Ängelholms kyrka

Vapenhuset i tornets bottenvåning har golv och sockel av röd kalksten, putsade och vitmålade väggar, och täcks av ett slätputsat kryssvalv som utgår från yttermurarna. I väggen finns en nisch med en träskulptur över kyrkans skyddshelgon S:t Botulf. Mot långhuset finns en pardörr från 1932 av pendeltyp med speglar av blyspröjsade råglas. Motsvarande dörrar återkommer i korsarmarnas vindfång. I vapenhusets östra mur finns gråa fyllningsdörrar från samma år mot spiraltrapporna till torn och orgelläktare.

Från vapenhuset kommer man in under orgelläktaren, som restaurerades 2000 till ursprungligt utseende. Läktarens undersida är byggd av gråmålade kassetter av pärlspont mellan träbalkar, som vilar på grönmarmorerade pelare. Det täta räcket består av rödmarmorerade speglar mellan övre- och undre listverk. Hugo Gehlins målningar som prydde barriären mellan 1948-2000 är idag uppsatta på södra långhusväggen. Till läktaren går en tät utrymningstrappa inkapslad bakom väggar av gråmålade gallerverk.

Kyrkorummet har väggar och golv lika vapenhuset och täckts av vitkalkade kryssvalv med fyrsidiga, rundbågiga ribbor. De vilar på avfasade pilastrar och pelare med bandkapitäl. Fönstren är försedda med innerbågar av trä från 1938, uppbyggda med fasta spröjsar och blyinfattade, lätt tonade antikglas. I de båda östra fönstren sitter Torsten Norbergs glasmålningar, som föreställer liknelsen om Såningsmannen resp. Kristus som den gode herden. Kyrkorummet är indelat med sex slutna bänkkvarter, i korsarmarna fria från ytterväggarna, ställda på ett lackerat brädgolv. I korsmitten har man tagit bort ett antal bänkar, vilket gett plats åt ett flyttbart altarbord, lösa stolar och dopfunten. Det vitputsade koret nås via en kalkstenstrappa. Altaret står på ett kalkstenpodium längst in i koret, som täcks av ett ribbvalv inhugget i yttermuren. Framför altaret ligger en kormatta, och på ömse sidor om denna står flyttbara knäfall.

Sakristian från 1932 nås från koret via en stickbågig fyllningsdörr, som sitter i den ursprungliga fönsternischen. Först möter man en hall med toalett och ytterdörr, sedan den sexsidiga sakristian. Dess golv är belagt med stavparkett, väggarna är putsade och vitmålade och taket av mörkt trä med i mitten ljusa inlägg i form av en davidsstjärna. Rummet är bl.a. möblerat med skrivbord, textilskåp, piscina och altare med altarkors.

Tillbyggnaden från 1986 nås via vindfånget till norra korsarmens portal. Mötet mellan kyrkan och tillbyggnaden är utformat som en helglasad spalt, från vilken finns ytterdörrar mot väster och öster. Från spalten kommer man in i en korridor, på ömse sidor flankerad av diverse biutrymmen bakom vitlaserade lamelldörrar. Golvet är av klinker och sadeltaket uppglasat med blålilalackerade partier, som är fästa till limträbalkar. Mot korridorens slut vidgar sig rummet till ett kombinerat pentry och samlingsrum.

Tornets första våning används som teknikutrymme. Golvet är av bräder, väggarna putsade och sandfärgade och taket putsat. I västra muren finns ett rundfönster, som satts igen med en tjock träskiva. Från tornkammaren leder en rak trappa vidare till klockvåningen, och en metallucka till kyrkvinden ovan de isolerade valven. Taklaget i bilad fur, till största delen bevarat från 1866-68, är uppbyggt av sparrar, tassar, stödben på dubbla remstycken, sparrsax samt hanband, som består av två plankor spikade på ömse sidor om sparrarna. Underlagstaket består av träpanel. Konstruktionen i kors-mitten är förstärkt med tre sekundära u-balkar av järn som bultats till trästommen.
Klockvåningen upptas till största delen av klockbocken i bilat timmer, i vilken hänger tre klockor. Via järnstegar fästade till yttermurarna är det möjligt att ta sig vidare upp till spiran, vars inbrädade taklag av fur är bevarat sedan tornet uppfördes.

Inredning och inventarier
Altaret är gjort 1932 av kalksten och ritat av Nils Blanck. Dessutom finns ett flyttbart altarbord från 2000, ritat av Wikerstål arkitekter, byggt i ek med mässingsdetaljer.

Altarskåpet, tillverkat 1941, är en triptyk med predella, fast mittparti och två flyglar. Målningarna, gjorda av Torsten Nordberg, föreställer scener ur Kristi Liv innanför förgyllda ramar, med centralt en framställning av Jesus på korset. På flyglarnas bak-sidor finns intarsia i 31 träslag, som framställer Kristus som förkunnare för alla folk, utförda av dekopören Manne Manning.

Altartavla, från 1700-talet, med målning av Jesus i Getsemane. Tavlan hänger i koret.

Altarringen från 2000, ritad av Wikerstål arkitekter, består av raka, delbara partier byggda i ek. Knäfallet är klätt med svart skinn.


Dopfunten i kalksten är huggen 1941 av Anders Jönsson och ritad av K.M. Westerberg. Den har en cirkulär bas, ett runt, profilerat skaft och en rak, cirkulär cuppa prydd med reliefframställningar, som påminner om dopets gåva, ansvar och förpliktelser.

Predikstolen av bemålat trä är byggd 1866 efter murmästare J. Hallbergs ritningar. Den åttkantiga korgen, som bärs av en avfasad pelare, har fem synliga sidor. Dessa pryds av rundbågiga, röda fält, åtskilda av pilastrar, sedan 1947 prydda med snidade, polykroma skulpturer av Jesus och evangelisterna. Korgen nås genom en tät, rak trappa med en tät barriär med arkadmotiv. Ovan predikstolen hänger en åttkantig baldakin, krönt av en ängel från 1947 och på undersidan smyckad med en hängande duva.

Bänkinredningen är från Nils Blancks renovering 1931-32 och fick dagens färgsättning vid Wikerstål arkitekters renovering 2000. Bänkarna är slutna med gråa gavlar med pilastermotiv och dörrar och fronter av ramverk med rödmarmorerade speglar.

Orgeln är byggd år 2000 av Carsten Lund, Birkerød, med två manualer, pedal och cymbelstjärna. Orgelfasaden från samma år är femdelad och uppbyggd av rektangulära, öppna pipfält med ekramar med förgyllda detaljer. Överkanten efterliknar en trapp-stegsgavel. I långhuset står en kororgel från 1972, byggd av Anders Persson i Viken.

Lillklockan (Luntertunklockan) är från 1470. Manteln pryds av lister, textbårder med inskrift i minuskler och ett gjutaremärke i form av en krona inuti en sköld. Klockan tros vara gjuten av Mester Lars, som även stått bakom den i Skummeslövs kyrka.
I tornet hänger även Mellanklockan (Callmanderklockan) och Storklockan (Botulfsklockan), gjutna 1925 resp. 1948 av M& E Ohlsson i Ystad, och båda prydda av textbårder. På orgelläktaren hänger sedan 1948 klockan från 1654, stöpt av Hans Meyer, i en snidad träställning. Klockan är smyckad med rundlister, textbårder och mansansikten.

Kyrkobyggnaden från 1868 har en grekisk korsplan med långhus, korsarmar, tresidigt kor och västtorn. Murverk från 1700-talskyrkan bevaras i korets samt i korsarmarnas östra murar. På kyrkans norra sida finns utbyggnader för sakristia resp. samlingslokal.

Kyrkan är grundlagd på en kallmur av granit. Enligt uppgift ska 1700-talsmurarna, byggda av rött tegel i storformat lagt i renässansförband, ha rests på grundmuren till 1500-talskyrkan. Detta har dock inte kunnat bekräftas i samband med murverksundersökningar. De yngre murarna är uppförda av rött tegel i normalformat. Kyrkan är slätputsad och vitkalkad, men var ursprungligen avfärgad i gult. Murarna ansluter direkt till mark utan synlig sockel. Över samtliga hörn finns kopparavtäckta strävpelare.

Kyrkorummet nås via portaler i väster, söder och norr, alla byggda 1932 som raktäckta pardörrar med fasta, rundbågiga överstycken. Dörrarna är tillverkade av ramverk, som utvändigt täckts med stående ekpanel, och invändigt har kvadratiska fyllningar. Den västra portalen har en tvåsprångig omfattning, de övriga har ensprångiga och flankeras av strävpelare i två nivåer, avtäckta av sadel- resp. pulpettak i koppar.

Kyrkans gjutjärnsfönster, bevarade sedan 1866-68, är uppbyggda med diagonalställt, svartmålat spröjsverk och med dekorativa masverk av olika slag i resp. rundbåge. I fönstren sitter klarglas. I korets tresidiga avslutning finns i mitten ett rundfönster, på ömse sidor därom varsin blindering, uppbyggda med två rundbågar inskrivna i rundbågiga nischer. Öppningarna har solbänkar av slipad kalksten. I tornet finns mot alla väderstreck två rundbågiga ljudluckor, klädda med stående lackad träpanel, inskrivna i varsin tvåsprångig, rundbågig nisch. Ovanför ljudöppningarna sitter cirkulära tornur.

Långhuset, koret och korsarmarna täcks av ett korsformat sadeltak, liksom tornets fyr-sidiga spira belagt med klovad och rakhuggen skiffer. Avvattningen är gjord av koppar. Tornet kröns av ett klot och ett kors, båda i koppar. Längs kyrkorummets takfot och tornets triangulära gavelrösten löper en enhetlig rundbågefris, nedtill dekorerad med droppstenar, och uppåt avslutad av ett tresprångigt listverk.

Den sexsidiga sakristian från 1932 har sockel av huggen granit, slätputsade fasader och avslutas uppåt av en klockformad huv, täckt av kopparplåt i skivtäckning med för-skjutna hakfalsar. Huven kröns av en öppen kopparlanternin med klockformat tak.
Fönstren är rundbågiga, brunmålade träfönster med vardera två spröjsade lufter. Till sakristians förrum leder en raktäckt enkeldörr klädd med stående träpanel.

Tillbyggnaden från 1968 med samlingslokal, pentry och diverse biutrymmen är byggd av spritputsade stenväggar, till vilka ansluter blålilalackerade glaspartier i vägg och tak. Mellan kyrkan och tillbyggnaden finns en glasad spalt.

På den plats där Ängelholms kyrka ligger idag, har det funnits kyrklig aktivitet sedan åtminstone 1516, då stadens första kyrka började uppföras. Förhållandevis litet är känt om dess historia, som fick ett abrupt slut 1565 då staden eldhärjades under Nordiska Sjuårskriget. Från kyrkan lyckades man rädda den s.k. Luntertunklockan, som tidigare överförts från kapellet i Luntertun, och än idag finns bevarad. Den gamla kyrkan blev stående som ruin, och ersatt av ett kapell i korsvirke uppfört precis intill den förfallna byggnaden. I kapellet fanns ett altare och en dopfunt, och efter reformationen även predikstol och bänkar. Den gamla kyrkogården användes som begravningsplats, och i resterna av tornmurarna hängde man upp kyrkklockorna under öppen himmel.

I början av 1700-talet började man på allvar arbetet med en ny kyrka. Kapellet hade rivits, och de ursprungliga murarna reparerats för att fungera som grund till en ny helgedom. Den nya kyrkan gavs formen av ett kors med en spira över korsmitten. Den södra korsarmen inreddes till vapenhus och den norra till dopkapell. Koret fick en tresidig avslutning med rundbågiga fönster. Tegeltaket underströks, portarna gjordes av ek och murar och strävpelare avfärgades med röd kalkfärg. Snickare från trakten högg bänkar och klockstol, medan predikstolen köptes från Stockholm. Kyrkan stod klar 1707 och användes därefter fram till 1800-talets mitt. Mellan dessa år gjordes flera reparationer, bl.a. av taket och kyrkgolvet, vars gravkamrar fylldes igen 1827.

I mitten av 1800-talet var kyrkan i stort behov av underhåll. En kommitté tillsattes att
ansvara för renovering av kyrkan, men efter en tid beslutade man, liksom många andra skånska kyrkor vid samma tid, om en om- och tillbyggnad för att kunna ge plats åt den snabbt ökande befolkningen. 1864 tog byggmästare Ljungberg fram ett förslag till ombyggnad, som reviderades av kyrkorådsledamot Remmer och därefter skickades in till Överintendentsämbetet. Förslaget innebar bl.a. att västra korsarmen skulle förlängas och ett nytt torn uppföras. Ritningarna godkändes av ämbetets arkitekt J. F. Åbom, sedan han modifierat tornets utseende något. Efter en tid lät prosten Kock meddela, att han trots den planerade utbyggnaden inte trodde platsantalet skulle bli tillräckligt. Utöver de föreslagna åtgärderna ville han därför bredda korsarmarna och därigenom skapa en centralkyrka. Sedan byggmästare Haf gjort upp ritningar antog kyrkstämman Kocks förslag, vilket medförde att ungefär hälften av 1700-talskyrkan revs. Kyrkans avfärgades i gult med listverk och fönsteromfattningar i rött, och taken täcktes med skiffer resp. järnplåt. valvslogs, fick en orgelläktare i väster och ny inredning. Läktaren utvidgades 1901, och 1917 ersattes tornets järnplåt med skiffer lika övriga tak.

1931- 32 gjordes en stor renovering av kyrkan. Korskranket bakom altaret revs och en sakristia fogades till östra korsarmen efter arkitekt Nils Blancks ritningar. Samtidigt gjordes korets avslutning om och fick ett rundfönster i stället för den stora rundbågiga fönsteröppning, som funnits sedan 1700-talet. Nya dörrar satts in, golvet belades med kalksten och nya bänkar ställdes in. Som altarprydnad valdes en altartavla från 1700-talet framför Thorvaldsenfiguren, som man haft sedan 1885, och Blancks egenritade altarkors, som istället kom att ställas i sakristian. Innanfönstren sattes in 1938.

1941 anlitades arkitekt K.M. Westerberg för en interiör renovering. Frågan om en ståndsmässig altarprydnad var ännu aktuell, och kyrkorådet uppdrog efter en tävling Torsten Nordberg att rita ett altarskåp och några glasmålningar i fönstren. Samtidigt sattes dagens dopfunt in. 1948 fick läktaren en ny barriär med dekormålningar av Hugo Gehlin. Samma år sågs fönstren över och fick solbänkar av kalksten.

1986 gjordes ännu en tillbyggnad mot norr, nu efter arkitekt Sten Samuelssons ritningar, med ett litet samlingsrum, pentry, förråd och toalett.

2000 renoverades kyrkan efter Wikerstål Arkitekters anvisningar. Läktaren byggdes om till ursprungligt utseende och fick en ny trappa från långhuset. Tillgängligheten till koret förbättrades med en ramp, väggar och valv kalkades och valven isolerades. Bänk-inredningen fick nuvarande kulörer, och flyttbara knäfall och altarbord sattes in.

2001 gjordes en yttre renovering ledd av Lokal XXX Arkitekter. Fasaderna putslagades och måldeas liksom snickerier och fönster, och strävpelarna fick nya avtäckningar.