HÄGLINGE KYRKA

Kyrkans planform utgörs av ett fem fönsteraxlar långt långhus, smalare och lägre
kor med femsidig absid i väster samt ett kvadratiskt och relativt lågt torn i öster,
delvis indraget i långhuset. Grundläggningen utgörs enligt anbudsunderlaget inför
uppförandet av en undre del av kallmurad granit samt en övre del av granit satt i bruk.
Den synliga sockeln består av murad granit med inslag av sandsten. Murverken är
uppförda av gråsten, sannolikt delvis av återvunnet material från den rivna medeltida
kyrkan, som är spritputsade och avfärgade i vitt. Fönster- och dörromfattningar är
liksom den rundbågefris som vid takfoten avslutar samtliga fasader utom absidens
murade i tegel och avfärgade i en kraftig gul kulör. Delar av rundbågefrisen har senare
utförts i cementbaserat bruk. Långhusets och korets sadeltak och absidens femsidiga
takfall är alla avtäckta med rött enkupigt tegel. Torntaket, ett flackt tälttak med
centralt placerad högrest oktagonal spira, är belagt med rödmålad plåt i skivtäckning
med parallella tvärfalsar. Spiran kröns av ett latinsk kors av trä klätt med blyplåt.
Avvattningssystemen är utförda i rödmålad plåt.

Huvudentrén i öster utgörs av ett svagt framskjutande entréparti i murat och gulmålat
tegel där det högre mittpartiet pryds av årtalet 1877 i förgyllning på svart botten. I
en rundbågig och tvåsprångig omfattning sitter en rakt avslutad pardörr under ett
lunettformat överljus. Dörrbladen är klädda med nitad kopparplåt och överljusets
masverk i gjutjärn är utformat med fyr- och åttpassformer. Dörren nås via en två steg
hög stentrappa försedd med handledare i svartmålat järn. Nord- och sydfasaderna har
rundbågiga gjutjärnsfönster i såväl botten- som tornvåning, medan tornvåningen åt
öster har ett litet rosettfönster i gjutjärn med tresprångig omfattning. Klockvåningen
har tre rundbågiga ljudöppningar i samtliga väderstreck, placerade i gemensam
rundbågig och gulmålad nisch med överliggande runda blinderingar i rött med
vitputsad botten. Ljudluckorna är utförda i brunmålad liggande panel.

Långhusets nord- och sydfasader har vardera fem stora rundbågiga fönsteröppningar
med omfattning i tre språng och gjutjärnsbågar indelade i tre rundbågar med
överliggande rundlar. Solbänkarna är gjutna i betong. Fönster enligt samma princip
men mindre återfinns i koret, ett i norr och ett i söder, medan absiden har ytterligare
mindre fönster i syd- och nordvästfasaderna. Fönsterbågarna är här liksom i
tornets rundbågefönster indelade i två rundbågar istället för tre. Rakt i väster finns
prästingången i form av en rakt avslutad enkeldörr med stående brunmålad panel
och överliggande lunettfönstret med gestaltning lika huvudentréns men mindre.
Tornfasaderna pryds av spridda svartmålade ankarslutar, medan övriga byggnadsdelar
saknar annan fasadutsmyckning än den tidigare nämnda rundbågefrisen. Vid nocken
i korets västgavel upptas den övre rundbågen i frisen av en smal rundbågig brunmålad
trälucka.

Häglinge medeltida kyrka var en av alla de kyrkor som under 1800-talet dömdes ut
som små och omoderna och ersattes av nyuppförda kyrkor. Den medeltida helgedomen
tycks av en målning av okänd ålder ha följt romanskt kyrkobyggnadsmönster med
långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster. Samma avbildning
visar även ett vapenhus i söder samt en fristående klockstapel väster om kyrkan.
Arkeologiska undersökningar tyder även på kyrkan hade en tillbyggnad åt norr.

Den nuvarande kyrkan uppfördes 187577 i nyromansk stil med stort långhus, lägre
och smalare kor med femsidig absid i väster samt ett kraftigt och relativt lågt östtorn.
Kyrkan är alltså, tvärtemot traditionellt kyrkobyggande, orienterad med koret i väster,
vilket sannolikt har sin förklaring i att besökarna inte skulle behöva gå runt kyrkan för
att komma till ingången. För ritningarna stod byggmästare Peder Christian Sörensen
(1824 1887) som även ritat en handfull andra kyrkor i Skåne samt flera byggnader i
Botaniska trädgården i Lund. Därtill var han far till den mycket produktive arkitekten
Salomon Sörensen. Ritningarna ska även ha justerats av arkitekt Johan Fredrik Åbom
vid Överintendentsämbetet, som i flera källor anges som kyrkans arkitekt. Det är
däremot rimligt att anta att Åbom ritat den fasta inredningen.

Förändringarna sedan invigningen 1877 är få. 1919 ersätts den tidigare
plåtavtäckningen på långhus, kor och absid av enkupigt tegel. 1924 läggs tegelgolvet
om med befintlig sten och 1928 läggs torntakets plåt om. Interiörens ursprungligen
kvadermålade väggar kalkas sannolikt över vid en interiör renovering 1935. 1946 gjuts
lillklockan från 1740 om och tre år senare förses fönstren med innerbågar. I samband
med utvändiga underhållsarbeten två år senare kläs kyrkporten med kopparplåt. 1954
installeras elektrisk uppvärmning och belysning. Kring samma tid byggs även orgeln
om bakom den bevarade fasaden från 1877 och träskulpturer från en senmedeltida
altaruppsats konserveras av Osvald Owald. 1957 uppges interiören målas med en
bruten vit färg, vilket möjligen avser delar av inredningen, exempelvis altarringen.
Bänkinredningen uppges i kyrkans underhållsplan få nuvarande färgsättning under
1950-talet, vilket även bör gälla den samkomponerade färgsättningen på bland annat
dörrblad och orgelläktare.

1969 konserveras två dörrar från den medeltida kyrkan. Efter ett blixtnedslag 1972
byts klockbockar ut och taket läggs om i oklar omfattning. Vissa förändringar har
genom åren skett med den exteriöra färgsättningen. På ett svartvitt fotografi, sannolikt
från tidigt 1900-tal, framstår långhusets takfris och fönsteromfattning som mörka,
gissningsvis tegelröda, medan tornets och korets takfriser är ljusa. Ett fotografi som
bör vara taget på 1960- eller 1970-tal visar en kyrka som i sin helhet är vit. När
nuvarande gula kulör på friser och omfattningar tillkommer är oklart, möjligen
samband med en exteriör avfärgning 1977. Sanering av strimmig trägnagare genomförs
1979 och 1987 av hussvamp. Vid det senare tillfället byts stora delar av golvbjälklaget
ut och orgelläktaren förses med ny trappa inne i kyrkorummet. Under åren 19982000
sker både in- och utvändiga arbeten som främst är av underhållskaraktär, bland annat
målas väggarna om med latexfärg, ett materialval som ska ha baserats på befintlig
färgtyp. 2002 konserveras återigen den senmedeltida altaruppsatsens skulpturer, denna
gång av konservator Herman Andersson och 2004 rengörs den romanska dopfunten
från cement.

Efter omfattande mögelproblem stängde kyrkan för allmänheten 2012 och
året därpå inleddes saneringsarbeten. Angreppen var, trots tidigare saneringar,
mycket omfattande. Bland annat fanns långt gångna rötskador på de 1987
utbytta golvbjälkarna och på orgelläktarens pelare, medan mögelpåväxt kunde
konstateras på ytterväggar, tak, orgeln samt i textilförvaringen. Åtgärderna i första
etappen, saneringsfasen, omfattade bland annat utrivning av brädgolv, bjälklag
och underliggande organiskt material, bortfräsning av latexfärg på ytterväggarna,
samt rengöring av tak m.m. I samband med arbetena gjordes även enklare
färgundersökningar av de ursprungligen kvadermålade väggarna. Återställandet av
kyrkorummet har sedan dess avstannat och kyrkan är fortfarande stängd.

Interiör
Genom huvudentrén i tornet nås vapenhuset vars golv är belagt med rektangulärt tegel
i varierande röda och gula kulörer, delvis i fiskbensmönster, samt vitputsade väggar
och tak. Fönstren i norr och söder sitter i djupa nischer och utmed den södra muren
löper torntrappan i gråmålat trä med räcke av svarvade smala balusterdockor. Utrymmet
under trappan är inklätt med ljus gråmålad panel och inrymmer elcentral. Ytterdörrens
insida har liksom pardörren mot kyrkorummet tre fyllningar per dörrblad och
är gråmålade med detaljer i ljusrött och mörkgrått.

Långhuset präglas av nyklassicismens ideal, med generöst ljusinsläpp genom de stora
rundbågiga fönstren och det för stilen typiska reveterade tunnvalvet. Genom pelarrader
delas långhuset in i tre skepp, där de två sidoskeppen har plana reveterade innertak.
De gråmålade pelarna har kvadratiskt tvärsnitt med avfasade hörn och enkelt
profilerade kapitäl under figursågade konsoler. Golvet är i mittgången belagt med
mönsterlagt rött, gult och svart engoberat tegel. Bänkkvarteren stod innan mögelsaneringen
på upphöjda brädgolv som i nuläget är utrivna. De putsade väggarna har rensats
från sin sentida plastfärg. Fönstrens spröjsade innerbågar av gråmålat trä som tillkom
1949 är för tillfället utplockade och lagrade i kyrkorummet. Gjutjärnsbågarnas insidor
är svartmålade.

Orgelläktaren i öster upptar långhusets hela bredd och vilar på pelare och pilastrar
med snarlik gestaltning och i samma ljusgrå kulör som pelarna som indelar skeppen.
Barriären är uppbyggd som ramverk med kvadratiska fyllningar och är färgsatt lika de
i vapenhuset beskrivna dörrarna, en färgsättning som även återkommer i bland annat
bänkinredningen. Barriären har en sentida förhöjning, möjligen tillkommen 1987,
samtidigt som den nuvarande läktartrappan med två trapplopp i det sydöstra hörnet.
Koret har en två steg högre golvnivå, som delvis skjuter ut i långhusets västra del, och
avskiljs även från långhuset genom en stor rundbågig triumfbåge. Golvet är belagt
med tegel i fiskbensmönster lika vapenhusets och väggar och tunnvalv är putsade likt
långhuset.

Sakristian som är inrymd i absiden avskiljs av en rundbågig tribunbåge samt ett altarskrank
i gråmålat trä med integrerad altaruppsats (se vidare Inredning och inventarier).
Det tidigare lackade trägolvet är utrivet medan väggarna och hjälmvalvet är putsade
lika långhus och kor. Prästingångens gråmålade dörrblad har fem fyllningar, två stående,
en liggande och två stående.

Tornets övre våningar har obehandlade brädgolv och putsade väggar. Kyrkvinden nås
via en högt sittande kvadratisk liten lucka i tornvåningens västvägg. Takstolskonstruktionen
är uppbyggd med knäbock, hanbjälke och kryssträvor. Valven är isolerade.

Inredning och inventarier
Häglinge kyrka bevarar i stor utsträckning ursprunglig fast inredning och inventarier. Om inte
annat anges är nedanstående föremål samtida med kyrkan, troligen ritade av J.F. Åbom.

Altaret i koret utgörs av ett enkelt blockaltare i trä klätt med gråmålat skivmaterial.
Sannolikt ombyggt sedan uppförandet.

Altaruppsatsen av snidat trä är utformad som en tempelgavel, där kannelerade halvkolonnetter
med akantuskapitäl bär upp en rundbåge och en fronton med skuren
ornamentik i form av bland annat fyrpass och rundbågefriser. Predellan har textfält i
förgyllning på svart botten och i det rundbågiga mittpartiet återfinns ett krucifix med
rödmålat kors och vitmålad Kristusfigur mot blå botten. Krucifixet flankeras av två
skulpturer föreställande Maria och Johannes, vilka adderats senare, möjligen kring
1956 då de förekommer på ett fotografi, och härstammar från den gamla kyrkans altaruppsats
av Johan Ullberg, vilket enligt vissa uppgifter även gäller krucifixet. Färgsättningen
går i övrigt i grått med förgyllda detaljer. Integrerat i altaruppsatsen är ett altarskrank
som skärmar av sakristian i absiden. Det gråmålade skranket har dörrar med
rundbågiga listverk på ömse sidor om altaruppsatsen samt ett överstycke med fyrpass i
relief samt en krönlist med skuren trepassornamentik.

Den rundbågiga och gråmålade altarringen är uppbyggd som en rundbågearkad med enkelt profilerad och delvis gråmarmorerad överliggare. Knäfallet är klätt med mörkblå sammet.

Predikstolen med baldakin uppges i flera
källor vara ett verk av den i regionen
mycket verksamme träsnidaren Johan
Ullberg med verkstad i Finja. Ullberg
tillverkade som nämnts ovan en altaruppsats
till den gamla kyrkan 1749. Predikstolen
ska enligt kyrkans underhållsplan
ha tillverkats 1772 men i den verkslista
som återfinns i kulturhistorikern William
Karlsons artikel om Ullberg från 1929
anges årtalet 1752. Oavsett tillverkningsår
uppvisar den nuvarande predikstolen inga
spår av den för Ullberg så karaktäristiska
och frodiga bondbarock som i hans
40-åriga produktion av främst altaruppsatser
och predikstolar kännetecknas av
ett mycket repetitivt form- och bildspråk.
Istället ser vi en stram nyklassicistisk
gestaltning med inslag av formelement
typiska för det sena 1800-talets nyromantik/nygotik,
som fyrpass i relief och
trepassformad lambrekäng (jämför med
altarskranket). I det fall delar av predikstolen
verkligen härstammar från Ullberg
rör det sig således om en mycket kraftig
ombyggnad, med all sannolikhet samtida
med nya kyrkans uppförande. Den åttasidiga
korgen indelas av pilastrar med
skurna rundbågar och fyrpass i relief. Sidorna
pryds av rundbågar med spiralvridna
joniska kolonnetter och båge av äggstav.
Just spiralvridna joniska kolonnetter
är det enda inslaget i predikstolen som
andas Ullberg, men detta motiv använde
han i sina altaruppsatser och inte i predikstolarna.
Över rundbågarna återfinns
textfält med förgylld text på svart botten.
Korgen vilar på en smal oktagonal fot.
Även baldakinen är oktagonal och uppbyggd
som ett förkroppat listverk med
lambrekäng av förgyllda tofsar. Baldakinen
kröns av ett förgyllt klöverbladskors
och i det fältindelade och blåmålade innertaket
hänger en skulpterad duva under
en strålglans. Färgsättningen går i grått
med detaljer i ljust rött, svart, blått och
förgyllning.

Kyrkans dopfunt i kalksten har daterats
till 1200-talet och tillskrivits Ravlundagruppen.
Det är rimligt att anta att den är
samtida med den medeltida kyrkan. Den
runda cuppan pryds av trepass och lilje-/
trifolieformad ornamentik i relief och har
fragmentariska spår av bemålning. Foten
är klockformad och avslutas upptill av
en vulst. Cuppan var tidigare fylld med
betong men rengjordes 2004 av Mats
Johansson, Dalby stenhuggeri.

I kyrkans ägo finns även ett dopfatsställ
tillverkat av Johan Ullberg som i samband
med rivningen av gamla kyrkan
hamnade på en gård i socknen varifrån
det återskänktes 1935. Det har sedermera
fungerat som mullfatsställ. Det är uppbyggt av volutformade ribbor kring ett centralt
placerat akantusblad som vilar på en bottenplatta med kulklofötter. Färgsättningen
går i svart och försilvring. Ett närmast identiskt dopfatsställ finns i närbelägna Norra
Mellby kyrka. Det är tillverkat 1775 och är att döma av Ullbergs tidigare nämnda
verkslista hans sista tillverkade föremål.

Den öppna bänkinredningen i två kvarter som flankerar mittgången har en typiskt
nygotisk utformning med figursågade gavlar som pryds av spetsbågar och fyrpass i
relief. Ryggstöden och bänkskärmarna mot koret är uppbyggda som ramverk med
fyllningar. Färgsättningen i grått med detaljer i ljust rött och mörkgrått lär ha tillkommit
på 1950-talet och återkommer i flera delar av den fasta inredningen. Bänkarna har
psalmbokshyllor och fotstöd.

Orgeln med 22 stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades 1955 av
Hammarbergs Orgelbyggeri, Göteborg. Den tredelade klassicistiska fasaden är bevarad
från den ursprungliga orgeln av J.O. Lundahl, Malmö som tillkom 1880. Det högre
mittpartiet har rundbågigt pipfält och ett övre förkroppat listverk som kröns av en förgylld
lyra, i nuläget nedplockad och förvarad i orgelhuset. De rakt avslutade sidopartierna
kröns av skuren akantusornamentik. Färgsättningen går i grått och förgyllning.
I samband med att de fuktrelaterade skadorna upptäcktes 2012 konstaterades även att
orgeln vara mögelangripen.

Kyrkan har två kyrkklockor av malm som hänger i tornet men som härstammar från den
gamla kyrkans tid och då hängde i en fristående klockstapel. Storklockan från 1438 har
inskription på latin och ska vara gjuten av en man vid namn Herman. Lillklockan som
göts 1740 av Andrea Wetterholtz i Malmö men blev omgjuten 1946 av M&E Ohlsson
i Ystad pryds utöver inskription av akantusfris, bevingade änglaansikten och bildframställningar.
1946 fick båda klockorna även nya kläppar.

Kyrkan har ytterligare inventarier av kulturhistorisk intresse. På grund av fuktsaneringen
fanns emellertid merparten av föremålen inte på plats vid inventeringstillfället,
utan beskrivs här utifrån uppgifter i kyrkans underhållsplan. Särskilt bör nämnas ett
antal skulpturer i ek som härstammar från ett senmedeltida altarskåp samt ett medeltida
järnbeslaget dörrblad. Skulpturer finns även bevarade från Ullbergs altaruppsats.
Utöver detta kan nämnas kollektbössor av trä från 1746, ett skåp från 1600- eller 1700-
tal, en järnbeslagen kista, troligen 1600-tal, samt äldre psalmnummertavlor, belysningsredskap
och textilier.