Backens kyrka

Kyrkan är en salkyrka uppförd av gråsten med gavelrösten i tegel åren 15011508. Byggmästaren är okänd. Med sina stora mått (16 x 45 m) blev den en av Övre Norrlands största kyrkor. Skalmurarna är 1,4 m tjocka och kalkputsade på ut- och insida. Lång-huset har fyra traveér och en utskjutande sakristia i nordost. De branta sadeltaken på långhus och sakristia är täckta med skivtäckt kopparplåt. På gavelröstena sitter två kopparinklädda kors. Takfoten är trappstegsformad med en ornerad bård mot väggen och gavelspetsarna är tegelornerade, även sakristians. Gråstenarna är synliga upp till sockelhöjd. Därefter är fasaden putsad och avfärgad i benvit kalkfärg. Ingången i väster markeras genom en rusticerad portal med rundbågade fönster. Den breda dubbeldörren är kasettmönstrad och målad i bruna nyanser. Fönstren är rundbågiga och saknar omfattningar. Mot söder finns en koringång vars dörr har snedställd brunmålad panel och smitt lås med initialerna IBS 1804 (Israel Boström). Sakristian har två mindre rundbågade fönster på norra respektive östra sidorna. På dess västra sida finns en ingångsportal av finhuggen granit och en kopparbeklädd dörr.

Kyrkans yttre har förändrats i omgångar. Kvar från medeltiden är endast murarna, västra gavelröstet och sakristian. År 1740 finns uppgifter om att fönsteröppningarna förstorades från att ha varit små och spetsbågiga. Större ändringar gjordes 18041805 efter program av murmästaren Simon Asplund, Skellefteå. Han rev ett ursprungligt vapenhus med ingångsportal i sydväst och upptog istället ett nytt fjärde fönster i muren. Huvudentré och de rundbågade överljusfönstren upptogs i väster. En ingång (Maria-porten) som funnits mot norr sattes igen och gjordes om till ett fönster. Ursprungliga koringången i sydost gjordes om till ett fönster och samtidigt togs en ny koringång upp vid sidan om den gamla. Alla befintliga fönster utvidgades ytterligare och fasaderna putsades. Nästa förändring föranleddes av att kyrkan brann 1893. Branden startade på taket under en högmässa. Två år senare restaurerades kyrkan efter program av arkitekt Ludvig Peterson. Då hade de medeltida valven rasat och det östra gavelröstet blåst ned. I samband med uppmurningen omgestaltades röstet och fick tre smala lansettfönster och två rundlar med Davidsstjärnor, istället för vapensköldar. Det nya taket belades med järnplåt som svartmålades, istället för brädspån som det tidigare taket haft. Takfoten nygjordes med tegelblinderingar. Fönsterbågarna som hade varit tresidigt avslutade ändrades till rundbågiga. År 1909 gjordes en mindre tillbyggnad åt väster på sakristian för att inrymma trapphus till värmekammaren i källaren. Åren 19521955 utökades källarutrymmena och sakristians ingång åt väster, samt förseddes med nuvarande portal av granit. Korfönstrets nisch murades delvis igen och omskapades till ett rundfönster efter förslag av arkitekt Georg Rudner, Stockholm. År 1986 inträffade en ny katastrofal brand som gjorde att taket och kyrkans inre på nytt totalförstördes. Branden orsakades av kyrkans gamla bänkvärmare. Vid återuppbyggnaden 198790 efter program av arkitekt Jerk Alton, Kumla, byggdes ett nytt tak som belades med kopparplåt. Korfönstret, som hade omgestaltats till ett rundfönster 1955, återskapades till sin fulla längd i sin gamla nisch. Putsytor lagades och fasaden omfärgades med varmvit kalkfärg.

Kyrkan är en salkyrka uppförd av gråsten med gavelrösten i tegel åren 15011508. Byggmästaren är okänd. Med sina stora mått (16 x 45 m) blev den en av Övre Norrlands största kyrkor.

Kyrkans yttre har förändrats i omgångar. Kvar från medeltiden är endast murarna, västra gavelröstet och sakristian. År 1740 finns uppgifter om att fönsteröppningarna förstorades från att ha varit små och spetsbågiga. Större ändringar gjordes 18041805 efter program av murmästaren Simon Asplund, Skellefteå. Han rev ett ursprungligt vapenhus med ingångsportal i sydväst och upptog istället ett nytt fjärde fönster i muren. Huvudentré och de rundbågade överljusfönstren upptogs i väster. En ingång (Maria-porten) som funnits mot norr sattes igen och gjordes om till ett fönster. Ursprungliga koringången i sydost gjordes om till ett fönster och samtidigt togs en ny koringång upp vid sidan om den gamla. Alla befintliga fönster utvidgades ytterligare och fasaderna putsades. Nästa förändring föranleddes av att kyrkan brann 1893. Branden startade på taket under en högmässa. Två år senare restaurerades kyrkan efter program av arkitekt Ludvig Peterson. Då hade de medeltida valven rasat och det östra gavelröstet blåst ned. I samband med uppmurningen omgestaltades röstet och fick tre smala lansettfönster och två rundlar med Davidsstjärnor, istället för vapensköldar. Det nya taket belades med järnplåt som svartmålades, istället för brädspån som det tidigare taket haft. Takfoten nygjordes med tegelblinderingar. Fönsterbågarna som hade varit tresidigt avslutade ändrades till rundbågiga. År 1909 gjordes en mindre tillbyggnad åt väster på sakristian för att inrymma trapphus till värmekammaren i källaren. Åren 19521955 utökades källarutrymmena och sakristians ingång åt väster, samt förseddes med nuvarande portal av granit. Korfönstrets nisch murades delvis igen och omskapades till ett rundfönster efter förslag av arkitekt Georg Rudner, Stockholm. År 1986 inträffade en ny katastrofal brand som gjorde att taket och kyrkans inre på nytt totalförstördes. Branden orsakades av kyrkans gamla bänkvärmare. Vid återuppbyggnaden 198790 efter program av arkitekt Jerk Alton, Kumla, byggdes ett nytt tak som belades med kopparplåt. Korfönstret, som hade omgestaltats till ett rundfönster 1955, återskapades till sin fulla längd i sin gamla nisch. Putsytor lagades och fasaden omfärgades med varmvit kalkfärg.

Ingången till kyrkorummet sker i väster genom ett vapenhus med helt glasade vindfångsdörrar och delvis glasade dörrar till kyrkorummet. Väggarna är kvastade och ljust kalkfärgsmålade i både kyrkorum och vapenhus. Snickerierna är strålaserade i gulbrunt. Mot söder leder trappor till läktarplanet och källaren. Mot norr finns WC-rum och en ursprunglig spiralgående tegeltrappa som leder upp till kyrkvinden. Det enskeppiga kyrkorummet täcks av fyra murade stjärnvalv vilande på kraftiga pelare av tegel. Väggar och valv är slätputsade och kalkfärgade i varmvit kulör. Valvkapporna är dekorerade i mörkrött och ockragult. Äldre kalkmålningar saknas i kyrkorummet, men har funnits. Golvet är lagt med grå kalkstensplattor, både i kyrksalen och i koret. I korgolvet är en minnessten från 1950-talet utlagd, som minner om alla som tidigare gravsatts inom kyrkans väggar. Taket under läktaren har betongbjälklag och bärs upp av åttkantiga kolonner. Bänkarna har L-formade gavlar, genombrutna med fyrkanter och dekorativt skurna lotusblommor. Gavlarna är målade i grågrön marmorering. Sitt- och ryggytor är ådringsmålade i mörkrött liksom läktarkolonnerna. Den sjudelade altarringen är genombruten med fyrpassmönster. Som dominerande blickfång i koret fungerar korfönstret i färgat glas, med motivet Örtagårdsmästaren. Det är gestaltat av konstnären Astrid Theselius. Korfönstret inramas av ett måleri föreställande vinrankor och ett grönt draperat band med tolv vita duvor. Dekorationsmåleriet har en naivistisk stil och är utfört av konstnären Per Andersson. Även triumfkrucifixet är snidat efter hans förslag. Predikstolen med trapp mot söderväggen har en femsidig korg och står på ett åttakantigt postament med profilerade konsoler. Dess enkla barriär har pilastrar och trepassformade överstycken. Ljudtaket är åttakantigt med trappstegsformat krön och avfasad undersida. Predikstolen går i ljust- och mörkgrönt, mörkrött, gråblått och gult. I koret bakom predikstolen står körstolar på gradänger. Orgelläktaren har ett brett utskjutande mittparti med avfasade hörn. Barriären med enkla pilastrar och fyrpass-formade speglar är målad i ljust och mörkt grönt med accenter av gult. På läktaren inryms en församlingssal som mot kyrkorummet skärmas av genom ett glasat väggparti. Läktarorgel saknas, istället byggdes 1996 en stor barockorgel i nischen mot sakristian. Orgelns sockelvåning har utskjutande gråmarmorerade speglar. Ljudvåningarnas pipor omges av vinröda pelare och svärdsliljor på ett grönmålat gallerverk.

Interiören har genomgått stora förändringar sedan byggnadstiden. Idag härrör det mesta från 198789 då återuppbyggnaden skedde efter arkitekt Jerk Altons program. Stjärn-valven är slagna på 1950-talet, men i ett utförande som liknar de medeltida stjärnvalven. Endast sakristians valv är ursprungligt. Inget av det färgsprakande figurmålningar som fanns på de kalkputsade väggarna och sannolikt även under valven finns kvar. Vägg-målningarna överkalkades sannolikt under 1700-talets första hälft och tog allvarlig skada när kyrkan stod utan tak efter branden 1883. Arkitekterna Ludvig Petersons och Fredrik Falkenbergs restaureringar 1895, respektive 19091910 gjordes utan större hänsyn till den historiska byggnaden. Interiören försågs med panelarkitektur och ett tak samt väggmåleri i jugendstil (Filip Månsson) enligt tidens smak. Kvarvarande rester av medeltida måleri förstördes ytterligare under arbetet (men är dokumenterade på en avritning från 1893 i ATA). Arkitekt Knut Nordenskjölds restaurering under 1950-talet, innebar en återknytning till den medeltida karaktären. Fyra valv slogs över rummet, vilka sannolikt inte i alla delar överensstämde med dem som fanns före 1893. All inredning från 1895 och 1910 togs bort eller revs. Ny läktare, nya bänkar och ny altarprydnad tillkom, men predikstolen från sent 1700-tal eller 1800-talets början fick sitta kvar. Dessvärre förstördes allt detta vid branden 1986 tillsammans med en del lösa inventarier; ett medeltida krucifix, en Mariabild, samt två epitafier av trä respektive gips (Anders Plantin, Gyllengrip). Orgel, konstskatter och armaturer gick också förlorade under branden. Endast kyrksilvret, textilierna, dopfuntsfoten och övrigt som förvarades i sakristian klarades. Brandskadade och mer eller mindre förstörda inventarier packades i lådor och förvaras fortfarande i källaren.

Om kyrkorummets tidigare utseende kan nämnas att det försågs med orgel så tidigt som 1535. Under 1640-talet inköptes en ny orgel från Gävle, från vilken en ängel med basun än idag förvaras på Skellefteå museum. Enligt en beskrivning av kyrkan 1771 var golven av tegel och hade ett flertal gravhällar utlagda i koret. Bänkarna i kyrkan, förmodligen slutna bänkkvarter, var målade i ljusblå färg. Fyra läktare fanns i kyrko-rummet, två på södra sidan och två på den norra. Läktarbarriärerna var marmorerade i ljusgrått. Predikstolen var från 1600-talet och satt på norra sidan. Numera finns den i Vindelns kyrka. Altaret var murat av tegel och en monumental altaruppsats hade snidats 1751, av Johan Hultman. Det krucifix som hörde till altaruppsatsen finns fortfarande bevarad på Västerbottens museum. Nära predikstolen, på norra sidan, var de medeltida skulpturerna grupperade. Utseendet på kyrkorummet under det sent 1800-tal, 1909, samt efter 1955 redovisas i bildbilagan.