Österjörns kyrka

Kyrkan är byggd i trä och har formen av en korskyrka. Den är uppförd i en blandning av nyklassicistisk stil och nygotik efter ritningar från 1855 av Överintendentsämbetets arkitekt Emil Edvard von Rothstein. I sitt första förslag från 1854 hade Rothstein tänkt sig en korskyrka baserad på det latinska korset, med längre korsarm i väster, kor i öster och sakristia inkorporerad i byggnadskroppen bakom koret. Församlingen ville dock ha en centralkyrka med det grekiska korsets form, uttryckligen med förebild i Norsjö gamla kyrka (ritad av J.F. Åbom, ÖIÄ, invigd 1850, nedbrunnen 1912), vilken i sin tur hade Skellefteå landsförsamlings kyrka som förebild. Rothstein fick därför göra nya ritningar, men även dessa frångicks till vissa delar av församlingen vid uppförandet av kyrkan. De viktigaste avstegen var att koret med altare placerades i korsvinkeln mellan östra och södra korsarmen istället för framme i östra korsarmen, en ingång togs upp även i öster, sakristian placerades vid nordöstra hörnet av korsmitten och styrbjälkarna i exteriören uteslöts. Sannolikt var orsaken även till dessa förändringar att man ville efterlikna Norsjö och Skellefteå kyrkor. Det resulterade i att kyrkan ursprungligen var en utpräglad central-kyrka. Centralkyrkokaraktären har emellertid försvagats genom senare tillbyggnader, såsom en ny sakristia i öster och en pendang till den gamla sakristian i sydost (191314) samt framför allt tillbyggnaden av vapenhus (1970). Kyrkorummets orientering ändrades redan 19131914 från att vara riktad mot mitten till en öst-västlig riktning (via sacra) som ju Rothstein ursprungligen hade tänkt ge det när östra ingången med överljus-fönster lades igen och altaret flyttades till ett kor i östra korsarmen.
Frånsett tillbyggnaderna har kyrkan ändå kvar mycket av sin karaktär utvändigt, bl.a. den vitmålade lockpanelen som avslutas uppåt med välvda krönlister och det höga åttakantiga klocktornet som kröner korsmitten. De flesta förändringarna utvändigt genomfördes 191314. Utöver ovan nämnda tillbyggnader cementerades socklarna, nya yttertrappor tillkom, fönstren fick nya foder med profilerade krön och taktäckningen ändrades från takspån till papp. Taktäckningen har sedan bytts ut fler gånger. Pappen byttes till enkupigt Hebytegel och torntaket fick kopparplåt 1936. Teglet byttes sedan till tvåkupigt tegel 1987.

Huvudingången är placerad i vapenhuset i väster. Kyrksalen är korsformad och koret upptar hela den östra korsarmen. De öppna bänkkvarteren upptar i stort sett hela kyrkorummet, med mittgångar som ger en tydlig markering av korsmitten. Interiören är huvudsakligen nyklassicistisk. Såväl väggarna som det tunnvälvda taket är målade i vitgrå ton, medan det korsformade listverket vid valvhjässan är något mörkare grå. Runt hela kyrkorummet löper en valvlist med målat äggstavsmotiv, som är en rekonstruktion av den ursprungliga målningen. Hela kyrkan har fernissade furugolv. Läktaren i väster bärs upp av sex kolonner. Läktarbarriären har en rak front och är insvängd på sidorna, samt färgsatt i vitt, gråvitt och inslag av guld. I hörnen mellan korsarmarna finns vita kolossalpilastrar och altaruppsatsen i östra korsarmen utgörs (sedan 1914) av ett triumfbågemotiv. Även predikstolen har en lätt och nyklassicistisk karaktär. Altar-prydnaden i form av ett brunmålat kors med törnekrona och vit svepeduk i trä snidades av församlingens förste präst, Johan Westerberg. Han målade också det ursprungliga äggstavsbandet längs taklisten. Kvar från byggnadstiden är således delar av den fasta inredningen bevarad: hörnpilastrarna, läktarbarriären, predikstolen, altarringen och altarprydnaden (de två senare dock i annat läge än ursprungligen).

De största förändringarna invändigt skedde, precis som utvändigt, i samband med restaureringen 191314, när altaret flyttades och kyrkorummets riktning ändrades. Kvarvarande inslag i kyrkorummet från denna restaurering är den öst-västliga orienteringen, altaruppsatsen, altarbordet, innerpanelen, bänkarna, dörr- och fönsterfoder, samt vissa av ljuskronorna. Ytterligare en stor restaurering genomfördes 195556. Från den tiden är bl.a. bänkgavlarnas nuvarande utformning, den elektriska uppvärmningen, vindfången i norra och södra korsarmarna, den nya läktarorgeln samt den invändiga färgsättningen och målningsskikten. Restaureringen avsåg att återskapa en mer stilren interiör och den gamla färgsättningen återställdes delvis.

I samband med att den nya läktarorgeln tillkom hamnade den gamla orgeln från 1857 i södra korsarmen. Den byggdes av bonden Olof Andersson Alarm från Bjurträsk och bekostades genom en insamling bland församlingens ungdomar. Enligt en muntlig tradition ska han i sin ungdom ha varit lärling hos den framstående orgelbyggaren Pehr Zacharias Strand och biträtt honom vid orgelbygget 1839 i Burträsk kyrka (senare flyttad till Kalvträsk kyrka). Olof Andersson Alarm byggde sammanlagt fyra kyrkorglar; för Norsjö, Malå, Österjörns och Vindelns kyrkor, men detta är den enda som bevarats. Till skillnad från andra samtida orglar i trakten innehåller inte fasaden några blindpipor utan alla pipor är ljudande. Eftersom den gamla orgeln är byggd helt i trä klarar den temperaturskillnader och kallställning bättre än den nyare läktarorgeln med tennpipor och därför har församlingen önskemål om att i framtiden kunna renovera den gamla orgeln till spelbart skick och flytta tillbaka den till läktaren igen.