OVIKENS NYA KYRKA

Ovikens nya kyrka uppfördes mellan år 1903-1905 efter ritningar av arkitekten Gustaf Hermansson. De bevarade ritningarna är daterade 1895, 1897, 1902 och 1903. Arbetet leddes av byggmästarna J.A. Gärdin och J.A. Hellstrand från Östersund. Kyrkan stod klar 1905 och invigdes året efter. Kyrkan är byggd i nygotisk stil med stomme och fasader i tegel. Den består av ett treskeppigt långhus med vindfång för sidoentréerna som bildar korsarmar, ett polygonalt avslutat lägre kor som flankeras av sakristia i öster och ett arkiv i väster, samt ett torn med huvudingång i norr flankerat av trapphus med separat ingång på var sida.

Kyrkans exteriör präglas helt av nygotik. Byggnadens höjdsträvan accentueras genom strävpelarna. Det höga tornet kröns av murade spetsiga gavlar och en spetsig spira. Det finns en kopparklädd urtavla med förgyllda siffror i alla fyra väderstrecken. Spiran kröns av en kyrktupp. Tornspiran var från början klädd med kopparplåt till skillnad från övriga tak som täcktes av grönmålad, falsad järnplåt. Antagligen var den grönmålade järnplåten avsedd att likna ärgad kopparplåt som säkert var för dyr att använda till hela taket. Men i Oviken har tornspirans koppartak endast oxiderat och blivit svart, aldrig grön, eftersom det finns för lite basiska salter i atmosfären. 1979 lades spirans koppartak om och 2004 läggs övriga tak om med falsad kopparplåt.

Långhuset är försett med ett längsgående sadeltak över mittskeppet och tvärställda sadeltak över sidoskeppen, fyra stycken över varje parställt fönster samt korsarm. Koret har polygonalt valmat sadeltak medan den intilliggande sakristian och arkivet täcks av polygonaltak, liksom trapphusen i norr.

Kyrkans huvudentré är belägen mot norr i vapenhuset i tornet. Det finns också separata ingångar från öster och väster till tornets två trapphus på respektive sida om tornet. Dessutom finns sidoingångar i respektive korsarm och till sakristian från söder. En separat entré leder ner i källaren under koret i söder.

Kyrkans interiör är liksom exteriören i stort sett helt oförändrad sedan byggnadstiden. En av huvudanledningarna är att kyrkan endast användes fram till 1935 då den gamla kyrkan återinvigdes. Efter det har diskussioner om kyrkans rivning återkommit under årtiondenas lopp men aldrig kommit till stånd. Kyrkan har stått orörd. 1971 beslutades att kyrkan skulle bevaras och de följande åren åtgärdades skadade delar av tak och fasader genom att trasiga plåtar på det falsade taket och sönderfruset fasadtegel byttes ut. Taket blästrades och målades om. En del av fasadens plåttäckningar byttes likaså. Interiören som var starkt nedsmutsad renoverades och rengjordes. Det finns ej någon värme installerad i kyrkan, med undantag av några få elelement.

I kyrkorummet är takstolen av trä öppen över mittskepp och sidoskepp, medan det är ett murat valv över koret med strävbågar. Brädtaket delas upp i fack som skapar en mönsterverkan. Det är målat i en bruten vit-gul nyans. Sidoskeppen delas av med hjälp av dubbla pelare som bär upp den öppna läktaren. Pelarna är fyrskurna i bottenvåningen och runda i läktarplanet. Pelarna med kapitäl bär i sin tur upp de bågformade takstolarna, som bland annat utsmyckas av utspringande örnhuvuden i takfotshöjd. Läktaren sträcker sig längs sidoskeppen och binds samman med orgelläktaren i norr. Ett räcke av smäckert, snidade spjälor utgör läktarbarriär.

Väggarna är putsade i en ljust gul färg och är dekorerade med blomsterslingor och bårder som löper i kanterna längs med tak, fönster, dörrar, bröstpanel o.s.v. Det är huvudsakligen vegetativa motiv. Väggarnas kalkmålningar rengjordes och målningsbättrades vid renoveringen 1971-73 under ledning av målaren Allan Månsson. I koret behövdes väggmålningarna i stort sett endast renborstas eftersom de var så pass oskadade. Långhusets ytterväggar var mest skadade och behövde delvis omputsas.

Bröstpanelen av pärlspånt löper längs med väggarna på både bottenvåning och läktarplan. På bottenvåningen är de parställda fönstren ganska låga och svagt välvda. På läktaren är däremot fönstren höga och spetsbågiga. De senare parställda fönstren kröns av ett gemensamt rosettfönster. I det polygonala koret finns fem parställda fönster av samma höga spetsiga form som läktarens. Väggfälten delas upp med höga vita pilastrar. Här är väggar och valvbågarna mer utsmyckade än väggarna i övrigt och korbågen som avgränsar koret är bemålad med en bred bård med blomstermotiv. Under fönstren väggfälten bemålade med geometriska former i ett kantställt rutmönster.

Koret ligger på en högre nivå än långhusets golv och avdelas med ett lågt korskrank av smide. En sekundär scen är placerad framför koret i långhuset eftersom kyrkan numera huvudsakligen används för konserter sommartid. Golvet i långhuset består av spåntade brädor. Det är lackat. I koret är däremot de spåntade brädgolvet målat i en ljust brun kulör som liknar den på bänkar och invändiga dörrar.

Altaruppsatsen med altarring och predikstolen, som är placerad framför korbågen på den östra sidan, är tillverkade i laserat trä med mörk rödbrun färgton med förgyllda lister och detaljer. Altaruppsatsen är fristående från väggen och består av ett tredelad spetsbågig bakstycke med ett krucifix placerat i mittendelen. I partiet till vänster står mot en svart bakgrund Se Guds Lamm och till höger Gud är Kärlek. Den slutna altarringen är genombruten med fyrpassmotiv och har knäfall av rött sammetstyg. Predikstolens korg är femkantig och smyckad med fyrpassmotiv i relief. Trappan har ett räcke av smäckert smide med ledstång av trä. Ljudtaket kröns av en spira.

Bänkinredningen är öppen och bänkarna målade i en ljusbrun oljefärg. Bättringsmålning gjordes vid interiörens renovering 1971-73. Bänkgavlarna är utsmyckade med trepassformer i relief. Ryggstyckena består av två brädor. Orgelfasaden är från 1912 och bemålad med dekorationer. Spelbordet är vänt ut mot kyrkorummet och träfärgat. På den östra sidan av spelbordet finns ett nybyggt räcke och en avsats.

Ovikens nya kyrka uppfördes mellan år 1903-1905 efter ritningar av arkitekten Gustaf Hermansson. De bevarade ritningarna är daterade 1895, 1897, 1902 och 1903. Arbetet leddes av byggmästarna J.A. Gärdin och J.A. Hellstrand från Östersund. Kyrkan stod klar 1905 och invigdes året efter. Kyrkan är byggd i nygotisk stil med stomme och fasader i tegel. Den består av ett treskeppigt långhus med vindfång för sidoentréerna som bildar korsarmar, ett polygonalt avslutat lägre kor som flankeras av sakristia i öster och ett arkiv i väster, samt ett torn med huvudingång i norr flankerat av trapphus med separat ingång på var sida.

Kyrkans exteriör präglas helt av nygotik. Byggnadens höjdsträvan accentueras genom strävpelarna. Det höga tornet kröns av murade spetsiga gavlar och en spetsig spira. Det finns en kopparklädd urtavla med förgyllda siffror i alla fyra väderstrecken. Spiran kröns av en kyrktupp. Tornspiran var från början klädd med kopparplåt till skillnad från övriga tak som täcktes av grönmålad, falsad järnplåt. Antagligen var den grönmålade järnplåten avsedd att likna ärgad kopparplåt som säkert var för dyr att använda till hela taket. Men i Oviken har tornspirans koppartak endast oxiderat och blivit svart, aldrig grön, eftersom det finns för lite basiska salter i atmosfären. 1979 lades spirans koppartak om och 2004 läggs övriga tak om med falsad kopparplåt.