig modell. Vridna kolonetter bär upp överrede som inramas av änglahuvuden. Här placeras dopskålen. Läktaren inköptes 1758 från Ovikens kyrka och sträckte sig från början både längs västra och norra väggen. Den har byggts om både 1860 och 1939 och täcker idag endast västväggen.

Vid två renoveringar, 1859-63 och 1902, förändrades interiören från 1780-talet radikalt. 1860 togs de två fönstren på norra väggen upp och den fasta inredningen vitmålades medan detaljer förgylldes. 1902 byttes bänkinredningen ut mot öppna bänkar som brunådrades och taket försågs med en dekormålning. Allt detta avlägsnades på 1930-talet, vilket innebär att kyrkans inre idag helt präglas till både färgsättning och utformning av 1939 år renovering. Då togs den äldre inredningens färgsättning togs fram och konserverades eller återskapades. Den slutna bänkinredningen med 1600-talsinspirerad plattskärningsdekor härrör helt och hållet från 1939. Den avsågs bättre överensstämma med den äldre inredningen och fick en färgsättning i linje med den blå färgskala övrig inredning uppvisar. Orgelns historiserande fasad byggdes 1953.

Kyrkans interiör renoverades senast 1984 som en följd av rötskador i golvbjälklag och golv. Detta byttes ut och samtidigt utfördes en arkeologisk utgrävning i kyrkan. I samband med att de putsade väggarna rengjordes framkom det senmedeltida kalkmåleriet i dagens sakristia.

Kyrkobyggnaden är en av de bäst bevarade medeltida kyrkorna i Jämtland. Den består av ett rektangulärt långhus med en mindre sakristia i öster och vapenhus i väster. Långhuset och nuvarande sakristian, som ursprungligen utgjorde kor, uppfördes som en raksluten korkyrka under 1100-talets senare del. Dessa delar är murade av kalk- skiffer och kvartsitblock.

För mer historik se exteriör & interiör beskrivning.