Finnträsk kyrka

Den slutgiltiga lekmannaritningen till kyrkan hämtade flera drag från Överintendents-ämbetets förslag från 1850-talet, men kyrkan förenklades, blev mindre och fick ett lägre torn. Den äldre förebilden kan förklara varför kyrkan har för sin tid ålderdomliga drag. Uppbyggnaden är nyklassicistisk; långhus med sadeltak och rakt avslutat kor samt torn med vapenhus. Fönsterformerna är nygotiskt spetsiga. Tornet kan uppfattas som oproportionerligt lågt i förhållande till långhuset, men känner man till kyrkans tillkomsthistoria imponeras man hellre av finnträskbornas trägenhet och kollektiva prestation. Kyrkan är ovanligt orienterad med torn och vapenhus i sydost och kor mot nordväst, men placeringen uppe på rullstensåsen var förstås redan på förhand given med den befintliga begravningsplatsen nedanför.
Kyrkan är klädd med stående ljusfärgad locklistpanel. Sadeltaket var ursprungligen täckt av spån men i samband med restaureringen på 1950-talet byttes det till skivtäckt plåt, som tornhuven haft redan från början. Samtidigt byggdes två fönster i koret igen, liksom två fönster som flankerade tornet. Pardörrarna och ljudluckorna var tidigare målade i mörk brungul ton. Ytterdörrarna i väster byttes 1990 och 2011. Vid det senare tillfället byggdes också hk-rampen om och hela kyrkan målades om utvändigt. I övrigt är kyrkan välbevarad sedan byggnadstiden.

Genom vapenhuset i tornets bottenvåning kommer man in i den enskeppiga kyrksalen. Den är relativt enkelt hållen idag men var ännu enklare från början. Såväl väggarna som tredingstaket var täckta av fältindelad pärlspontpanel målad i olika ljusa kulörer. Bänkarna var rödbruna och hade enkel parkbänkskaraktär. Kvar från byggnadstiden är predikstolen som sägs vara snidad av kyrkans byggmästare James Eriksson, altarringen, läktaren, altarprydanden, ljuskronorna samt gördellisten med bibelord. Bibeltexten satt dock ursprungligen i höjd med fönstrens horisontella överkant. Särskilt bör altar-prydnaden i form av ett kors med svepeduk och törnekrona omnämnas. Den kommer ursprungligen från Ytterstfors brukskyrka och snidades av brukspredikanten Johan Vesterberg 1860. Som altarprydnad hör korset med svepeduk snarare hemma i 1800-talets nyklassicism än i en 1900-talskyrka, vilket ytterligare understryker Finnträsk kyrkas redan från början ålderdomliga drag.
En genomgripande restaurering genomfördes efter förslag av arkitekt Karl Martin Westerberg, Stockholm, 195254. Dagens kyrkorum är huvudsakligen präglat av denna restaurering, då pärlspontpanelen byttes ut mot slätspontad panel, fönstren på båda sidor om altaret sattes igen och nya nummertavlor kom i deras ställe, altaruppsatsen (omfattningen) tillkom, bänkarna och altarringen byggdes om, marmoreringsmålningen på bänkar och predikstol tillkom, golvet lades om, dopfunten byttes ut och färg-sättningen ändrades till den nuvarande, efter förslag från konstnären Torsten Nordberg. Årsringar från 1990 utgör läktarunderbyggnaden med hk-toalett, den nya kororgeln som ersatte den tidigare läktarorgeln och pianot som förutsatte borttagning av bänkar längst fram, samt den utvändiga handikapprampen. Kyrkan målades i samband med detta invändigt med roller och saknar därför patina.

Kyrkobygget föregicks av en långvarig kamp med grannbyarna om var kapellplats och kapellförsamling under den enorma Skellefteå socken skulle inrättas. Finnträsk hade blivit lovade detta redan i ett kungligt brev 1823, varefter begravningsplatsen anlades 1837 som den första i nuvarande Byske-Fällfors församling. Flera olika ritningsförslag till kyrka i Finnträsk upprättades också i början av 1850-talet, troligtvis av Johan Fredrik Åbom vid Överintendentsämbetet, men någon kyrka uppfördes inte. Istället beslutades 1867 att Byske bli den nya socknens huvudort med församlingskyrka, och 1892 var det Fällfors som fick komministratur och annexkyrka istället för Finnträsk. Begravningar upphörde i Finnträsk 1865. Hoppet om att få en egen kyrkobyggnad i byn fortsatte dock leva kvar, och 1910 fick man löfte om att få återuppta bruket av begravningsplatsen mot villkor att den inhägnades med ett staket och att ett gravkapell uppfördes. Några år senare (191415) uppförde byborna, helt på egen hand med egen frivillig arbetskraft och utan ekonomiskt stöd utifrån, äntligen sin kyrka, efter ritningar av byborna Robert och Gunnar Lundqvist och under ledning av byns byggmästare James Eriksson.

År 1945 uppgavs kyrkan utvändigt vara täckt av stående panel med täcklister. Allt målat i ljusgrå färgton med vita listverk. Portar och ljudluckor målade i mörkt brungul ton. Taket täckt av spån med tornhuv täckt av plåt.
Invändigt uppgavs väggarna vara täckta av stående pärlspont, målad i ljusgrön ton. De övre delarna av väggarna var täckta med liggande pärlspont, målat i grågul ton. Tak av pärlspont, målat vitt. Läktare med pelare var målad i ljusgrön ton, predikstol och altarring målade vita. Bänkar målade i rödbrun ton. Enkel nummertavla i vitt och svart. Läktartrappa av omålad furu med balusterdockor i oljemålad furu. Väggarna i vapenhuset var täckta med liggande pärlspont, målad i bengul ton. Taket i pärlspont, målat vitt. Fönster vita med helvita glas.