Vedby kyrka

Sedan sockenorganisationen etablerats under 1100-talet, fick Vedby sin första kyrka i slutet av seklet eller i början av 1200-talet. Den idag helt nedbrutna gråstenskyrkan hade en typiskt romansk grundplan med långhus, lägre och smalare kor och absid. Kanske uppfördes kyrkan under inflytande av munkarna vid Herrevadskloster, som lär ha stått bakom många kyrkobyggen i närområdet. Under senmedeltiden tillkom ett vapenhus, som senare kom att rivas, och 1718 en fristående klockstapel. 1835 inreddes en sakristia, antingen som en separat volym eller inom den dåvarande kyrkans murar.

Liksom i många andra socknar, blev den medeltida kyrkan för trång när befolkningen snabbt växte under 1800-talet. I det längsta hade man försökt hålla den gamla kyrkan i stånd, bl.a. genom en läktare som ökade platsantalet. Efter upprepade klagomål och anmärkningar - bl.a. hade biskop Faxe ifrågasatt möjligheten att reparera byggnaden - beslöt sockenstämman år 1860 att låta bygga en helt ny kyrka. Ritningarna togs fram av den lokale byggmästaren A J Hallberg, som senare skulle komma att rita många kyrkor i Åsbo och Bjäres kontrakt, och godkändes efter komplettering av J F Åbom vid Överintendentsämbetet. På Hallbergs ritningar finns tureller till orgelläktaren och vinden, som aldrig verkar ha realiserats, utan istället ersatts av trappor inifrån tornets vapenhus. Dessutom lades två sidoportaler till mot långhuset från dess västra gavel.

Arbetet inleddes 1863 under ledning av murarmästaren J Andersson, som enligt entreprenadkontraktet fick i stort sett alla inventarier i den gamla kyrkan, och utfördes med god hjälp av allmänhetens körslor och dagsverken. Den nya kyrkan byggdes av gråsten med tegelomfattningar och fick skiffertak, gjutjärnsfönster och tegelgolv. Stilmässigt anslöt kyrkan till Skånes medeltida kyrkor, med förhållandevis lågt torn, spetsbågiga fönster och trappgavlar, stildrag som åter blivit populära genom domkyrkoarkitekten C G Brunius omfattande verksamhet på 1840- och 50-talen. Under bygget uppdagade
besiktningsmannen Helgo Zettervall, en av 1800-talets allra främsta restaurerings-arkitekter, flera olika tekniska brister. Sedan dessa avhjälpts invigdes kyrkan år 1867.

1925 renoverades yttermurarna genom att vittrat tegel ersattes med nytt. Lös puts revs ned och ersattes av en hårdare cementputs som kalkavfärgades. Nya målningsarbeten på murar, smide och utvändigt trä gjordes 1944 och 1955, invändig målning 1947.

Inför jubileet 1967 gjordes en större, mestadels invändig restaurering under Torsten Leon Nilssons ledning. Kyrkorummet fick mycket av dagens utseende genom att den nygotiska altaruppsatsen, som sedan 1947 stått längs korets norrvägg, åter placerades på högaltaret. Altaruppsatsen från 1600-talet ställdes på ett nymurat sidoaltare. Valv och väggar kalkavfärgades och de dekorativa väggbårderna övermålades. Utvändigt gjordes bl.a. avtäckningar på trapptinnarna och tornets blinderingar.

1979-80 renoverades kyrkan av Forsberg och Wikerstål Arkitektkontor. Fasaderna målades med silikat, smidet med metallfärg och vissa avtäckningar byttes ut. 1983 försågs fönstren med innerbågar av trä.
1986-1990 reparerades kyrkan under översyn av Klippans stadsarkitekt Gert Björkman. Alla takfall lades om med ny skiffer på ny brädpanel, trapporna i vapenhuset byggdes om och under vilplanet placerades toalett och meditationsrum. Lösningen innebar delvis en återgång till ett tidigare utförande; läktaren hade varit underbyggd med panelväggar fram till 1967, då trapporna frilades av Torsten Leon Nilsson. Bänkkvarterens sista rad togs bort och kyrkan ommålades invändigt med plastfärg.

2001 installerades en ny direktverkande elvärmeanläggning.

2014 gjordes en yttre renovering efter handlingar av Epcon Konsult AB. Fasaderna putslagades och avfärgades vita och dörrar, fönster och luckor ommålades. Vidare byttes tornets ankarjärn mot nya, taket sågs över och lagades vid behov, översta trappsteget till torntrappan ersattes och flera plåtbeslag gjordes om med koppar.

Kyrkobyggnaden från 1867 består av långhuset, ett fullbrett, tresidigt avslutat kor och ett kvadratiskt västtorn. Kyrkan står på en kallmur av gråsten. Yttermurarna är skalmurar av skolad gråsten med ojämn skiftgång, vars uppbyggnad inte närmare har undersökts. Möjligen ingår återvunnen sten från den medeltida kyrkan i murverket.
I tornfasaderna sitter svartmålade ankarslutar, som förnyades 2014 och följer tornets bjälklagsindelning. Kyrkorummets fasader rytmiseras av dess kvadratiska, plåtavtäckta strävpelare. Fasaderna är putsade och avfärgade med hydraulit. Den något utskjutande sockeln är målad i ljusgrått. Mot de ljusa ytorna kontrasterar brunrött tegel i dörr- och fönsteromfattningar, takens- och strävpelarnas flersprångiga gesimser och tornets och långhusets gavelrösten mot väster och öster. Röstena är dekorerade med spetsbågiga blinderingar och rundbländen och avslutas av plåtbeslagna trapptinnar.

Det finns tre entréer till kyrkorummet; huvudentrén genom tornets västfasad och två sidoentréer från långhusets västgavel. Tornportalen, som nås genom en granittrappa, är högre med en femsprångig tegelomfattning. Ovanför den panelklädda, svartmålade dörren i ramverkskonstruktion finns ett murat tympanon buret av en avlastningsbåge med konsoler. Mitt på tympanonfältet sitter en sandstenstavla med Karl XV:s monogram. Sidoportalerna har en liknande utformning med spetsbågiga omfattningar i tre språng och enkeldörrar byggda av bräder och narar. Det finns även en prästentré till sakristian i öster, även den utformad på liknande sätt men med både en dörr och ett ovanfönster inskrivna inom tegelomfattningen.

Fönsteromfattningarna är flersprångiga och spetsbågiga med solbänkar avtäckta med svartmålad plåt. Fönsterbågarna av gjutjärn är indelade med mittpost i två lufter, som förenas i ett övre masverk med spetsbågar och fiskblåsemönster. Lufterna är diagonalt spröjsade med klarglas. Fönstren är försedda med tredelade innerbågar av gråmålat trä från 1983. Tornets västfönster skiljer ut sig från övriga som ett rosettfönster med femsprångig omfattning. I tornet finns dubbla ljudöppningar i alla väderstreck med spetsbågiga, tvåsprångiga omfattningar och ljudluckor klädda med stående, svart panel.

Taken är täckta av grå skiffer från 1986-1990 av rektangulärt format med avskurna hörn, lagd i dubbeltäckning. Avtäckningsplåtar och beslag är gjorda i olika slags plåt.