Nordmalings kyrka

Invändigt präglas kyrkorummet av de välvda innertaken av trä, som är utförda som stjärnvalv av vadstenatyp, dvs. en fyruddig stjärna med det enkla kryssvalvets diagonalribba som grund. Valven är byggda efter medeltida förebilder och under ledning av den finske byggmästaren Hans Gabriel Biskop på 1730-talet. Dessförinnan hade de tidigare valven rasat vid en brand 1658. Kyrkan ska så småningom ha fått ett yttertak, men saknat innertak fram tills att Biskops trävalv tillkom. Genom att valven är utförda i trä känns de smäckrare i proportionerna än ett murat valv. Valvribborna framträder mot de vitmålade valven genom sin ljusbeiga kulör och är utsmyckade med fasningar och dekorationsmåleri. I ribbornas skärningspunkter finns skulpterade plattor och hjässringar med dekorerade plattor. Även anfangerna markeras genom kulörer och dekorationsmåleri. Väggarna är vitputsade. Golvmaterialet består av röd kalksten från 1951, förutom i de slutna bänkkvarteren som har fernissat trägolv från 1933. Bänkarnas färgsättning i rödbrunt utgör ett påtagligt inslag i kyrkorummet. Bänkgavlar och dörrar är utvändigt marmorerade i gråblått med något mörkare överliggare samt rödbruna dekorationer och lister respektive gulbruna speglar.

Läktaren i väster tillkom 1749, men byggdes om och fick sidoläktare 1781. Trots att sidoläktarna kortades med två meter 1951 är den karaktäristiska rokokoformen kvar. Läktaren bärs upp av grå marmorerade toskanska kolonner och halvkolonner, med förgyllda baser och kapitäl. Läktarbarriären är också den marmorerad i grått och är försedd med bemålade spegelfält som i stilen ansluter till 1700-talets bygdemåleri. De på mittdelen som föreställer Kristus med fyra apostlar, tros vara målade av målar-mästaren Nils Winther 175556, medan målningarna på sidoläktarna som föreställer Israels tolv stammar (Jakobs söner) är utförda av målaren Thomas Kiempe på 1780-talet. Läktarbarriären var övermålad i vitt och guld från mitten av 1800-talet när den i nyklassicismens tid uppfattades som mörk och otrevlig, men måleriet togs fram och konserverades på 1950-talet.

Koret har förändrats ett flertal gånger, både med nya utsmyckningar och återtagande av äldre. Korfönstrets nuvarande glasmålning tillkom 1977 och är utförd av Bo Beskow. Den mycket färgstarka och därigenom framträdande glasmålningen skildrar kors-fästelsescenen. Den flankeras av två rundbågiga oljemålningar som föreställer Kristi förklaring och himmelsfärd, målade av Jonas Hultman 1751, i den tidens ljusa och milda färger. Altaruppsatsen är infogad i en arkitektonisk uppbyggnad med triumfbåge-
motiv, bestående av joniska pilastrar och entablement, som bär upp en förgylld båge med moln, strålar och treenighetens triangel. Triumfbågeuppbyggnaden, altarringen och predikstolen tillkom efter ritningar av Olof Hofrén vid 1850-talets restaurering. Dessa nytillkomna delar målades i vitt och guld och den befintliga träinredningen målades samtidigt över i samma kulörer, vilket under en femtioårsperiod framåt sammantaget gav kyrkorummets interiör en tydlig nyklassicistisk prägel. Utformningen av altaruppbyggnaden, altarringen och predikstolen kännetecknas också av påtaglig nyklassicim, även om predikstolens svagt konkava korg också har drag av rokoko. Predikstolens bottenfärg är numera ljus ockra. Ovanför altarbordet finns en oljemålning som föreställer nattvardens instiftande. I det sydöstra fönstret står numera den skulptur-grupp som mellan åren 195077 stod ovanför altaret. Den är utförd av skulptören Carl Oscar Avén, och föreställer Jesus med två barn. Belysningen i kyrkorummet utgörs av tre ljuskronor och fyra mässingslampetter från 1700-talet, en ljuskrona från 1800-talet, åtta mässingslampetter samt fyra sentida taklampor på läktaren. Av mässings-lampetterna är en från 1700-talet, medan de övriga är nyproducerade på 1950-talet. Dopfunten i ljus kalksten är från 1951.

År 1778 byggdes den äldre sakristian om efter förslag av Per Hagmansson. Öppningen mellan sakristian och kyrkorummet är på 1600-talsmässigt vis segmentbågig och dörren ser ut att vara från samma tid. Sakristian omgestaltades invändigt 1995. De nya hantverksmässigt gjorda dörrarna, skåpen och målningarna döljer textilförvaring, WC m.m.

Ursprungligen fanns kyrkans entré förmodligen på västgaveln. Spår efter denna konstaterades 1951 i samband med att kyrkan putsades om invändigt. Vapenhuset på södra långsidan tillkom förmodligen under 1500- eller 1600-talet. Det är uppfört i gråsten och utan fönster. Taket består av ett trästjärnvalv av samma typ och utformning som kyrksalens valv. Golvet består sedan 1950 av glaserat tegel lagt i ett geometriskt mönster. Dörröppningen mellan vapenhus och kyrksal är tresprångig och svagt spetsbågig. Formteglet i portiken har medeltida gotiska former. Lutad mot väggen står en gravhäll från 1600-talet, som ursprungligen fanns i kyrkans kor.

yrkan är uppförd omkring år 1480, sedan Nordmalings socken brutit sig ut från Grundsunda, ca 3 mil söderut. Kyrkan tillhör därmed en av de äldsta bevarade i Luleå stift och är en av länets få byggnader från medeltiden överhuvudtaget. Kyrkan är, i likhet med de övriga medeltida kyrkorna i Övre Norrland, ovanligt stor för att vara från den tiden. Den vitslammade gråstenskyrkan är uppbyggd som en enskeppig tornlös salkyrka med tre travéer och rakslutet kor mot öster. I vinkel mot långhuset ligger vapenhuset mot söder och sakristian mot norr. Sakristian är i sitt nuvarande utförande från 1778, då den förstorades. Vapenhuset är äldre. Båda dessa tillbyggnader är försedda med brutna och valmade tak, till skillnad från långhuset, som har ett brant sadeltak och kröns av en liten enkel och spirförsedd takryttare. På 1780-talet ändrades taken från att ha varit täckta med näver och takved till täckning med tjärade brädspån.

Sedan 1950 är även långhusets gavelrösten klädda med tjärade brädspån (tidigare reveterade i vitt). På vardera gavelröste finns ett stiliserat rosettfönster och gavel-spetsarna kröns av kors med förgyllda kulor. Kyrkfönstren förstorades vid 1700-talets mitt. De få och djupt indragna fönsteröppningarna är numera höga och svagt spets-bågiga, förutom det sydöstra fönstret, korfönstret mot öster samt sakristians fönster, vilka är rundbågiga. Vid en restaurering 1950 byttes fönsterbågarna mot utåtgående bågar med färgade antikglas och blyspröjs i den yttre bågen och enkeltjockt glas utan spröjsindelning i den inre bågen. Huvudentrén till vapenhuset är rundbågig och tvåsprångig och har sedan 1977 en tvådelad utåtgående rektangulär träport med snedställda lister och överljus med solfjäderspröjs. Ytterdörren till sakristian har panel och beslag som tyder på tidigt 1800-tal. Kyrkan har inga hängrännor, medan sakristian och vapenhuset har hängrännor av trä.