Oderljunga kyrka

Kyrkobyggnaden har latinsk korsplan med långhus och två korsarmar. Koret är inrymt i långhusets västra del. Ett torn med spira och sakristia i bottenvåningen är även beläget i väster. Huvudingången är i öster. Kyrkans orientering skiljer sig alltså från den traditionella som har kor i öster. Kyrkan är symmetrisk med samma fasad mot norr och söder.

Kyrkans murar är uppförda av gråsten, men tornets övre del är av tegel. Fasaderna är spritputsade med slätputs i listverk, hörnkedjor, fönster- och dörromfattningar.
Sockeln är gråmålad och murarna är vitkalkade. Ovanför fönstren löper en slätputsad gesims, därovan ett fält som är spritputsat och sedan en profilerad slätputsad takgesims. Denna löper även längs korsarmarnas gavelrösten.

Långhuset har åtta stora fönster och korsarmarna vardera två fönster som alla är lika.
Fönsteröppningarna är rundbågiga. Ovanför öppningarna finns ett slätputsat parti som ögonbryn. Gjutjärnsfönstren är indelade i två höga spröjsade delar som avslutas uppåt rundbågigt, krönt av enkelt masverk och en cirkel.
Korsarmarnas portar ingår i ett fönsterparti. Dessa är av samma typ som kyrkans övriga fönster men större och indelade i fyra rundbågiga delar.
Runda träfönster med spröjsning som en åttauddig stjärna finns i korsarmarnas gavelrösten och i tornet. Dessutom finns smala gjutjärnsfönster vid sidan om östportalen och i tornet. Solbänkarna är av gjutjärn.

Kyrkan har fyra portar, huvudingången i öster, sidoingångar i korsarmarna och prästingången till sakristian i tornet i väster. Norra korsarmens port är igensatt på insidan. Östdörren sitter i en rundbågig tvåsprångig nisch som markeras av två utkragade pilastrar vid sidorna. Dörren är en raksluten pardörr med kvadratiska fyllningar. I tympanon ovan dörren sitter en inskriptionsplatta av sten.
De två korsarmarnas ovanliga portar är lika utformade. De sitter i rundbågiga nischer som omger ett större fönsterparti av gjutjärn samt dörren. Dörrarna av trä med ramverk och fyllningar är svartmålade. Dörren omges av profilerat foder, överliggare och ett rikt utformat krönstycke av svartmålat gjutjärn. Västingången är rundbågig med en raktäckt dubbeldörr med fyllningar.
Dörrarna nås genom trappsteg av sandstensblock. Vid huvudingången finns dessutom en ramp belagd med sten och en handledare av smide.

Tornet består av tre delar, en undre fyrkantig del, ett smalare åttkantigt mittparti och därovanför en kopparklädd spira. I mittpartiet finns dubbla ljudöppningar inom en rundbågig nisch i alla väderstreck. Ljudöppningarna är täckta med brädluckor. Takgesimsen består av en tandsnittsfris. Spiran har en flack nedre del och därovan en åttkantig smal spira med smala höga träfönster. Sidorna avslutas av trekantsgavlar. Ovanför avsmalnar spiran och avslutas med kula och kors.
Taken på långhus och korsarmar är täckta med rött enkupigt tegel. Avvattningen är av vitmålad plåt.
Tornets nedre del är belagd med vitmålad plåt i bandtäckning medan spiran är belagd med kopparplåt i skivtäckning.

Oderljunga har haft kyrka sedan medeltiden. Den uppfördes kanske under inflytande av cisterciensermunkarna vid Herrevadskloster, som anses ha haft en viktig roll som kyrkobyggare då det kyrkliga livet började organiseras i socknar under 1100- och 1200-talen. Den tidigare romanska kyrkan hade ett rektangulärt långhus, lägre och smalare kor och en halvrund absid. Kyrkan hade, vad vi vet, inget torn utan en fristående klockstapel. 1799 uppfördes en korsarm mot norr.

Den snabbt växande befolkningen och den fallfärdiga klockstapeln initierade tankar på tillbyggnader. Under 1800-talets första hälft gjordes flera förslag på nytt torn och utökning av den gamla kyrkan. Ritningar gjordes av A. Almfelt, C G Brunius och J.W. Gerss. Inget av dessa förslag förverkligades. Det fanns många motstridiga åsikter i byn huruvida den gamla kyrkan skulle byggas till eller rivas men man kom fram till nybyggnad. En ny kyrka uppfördes 1852-1854 efter ritningar av Johan Hawerman. Hela den medeltida kyrkan revs men korsarmen från 1799 behölls som ombyggd ingår i den nya kyrkan.
Hawerman, 1812-1885, kom från en arkitektfamilj med två bröder som också var arkitekter. Han var lärare på Konstakademin och förste arkitekt vid Överintendentämbetet i Stockholm. Han har ritat ett 100-tal ny- och ombyggnader av kyrkor. Bland hans nybyggda kyrkor finns bland annat Härnösands domkyrka, Halmstad by kyrka och Torekovs kyrka.

1900 lades nytt golv i kyrkan, i koret lades tegelplattor.
1925 ersattes papptaket med tegeltak.
1936 genomfördes en renovering efter handlingar av Charles Elmström. Nytt värmesystem infördes och nuvarande sittbänkar utmed väggarna tillkom. Samma år inrättades ett nytt större vapenhus med tre dörrar till kyrkorummet.
1955 gjordes en renovering och ominredning under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Kaj Siesjös stora al frescomålning tillkom på korväggen. Före 1955 pryddes korväggen av fyra halvkolonner med målade bågar. Norra korsarmen inreddes till dopkapell och läktaren togs bort. Den gamla altaruppsatsen flyttades hit och placerades framför ytterdörren som sattes igen.
1976 gjordes en renovering efter handlingar av Torsten Leon-Nilsson som innebar bland annat att innerfönster med järnbågar sattes in. Städförråd och toalett inreddes i vapenhuset. Tunnvalvet målades gult, tidigare var det ljust blått eller grått. Läktarräcken förhöjdes. Textilskåp tillkom i långhuset.
1990 ändrades norra korsarmen från dopkapell till gudstjänstkapell. Det murade altaret togs bort och ett fristående altare sattes in. Ytterdörren murades igen på insidan och återställdes på utsidan. Dopfunten flyttades.
Takstolarna åtgärdades efter hussvampsangrepp och flera takstolsdelar byttes 1994 och 2000. Korfresken rengjordes och konserverades 2009.
Huvudentrén har gjorts tillgänglig med en ramp och trappan har byggts om 2010.