Tåssjö kyrka

Tåssjö kyrka byggdes ursprungligen som en romansk kyrka med långhus, smalare och lägre kor samt absid. Under senmedeltiden byggdes ett vapenhus framför denna ingång. Långhuset har senare förlängts västerut och fått takryttare, när detta skedde är inte klarlagt, eventuellt är den senmedeltida. Nationalencyklopedin anger förlängningen till 1741, men redan 1715 finns en ägokarta för Rössjöholm där kyrkan avbildas med något tornliknande. Gränsen för långhusets förlängning är urskiljbar både interiört och exteriört.
1728 försågs kyrkan med ny predikstol och ny altaruppsats.

1855 revs vapenhuset framför söderportalen som ersattes av ett fönster. Ett nytt vapenhus avskildes i långhuset.

Befolkningsökningen och tidsandan krävde en stor utbyggnad.
1865-66 revs kyrkans medeltida kor och absid och kyrkan förlängdes åt öster med korsarmar och kor. Ritningarna var signerade av A.R. Pettersson vid Överintendentämbetet. Kyrkan försågs med tunnvalv och yttertaket kläddes med furuspån.

Under 1890-talet lades tjärpapp på taket över kyrkan. 1902 kläddes takryttaren och spiran med plåt. 1935 byttes takmaterialet på långhus och korsarmar till röda tegelpannor, takstolarna förstärktes med järnstag.

1923 genomfördes en ombyggnad, efter handlingar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin, som innebar bland annat ny orgelläktare och ny orgelfasad, ny vägg med dubbeldörr mellan vapenhus och långhus.

1955 gjordes en stor restaurering under ledning av arkitekt Allan Nilsson. Ny bänkinredning i långhus och korsarmar. Mittgångarna breddades, bänkarna i korsmitten och under orgelläktaren togs bort. Nya golv i hela kyrkan, tegel och brädgolv. Långhus, vapenhus och korsarmar fick nya fönster. Korsarmarnas lunettfönster behölls men glasen byttes. I koret murades mittfönstret igen och de två övriga försågs med innerbågar av ek med färgat glas. Dörren i sakristian byttes ut. Sakristian avdelades genom en ny skärmvägg av järnsmide klädd med linne bakom altaret. Predikstolen, bänkarna och 1800-tals altaruppsatsen målades om efter färgförslag av Pär Siegård.

1961 ändrades sakristian efter förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Nytt stort ekkors i den igenmurade nischen, kalkstensaltare, ekraster framför radiator och nytt klädskåp av ek.

2002 gjordes en inre restaurering under ledning av Hans Ponnert. Den innebar bland annat nytt värmesystem. Värmecentral installerades i vapenhuset där spegeldörrarna ersattes av en panelklädd vikvägg. Kulvertar byggdes under tegelgolvet. Nya anläggningar för ljus, brand och inbrottslarm. Nytt golv av tegelplattor, efter en äldre förlaga, i vapenhuset. Nytt brädgolv i sakristia och vid altarring. Bänksitsar togs bort men gavlarna behölls längst bak i norra korsarmen. Tunnvalven målades med oljefärg respektive kalkfärg.

2008 genomfördes en yttre renovering efter handlingar av Mikael Forsberg, It ark. Den innebar delvis omputsning av fasaderna, kyrkan kalkavfärgade, sockeln målades med silikatfärg. Fönstren målades med linoljefärg, dörrarna oljades, takryttaren målades med alkydoljefärg. Ny takavvattning av zink.

Vapenhuset som är avdelat från långhuset har mot norr och söder inbyggda utrymme för teknik, förråd och trappa till orgelläktaren. Väggarna är klädda med stående ljusgrå panel i norr och öster, mot norr som en panelklädd vikvägg. Golvet är täckt av rödbruna kvadratiska tegelplattor, från 2002. Det låga taket är orgelläktarens undersida, med gråmålade inklädda bjälkar och däremellan panel. Insidan på ytterdörren är brunmålad och har ett kraftigt trälås. I innersmygen finns en dragbom. Ytterväggen mot väster är putsad och kalkad.

Kyrkorummet består av långhus, två korsarmar och kor med bakomliggande sakristia.
Taket över långhuset är ett trätunnvalv klätt med vitmålad träpanel. Korsarmar och kor täcks av murade, vitputsade tunnvalv med en utkragande list i tre språng mellan valv och tak. Tunnvalven möts i korsmitten i ett murat kryssvalv utan ribbor.
Långhuset är belyst med två fönster på vardera långsidan och korsarmarna med vardera två fönster. Väggarna är putsade och vitkalkade liksom fönster och dörrnischer, det medeltida murverket i långhuset har oregelbunden yta. Golvet är belagt med rött tegel, från 1955, lagt på flatan i rutmönster. I gångarna ligger gröna gångmattor. Under bänkkvarteren ligger lackat brädgolv.
Sluten bänkinredning står på ömse sidor om en mittgång i långhus och i båda korsarmarna. Bänkarna går fram till ytterväggen som är inklädd med trä till bänkhöjd.
På långhusets väggar hänger en äldre altartavla från 1700-talet, en skulpturgrupp från 1500-talet och en gravsten från 1700-talet som tidigare legat framför altaret i den äldre kyrkan. I korsmitten står predikstol, piano och ambo på södersidan, dopfunt och ljusbärare på norrsidan.

Innanför altarringen i koret är golvet upphöjt ett steg och belagt med brädor som är täckta med textilmatta.
Sakristian i korets östra del är avskild med en genombruten skärmvägg av svart smidesjärn från 1955 klädd med linnetyg. Golvet i sakristian ligger i nivå med altarets och är av brädor. I östväggen finns en rundbågig nisch omgiven av två rundbågiga fönster. Fönstren försågs 1955 med innanfönster med karm av ek och blyinfattat färgat glas. I den igenmurade nischen i mitten sitter ett stort ekkors. Under korset finns en tjock altarskiva av slipad kalksten och därunder ett träraster av ek som döljer radiator. Kors, altare och ekraster är från Græbes renovering 1961. I sakristian står klädskåp och skrivbord. En slät ekdörr från 1955 leder till kyrkogården.

I långhusets västra del finns orgelläktaren som vilar på tolv vitmålade träkolonner med doriska kapitäl. Läktaren från 1923 är ritad av T. Wåhlin. Den täta, vitmålade läktarbarriären är indelad i tre fält mellan parställda joniska pilastrar. Mellan pilastrarna finns snidad förgylld bladdekor. Pilastrarna bärs av ett dekorerat entablement. Under läktaren är kyrkorummets förrum med bokbord. Stora stenar i golv och väggar visar gränsen för långhusets utbyggnad västerut. Taket är läktarens undersida med målade bjälkar och däremellan panel.
Orgelläktaren nås med en furutrappa från vapenhuset. Läktarens golv är täckt med heltäckningsmatta. Tak och väggar är långhusets. Från orgelläktaren nås vinden med en enkel trätrappa. Tunnvalven är isolerade med mineralull. Taklaget av fur över långhuset består av sparrar, dubbla hanband, tassar och stödben och dubbla remstycken. En träbjälke ligger ovanpå tassarna i långhusets längdriktning. I denna är dragstag av järn från 1935 infästa som är upphängt i taknocken. Underlagsbrädorna är av grovt sågat virke. Koret och korsarmarnas taklag har saxsparrade takstolar.
Klockbocken av bilad kraftig ek står i takryttaren på ett bjälklag av brädor. Väggarna är brädinklädda och ljudluckorna är bräddörrar som utvändigt är plåtklädda.

Inredning och inventarier
Altaret är en tyginklädd träkonstruktion. På baksidan finns luckor till skåp. Altaret är sammanbyggt med altaruppsatsen.
Altaruppsatsen består av en tavla omgiven av ett ramverk med voluter och kröns av ett förgyllt listverk och ornament med kalk, bibel och psalmblad. Omfattningen är från 1866 och fick ny färgsättning 1955. Altartavlan, av okänd konstnär, med motivet Kristi nedtagning från korset har förgylld ram. På baksidan finns en inskription som omtalar att tavlan skänktes 1842 av dåvarande ägaren till Rössjöholms gods.

Altarringen är från okänt år, men eventuellt från 1866. Den har en rektangulär planform med rundade hörn. Bruna svarvade träbalustrar mellan knäfall och överliggare klädda med sammet, marmorerad sockel.

Dopfunten av sandsten är från 1200-talet. Cuppan är cylindrisk, utan ornering och nedåt avsmalnande. Mellan cuppa och fot finns en vulst. Foten är kvadratisk med uppåt avsmalnande, bågformade sidor utan ornering.

Predikstolen av bemålat trä är troligen gjord 1728 av Johan Jerling. Bemålningen och förgyllning är från 1955. Korgens sidor delas av hörnpilastrar med joniska kapitäl. Mellan pilastrarna finns fält med snidade bladverk. Korgen har karnisformat underrede och står på ett åttasidigt fundament.

Bänkinredningen i polykromt bemålat trä tillkom 1955 vid Allan Nilssons restaurering.
Bänkarna är slutna. Ryggar och dörrar är i ramverk. Gavlar och framskärmar är av brädor med utanpåliggande marmorerade fyllningar. En profilerad överliggare binder ihop delarna. Mot ytterväggen finns en panel i ramverk. Färgerna har sin inspiration från altartavlans omfattning som hänger på långhusväggen.

Orgeln är byggd 1975 av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund. Orgelfasaden är från 1923 ritad av Theodor Wåhlin. Fasaden är klassicerande, målad i vitt med snidade, förgyllda och rödmålade ornament. Tre pipfält kröns av en gesims som i mitten kröns av en snidad och förgylld komposition med musikinstrument. Spelbordet är modernt, av ek och vänt mot långhuset.

Kyrkklockorna av malm hänger i klockstolen i takryttaren. Storklockan är gjuten 1928, lillklockan är gjuten 1772. Båda klockorna pryds av inskriptioner och band med vegetativ dekor.

Övrigt
Bland de lösa inventarierna märks en nattvardskalk i silver troligen från 1579.
Altaruppsats, troligen från 1728. Altartavlan som föreställer Kristi himmelsfärd är signerad PCM d.v.s. Peter Carl Mörth, akademiritmästare från Lund. Ramen har marmorerade pilastrar och krönande rundbåge med änglahuvud. Johan Jerling har gjort ramen.
Skulpturgrupp i ek från tidigt 1510-1520-talet. Motiv av Jungfru Marie kröning. Maria flankeras av Jesus och Gud. Vissa delar är förnyade såsom näsor, spiror, krona.

Kyrkobyggnaden har en korsformig plan och består av långhus, korsarmar och rakavslutat kor. Långhuset är delvis från romansk tid med en västförlängning från okänd tid. Kor och korsarmar är från 1866. En takryttare rider på långhuset.

Kyrkan är troligtvis grundlagd på en kallmur av natursten. Murarna är genomgående uppförda som skalmurar av gråsten. Korsarmarnas och korets murverk är av tuktad gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfattningar. Långhusets murverk är mer oregelbundet. Det finns enstaka kalk- och sandstenar som kan vara återanvända i västförlängningen och korsarmarna. Murarna är spritputsade och vitkalkade medan listverk, dörr- och fönsteröppningar är slätputsade. Murarna har en gråmålad sockel av varierande höjd. Utskjutande grundstenar är delvis synliga.
Korsarmar och kor har en slätputsad tresprångig takgesims vilken även går runt gaveln. Långhusets murar avslutas med en brädinklädnad mot taket

Kyrkan har fyra ingångar, huvudingång i väster, en ingång i vardera korsarmen i söder och norr och prästingång i koret. Huvudingången är rundbågig med ett språng. Steg av sandsten och granit leder till porten. Dörren är klädd med oljad ekpanel i rombiskt mönster fastsatta med smidda spik. Traditionen säger att kulhålen i dörren kommer från snapphanetiden. Ett runt träfönster sitter i västmuren ovan huvudingången.

Korsarmarnas muröppningar är stickbågiga med pardörrar av brädor klädda med liggande panel. Invändigt är de gråmålade. Ovanför dörrarna sitter lunettfönster med brunmålade snickerier med rosettmotiv med delvis färgat glas. Norra korsarmens dörr omges av en bred rusticerad omfattning. Dörrarna i korsarmarna är från deras byggnadsår 1866. Sakristiedörren är en bräddörr från 1955, klädd med oljad liggande ekpanel.

Långhuset har tre fönster i norr och söder, korsarmarna har vardera ett i väster och öster. Öppningarna är stickbågiga, slätputsade med vinklade smygar. Solbänkarna är av lågerhuggen sandsten. Fönstren är brunmålade, tvåglas träfönster, indelade i fyra luftar med mittpost och tvärpost och småspröjsade.

I korets östgavel finns två rundbågiga öppningar med brunmålade gjutjärnsfönster indelade med mittspröjs och fem tvärspröjsar. Mellan fönstren finns en blinderingsnisch som murades igen 1955. Öppningarna har i ovankant en slätputsad utkragande list. I gavelröstets mitt finns en blindering i form av ett kors.

Långhus, korsarmar och kor har sadeltak täckta med rött, enkupigt falstaktegel. Avvattningen, liksom takets ränndalar, är av zink med stuprör med skarpa böjar från 2008. På långhusets taknock i väster finns en stor takryttare. Den har kvadratisk planform och två plåtklädda luckor i varje väderstreck. Takryttaren har ett svängt takfall med en övre konvex och undre konkav del. Därovan sitter en hög, spetsig spira på en åttasidig bas. Hela takryttaren är inklädd i svartmålad plåt med skivtäckning med förskjutna tvärfalsar.