MATTERÖDS KYRKA

Interiör
Genom huvudentrén i väster nås vapenhuset i tornets bottenvåning. Rummet har golv belagt med rektangulärt mörkrött tegel, putsade och vitmålade väggar samt ett innertak med profilerade ramverk och släta fyllningar målat i ljusgrått. Kyrkportens insida är liksom pardörren mot kyrkorummet i ramverkskonstruktion, de förra av halvfransk typ med tre fyllningar per dörrblad och de senare helfranska med åtta fyllningar vardera. Mot norr finns en dörröppning med avhängt dörrblad som leder till trapptornet. Dörrblad, foder och inredning i form av hatthylla, bord, hylla samt en bänk från den äldre bänkinredningen är målade i pärlgrått. Pardörren i öster är på sidorna mot kyrkorummet laserade i grågrönt.

Nivåskillnaden mellan vapenhuset och det högre belägna kyrkorummet upptas av två trappsteg i kalksten. Golven i långhus och kor är belagda med oktagonala gul klinker med svarta mellanstenar frånsett i mittgången där det ligger kvadratisk gul och grå klinker i schackmönster. Åtminstone plattorna i norr och söder torde härstamma från ombyggnaden 1898 och är fläckvis kraftigt slitna. De öppna bänkkvarteren är placerade på upphöjda trägolv täckmålade i en rödbrun kulör. Väggar och tunnvalv är putsade och vitmålade. De svartmålade gjutjärnsfönstren saknar innerbågar och sitter i djupa svagt sluttande fönsternischer.

Orgelläktaren i väster upptar nästan hela långhusets bredd och bärs i framkant upp av fem kolonner laserade i grågrönt. Barriären vilar på ett förkroppat entablement och är uppbyggt av svarvade balusterdockor med profilerad överliggare som indelas av enkelt utformade postament. Färgsättningen går i pärlgrått och ljusgrått med detaljer i grön lasering samt röd och svart täckmålning.

Absiden i öster avdelas från kyrkorummet genom en högrest rundbågig tribunbåge vars omfattning kragar in i tre raka språng. Golvnivån är liksom på ytan innanför den i koret utskjutande altarringen ett steg högre än i kyrkorummet. Golvet är belagt med en grå heltäckningsmatta på undergolv av furu. Väggarna och hjälmvalvet är putsade och vitmålade. Runt rummet löper en gråmålad sockellist som liksom den rakt avslutade helfranska innerdörren i öster är målad i pärlgrått. Utrymmet bakom altaruppsatsen fungerar som sakristia och är möblerat med lösa stolar och bord.

Trapptornet med gjuten spiraltrappa och vitputsade väggar leder upp till första tornvåningen som närmast i sin helhet upptas av orgelverket. Vid trappans slut leder branta trästegar vidare upp till andra tornvåningen, klockrum och spira. Golven är av obehandlad furu och murverken är grovt putsade och vitkalkade. Taken utgörs av ovanliggande våningars öppna bjälklag. Från andra tornvåningen nås kyrkvinden via en stickbågigt avslutad plåtdörr. Tunnvalven är isolerade med mineralull och takstolskonstruktionen i dymlad furu utgörs av en så kallad svensk takstol med hanband och snedsträvor.

Inredning och inventarier

Altaret utgörs av ett blockaltare i trä med stående gråmålad panel.

Altaruppsatsen från 1754 av snidat och polykromt bemålat trä är tillverkad av den i Skåne välrepresenterade träsnidaren Johan Ullberg från Hurva, senare med verkstad i Finja. Ullbergs produktion av altaruppsatser och predikstolar följer ett tidigt etablerat formspråk, i den stil som något nedlåtande brukar kallas bondbarock, som han under sin nästan 40-åriga yrkesbana upprepar med mindre variationer. Verken är mycket sällan signerade men kan tack var den repetitiva gestaltningen knytas till Ullbergs verkstad, vilket är fallet med såväl altaruppsats, predikstol och baldakiner i Matteröd. Nederst finns en predella vars mittparti har svart inskriptionstavla med förgyllt bibelcitat. Altartavlan framställer Nattvardens instiftande i skuren relief och inramas av två spiralvridna kolonner med akantuskapitäl flankerade av friskulpturer med attributen ankare och fackla respektive palmblad och bok. Kolonnerna bär upp ett entablement som kröns av en kartusch med förgyllt bibelcitat omgivet av akantus och voluter. Kartuschen flankeras av två skulpterade putti med lansar och palmblad. Färgsättningen går i grått, svart, blått, rött och grönt samt guld och silver.

Den halvrunda altarringen är uppbyggd av svarvade balusterdockor lika läktarbarriärens med oprofilerad överliggare. Färgsättning i ljust grått med förgyllda detaljer. Hand- och knäfall är stoppade och klädda med blått ylletyg.

Predikstolen med baldakin, trappa och dörr i polykromt bemålat trä är även den ett verk av Johan Ullberg, tillkommen 1755. Närmast identiska predikstolar återfinns bland annat i närbelägna Västra Torups och Brönnestads kyrkor. Den fyrsidiga korgen och trappbarriären är uppbyggda som gråmålade ramverk med fyllningar vilka flankeras av för Ullberg karaktäristiska volutformade pilastrar. Fyllningarna pryds av blomkronor och hängande akantusblad i förgyllning och försilvring. Under ett rundat listverk med skurna festonger och en hålkäl avslutas korgen nedtill med en tofsprydd lambrekäng. Upptill avslutar ett förkroppat listverk över ett inskriptionsfält med förgylld text mot svart botten. Korgens fot uppvisar ett formspråk typiskt för det sena 1800-talet och är med största sannolikhet adderad vid ombyggnaden 1898. Baldakinen är sexsidig med lambrekänger lika korgens under ett förkroppat listverk som kröns av förgyllda kartuscher med snäckskal. Hörnen markeras av brinnande urnor. En större brinnande urna kröner baldakinen och sammanlänkas med ramverket av S-formade listverk som ger baldakinen sin för Ullberg typiska hjälmform. Såväl krönet som listverken förefaller i jämförelse med andra verk (exempelvis dopfuntsbaldakinen) ha kortats något för att få plats under tunnvalvet. I innertaket hänger en försilvrad duva under en förgylld strålglans. Dörren till trappan kröns av en kartusch flankerad av brinnande urnor lika baldakinens.

Dopfunten i gjuten rödlaserad betong är
sannolikt tillkommen i samband med ombyggnaden 1898. Den har klockformad fot, rakt skaft med kanneleringar samt cuppa med kraftig godronnering. Över dopfunten hänger en dopfuntsbaldakin som är något mindre men i övrigt identisk med predikstolens baldakin. Kyrkan bevarar även foten till en medeltida dopfunt, möjligen samtida med den äldsta kyrkan. Foten har kvadratisk skråkantad sockel och uppåt avsmalnande överdel med reliefbård och vulst med bladornamentik. Foten påträffades i Brönnestad och återfördes till kyrkan 1968 efter att ha varit försvunnen sedan dopfunten auktionerades ut på 1800-talet.

Den öppna bänkinredningen tillkom 1936 och flankerar mittgången i två kvarter. Gavlar och ryggstöd är utformade som ramverk med släta fyllningar. De rektangulära gavlarna avslutas med en enkelt profilerad överliggare. Färgsättningen går i grått med grönlaserade fyllningar och detaljer i rött och svart på gavlarna. Bänkarna har psalmbokshyllor, fotstöd, klädhängare och stoppade dynor klädda med blått tyg.

Orgeln med 11 stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades 1961 av Olof Hammarberg i Göteborg och ersatte då en orgel byggd 1898 av G.M. Liljeberg, Karlskrona. Den tredelade orgelfasaden, som är bevarad frän den äldre orgeln, har ett nedre parti med klassicistisk grundkomposition medan övre partiet alluderar på Ullbergs altaruppsats i barock med spiralvridna kolonnetter, pipfält med inramning av drapering och listverk lika altartavlan samt krönparti med kartuscher och brinnande urnor. Färgsättning i ljust grått, svart, grönt, rött samt guld och silver.

Kyrkan har två kyrkklockor av malm. Lillklockan från 1599 pryds av lister, ornamentbårder och inskription på latin. Storklockan som göts 1898 av Joh. A. Beckman & Co, Stockholm är bland annat dekorerad med akantusornamentik, två änglar hållandes en vapensköld med det allseende ögat samt inskription gällande klockans tillkomst.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse kan nämnas två länstolar med flätade sitsar varav den ena är märkt ANNO 1757. Stolarna är placerade i sakristian i absiden.

Matteröds medeltida kyrka uppfördes under sent 1100-tal enligt romansk kyrkobyggnadstradition, med rektangulärt långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Senare under medeltiden adderades ett vapenhus i söder. Vid mitten av 1700-talet tillkom fast inredning i form av altaruppsats och predikstol utförda av bildhuggaren Johan Ullberg i Finja.

Under 1700- och 1800-talen ökade Skånes befolkning kraftigt, vilket bland annat fick till följd att den absoluta merparten av landskapets många medeltida kyrkor kom att byggas ut eller ersättas av nya kyrkor. Matteröds kyrka var vid slutet av 1700-talet i allt väsentligt oförändrad sedan medeltiden och församlingen föreslog därför en utökning av långhuset åt norr. Ritningarna justerades av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet så att både långhus och kor breddades genom att de norra murarna flyttades och nya sadeltak restes över byggnadsdelarna. Absiden kvarstod men blev på så vis placerad långt till söder på östgaveln istället för centrerad som tidigare. Arbetet utfördes 180405, troligen av häradsmuraren Jeppa Thomelius och dennes son Nils. Yttertaken avtäcktes med ekspån, en dörröppning togs upp i väster och sannolikt byttes samtliga fönster ut till större rakt avslutade. Kyrkorummet försågs med tunnvalv i trä och inredningen målades i ljusgrått.

Efter ritningar av arkitekt Henrik Sjöstrand genomfördes ytterligare en omfattande ombyggnad 1898 där kyrkan fick sin nuvarande byggnadsvolym. Ett högt västtorn uppfördes medan vapenhus och absid revs. Ny absid uppfördes i centrerat läge på östgaveln och dubbla gavelpartier adderades till långhusets södra och norra fasader. De putsade fasaderna avfärgades i gult och stora rundbågiga fönsteröppningar med rödmålade omfattningar togs upp. Kyrktornet avtäcktes med grönmålad plåt medan övriga takfall kläddes med rödtjärad papp. Invändigt utfördes dekorationsmålerier i form av kassettmålade tunnvalv, kvadermålade väggar med textband under taklisten samt stjärnhimmel i absidens hjälmvalv. Sannolikt tillkom också ny bänkinredning. Vid en restaurering 1916 byttes papptäckningen ut mot tegel och troligen var det vid detta tillfälle som fasaderna för första gången avfärgades i vitt.

Nästa restaurering genomfördes vid mitten av 1930-talet under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe, som i enlighet med tidens funktionalistiska anda målade över de dekorationsmålade väggarna och tunnvalven i en enhetlig bruten vit kulör. Den fasta inredningen i trä fick ljusare färgsättning än den tidigare i brunskala och nya bänkar i trä ersatte den äldre bänkinredningen av parkbänksmodell.

Utvändigt målades de röda fönsteromfattningarna vita och de ekådrade ytterdörrarna täckmålades. 1938 byttes takens tegel ut mot nytt och tio år senare, 1948, installerades elektrisk värme och belysning.
Arkitekt Torsten Leon-Nilson ansvarade 1968 för en restaurering där kyrkorummet målades i en något vitare kulör än Græbes svagt gulaktiga och den fasta inredningen fick ny färgställning i främst pärlgrått. På den äldre inredningen från 1700-talet återskapades delvis den ursprungliga polykroma färgsättningen av konservator Våga Lindell Andersson, medan bänkinredningen laserades i grått, grönt och rött.

Restaureringsarbetena under 1900-talets senare del var främst av underhållskaraktär utan betydande förändringar, frånsett ny trappa och tillgänglighetsramp vid västentrén 1984. 2009 konserverades predikstol med baldakin samt dopfunt och samma år installerades brand- och inbrottslarm. Året därpå genomfördes en utvändig restaurering med underhåll av tak, fasader och fönster. Efter stöld 2012 ersattes hängrännorna i koppar av nya i brun fabrikslackerad plåt. Predikstolsbaldakinen konserverades 2013.

Kyrkans planform utgörs av kvadratiskt västtorn med halvrunt trapptorn i norr, långhus, kor samt halvrund absid i öster. Över långhus och kor spänner ett sadeltak med gemensam nockhöjd, vilket över långhuset bryts upp av dubbla sadeltak åt norr och söder som i fasadlivet möter trappstegsgavlar. Gestaltningen gör att kyrkan exteriört närmast framstår som en salkyrka med dubbla svagt utskjutande korsarmar.
Tornet vilar på en oputsad sockel av finhuggen röd granit medan långhuset har en oregelbundet utformad utskjutande och putsad sockel. Övriga byggnadsdelar saknar markerad sockel. Murverken är utförda i tuktad gråsten, där murarna i söder och sydost tros vara relativt intakta sedan 1100-talet medan övriga murar till stor del bör bestå av återanvänd sten från den medeltida kyrkan. Torn, gavelpartier samt dörr- och fönsteröppningar är murade i tegel. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och listverk och avfärgade i vitt. Enligt kyrkans underhållsplan är putsen ett rent kalkbruk. Tornet har ett högrest torntak avtäckt med grönmålad plåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar. Korets hjälmtak är belagt med kopparplåt, även här med förskjutna tvärfalsar, medan övriga takfall är belagda med enkupigt rött tegel.

Huvudentrén i väster utgörs av en rundbågig portal där två från fasadlivet indragna kolonner med tärningskapitäl bär upp en arkitrav prydd av trepass. Tympanonfältet upptas av en lunettformad sten med inskriptionen FRÅGEN EFTER HERREN OCH HANS MAKT; SÖKEN HANS ANSIKTE ALLTID. PS. 105 v.5. Kyrkportens rakt avslutade dörrblad har stående grönmålad panel och kraftig dekorativ beslagning i svartmålat smide. Entrén nås via en två steg hög trappa i granit som idag är överbyggd av en trappa och tillgänglighetsramp i lättmetall. Ovan portalen finns en inmurad minnessten över resandet av tornet 1898. Tornets nedre del avslutas med en plåtavtäckt gördelgesims. Sydfasaden har två stickbågiga fönsteröppningar under två rundbågiga vilka utgör ljusinsläpp till vapenhuset respektive första tornvåningen. Fönsterbågar och spröjsning är av svartmålat gjutjärn och de nedre fönstren har delvis gult glas. Norra fasaden upptas av det halvrunda trapptornet som sträcker sig till andra tornvåningen och har sex smala rundbågiga fönsteröppningar. Tornets övre del har något indragna murverk. I väster återfinns två rundbågiga fönsteröppningar med svartmålade gjutjärnsfönster stående på gördelgesimsen och parkopplade av en kolonnett med utformning lika västportalens kolonner. Även dessa fönster utgör ljusinsläpp till första tornvåningen. Andra tornvåningen har tre smala och triangulärt avslutade fönsteröppningar med fönster i svartmålat järn i alla väderstreck utom norr. Under södra fasadens fönster finns en utsmyckning i form av ett slätputsat fyrpass. Klockvåningen har parställda rundbågiga ljudöppningar i vardera fasad. Ljudluckorna är klädda med liggande panel som liksom de lunettbågiga överljusen med radiell spröjsning är grönmålade. Väst och östfasaderna avslutas av en takfotsgesims i tre språng. Syd- och nordfasaderna avslutas istället med trappgavlar som pryds av fyrpassformade fönster med omfattning i tre språng och ovan dessa en smal glugg. Tornspiran har en grund triangulär takkupa i öster som ursprungligen även återfanns i öster. Tornet kröns av en smidesspira i smide vars utformning utgår från ett hjulkors.

Långhusfasaderna åt norr och söder är uppbyggda snarlikt dubbla korsarmar som avslutas med trappstegsgavlar där tinnarna är avtäckta med kalksten. Varje gavel har vardera en stor rundbågig fönsteröppning med svartmålade gjutjärnsfönster och solbänkar av kalksten. Spröjsningen är utformad med en rundbågig bård av gult glas som innefattar två smala rundbågar krönta av en rundel, allt indelat av horisontella spröjs. Utformningen återkommer med mindre variationer på kyrkans övriga rundbågiga fönster. Trappstegsgavlarna har vardera ett rundfönster i svartmålat gjutjärn under smala gluggar.

Koret har ett rundbågigt fönster lika långhusets i söder respektive norr. Syd- och nordfasaderna avslutas av en tandsnittslist under en tresprångig takfotsgesims. Östfasaden avslutas med en trappgavel och pryds av tre slätputsade grekiska kors.

Absiden har rundbågiga fönster i syd- och nordväst, vilka är något mindre och med enklare spröjsning än de i långhus och kor. Prästingången rakt i öster utgörs av en rakt avslutad enkeldörr med samma grönmålade stående panel och rika smidesbeslagning som i västentrén. Ovan dörren finns ett överljus utformat enligt samma princip som övriga fönster. Absidfasaderna avslutas med ett listverk lika korets.