LITS KYRKA

Interiören har påtagliga moderna inslag men kyrkorummet kan samtidigt sägas uppvisa en välbevarad nyklassicistisk kyrkoinredning av mycket hög kvalitet. De putsade väggarna har en ljust grå bröstning i höjd med fönstrens nederkant. Över denna är väggarna jämt vitgrå. Mellan de rytmiskt placerade fönster- och dörrnischerna finns svagt markerade putsfält. Taket är ett tunnvalv klätt med längsgående ljust grå originalbräder och reser sig ovan en diskret enfärgad taklist. Ett påspikat ramverk ger en blåmålad plafond med fem enkla takrosetter som målats med stark gulockra.

Orgelläktaren är av den i Jämtlands län dominerande typen med framskjutande mittparti och med en sluten barriär med kolonnettavdelade gråmarmorerade fyllningar varav mittspegeln är dekorerad med fiol, trumpet och harpa samt bok. De sexton kolonner och två halvkolonner som bär upp läktaren är marmorerade i en ljust grön ton mot ljus botten och har gyllene baser och korintiska kapitäl. Orgelfasaden från 1856 är ritad av den framstående arkitekten Johan Fredrik Åbom och är tidstypisk och välhållen. Den har ett högt och brett mittpartiet med två smalare, avrundade och framspringande sidorisaliter.

Edlers son Jonas har förfärdigat merparten av originalsnickerierna i kyrkan och predikstolen och altaruppsatsen är av yppersta klass. Tillsammans med Sundsvallsmålaren Jonas Wagenius skapade han en barockartad prakt i kyrkorummets främre del som står i stark kontrast till den gustavianskt svala arkitekturen. Predikstolen med sin kraftigt svängda rokokokorg har en sedvanlig sluten trappa med marmorerade fyllningar. Korgen är prydd med klassiska dekorer som pinjekotte, akantusblad och äggstav. Fyllningarna är som brukligt vid tiden prydda av lätt tydbara teologiska symboler som kalk och nummertavlor. Det som gör predikstolen i Lit unik är att vid sidan av ett snidat draperi mellan korg och ljudtak har Wagenius målat såväl drapering som skenarkitektur med rent klassiska element. Ljudtaket är av baldakintyp med tofsar och krön av ett kors omslingrat med törne.

Altaruppsatsen är magnifik med en förgylld ängel vid ett kors med törnekrans och svepeduk. Korset står på ett stenskravel framför en öppning i uppsatsen varigenom korväggens målade skenarkitektur framträder. Det genombrutna fältet kröns av snidade och förgyllda attribut som segerfana, lagerkrans och en bok med insegel, förbundsarken. En Jahvetriangel med tre änglahuvuden i ett moln framför en stor strålsol avslutar uppsatsen uppåt. Entablementet under är brutet uppburet av förkroppad halvkolonner med flankerande pilastrar med korintiska kapitäl. Skenarkitekturen är kraftfull och har ett stort djup tack vare den arkitektur med kolonnader och triumfbågmotiv som syns genom altaruppsatsen och som föreställer den heliga staden. En pilaster på var sida är kannelerad i puts och fortsätter i trä i taklisten. Dorisk ordning men pelarna som målats vid sidan är av mer fantasityp. Altaruppsatsens strålsol omgärdas av ett målat bågmotiv där putti håller upp den blå draperingen.

Altarringen är sluten och har en form som korresponderar mot läktarbarriären och de främre bänkarna. Mittpartiet har en barockartad akantusornamentik. De marmorerade fälten har troligen endast kompletterats med turkosgrönt 1971. Marmoreringen harmonierar med det ursprungliga altarbordet. Jonas Edler har även snidat dopängeln med rikt draperad dräkt som här liksom i många andra jämtlandskyrkor ersätter dopfunten.

I mångt och mycket präglas samtliga utrymmen av den genomgripande restaurering som företogs 1971 efter ritningar av arkitekten Georg Rudner. Rudner förnyade kyrkan på en rad punkter och lät samtidens ideal synas väl samtidigt som han försökte återställa ursprunglig färgsättning i kyrkorummet. I kyrkorummet märks Rudners insatser från 1971 genom det slipade och lackerade originalgolvet och de moderna mässingslampetterna, samt av den skarpt turkosgröna färg som sägs vara den ursprungliga kulören på snickerierna och som nu åter målades på altaruppsats, altarring, läktarbarriär, predikstol och bänkinredning. Bänkkvarteren är fyra då en tväraxel leder från sydingången. De är slutna mot mittgången men öppna utåt ytterväggarna medan de mot koret är svängda. Bänkraderna blev färre 1971 dels genom läktarunderbyggnaderna, dels genom att raderna urglesades men de har kvar ursprungliga delar.

Koret har förhöjt golv och är möblerat med en kororgel från 1970-talet. Kor- och kyrkvärdsbänkar bildar ett slutet kvarter i det sydöstra hörnet och det finns en bänkrad i det nordöstra. Två ovala nummertavlor anskaffade 1856 står på podier vid bänkarna. På norrväggen hänger en modern ikon och en snidad version av nattvarden, skulpterad 1938 i ek.

Mest genomgripande blev förändringarna i sakristian, vapenhuset och i kyrkorummets bakre del där läktarunderbyggnader uppfördes. Nya väggar och dörrar utfördes av omålad eller svagt laserad furu och tydligast visar sig detta ideal i den norra läktarunderbyggnaden där brudkammaren gavs en enhetlig gestaltning med blyspröjsade fönster och rader av smidda spikhuvuden. Den södra läktarunderbyggnaden fungerar som kapprum och är öppen ut mot den hall som bildas mellan de två flankerande läktarunderbyggnaderna. Hallen uppfattas som ett eget utrymme som domineras av de från bänkraderna friställda kolonner som bär upp läktaren och av målad skenarkitektur från byggnadstiden på västväggen.

På läktarunderbyggnadernas panelväggar sitter en bänkdörr från den äldre kyrkan, en nummertavla i rokoko och en skiss över den gamla kyrkan samt ett oljetryck. Den främsta av inventarierna från den äldre kyrkan är emellertid den vackert och kraftfullt marmorerade dörr som bildhuggaren Johan Edler d. ä. i Lockne tillverkade 1761 och som hänger som en altartavla ovanför det sentida dopaltare som står uppställt vid korets sydvägg.

I vapenhuset tillskapades ett yttre vindfång med glasade furudörrar och två toaletter installerades på ömse sida om det inre vindfånget. Detta hade försetts med klassicistiska glasade dubbeldörrar vid en tidigare restaurering 1915. 1915 års restaurering som också inneburit en ommålning av interiören genomfördes efter förslag av Carl Alfred Danielsson-Bååk och bevarade inslag härifrån är vid sidan vindfånget i vapenhuset ett monumentalt dito av trä vid sydportalen och en förlängning av korgolvet. Mellan dessa två restaureringar gjordes också en insats 1947 då den för kyrkliga uppdrag ofta anlitade länsarkitekten Gösta Rollin låg bakom en ommålning av interiören, installation av elektrisk belysning och modifiering av bänkinredningen.

Ingången till sakristian är belägen bakom altaruppsatsen. Rummet präglas av en väldig takhöjd med panelklätt spegelvalv ovan en kraftig taklist och av fullstora fönster i norr och söder. Väggarna är putsade i en ljust gulgrå ton med något mörkare bröstning. Mot östgaveln är en öppen spis uppmurad. I övrigt är moderna funktioner och material påtagliga med två låga inbyggnader med pentry och elcentral samt skåpsinredning av obehandlad furu. Golvet lades om med rött golvtegel när man vid 1971 års arbeten tog upp en ny entré i söderfasaden. Till ingången leder en hall med klädhängare och toalett.

Ritningarna till Lits kyrka började utarbetas 1779 av sonen till den skicklige stiftsbyggmästaren Daniel Hagman, Petter Hagmansson. Hagmans gesäll Simon Geting upprättade ett nytt och endast lätt ändrat förslag 1792 vilket justerades något innan det godkändes av Överintendentsämbetet. Som så ofta uppfördes kyrkobyggnaden ej helt efter ritningarna, vilket tydligast märks i tornhuvens lägre form och de tillagda urtavlorna, men även vid sydportalen. För den mångtaliga församlingen restes ett stort murat nyklassicistiskt tempel med långhus, en sakristia i korets förlängning samt västtorn med lanternin. Den storslagna exteriören är i stort intakt. Ändringar som vidtagits är att en dörr upptagits i södra sakristimuren och att de ursprungligen rusticerade hörnkedjorna sedan 1915 är slätputsade. På 1930-talet byggdes en transformatorstation i anslutningen mellan norra långhusväggen och den smalare sakristian och koppar har med början på 1830-talet lagts på tak och klätt portar.

Långhuset täcks av ett flackt sadeltak och sakristian av ett valmtak. På taknocken mellan långhus och sakristia reser sig en spira med en förgylld tupp. Vid bytet av takmaterial under den senaste restaureringen av exteriören 1987 av K-konsult, Frösön, har kyrkan hängrännor och snörasskydd. Murarna är ovan en låg svart sockel slätputsade och avfärgade i ljusgult med vita lisener och putsdetaljer, en färgsättning som behölls vid putsarbeten 1987. Det i förhållande till långhuset smalare tornet i väster har en entré i en rundbågnisch på gaveln. Tornhuven som tar vid efter ett fint profilerat listverk har svängda takfall åt fyra håll. Lanterninen i ljust bemålat trä kröns av en korsglob.

Fönstren är rytmiskt placerade i stora rundvälvda öppningar med markerade slutstenar som går upp till takfot och är fullstora även i vapenhuset och sakristian. Karmar och bågar är vitmålade. Långhusets sydportal har en stram nyklassicistisk omfattning med rakt entablement uppburet av stiliserade konsoler och den kröns av ett lunettfönster.