Kolåsens kapell

Kyrkobyggnaden består av ett rektangulärt kyrkorum med kor, en vidbyggd mindre sakristia i öster samt torn i väster. Ingång sker genom tornet. Kyrkan är byggd i trä med dubbla plankväggar och mellanliggande fyllning.

Ritningen till Kolsåsen lappkapell upprättades 1844 av länsbyggmästare D. Andersson. Bygget av den nyklassicistiska byggnaden påbörjades två år senare med lapplänsman Anders Hållström som entreprenör. Under samma period i mitten av 1800-talet togs fler initiativ från statligt håll till kapellbyggen för den samiska befolkningen. Det behövdes gudstjänstlokaler både för samerna och för den växande del av befolkningen som bröt ny mark och blev bofasta i de tidigare obebyggda trakterna av norra Sverige. Kappellet stod sannolik färdigt i augusti 1847. 1849 övertog man en äldre inredning från Alsens kyrka. Kapellet invigdes 2 september 1851, samtidigt med den nedanför liggande begravningsplatsen. Kapellet är byggd efter Anderssons ritning. Den enda märkbara avvikelsen från ritningen är att rundfönstret på tornets södra och norra fasad uteslutits. Kapellets exteriör är välbevarad med undantag av bytet av panel 1940. Den nuvarande panelen verkar dock återgå till den ursprungliga panelen.

Kyrkorummet täcks av ett flackt femsidigt tunnvalv. Taket består av längsgående brädor med fallande bredder. Det är vitmålat. Väggarna är klädda med omålad stående lockpanel. Golvet är ett obehandlat skurgolv med breda plankor. Det finns gröna gångmattor som lämnar stora delar av golvet synligt. Kyrkans inredning inköptes 1849 från Alsens gamla kyrka. Den består av en reducerad altaruppsats från 16-1700-talet. Altaruppsatsen är av barocktyp och uppbyggd av tre våningar med scener ur Kristi passionshistoria. Den liknar i sin uppbyggnad och stil andra bevarade altaruppsatser från slutet av 1600-talet som tillverkats lokalt i Jämtland. Den slutna altarringen med barock svängd form har årtalet 1757 skrivet på den ovala mittspegeln. Den är marmorerad i grått, blått, grönt och rött. Invändigt är altarringen rödmålad. Knäfallet är av rött tyg. Predikstolen på norra väggen är utsmyckad med plattskärningar och är från 1656 enligt en inskription. Den är fyrsidig men det finns inga fristående figurer i de fyra bågmotiven. Predikstolen kan vara ett arbete av Pehr Iffuarsson.

I kyrkorummet finns ingen läktare. Den forna läktarbarriären som köptes från Alsen användes till att börja med som bänkskärm i koret men har senare satts upp som prydnad på västväggen över ingången. Barriären delas upp i sex delar med hjälp av vridna kolonetter. I varje del är skulpterade, fristående figurer som antagligen avbildar evangelister, inkomponerade i en rundbåge. Figurerna är troligen utförda av Jöns Hedin 1732. I kyrkorummet finns 16 bänkar inom två slutna bänkkvarter på var sida om mittgången. Enligt uppgift i kyrkans räkenskaper inköptes 18 bänkar så kanske inräknas de två korbänkarna. Bänkkvarterens utsida är målad i en blågrå kulör, de rombiska speglarna är marmorerade lite ljusare. Bänkarna är numrerade och under en nuvarande numrering syns den äldre numreringen. Invändigt är bänkarna ej målade. På den södra korbänken finns en nummertavla. Den har blå marmorering. Korbänken på norra väggen skiljer sig från övriga bänkar i sin träskärning på bänkfronten. Den har plattskärning i ett bågmotiv liknande predikstolen. I koret finns ett litet orgelharmonium.

I vapenhuset leder en trappa upp i tornet till höger om ingången. I vapenhuset är lockpanelen vitmålad. Sakristian har stående omålad lockpanel och obehandlat trägolv. Dörren till sakristian är belägen bakom altaruppsatsen.

Kapellet har sedan byggnadstiden genomgått två större restaureringar som påverkat dess utseende. I början av 1900-talet byggdes exteriören om och försågs med liggande pärlspåntpanel. Det finns både foton som visar den äldre stående lockpanelen och beskrivningar från restaureringen på 40-talet som omtalar att originalpanelen fanns kvar under pärlspånten. På 1940-talet valde man att åter förse kapellet med stående lockpanel. Invändigt hade kapellet också liggande panel av pärlspånt fram till 40-talet. Det är okänt hur originalbeklädnaden av kyrkorummet såg ut, men vid restaureringen valde man att sätta upp den obehandlade stående lockpanelen som sedan dess täckt väggarna.

Kyrkobyggnaden består av ett rektangulärt kyrkorum med kor, en vidbyggd mindre sakristia i öster samt torn i väster. Ingång sker genom tornet. Kyrkan är byggd i trä med dubbla plankväggar och mellanliggande fyllning. Det är torpargrund. Sockeln är av kallmurad natursten. Utvändigt är väggarna täckta av en stående vitmålad lockpanel. Den är inte ursprunglig utan sattes dit vid en restaurering omkring 1940. Panelen är inte hyvlad. I byggnadens hörn går en form av bjälke ned från takutsprånget, kanske för att stabilisera konstruktionen. Samtliga tak är belagda med sågat spån. Det är sadeltak över långhuset och över sakristian. Tornet bär en lanternin med tälttak som kröns av ett kors.

Långhuset har tre fönster mot vardera söder och norr. Sakristian har också ett fönster mot söder och norr, liksom vapenhuset i tornets bottenvåning. Fönstren har en tresidig avslutning och har två kopplade fönsterbågar som är småspröjsade. De är målade vita utvändigt. Sannolikt är även fönstren tillverkade vid restaureringen på 1940-talet. De gamla fönstren ligger på vinden. På tornet finns även ett runt fönster ovanför ingången i väster och rundbågiga ljudluckor av trä i alla väderstreck. Ljudluckorna är målade röda. I lanterninen finns också rundbågiga öppningar med röda luckor av trä. Mot väster är en klocka målad på luckan. Dörren in till kyrkan är av trä med fiskbensmönster. Den har en tresidig avslutning lika fönstren och är målad röd liksom ljudluckorna.