HÄLLESJÖ KYRKA

I kyrkorummet finns idag en blandning av originalinredning från byggnadstiden och inredning från den genomgripande omgestaltningen på 1920-talet. Arkitekt Nordenskjölds avsikt var att med utgångspunkt i 1850-talets nyklassicistiska inredning som i sin stil anknöt till det sena sjuttonhundratalet, skapa ett mer konsekvent kyrkorum med sjuttonhundratalskaraktär. De förändringar som gjordes är främst ett uttryck för den samtida trenden att hämta inspiration i egyptisk och byzantinsk konst. De figurativa målningarna och bibelspråket i innertaket utfördes av Gabriel Strandberg i en byzantiniserande stil. På de nedre åtta stora fälten ses evangeliska motiv. På de övre mindre fälten Moses, profeterna, evangelisterna, Martin Luther och Olaus Petri. Strandberg utförde också den nya altartavlan, medan Nordenskjöld gjorde den historiserande omramningen.

Den ursprungliga dekoren i kyrkorummet utgjordes av målade smala festonger på väggarna i centralrummet, samt målade kasetter med stora rosetter i taket. Korväggen utsmyckades av en på duk målad väggdekoration med skenarkitektur och draperimålning och framför den centrala nischen i muren stod altaruppsatsen bestående av ett kors med törnekrans och svepeduk. Alltsammans var gjort av Göran Sundin 1852-53. Predikstolen vid en av pelarna är ej utbytt utan utfördes av Salomon Hägglöf från Häggenås 1848.

Den slutna bänkinredningen och läktarna kring fem av rummets sidor är också samtida med kyrkan. Orgelfasaden byggdes 1850 av Johan Gustaf Ek från Torp. Bänkinredningen moderniserades dock 1921-23. Bänkar togs bort i koret, nya bänkar sattes upp längs med väggarna och sidogångarna breddades. Kyrkans interiör gavs också en ny rosa, brun och grön färgsättning. De två pelarna som bär upp den framskjutande läktarbarriären omgestaltades i en egyptiserande klassicism. Kaminerna borttogs och ersattes med värmeledning och pannrum under koret.

1972 restaurerades kyrkan åter efter ritningar av arkitekt Lars Åkerlund. Murarna omputsades och plåtarbeten utfördes. Sakristian byggdes om med bl.a. ett sänkt mot fönstret tredelat valv och nya biutrymmen. Separat ingång till sakristian togs upp. I kyrkans interiör avlägsnades pelarnas marmoreringsmålning från 1921 och färgsättningen av bänkinredningen ändrades till brutet vitt och grönt. Trägolvet höjdes 7 cm i långhuset och fernissades. En mindre läktarunderbyggnad tillkom med kapprum, toalett och brudkammare varpå bänkar längst ned mot vapenhuset togs bort. De befintliga trätrapporna från vapenhuset till läktaren togs bort och ersattes med två nya stentrappor. Den äldre armaturen kompletterades med en ny, formgiven av Knut Hallgren, på pelarna i kyrkorummet, i taket på läktaren och under läktaren.

1998 restaurerades kyrkans lanternin som var mycket rötskadad p.g.a. brister i plåttäckningen. Kopparplåten på lanterninen omlades i sin helhet.

Kyrkan uppfördes 1847-48 av byggmästaren Frans Agathon Lindstein och för träarbetet svarade byggmästaren Nils Henning Victor af Trolle. Den var fullt färdig och invigdes 1853. Ritningarna utfördes av arkitekten Johan Adolf Hawerman på Överintendentsämbetet, troligen efter en av Göran Sundin 1839 utarbetad ritning. Sundin i sin tur hade fått anvisningar av vicepastorn J. Sörlin i Ragunda om hur den nya kyrkobyggnaden skulle utformas. En byggmästare Lindstein fick av sockenstämman 1842 i uppdrag att utse en lämplig plats för kyrkobyggnaden samt att komma med ett förslag till ritning och kostnad. Vid sockenstämman 1846 förekommer slutligen ritningen signerad av Hawerman, som antogs enhälligt av stämman. Till exteriören överensstämmer kyrkans utformning med 1846 års ritning av kyrkan med undantag av portalen i vapenhuset som avsågs bli rundbågig.

Den nuvarande kyrkans föregångare finns dokumenterad på ett äldre foto och genom teckningar. De visar en salkyrka av sten med gavelrösten av trä som låg orienterad i öst-västlig riktning. I nordost låg en sakristia och framför sydportalen i sydväst ett vapenhus. Dessa kan ha varit av trä. Byggnadshistorien är inte klarlagd och kyrkobyggnaden därför svårdaterad. Salkyrkoformen tyder på en tillkomst under senare medeltid. Kyrkan övergavs när den nya togs i bruk omkr. 1849, men revs först 1873.

Kyrkobyggnaden har en ovanlig planform med ett åttkantigt, likformigt långhus med utbyggnader för vapenhuset i norr och sakristian bakom altarväggen i söder. Murarna av natursten är utvändigt putsade i tegelrött med vita omfattningar och hörnlisener på sakristia och vapenhus. Den putsade stensockeln har en grålila bemålning och täcks av en fotplåt. Långhustaket med fall åt åtta håll täcks av svartmålad falsad plåt och kröns av en glasad lanternin i trä med tak av kopparplåt. Takfoten är av trä och målad vit. Till entrén i vapenhuset leder en trappa av röd granit. De sex dubbla rundbågiga fönstren omges i exteriören av en rektangulär omfattning. I sakristian finns ett rundbågigt fönster och en separat ingång från väster. Kyrkorummet är även invändigt åttkantigt och har i taket ett förhöjt mittparti, som bärs av åtta pelare av trä och som avslutas med ljusinsläppet genom taklanterninen. Läktaren sträcker sig längs fem av väggytorna och har ett framskjutande mittparti i norr där orgeln står placerad. Läktare och orgel tillkom under kyrkans byggnadstid.

Ursprungligen täcktes den nya kyrkan av en lanternin med en enklare utformning än den nuvarande lanterninen. Vid en ombyggnad 1921-1923 efter förslag av Knut Nordenskjöld byggdes lanterninen om till ett utförande som närmare följer Hawermans originalritning. Vid samma restaurering avfärgades kyrkan åter röd med vita omfattningar efter att ha varit vit sedan slutet av 1800-talet. Ett äldre foto av kyrkan visar kyrkan med spåntak och rökrör för kamin. Antagligen installerades kamin också i slutet av 1800-talet, men det är osäkert när spåntaket byttes mot ett plåttak.