Ausås kyrka

Den kyrkliga historien i Ausås lär gå tillbaka till 1200-talet, då en romansk kyrka byggdes på samma plats som dagens kyrka. Vid markgrävningar i slutet av 1920-talet påträffades grundmurarna till det gamla långhuset omedelbart innanför de nuvarande murarna. Den forna kyrkan hade en typiskt romansk plan med långhus, ett kor i flykt och en absid. Till byggnaden anslöt ett torn, av samma bredd som långhuset, från sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal. I övrigt är litet känt om den romanska kyrkans utformning, men det verkar troligt att gestaltningen påverkats av närheten till cistercienserklostret vid Herrevad. Enligt språkforskaren Anna Blennow, som studerat inskriften på kanten till dopfuntens cuppa, visar den avancerade latinska sångtexten på ett troligt samröre med de bildade munkarna och deras asketiska idealkyrkorum.

Godsen kring Ausås har i hög grad påverkat kyrkans utveckling. 1795 lät Vilhelmina Cedercrantz, vars familj ägde både Spannarp och Vegeholm, bygga ett gravkor för sina systrars kvarlevor. 1815 fördes kistorna i gravkoret till en gravplats på Strövelstorps kyrkogård, och församlingen gjorde om koret till sakristia. Spannarps påverkan på kyrkan märks idag genom familjen Barnekows gravplats på kyrkogården, liksom några donerade inventarier från godsets olika ägarfamiljer. Hit hör bl.a. en stor ljuskrona av mässing, skänkt 1662 av Jens Michelsen och Anna Gjedde.

I mitten på 1800-talet var kyrkan i behov av renovering, och därtill för liten för den snabbt växande församlingen. Murmästaren A. J. Hallberg, som tidigare ansvarat för två tillbyggnader vid Strövelstorps kyrka, valdes vid en auktion 1853 att rita och bygga en ny kyrka. Året efter kom entreprenadsystemet med kringresande byggmästare att avskaffas efter hård kritik, inte minst från domkyrkoarkitekten Brunius, då det bl.a. ansågs leda till fuskbyggen och minskade sockenbornas del i arbetet. Överindententsämbetets arkitekter tog del av alla kyrkobyggen genom den kungliga förordningen, och Hallbergs förslag modifierades av Johan Fredrik Åbom. Hans största ändring var, att han bytte ut Hallbergs föreslagna absid mot ett polygonalt kor. I deras gestaltning sammanmältes klassicistiskt, gotiskt och romanskt till en slags blandstil. Kyrkobygget avslutades 1858 av Hallbergs borgenärer. Kyrkan fick en klassicistisk plan med stora, rundbågiga fönster, medan långhusets valv murades efter medeltida ideal. Murarna uppfördes i putsad gråsten, sannolikt av sten tillvaratagen från den gamla kyrkan, och med oputsade tegeldetaljer, såsom omfattningar och gesimser, inspirerade av Brunius medeltidsaktiga dekorer. Bara det medeltida tornet skonades, gavs ett nytt tak och fick typiskt skånska trappgavlar, som åter hade kommit på modet från 1840-talet.

1869 förstärks långhusmurarna med dragstag, som avslutas med ankarjärn i fasaderna.

1872 installeras kyrkans första orgel av Anders Viktor Lundahl. Den nuvarande orgel-läktaren byggs senast vid detta tillfälle.
1905-06 görs en inre renovering efter Theodor Wåhlins ritningar, granskade av Över-intendentsämbetets Agi Lindegren. Golven täcks med kalksten, koret får en ny altarring med golv av viktoriaplattor och dörrarna mellan koret och sakristian ersätts av draperier. Långhuset får nya bänkar och järnfönster med blyinfattade glas sätts in.

1929 monteras en ny värmeanläggning som ersättning för den panna, som dittills stått på långhusets södra sida. Skorstensstocken kapas ovanför valvsvicklarna. Kalorifersystemet installeras i ett pannrum under långhuset, som nås genom ett litet tillbyggt entréfång med trappgavel på långhusets norrgavel.

Åren som följer görs diverse underhållsarbeten; kyrkan ommålas, tornet repareras och belysningen utökas. Vid något tillfälle kläs ytterväggarnas insidor in med bröstningspanel. Eiler Graebe ansvarar för flera arbeten mellan 1945-55; plåttaket byts mot tegel, nya ytterportar av ek sätts in och flertalet träinventarier ommålas.

1979 anordnas en liten dopplats med altare på långhusets norra sida.

1981 omputsas hela kyrkan exteriört, trots Riksantikvarieämbetets misstycke, med kc-bruk och avfärgas med silikat. Valven tilläggsisoleras med lösull, och man tar fram ritningar på innanfönster som dock aldrig realiseras. 1985 kalkar man kyrkan invändigt.

1986-87 tar A-konsult fram handlingarna till en interiör renovering. Delar av förslagen genomförs, bl.a. målas bröstningspanelerna och bänkarna om i nuvarande kulörer. Ett förråd byggs i tornets första våning bakom orgelläktaren. Den norra trappan dit sätts igen. Dörren mot trappan från vapenhuset behålls som blinddörr.

2014 görs en översyn av de daterade elsystemen. Kyrkan elsaneras och brand- och inbrottslarm installeras. 2015 tilldelades församlingen kyrkoantikvarisk ersättning för
att konservera textilier och förbättra förvaringen för dessa, för diverse fasadarbeten och för omläggning av kyrkans stormskadade yttertak.

Kyrkobyggnaden består av ett långhus, ett smalare, tresidigt avslutat kor och ett väst-torn. Långhus, kor och tornavslutning är byggda 1858 medan tornets nedre delar är medeltida, troligen från 1400- eller 1500-talet. Det finns inga uppgifter om att tornet skulle ha haft ett murat valv eller varit försett med några kalkmålningar. På norra sidan av långhuset ansluter en liten utbyggnad från 1929 till teknikkällaren.

Kyrkan är troligtvis grundlagd på en kallmur av natursten. Murarna är genomgående uppförda av gråsten, som spritputsats med kc-bruk och avfärgats med silikat. Murarna ansluter direkt till mark utan synlig sockel. Omfattningar och listverk är byggda av tegel. I murarna märks ett flertal ankarjärn, på tornet s-, liljeformade och som årtalet 1858, och längs långhusets södra och norra sidor vardera fyra hjulformade ankarjärn till de invändiga dragstagen som binder ihop yttermurarna.

Huvudentrén till kyrkan finns i tornet. Innanför en rundbågig, tresprångig omfattning sitter en pardörr från 1945, klädd med pärlspontad, lackad ekpanel i fiskbensmönster. Ovanför dörren sitter ett vitputsat överstycke med en minnesplatta. I öster finns en rundbågig pardörr, i övrigt utformad lika tornporten. Dörren sitter tillsammans med ett rosettfönster i en tvåsprångig, rundbågig nisch. Dörren till teknikkällaren är gjord av stående träpanel sammanhållen av ett metallramverk.

Kyrkans fönsteröppningar är rundbågiga, frånsett korets rosettfönster, med en- eller tvåsprångiga slätputsade omfattningar. Korets, långhusets och tornets fönster från 1906 är uppbyggda med inmurade, svarta, spröjsade ramar av gjutjärn djupt indragna i fasaderna. Glasen är av blyspröjsat råglas med dubbla ytterbårder av färgat glas. Den inre bården kring korfönstren är utförd som en zigzagbård. Solbänkarna är av räfflat vitmålat gjutjärn. Innerfönster saknas. I tornets klockvåning finns två ljudöppningar i varje väderstreck, försedda med djupt indragna luckor av brunmålad fjällpanel. På resp. gavelröste finns två rundbågiga nischer med två smala fönsteröppningar vardera, därovan ett rundblände. Mellan ljudöppningarna och nischerna löper ett dekorativt band av kvadratiska bom- och ljudhål, som är genomgående mot klockvåningen.

Kyrkans tak är alla sadeltak, sedan 1945 belagda med rött enkupigt tegel från Minnesberg. Plåtarbeten och avvattningssystem är utförda av svartlackad plåt. Långhustaket avslutas mot det lägre koret av en vindskiva. Nedanför resp takfall finns olika listverk. Längs korets- och långhusets murar finns flersprångiga gesimser med sågskift. Under långhusets gesims löper en rundbågefris med droppstenar. Torntaket vilar mot norr och söder på en tresprångig, slät gesims, i väster och öster finns trappstensgavlar med plåtavtäckta tinningar. Längs tinningarna återkommer samma typ av rundbågefris som på långhuset. Alla listverk är numer putsade och vitmålade.